tisdag 10 november 2009

Capitel de'Roari Amarone 2006. What´s not to like..

Dag 1 - Gott
Dag 2 - Goott
Dag 3 - Gooooott

Capitel de'Roari Amarone (nr 12366, 175 kr) får mig att tänka på Vänner avsnittet där Racheal bakar en engelsk efterrätt där Joey är den enda som tar till sig mixen av ärtor, fläsk, grädde och sylt. Om man skärskådar varje beståndsdel var för sig i detta vin känns det inte helt rätt men helheten kan kännas mer än rätt.

Dag 1 öppnar vinet upp med ek och dill, under lurar lite frukt men det är nästan absurt likt en gammal träig Rioja. Associationen följer med precis i ögonblicket när glaset förs till munnen och den inledande fasen i drickandet börjar för att lika kvickt upphöra och övergå i en mer bränt trä och mörk chokladströslad frukt som sedan eldas upp för att sedan stramas till och utmynna i en riktigt lång slutklang av russin och annan torkad frukt. Vinet känns fylligt men ändå överraskande slankt och min spontana kännsla blir att vinet nog är mer matanpassat än smuttvänligt.

Jag bestämde mig tidigat att jag skulle följa vinet flera dagar för att riktigt kunna njuta av min farsdagspresent föga anade jag vad som skulle hände med vinet.

Dag 2 möts jag av en integrerad luktpalett, där jag hittar ek, lite dill men mestadels fyllig rödfrukt där jag kommer att tänka på övermogna jordgubbar. Smaken är fruktigt läskande med lite träighet och ett rejält med samma långa eftersmak som dagen innan. Russin och dadlar dyker upp, mest russin. Nu stoltserar vinet som ett riktigt smutt vin där lite parmesan och fikonmarmelad skulle göra susen. Skulle jag köpa detta vin igen och lagra? Troligtvis inte men det finns pigga syror och kännbara tanniner för att inte tala om den kryddiga alkoholen så det skulle säkert gå. Det är i vilket fall riktigt gott och överraskande lättsippat.

Dag 3 är det rikligt med fyllig torkad frukt, man kan ana eken i bakgrunden men nu utgör den bara bakgrund. En släng av jordgubben finns där och lukten smälter samman och ger ett mörkt intryck. Smaken är fyllig, torkad frukt med lite strösslad mörk choklad följer vinet genom munnen och ner i stupen. Lite bittermandel dröjer sig kvar i den långa eftersmaken. Dag 3 finner jag som klart bäst, ett lättgillat vin utan några störande moment som jag tror att många kan ta till sig.

Trots detta får jag inte samma glädjeyttring som Joey i vänner. Det blir inte en personlig favorit, vet inte vad det är men det är något jag stör mig på. Blir lite som en stor och flådig Merca, man åker bekvämt men är det inte lite "för" bekvämt. Kan få samma känsla här, är det inte lite "för" mycket? Hur som helst en underbar gest av ombudet till min dotter och en Merca är trots allt en riktigt flådig, trevlig och lyxig bil.

Tills nästa gång. Blir inte riktigt klok på Amarone?!...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar