Perrin & Fils Gigondas La Gille 2008. Sol och sömnlöshet..

Undrar vad som lurar där bakom

Efter en heldag med solhäng vid päronens hemmasjö, traktoråkning, fyrhjulsdito och korvgrillning över öppen eld var jag och battingarna möra, för att inte säga kallrökta. Väl hemma igen försvann orken och kvällen genomleds ovanligt orkeslös. Fick till en kvällsträning och sedan var natten ett faktum. En natt kantad av sömnlöshet, lägg till uppstigning i ottan och dagen har minst sagt startat sömndrucket. En del av mig undrar om det är farligt med frisk luft i stora doser? Lätt värt det i så fall men det borde komma förpackat med varningstext. När kroppen är vaken men sinnet sover, sonen fått sin välling och Mollys vänner tjattrar på, sitter det på sin plats med lite slösurf. Favoritämnet? Viin.

Att köpa vin på nätet är riktigt smidigt, men hur blir det när något går fel? Ärligt talat har jag inte så mycket erfarenhet av den sidan, om jag haft tur eller om näthandlarare sällan gör fel vet jag inte. Men nu smög det sig in ett litet misstag, 2007 blev 2008. Litet kanske någon säger, något snöpligt säger jag. Efter lite mailkontakt kom vi fram till en kompromiss, eftersom det är dyrt att skicka tillbaka flaskorna och sagda årgång dessutom var slut fick det bli en halvering av ordervärdet och alla parter blev nöjda. Således blev jag med en "felbeställning" som resulterade i några halvt oönskade flaskor till ett pris som blev så litet att de gott kan trängas med de andra i källaren. Bara att ta tjuren vid hornen eller bättre, ta korken ur flaskan. Således öppnades första flaskan Perrin & Fils Gigondas La Gille 2008 (kan köpas hos gourmondo.de för 18.90 euro plus frakt).

Stram vinbärsfrukt, örtig grön med mörkare inslag av laritsrot och något obestämbart. I nuläget är doften åt det tunnare hållet, ungt och med en liten spritskjuts i slutet. Hm då var vi där med tempen igen, sabla källare att vara sval. I "rätt" temp känns utrycket fortfarnade åt det tunnare hållet men inga alkoholstick.

Munkänslan är slank och stram med mer vinbärsfrukt, mörkare drag av lakrits och även här en örtighet. Uttrycket balanserar på bitterhetens rand och något smågrönt poppar upp lite här och där. Inte riktigt i balans och möjligen i snipigaste laget.

Avlsutet stramar upp med torra något kartiga tanniner och eftersmaken är bra lång, torr, med mer stram frukt, brända örter och lite kärnbitterhet. (86-87+ efter en rejäl luftning, se nedan)

Men hallå, efter att ha korkat igen och lämnat det öppet i tre dagar sjunger vinet på en helt annan vers, fortfarande slankt i uttrycket men komponenterna har landat och integrerats på ett ytterst kvalitativt sätt. När det sista åker ur flaskan dag 5 sjunger vinet vidare på den matvänliga, slanka linjen. Det mörka ligger och mullrar i bakgrunden och balanserar den smidiga småprimära frukten. Helheten sjunger skönsåg till skinkstek, skysås och potäter.

Det här vinet gör mig nyfiken, först vid öppnandet så afärdade jag det som tunt och ogint, något som det skulle rynkas både en och annan näsa åt. Tre dagar senare, finns det en inneboende styrka och charm som trots sina gröna och tunna drag väcker frågan om det finns mer att hämta här med lite tid.

Snabbmat

En liten extra notis om maten, eller rättare sagt lergrytans förträfflighet. Att långkok kan gå så snabbt, 10 minuter till förfogande och inte en sekund att förlora.
Gör så här: Fram med skinksteken, gnid in i salt och peppar. Ner med lök, äpple, honung, en skvätt vittvin (gärna halvtorrt), några lagerblad och chiliströ. I med steken, in i ugnen på 175 grader, klart. Låt stå någon timme och någon lite till på eftervärme. Betyget meja, meja från minsta och en skriande köttåtgång är mer än godkänt.

Tills nästa gång. Var hamnar du när slösurfandet kickar igång?...