Både rött o vitt, dagen till ära |
Eftersom det var fars dag så ville jag bidra med något jag vet faller honom på läppen, i kombination med den egna nyfikenheten drog jag korken ur två flaskor. Lyckligt ovetande om vad som skulle serveras denna kväll blev det ett vitt och ett rött. Man kan alltid tajma in dessa på något sätt, fast just denna kväll skulle det visa sig extra svårt.
En fräsig start |
Smaken är minst lika fräsh, sirligt syrlig med en tydlig vichy nouveau fräsighet. Frukten spelar på bra i bakgrunden och efter lite tid i glaset minskar färsigheten och kryddigheten tilltar och ramar in helehten. Eftersmaken klingar ut ganska fort och lämnar ett lätt lite honungssyrligt avtryck. (84-85p)
Möjligen i både yngsta och enklaste laget, till brushetta med rödlök och romröra försvann vinet, en svårmatchad vinrätt överhuvudtaget. Fungerar säkerligen bra mycket bättre med ett fruktigare alevariant. Hur löser vi det, jo sippar på vinet före och efter tuggorna.
Stabilt |
Hursom, stor mörk doft, lite murket trä som viftas bort med lite luft. Frukten landar någonstans mellan riktigt mogna körsbär och dito plommon, lite svavel och mer småmurket trä. Ett släng orientaliska kryddor och lite eteriska toner gör att uttrycket balanseras upp, även om helheten är både mörk och muskelig.
Smaken är lättare än doften angav och framförallt är det mer balans mellan komponenterna. Vist är det en påtaglig ung frukt och nog är det rikligt med fat men gillar man det känns det snarare som en mustig kram. Syrorna är intakta och balanserar uttrycket, tillsammans med att avslutet snörper upp med minimala men kännbara tanniner känns vinet fylligt men bra balanserat. Inte så mycket nyanser i nuläget utan mer full fart.
Eftersmaken är riktigt lång, hyfsat torr, med både mörka körsbär, en kärnkänning och något mörkare träslag. (89-90p)
Ja, köper man Polizianos Vino Nobile de Montepulciano så vet man vad man får. Ok att det finns skillnader mellan årgångarna men detta är nog ett av de jämnare viner jag provat, inte för att jag är någon expert men 05, 06, 07 och nu 08 har haft små variationer, som alltid gett smaklig utdelning och gått hem hos de flesta kring bordet. Fast det är klart, undrar om inte denna årgång är den bästa i mitt tycke.
Tills nästa gång. Grattis ännu en gång...
Hej, Vilken fin blogg du har!!
SvaraRaderaDu borde visa upp den på www.kokakola.se
Det gjorde jag och fick över 2000 nya besökare direkt.
Och allt är helt gratis.
Tack, Daniel. Ska ta mig en titt :)
SvaraRaderaÄsch, nu blev jag påmind om att förrådet av supertoskanare har minskat rejält och underhållet varit minimalisitiskt to say the least! ;-) Men det finns en Poliziano (dock inte i supertoskansk variant) kvar i källaren - börjar mogna, så till sommaren kanske... Förresten, är det inte väldigt mycket syra i S-F? Varendaste gång jag poppat en S-F så har det varit syra nog att lösa upp hela kroppen!
SvaraRaderaHa det! /Ulf
Meen Ulf, slarvigt av dig. Skärpning ;).. Nja jag vet, skulle ju fylla på med 09 Le Serren, och mig vetligt har det ännu ej tassat ner några flaskor i källaren.
SvaraRaderaHaha, jo nog var det en acidattack allt. Annars har jag svårt att uttala mig har inte provat så mycket S-F
Detsamma// David