Inspiration, ja tack..

Sommar och sol, både vatten och vin rinner underbron och ner i strupen. Däremot så är inspirationen att skriva som bortblåst. I ett försök att väcka skrivlustan lägger jag in några smakprov på vad sommaren har bjudit hittills.


Det ständigt fyndklassade Leth Grüner Veltliner 2008 (nr 4200, 74 kr) levde inte riktigt upp till förväntningarna. Gurkvatten, lite kryddig blaskighet är minnet av denna. Trots det ett lättdrucket vin som många säkerligen kan ta till sig.
Sommarens överraskning var Beaujolais Nouveau Villages Cuvée non Filtrée 2008 (nr 96801, 73 kr). Fösta flaskan tidigare i våras lämnade inga större intryck mer än lätt och lite jästigt. Efter ett halvår i källaren var det fortfarande läskande lätt men jästigheten var försvunnen och det kändes som sammet i munnen. Förvånadsvär mycket karaktär gjorde att intrcket efterår var sorg eftersom flaskorna i källaren var slut. Ser nu att det fortfarande finns kvar men jag befarar att ett år i systembolagets hyllor kanske inte gjort det bästa med vinet. Så tipset blir istället att köpa nästa vår för att drickas under sommaren.

Inga överraskningar med nästa vin, Château Mont-Redon Lirac 2006 (nr 74814, 130 kr) var bara snäppet mindre än storebror. Ett mycket bra val som kräver lite arbete eftersom den ligger i beställningssortementet. Beställ, smaka och njut. Efter att nyligen ha smakat 2007 ökar förväntningarna på tidigare toppar från södra Rhône. Detta är ett givet val när det blir ett årgångsbyte.

Tills nästa gång. På återseende...

Meia Pipa 2005, Villa Puccini 2004 Magnum och flera nygammla bek.antskaper en regning och gemytlig midsommar..

Midsommar, familjer samlas, alkoholhaltiga drycker konsumeras med mått eller omått. Här varade ett kontrollerat lugn. En väldigt trevlig dag med mycket mat och surr inpå småtimmarna. Småtimmarna tillhör inte vanligheterna, ett väldigt trevligt välkomnande på den förhoppningsvis analkande sommartiden.


Jag kommer inte att försöka återge alla smaknyanser utan bara fundera lite över de smakintryck som stack ut eller fastnade i medvetandet. Välkomst skål i form av 2005 Rotari Riserva (nr 7567, 99 kr), har druckit 2004 tidigare med belåtenhet. 2005:an var lite stickigare, mer champinjon och mindre rondör och smak. Fortfarande ok, men jag låter nog resterande flaskor vila lite.

Till den svenska oxfilén dracks magnumvarianten av Villa Puccini 2004 ( nr 32417, 159 kr 1500 ml), ett lätt frisk med mycket frukt och lite strävhet. Måste medge att jag valde detta för att infria publikens jubel, men dess runda smak charmade även mig. Kändes mindre nyanserat än den lilla 2003:a som drack tidigare. Min favorit blev instället den mer mörkfruktiga Meia Pipa 2005 (nu 2007, nr 2564, 79 kr), även denna var otroligt lättgillad med en fyllig mörk frukt, den strävhet som en gång kanske fanns var borta efter några månader i ryggläge och en angenäm helhet var på plats. Ett överraskande bra vin helt enkelt.

Överraskande var definitivt inte Moscato d´Asti Prunotto 2008 (nr 95187, 99 kr), vinet var precis lika läskande, druvblommigt som förra gången. En säker hitt som lämnade stående ovationer. Fler inköp stundar i väntan på sommarens värme och analkande jordgubbsstunder. Vad vi åt till? Jordgubbar, vispgrädde med en touch vanlij och rivna citronskal. Lika självklar som mumsigt.

Kaffe och avec, eller rättare sagt avec med en gnutta kaffe. I form av allehande likörer och smaksatta konjakssubstitut. Mitt val Glengoyne 10 Years (nr 416, 369 kr), en nyanserat mild enmaltare som egentligen inte lämnar några större intryck, men ändå försvinnande i den svenska sommarkvällen.

Tills nästa gång. Glad väntan tills nästa midsommar...

Beni Duilio Castellani Riserva 2004. Dead or alive?..

Detta är flaskan som har utstått lagring i solljus, temperaturskillnader på ca 15 grader, en flytt samt ryggläge i källaren. Det är dags att korka upp en av mina äldst bevarade flaskor. Ca 1.5 år i min ägo, ingen hissnande siffra men med tanke på vad den har fått utstå en evighet. Flaskan har hunnit få en solkig etikett och lite mögel på korken. Så nu kommer frågan, är vinet dött eller lever det?

Jo det lever i allra högsta grad, riktigt härlig frukt med lite krydda, jordgubb och framför allt körsbär möter näsan med en näst inpå helt integrerad ek. Vinet doftar vitalt och får det att vattnas i munnen. Smaken tar vid i frukten, vinet är ganska slankt utan att bli tunt, lite kryddigt. Tanninerna finns där i bakgrunden och de pigga syrorna skvallrar om att det säkert skulle hållt ett tag till i källaren. Eftersmaken sitter kvar ett bra tag och lite läder med torkad frukt träder fram. Helheten är angenämt lättdrucket utan att bli intetsägande, läskande och ett perfekt "vardagsvin".

Dag 2 visar vinet fortfarande upp samma vitalitet, en något svalare serveringstemt gör det upplevs lite stickigare samtidigt som det inte blommar ut helt, men ok. Frågan är om Beni Duilio Castellani Riserva 2004 (nu 2005 nr 22328, 127 kr) kommer att dyka upp igen i en snar framtid? Kanske när den byts till den starkare årgången 2006, kanske aldrig. Definitivt inte snart då det finns mycket annat spännande att prova. Bör tilläggas att när vinet dracks 2007 visade det inte upp samma trevliga anlete. Vill mig minnas att det kändes tunt och intetsägande.

Tills nästa gång. Den som lever får se...

Castillo Turis Crianza 2004. Ytterliggare ett dussinvin..

För att göra en kort historia ännu kortare. Besök hos föräldrar, vin ur deras gömmor, ok rödfruktigt med lite bett till grillat, frun står över eftersom det ändå inte bjuder på någon upplevelse. Ja så kan det gå. Ännu ett vin som inte lämnar något stort smakavtryck i minnet.

Frågan inställer sig varför man dricker något dyligt? Ja för att det passar bättre än läsk och vatten. Som måltidsdryck är vin nästinpå oslagbart bara det är hyfsat korrekt. Men det är även sådana upplevelser som påminner om varför man lägger en extra slant och framför allt en extra tanke på det som ska inmundigas till maten, det är helt enkelt värt det.

Tills nästa gång. Tänk vad lite tanke kan göra...

Renato Ratti Colombè 2008 och Moscato d´Asti Prunotto 2008. Regn, ruskigt sommarväder och viner från 2008..

2008 var året då vår lilla skatt föddes. Nattningen fungerar bättre och nästa helg ska bli den första utan de små rasslande ljuden från en allt jämt småförkyld liten tös. Vi ska ut på galej och farföräldrarnas första nattskift är ett faktum. Nu föll det sig så att gårdagens middag hade två gemensamma nämnare med ovanstående text, nämligen 2008 och mina föräldrar.

Det hela startade med en aptitretare tillika välkomstskål i form av ett sött bubbel. Moscato d´Asti Prunotto 2008 (nr 95187, 99 kr) är en Juninyhet som har hissats av de flesta vinskribenter. Vinet doftade aromatiskt med söta druviga inslag, den självklara associationen är piggelinglass men det återfanns dessutom honung och vitchoklad som skulle visa sig passa väldigt bra med kvällens sista rätt. Det var minst sagt en läskande och smått överraskande bekantskap där trotjänaren Asti Cinzanon (nr 7711, 72 kr) som jag smakade för någon helg sedan lämnades sött, stickigt och jästigt intryck. Det här var något helt annat, balanserat, sött och aptitretande.

Vinvalet till rökta räkor med aiolidipp var inte självklar därför blev det Kronenbourg 1664 Blanc (nr 1514, 13.90 kr 33 cl). Ett veteöl från Frankrike som jag trodde skulle passa med sina söta toner och inslag av citrus. tyvärr blev det ingen smakhitt, inte dåligt men inget att lägga på minnet. Såg senare att det som jag hade stört mig på igår måste ha varit koriander, vilket tydligen är en av beståndsdelarna i detta lite kryddiga veteöl. Ett bevis på att spontanköp inte alltid är bra. Funderar fortfarande vidare vad som kan tänkas passa till denna smakrika väldigt goda rätt, något förslag? Om ni har möjlighet att svänga förbi bönan lite norr om gävle kan det varmt rekommenderas om inte så fungerar parkeringen vid Fjällbackens köpcentrum på Brynäs i Gävle lika bra. Står en handlare där lite då och då.

Den varma rätten eller rättare sagt den ljumma rätten var helgrillad laxsida marinerad i citron, vinäger och olja med en färskpotatis sallad till. Smakerna smälte samman med det röda slanka Renato Ratti Colombè 2008 (nr 95149, 99 kr). Vinet, som även det var en omskriven Juninyhet, passade riktigt bra men det lämnade inget större avtryck.

Det gjorde däremot de första svenska jordgubbarna doppade i vitchoklad med vispgrädde. Till detta dracks resterna välkomstskålen. Kanske inte överraskande att detta skulle smaka bra men det var en otroligt bra smakkomo och ett väldigt lyckat avslut på en trevlig kväll.

Tills nästa gång, Mer sommar åt folket...

Château la Tour de By 2004. Vadå, bordå?..

Jag vet inte om det framgår vilken nybörjare jag verkligen är på vin. Troligtvis allt för väl men det är lite av tanken och tjusningen. För att understryka detta ännu en gång provar jag mitt första röda Bordeau. Château la Tour de By 2004 (nr 3083, 73 kr 375 ml) ligger i SB:s ordinare sortiment, ett sortiment som annars präglas av bristen på Bordeau i en "svenssonprisklass". Så det är med stor nyfikenhet som jag tar min första sniff. Doften är kraftigt fruktig, utan att bli syltig inställsam, eken känns väl integrerad och helheten är fylligt nyanserad med lite kryddighet. Min spontana tanke blir att detta är ett vitalt vin trots några år på halvflaska, trevligt. Det är i smaken jag märker den största skillnaden mot något annat vin jag smakat. Det är rödfruktigt, svarta vinbär ganska slankt fast med en tydlig kropp och sedan blod, rött kött och lite bark. Har aldrig tidigare känt så tydliga drag av de sistnämnda smakerna, fast man kan tro att det är knasigt så är det gott, riktigt gott. Tanninerna finns där utan att bli för påtagliga och eftersmaken är lång med en viss grön själkig smak.

Till den närproducerade hängmörade köttbiten med bea var det kanon. Snacka om en helhetsupplevelse.

Tills nästa gång. Måste bara smaka riktigt mogen Bordå...

Bornheimer Kirchenstück Riesling Eiswein 2007. Helt enkelt en fullträff..

Oj, vilket vin. Inga utsvävningar om familjeliv, arbete eller andra trivialiteter. Detta är vinet som satte punkt för kvällen.

Vid först anblicken påminner Bornheimer Kirchenstück Riesling Eiswein 2007 (nr 95143, 169 kr 375 ml) om whisky, den gulorange vätskan ger ett simmigt och mustigt intryck. Doften är verkligen sötmättad med, jasmin, honung, syrén, riktigt solmogna svarta vinbär ni vet när solen legat på hela dagen så att de nästan faller sönder och slutligen harsyra. Smaken tar vid med mer sötma, honung, mandelmassa, aprikos, lite russin och en välkomnande syra som finns där i periferin. Eftersmaken är lååång där den första associationen är koncentrerad äppeljuce. Det här är lycka på flaska. Passar till allt från riktigt mustig äppelkaka till en smakrik möglig ost, fast jag måste nog säga att jag föredrar denna mol allena. Mums…

Tills nästa gång. Tänk om allt vin kunde passa gommen lika som detta...

Les Remparts des Ceps Dorés Rouge 2007. I valet och kvalet..

Söndagen var tillfredsställande, kort så klart, men det kändes som att familjen utnyttjade den väl. På kvällen var det meningen att vi skulle sammanstråla med två andra par och grilla men så blev det icke. Hemkommen från en lite shoppingtur blev det istället in i ugnen med de honung och salvia marinerade kycklingbitarna och iväg till den lokala vallokalen för att göra sin medborgerliga plikt. Väl hemma igen var kycklingen klar, lite för klar tyckte jag men frugan var possitiv. Fräste på lite choritso och vitlök som topping och fram med ett matvin i tvåformat.

Jag hade tidigare spontanhandlat en halva Les Remparts des Ceps Dorés Rouge 2007 (nr 2825, 45 kr). Jag fann detta vin intressant av flera anledningar och då inte med den goda smaken i centrum.
nr 1. Nyhetssläpp som skall finnas ett helt år.
nr 2. En halvfalska som inte finns på helflaska.
nr 3. Ett långt och krångligt namn.
nr 4. Vin från region som enligt mig passar till mycket.
nr 5. Den bara stod där.
Intrigen tätnar och handen för sig mot kapsylen.

Vi möts av en varmfruktig doft. Den är nästan söt så mogen känns den. Röda bär absolut, lite alkohol, kryddigt, både franska örter och lite peppar. Nästan lite för sötfruktig.
Smaken är först samhetslen, röda mogna jordgubbar lite körsbär. Övergår i kryddighet med en överhand av svartpeppar. Men frukten och sötman finns där. Trots att det lämnar ett torrt avstamp på tungan hittar jag inte många spår av vare sig själk eller skal. Smaken som dröjer sig kvar är lite sötfruktigt mogen. Ett gott och ganska inställsamt vin som ligger på gränsen till att bli allt för sötfruktig. Men skruva av korken till något lättgrillat i sommar. Om du förväntar dig något vänligt som inte tar överhanden till ett ringa sällskap och penning som ligger lite i överkant hittar du det kanske här. Om inte så är det inte mycket att slå ut i vasken eller i grytan.

Till nästa gång. Lite är inte alltid fel…

Rotari Brut Riserva 2004. Det var länge sedan sist..

Tur och retur till Stockholm och bekanta där sonen i huset fyller 18. Grattis K och C, tänk vilken värld av smaker, dofter och intryck som öppnar sig för den myndige. Fast med handen på hjärtat finns nog risken att detta inte är det första man tänker på i kön till stadens uteställen.

Hemkommen på eftermiddagen tyckte vi att det var på tiden för lite helgbubbel, närmare bestämt Rotari Brut Riserva 2004 (nr 7567, 99 kr). Tidigare erfarenheter var possitiva och det var med kvällsmys i sinnet som korken lirkades upp. Doften lockade med en svagt brödighet och en liten doft av svavel med ett stråk av gula äpplen och citrus, riktigt fräsh och aptitretande.

Smaken var överraskande bra. Ganska små trevliga bubblor i överflöd. Lite brödighet och en fräsh lite sötaktig frukt. Inget av intrycken tar överhanden utan klingar ut i ett eko av välbehag och törstan efter mer. Ett försvinnande vin som sätter saker på sin spets. Jag har druckit detta vid några tillfällen tidigare och det har aldrig varit så här bra. Den enda förklaringen jag kan finna är att vi använde ett glas med en vidare kupa och att vinet både snurrades och luftas innan vi inmundigade det. Det plus någon månad i källaren verkar har gjort underverk på denna Italienska bubblare.

Ett kort tag efter nattandet av den lilla vaknade hon och var otröstlig. Ibland blir det bara helt fel. Efter tröstande där vi tog till konstens alla regler verkar hon ha kommit till ro. Undrar vad som blev fel. Stackars liten..

Tills nästa gång. Ibland blir saker inte som man tänkt sig...

Wwe Dr H Thanisch Riesling Kabinett 2007. Ett vin för veckan..

Veckan bjuder på en kylskåpskall Wwe Dr H Thanisch Riesling Kabinett 2007 (nr 7205, 99kr). Måste medge att detta börjar bli en halvtorr historia, förhoppningsvis inte innehållsmässigt utan med hänseende på alla Tyska inslag. Både årstid och gomm lockar vilket gör att att de smala flaskorna ligger risigt till. Det gedigna utbudet och de hägrande 07:orna gör att upptäckandet blir desto roligare. Det är dock lite tråkigt att de relativt frekventa gästspelen under våren med lagrad prisvänlig Riesling har upphört och att de bensindrivna trögflytande dropparna minskar i samma tackt som suget ökar. Men men nu till veckovinet.

Doften är till en början lite ugnt jästigt med en viss komplexitet, under finns lite päron och en touch av tropiska frukter och lite citrus. So far so god. Smaken går igen och möter upp med ett sött motståndslöst tungutbredande välbehag. Inte lika honungssött som de senare skördade varianterna som jag har smakat men gott och trevligt. Inte så påtagliga frukter men lite päron och persika hittar jag. I Slutklämmen finns lite grape utan att bli påtagligt kännbar. Eftersmaken är ganska kort men behaglig.

Känns som ett vin när det är som bäst, har svårt att tänka mig att detta skulle bli mer än nämnvärt bättre med lite lagring. Alltså köp, drick och njuta nu.

Tills nästa gång. Ibland vill man inte ha någon överraskning...

Ps. Måste kanske revidera mitt tidigare uttalande om lagringsduglighet. Trots den ringa syran fick vinet en trevlig rondör efter några dagar i kylskåpet. Så om andan faller in, köp, drick nu, lagra, njut.. Ds.

Veuve Clicquot "Gula Änkan". Alla dagar är pappas dag.

Jag har en helt underbar fru, att hon dessutom är mamma till vår lilla dotter gör inte saken sämre. Att fira henne är en självklarhet, något som jag på ett sätt eller annat försöker göra varje dag. Morsdag infaller en gång per år till alla handlares stora frötjusning. I likhet med alla andra "dagar" så har dessa blivit ett kommersiellt jippo utan hejd där det enda man kan göra är att försöka stå utanför för att sedan upptäcka att man står där och gräver i plånboken i likhet med så många andra. I ett försöka att åtminstone göra det hela lite eget. Erbjöds hemmasnickrad helkroppsmassage, choklad praliner från Gefle Chocolaterie och Veuve Clicquot "Gula Änkan" (nr 7421, 199 kr 375 ml).

Vinet? Ja jag vet att Champagne ska vara torrt och gratis men min kära ville vid ett tidigare tillfälle gärna smaka detta och då rann det ut i sanden så nu fick det bli. Ok jag medger jag var också väldigt nyfiken på det halvtorra från Champagne. Doften var lite subtil med bröd, lite jäst, gula äpplen och lite syra i början men blev mer och mer utmärkande ju varmare vinet blev. Vid första smutten blev jag först besviken. Det var inte samhetslent och ljuvligt det var lite stickigt jästaktigt. Efter att det värsta lagt sig kom de gula äpplena tillbaka med en viss mineralitet, ganska påtaglig sötma och lite syra. Men frågan upptod ännu en gång, vad är det med mig och Champagne? Är det så att de ädla dropparna från en av Frankrikes kändaste distrikt inte tilltalar? Skam den som ger sig, vi provar igen. Efter lite luftande i glaset blev det mycket bättre. Bubblorna var i det närmst smekande, brödigheten fanns kvar men utan jästen och helheten var bra. Faktiskt riktigt bra, så bra att det var med viss sorg jag kände de sista bubblorna smeka tungan för att sedan upptas av en helt underbart inramad kväll.

Tills nästa gång. Ett år till nästa dag...

Musella Valpolicella Superiore 2005 och Boschendal Rosé 2008. Inte det bästa en hektisk lördag..

Det var race i lördags. Först till Borlänge där moster till T fyllde år, sedan hem och vända i dörren och övernattning hos bekanta. Sammanfattningsvis kan jag bara konstatera att det var väldigt trevlig där höjden var en kväll med vänner som känns ovanligt familjär trots den korta bekantskapen. Mycket trevligt, något som inte kan sägas om dagens viner. Börjar med slutet där jag trodde att Musella Valpolicella Superiore 2005 (nr 2393, 99 kr) skulle vara en trevlig bekantskap till kvällens grillning. Men tji fick jag, vi har tidigare druckit detta vin med ett trevlig utlåtande i bagaget. Men på lördagen var det inte ens lite trevlig. Snipigt, alkohol anstruket (trots 13 %) och en ganska torr körsbärsliknande frukt utan tanniner. Vad hände? Kanske lite för varm servering, brist på dekantering eller helt enkelt ett ganska mediokert vin som inte höll ett halvår i källaren. Ja ja så kan det vara ibland. Tur att detta var sista flaskan i källaren.

Det andra eller rättare sagt första vinet under dagen var Boschendal Rosé 2008 (nr 6007, 79 kr). Frågan är om man verkligen kan säga att det är ett vin, eller så är det ett vin om man frågar någon som inte tycker om vin som säger att allt smakar surt och jäst. Ja lite röda vinbär var det också men rosé övertygar fortfarande inte.

Tills nästa gång. Trevligt sällskap uppväger det mesta...