Sidor

Visar inlägg med etikett Castelão. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Castelão. Visa alla inlägg

lördag 16 april 2011

Periquita Reserva 2008. Sol, sveda och träningsvärk, våren är här på riktigt..

Finn ett fel: Hela, magnum och box.
Mangrant kryllar vi ut när snön blottat våra tomter, homo "viivilla" sapiens. I takt med att snödroppar, påskliljor och andra lökrotade vänner sätter färg väcks vinterns sociala dvala och förbyts till myrans iver över grannens göranden och icke göranden. En antropologiskt studerande utombo får skriviver för att sedan sakt skaka på huvudet vid nästa års igenkännande mönster. Vad gör egentligen solen och vårens tecken men oss nordbor?

Våra själar ömsar skinn vid grannens första räfsande tag, grillarna putsas av och vår gråa färg byter plats med den rödlätta. Ingenting är sig likt och allt är som förr. Våren är här.

Jo nu vågar jag med säkerhet påstå att våren har letat sig upp även norr om dalälven. Vad passar inte bättre än att leta vidare i grillvinsdjungel, vad det lider kommer en utförligare post som avhandlar fenomenet, nu får ni ge er till tåls med en trotjänare som verkligen levererar. Sa jag att den finns på samtliga bolag och i magnum (jaja och på box). Låt mig presentera Periquita Reserva 2008 (nr 2560, 79 kr).

Det är en ungfruktig doft med gott om kryddor. Frukten är mörkröd, drottningsylt fast utan syltigheten och mogna moreller men det är framförallt kryddigheten som slår mig i dagsläget. Enbär, peppar och trälåda. Stor och nästan lite småstridande, här har det inte sparats på faten.


Även i smaken är det gott om kryddighet, tillsammans med all den unga frukten blir det nästan lite överväldigande. Som tur är finns det gott om pigga syror och helhetsintrycket blir någorlunda slankt även om stilen är klart år det mustigare hållet. Tanninerna i avslutet är knappt kännbara men eftersmaken är fruktigt läskande och hyfsat lång. En varingens ord, det är gott om fat även i smaken och det kan kännas ett alkoholstick om man låter detta bli för varmt.


Trots att jag har små invändingar passerar detta som riktigt bra. Om man dessutom räknar in tillgänglighet och pris blir det en stark rekommendation. Frun var helsåld och jag kan bara nicka jakande, inte alls dumt att kunna slänga upp en flaska källarkyld (ca 15-16 grader) mitt i sommaren. (87-88p)


Tills nästa gång. Sten är guds gåva till hemmafixaren, eller var det isen?..

lördag 20 juni 2009

Meia Pipa 2005, Villa Puccini 2004 Magnum och flera nygammla bek.antskaper en regning och gemytlig midsommar..

Midsommar, familjer samlas, alkoholhaltiga drycker konsumeras med mått eller omått. Här varade ett kontrollerat lugn. En väldigt trevlig dag med mycket mat och surr inpå småtimmarna. Småtimmarna tillhör inte vanligheterna, ett väldigt trevligt välkomnande på den förhoppningsvis analkande sommartiden.


Jag kommer inte att försöka återge alla smaknyanser utan bara fundera lite över de smakintryck som stack ut eller fastnade i medvetandet. Välkomst skål i form av 2005 Rotari Riserva (nr 7567, 99 kr), har druckit 2004 tidigare med belåtenhet. 2005:an var lite stickigare, mer champinjon och mindre rondör och smak. Fortfarande ok, men jag låter nog resterande flaskor vila lite.

Till den svenska oxfilén dracks magnumvarianten av Villa Puccini 2004 ( nr 32417, 159 kr 1500 ml), ett lätt frisk med mycket frukt och lite strävhet. Måste medge att jag valde detta för att infria publikens jubel, men dess runda smak charmade även mig. Kändes mindre nyanserat än den lilla 2003:a som drack tidigare. Min favorit blev instället den mer mörkfruktiga Meia Pipa 2005 (nu 2007, nr 2564, 79 kr), även denna var otroligt lättgillad med en fyllig mörk frukt, den strävhet som en gång kanske fanns var borta efter några månader i ryggläge och en angenäm helhet var på plats. Ett överraskande bra vin helt enkelt.
Överraskande var definitivt inte Moscato d´Asti Prunotto 2008 (nr 95187, 99 kr), vinet var precis lika läskande, druvblommigt som förra gången. En säker hitt som lämnade stående ovationer. Fler inköp stundar i väntan på sommarens värme och analkande jordgubbsstunder. Vad vi åt till? Jordgubbar, vispgrädde med en touch vanlij och rivna citronskal. Lika självklar som mumsigt.

Kaffe och avec, eller rättare sagt avec med en gnutta kaffe. I form av allehande likörer och smaksatta konjakssubstitut. Mitt val Glengoyne 10 Years (nr 416, 369 kr), en nyanserat mild enmaltare som egentligen inte lämnar några större intryck, men ändå försvinnande i den svenska sommarkvällen.
Tills nästa gång. Glad väntan tills nästa midsommar...