Becker Spätburgunder 2009. Trasiga muskler är tydligen av godo..

Ibland rycker det i korkskruven

Föranlett av två i sig skilda händelser, blev suget att dra kroken mig övermäktig. Å ena sidan lockar Italienpatrik med 07:an av samma vin och å andra sidan firar Tyskland sin nationella högtid på måndag nästa vecka. Möjligen något långsökt men ibland krävs det inte mer för att korkskruven ska gå varm.

Men först lite annat, jag har på något vidunderligt sätt kommit igång med mitt fysiska underhåll. Så till vida att jag ständigt känner av någon muskelrelaterad krämpa, ok att träningsverk ska verka positivt men fasiken det tär på ändå. Ikväll ska jag dessutom ge mig ut på djupt vatten, någon form av stridsträning. Hoppas att det är någon riktig hurtbulle som skriker på mig, alltid roligt att kunna ta ut sin vrede på någon som förtjänar det.

Makalöst underbar transparent färg

Tillbaka till vinet, Becker Spätburgunder 2009. Har druckit 2007 tidigare, 2008 går tillfälligt att få tag på och 2009 kan man få tag på här.

En helcharmig doft med lite småjästiga drag, nästan lite beaujolaisaktig, rödavinbär, lingon och omogna hallon samsas med en mörkare ton. Doften känns stor, fast på ett slankt sätt, med lite likörkänsla. Aningen krydda, mot fänkål finns också där.


Smaken är följdsam och stor för att vara i ett så slankt paket, syrorna är fint inbäddade och balanserar upp frukten som är i fullständig harmoni med drickbarheten. Även här finns det ett mörkare drag och en svag pikant krydda. Avslutet stramar upp med en torrhet som kan förvillas med aningen beska men ändå inte.


Eftersmaken är saftig med en stramare kärna, det finn lite hallon- och laritsbåtar även om det inte är ett dugg sött. Möjligen att det sitter i lite kort för suget efter nästa klunk infinner sig nästan direkt. (86-87)

Det här är ett perfekt exemplar på direkt drickbarhet men med charm och uttryck som inte gör det tråkigt eller intetsägande. Ett perfekt matvin som passar minst lika bra utan och tänk va fint detta kommer att sitta när det überunga har lagt sig och någon till ton åt det murriga hållet tittat fram. Ner i källaren med dig för det här kommer jag gärna tillbaka till om sisådär ett halvår.

Tills nästa gång. Hoppas att jag kan gå imorn...

Pst. Av en slump verkar Frankos korkskruv också dragit åt det tyska hållet.

Psst. Jaha ja, vikten av att inte dra förhastade slutsatser. Dag 3 är det så j*vla fint, ja jag har inget annat uttryck. Inte störst, bäst eller vackrast utan bara så härligt. Poäng känns på sätt och vis överflödig, fruns kommentar får summera. Det finns inga fel i det här..

Helgens frukosttips: Bananmjölk och pizzafrallor..

Ännu en gång stoltserar småbarnsföräldrarna med en kvällsvisit som varar förbi midnatt. Riktigt, riktigt trevligt och värt varenda gruskorn i ögonen så här på morgon kvisten. Upp med minsta och hungern slår till ännu en gång, vad bjuder kylskåpet på idag då?

Farbror Frej möter Macgyver och förgårdagens färska frallor blir till mumsiga fettfyllda pizzalookalikes.

Återupplivningsförsök som lyckades

Tills nästa gång. Trevlig vilodag...

Pst. Tänk vad jag gillar när det dyker upp presentflaskor, som vissa kanske tror känner jag inget förrakt utan bara nyfikenhet och tacksamhet när det dyker upp någon kluckande present. Tack ännu en gång.

Grand Vin de Glenelly 2007 vs Château de Seguin Cuvée Prestige 2008 vs Château Labadie 2007. Idag är det sol..

Vin i sikte

Grr nu hopar det sig igen, oavsett hur mycket jag vill och försöker samlas göranden på hög och ackumulerar störande fragment längst bak i huvudet. Ibland trycker dock gamla fragment ut mindre gamla vilket resulterar i medvetande och de riktigt gamla verkar ramla ner i en allmän säck av glömska. Innan det händer helgens bordåblandningsshootout skakar jag av mig intrycken i kortform. Varför då inte bara låta dem falla i glömska? Jo för att efter fem dagars sippande var utvecklingen possitiv och samtliga viner faller inom kategorin. Trevligt drickbara, väldigt matdugliga viner som vinner på något års lagring. Eller om ni vill ha en poäng, så någonstans mellan 85-88. Tack för det Bizling Wine & Spirits AB, Chris Wine & Spirits och Hjo Grosshandel AB. Samtliga viner finns i en butik nära dig, eller en knapptryckning bort.

Château Labadie 2007 (nr 3550, 139 kr) bjuder på den mest generösa nosen i trion. Mörka mustig frukt med drag åt riktigt mogna körsbär, nästan lite sötaktig och stickig men ändå hyfsat balanserad med mörk choklad och trä. Smaken är rund med en fylligare kropp, även om frukten känns förvånandsvärt slank trots dess mognad. Det finns även här mörkare toner, lite likörartat med lite murknare trä. Eftersmaken är rund och hyfsat lång. (87-88p)


Detta skulle jag kunna tänka mig att lagra ett kort tag för att locka fram lite mer komplexitet och toner ner uttrycken något. Ett troligt merköp i.

Grand Vin de Glenelly 2007 (nr 71252, 148 kr, beställs i kolli om 6 flaskor, varuprov) har till en början en något tunn doft men som bättrar på sig med lite tid. Frukten är pigg även om blomvatten blir den starkaste associationen dag 1. Efter lite tid luftas det bort och lämnar en samstämmig klang med frukt i första led och färskt trä i andra. Smaken är slank med ett runt inslag, lite varmare toner, frukten är primär men ändå i fin samklang med resten. Även här är träkänslan färsk och toppas av lite salmiak. Eftersmaken är torr med liten kärnbitterhet. (85-86p)

Ett trevligt väldigt lättanvänt vin som gör sig riktigt bra till mat men jag lägger mycket hellre mina pengar på storasyster, Lady May.

Château de Seguin Cuvée Prestige 2008 (nr 3570, 127 kr) är till en början också något sluten men öppnar sedan upp, mörkröda bär, lite blomvatten och lätt kryddighet. Faten finns där och ramar in intrycket. Smaken är fyllig med mörkröd frukt, något murket trä och småbeskt i slutet. Avslutet är mest krävande av de tre och snörper upp med torra tanniner som lämnar ett halvhyfsat långt avslut. (85-86p)

Det mest matorienterade vinet av de tre och även detta ett trevligt vin i den medelfylliga klassen.

Årtalskork

Överlag är det tre bra viner som tyvärr hamnar lite i ett mellanfack, inte tillräckligt intressanta för att verkligen göra intryck men tillräckligt intressanta för att förtjäna en till påhälsning. Skulle vara intressant att se var de här tar vägen om säg sisådär ett år, men med handen på hjärtat är det tveksamt om jag får uppleva det.

Tills nästa gång. Nu är det inte långt kvar till fredagspizzan, trevlig helg...

Tedeschi Amarone 2006 vs I Castei Amarone 2006. Inte varje kväll man är uppe till midnatt..

Två vin blev ett glas

Ännu en gång har helgen sprungit ifrån och lämnat en önskan efter mer. Konstaterade i en stilla kontemplation över livet att det faktiskt har gått 11 år sedan millennieskiftet. Elva fucking år, då ung och på toppen av världen. Nu, fortfarande ung enligt vissa och, överskörd av världen. Nja kanske inte riktigt men nog har det hänt ett och annat under dessa år som har ökat på gubbstatusen och minskat ungspolediton. Enligt en hastigt passerad löpsedelstrender kan man tydligen behålla den ungdomliga fräshören med vin, om inte så kan man kanske förtränga ett och annat bekymmer. Äsch egentligen är jag riktigt tillfreds med att vara både gubbe, vinsörplare och alla andra epitet som kan läggas till. Livet må ha sin gång men överlag är jag riktigt tacksam. Så tacksam och levande i nuet att jag korkade upp, vad jag trodde var, två goa flaskor vin för att avnjutas i trevligt sällskap.

Tidigare har jag provat ripassomodellerna mot varandra så det var med spänning som korken drogs ur Tedeschis och I Casteis tyngre Amaroneinnehållande flaskor. När väl sällskapet infann sig bjöds det faktiskt bara ur en flaska.

Anledningen var att Tedeschi Amarone della Valpolicella Classico 2006 (23,35 Euro hos der Wein Weber, nu 2007) kändes aningen för spritig i doften, körsbärslikör för att vara mer precis. Frukten var inte var det minsta torkad utan primär med en småjäst känsla. Köttfond säger kära frun och jag är beredd att hålla med. 


Smaken är också lite för krävande, inget lent och inställsamt här inte. Frukten är pigg och röd med mörkare inslag, syran tar plats och avslutet är riktigt tanninrikt. Det finns en beska och även här finns det ett påtagligt alkoholpåslag som drar ner intrycket. Eftersmaken är lite småbesk, hyfsat lång och lite kärnbetonat. Intrycken består i dagarna tre och förvånansvärt mycket går till matlagning.


Även om det inte känns som ett dåligt vin trumpetar det på lite för mycket för min smak, hoppas att några år i källaren gör susen för nästa flaska. (85-86p)

Konstiga smultron i slänten när det nalkas höst

Däremot var I Castei Amarone della Valpolicella 2006 (nr 80403, 252 kr) desto trevligare.
Solvarma söta röda bär, balanserat med en skön fyllig mörkare bakgrund. Det är inte den mest komplexa doft i dagsläget utan mer primärcharmigt. Samtidigt vilar det en tyngd i uttrycket som varken känns klumpig eller tillgjord, möjligen att det är lite svårt att sätta ursprung, skulle nog kunna vara något kvalititivt från vilken del av Italien som helst. Bra eller dåligt?


Smaken är fyllig och sötrund med gott om extraherad frukt. Det känns inte klumpigt eller uttorkat utan bara generöst och inställsamt. Det finns en antydan till mognad, lite läder, tobak men den låter nog vänta på sig ett tag till. Avslutet markeras med en knapp kännbar kärnkänsla och aningen bitterhet. Eftersmaken är lång med rund mogen frukt och lite ätdruvskärnor.  Skulle nog kunna vänta ut lite mer mognad för att verkligen bjuda upp men går, i dagsläget, hem hos hela sällskapet. (90-91p)

Tills nästa gång. Nu blir det treårs fika...

En bra start på helgen..

Inget vin men däremot en cuvée i glaset.

Uppstigning 05:15, efter lite kvällssuddning, var mer än lovligt segt. Men skam den som gräver ner sig i eländet. Fram med våffeljärnet, värm upp mixern nu ska vi laga frukost. Resultatet blev Grahamsvåfflor med färskfruktsmootie och kaffe. Vad mer behövs för en toppenstart på en toppenhelg. Trevlig helg allihop.

Recept Grahamsvåfflor (grundrecept är från Ica)
125 g smör, alltid smör. Idag blev det extra saltat.
2 dl mjölk, idag blev det grön. Ok vi har nog alltid grön hemma när jag tänker efter.
2 dl vetemjöl och 2 dl grahamsmjöl, här kommer min genialiska ändringar från grundreceptet. Blir lite matigare  och lite mindre efterrättskänsla.
2 ägg
1 tsk bakpulver
2 dl isande kallt vatten.

Smält smör och låt svalna (allt kallt för att smeten inte ska börja jäsa antar jag). Rör ihop mjölk, ägg, mjölsorter och bakpulver. Sist rör du ner smör och vatten. Låt gärna stå och dra, vilket var lite av en omöjlighet imorse. Gick lika bra för det.

Färskfruktsmootie
Idag blev det banan, jordgubbar och persikor. Ner med mjölk och créme fraiche (ok, vän av ordning kanske skulle säga andra mejeriprodukter men här är det fullfetsvarianterna som gäller). Mixa och njut.

Kombon var lika mumsig som uppskattad.

Tills nästa gång. Iväg på nya äventyr, avspark utlovas...

Cerbaia Brunello di Montalcino 2004. Hej igen..

Tur att jag hann klippa innan regninfernot drabbade oss.

Jaha, jag försöker igen. Vet inte hur många gånger jag påbörjat detta inlägg men av någon konstig anledning så får har jag inte fått till det. Nu sover minsta och största är på allmänlek. Shot.

Som jag har våndats och vridit mig i vad jag endast kan kalla den sämsta nätbeställningen, ever. Behöver inte ralajera om detaljer utan bara lugnt konstatera att när det kommer till fottoprodukter får kungen ta över hädanefter. Nu ska packeten förhoppningsvis dimpa in snart, och lilla julafton infinna sig. Tills dess väntar jag tålmodigt och kliver ännu en gång in i pappaledighetens trygga vagga. Var det någon som sa att posten kom?

Grönt är skönt och med lite vin till blir det superskönt

Bäst att fokusera på lite vin. Det dricks alldeles för lite ..., jo listan kan göras lång men denna gång är det Brunello di Montalcino som ska avbockas. Närmare bestämt Carbaias Brunello di Montalcino 2004. Näsan har äntligen hittat hem igen både prestationsmässigt och innehållsvis. Det är en härlig rödbärig doft med småmultnande inslag. Såväl lite julkrydda som undervegatiation och över allt ligger ett moln av Italienskt målardamm. Vinet är i en skön balans mellan primärfruktens friska tag och sekundära mognands toner. Doften är inte stor eller burdus utan balanserad och intagande.


Smaken skäms inte för sig heller, sirlig röd frukt med en mörkare ryggrad, härlig syra och en slank drickbarhet som bara skriker efter nästa klunk. Avslutet är har en begynnande mognad med småkomplexa toner av läder, lite mocca, te och sandiga tanniner som marker sin närvaro tydligt i tandkött och tunga och som lämnar en läskande lång torr eftersmak med röda vinbär, bittermandel och persikokärna.


Mumma för själ och gom, igen konstaterar jag att dessa sitter väldigt nära varandra. Vinet håller ihop lika bra dag som ett, och det enda felet är att innehållet förvinner i ett rasande tempo. En härlig start och comback på vad som förhoppningsvis är några sjukdomsfria veckor. (90-91p)

En är bra fast fler är bättre

Carlo Merolli levererar direkt till dörren, hur många du vill ha är upp till dig men jag sörjer inte att jag har några till som trängs i källaren.

Tills nästa gång. Nu har äntligen paketet/en anlänt...

Tre av fyra näsor är klart underkända..

Dagisstartsförkylningen kom som en stormvind och håller sig enträget kvar. Lägg till att jag sitter och väntar på ett nytt kamerahus och frustrationen är total. Annars går det överraskande fort att komma in i vardagsmode, vad nu det är? Tror att dagis och jobb är två väsentliga beståndsdelar.

På grund av bristfälliga sinnen kommer en kortfattad och ytterst tvivelaktig bild av vad som slunkit ner den senaste tiden..

Känns faktiskt inte helt fel med sauvignon blanc.

Stoneleigh Sauvignon Blanc 2009 (nr 6311, 99 kr) dracks egentligen innan förkylningstid men fick ingen direkt plats, len, fyllig men ändå pigg och läskande fruktig. Ett riktigt trevligt sommarvin som inte är helt fel på egenhand.

Drickfärdigt vin är klart bäst. 

Rioja är gott och mogen rioja är nog ännu godare. Rioja Bordón Reserva 2003 (nr 2726, 89 kr) köptes för n något år sedan och ok det är inga stora grejjor men mogen, småskitig och lättsamt. Helt perfekt till en inte allt för smakrik köttanrättning.

Ja, jag vet, köp Bea och jag har inte ens skam att skämmas.

Största fyller tre, var tar tiden vägen? Stort grattis och föräldrar och syskon på plats, mina och Ls alltså, varför inte lite mat. Och jo, lite vin till. Polizianos VNdM 2005 gjorde förtjänstfullt sällskap, med en mörk och mogen gestaltning. Var piggare än förra flaskan och även om ekbehandlingen inte är särslit varsam var den riktigt trevlig. Sällskapet njöt i fulla drag.

Sist men inte minst fyra år gammal holländsk ost tillsammans med halflaska Bandol från 2003. Ingen kamera, ingen bild. Men smakerna var mogna men i perfekt fas. Fasiken va gott det är med gammal, förlåt mogen, mat och dryck.

Tills nästa gång. Hur kan man inte ha en fungerande kundtjänst...

Le Volte 2009. Behöver en lista för att hålla reda på alla listor..

Riktigt bra, både tillgänglighet och innehåll.

Då var måndagens rivstart förbi och tisdagens lugn har infunnit sig och passerad, trodde att det skulle finnas lite tid för gammalt hederligt bloggande men tji fick jag. Får nog helt enkelt inse att mellan arbete, barn, hushållssysslor, styrelseuppdrag, eget företagande, kroppsligt underhåll och födelsedagskallasplanerande får bloggandet stryka lite på foten. Lusten finns där men tiden verkar på något sätt rinna mig mellan fingrarna. Hinner ju för bövelen inte ens läsa allt som skrivs.

Åjo dagens ilandsproblem men ändå, forcerar tiden och klämmer in en liten rapport som legat och lurat. Tjusades rejält av Ornallaias andravin när det begav sig, och kunde därför inte motstå tredjevarianten när jag såg att de lokala hyllorna hade bytt upp sig till 2009 års modellang. Efter Smakabras rapport verkade det som att 2009 skulle prestera bättre än 2008. Men vad vet jag, kändes i vilket fall som ett bra tillfälle att prova Le Volte (nr 32472, 159 kr) för första gången.

En mustig mörkbetonad fruktig doft möter med gott om fatkrydda och en aning vanilj. Faktiskt riktigt fläskigt, fast på ett i sammanhanget härligt burdust sätt. Det finns även en del skogiga toner med svamp, lite soja och bränt socker. Överlag en arbetad stor doft som lovar gott.


Smaken är fylligt följsam, nästan silkig, med runda plommon och mörka körsbär och även här återfinns mörkare toner. Trots att det finns en fatkrydda som sticker ut en aning råder en skön ungdomlig balans och en drickbarhet som inte går att ta miste på. Avslutet markeras med en syra känning och även om tanninerna knappt är kännbara lämnar de ett torrt och kärnfriskt slut. Eftersmaken klingar kvar riktigt länge med både frukt, mandel och lite körsbärkärnor.


Frun nickar jakande och fyller i med att påfyllning skulle inte skada. Kan inte annat än att hålla med. Tjusande, flörtigt och insmickrande men samtidigt med stuns och kraft sjunger detta som en Italiensk smörsångare. Fast det är klart, det är inget som jag vill ha varje dag, man måste nog ha lite läggning åt det mustigare runda hållet för att verkligen uppskatta detta. Vette katten om det inte var på gränsen till för strömlinjeformat när jag tänker efter. Men vill du bjuda på något kvalitativt som lyfter en bra bit över 69 kronorshyllan har du en kandidat. Tror att de flesta känner skillnad här. (89-90p)

Tills nästa gång. Och till råga på allt kommer en förkylning krypandes, hoppas att det inte är den dödliga manliga varianten utan den mildare kvinnliga...

La Velona Rosso di Montalcino 2008. Nedräkningen har börjat, på fredag kör vi igång..

Semestern börjar gå mot sitt slut och nu återstår att krama ut det sista av besök och besökanden. Tilltänkta grillkvällar och uteblivna sådana. Tillslut landar vi i matlistor, dagishämtningar och arbetsplatsmöten. Men inte ännu, kvar återstår allt och inget.

Av någon konstig anledning har kameran blivit allt mer flitigt använd vilket gör att kvällarna blir kortare och kortare med fler och fler kort som hopar sig på hög. Att fotta i RAW har nu blivit en självklarhet men all denna efterbehandling, puh hälften vore nog. Kanske dags att överge den gamla PC:n och övergå till Mac, ska ju vara en killer när det kommer till bildhantering. Eller? Hur gör ni?

Jo det är sant, salamin som svärmor kom med var så här röd.

Aja, nu till vinet som har slunkit ner några kvällar i rad. La Velona Rosso di Montalcino 2008 (nr 2328, 139 kr finns ett fåtal flaskor kvar i vårt avlånga land) bjuder på en mustig doft med mörka spritiga moreller, lite murken ek och läder. En rättfram och snudd på burdus Italiensk doft med moderna drag. Förvillande lik en lyxigare, fläskigare småspritig chianti variant. Inte helt fel med andra ord.


Smaken är fyllig med gott om mörka syrliga körsbär, fast ändå med en rund söt touch. Det finns något mörkt och murrig mitt i all überitaliensk chianti känsla, en känsla av tillhörighet fast ändå inte. Avslutet stramar upp med en hyfsad dos torra tanniner och en ganska stark krydda. Även om det känns ungt och lite oborstat finns det en småcharmig drickbarhet, om man gillar lite kralligare doningar det vill säga.


Eftersmaken är bärigt röd och småstram, riktigt trevlig men inte allt för lång.


Dag tre var detta klart bäst, det vilar något småeteriskt och aningen alkoholstickigt över den nu sammanflätade mörka frukten. Smaken är mer harmonisk med mindre krydda och mer murket trä och köttigare drag. Eftersmaken har bättrat på sig i längd och ger en träigare känsla med mer körsbärskärnor än frukt. Ett mognare uttryck helt enkelt. (88-89p)

Tänk att jag aldrig tröttnar på "rotisar" i ugn, funkar lika bra på färskpärer.

Jaha ja, då var vi där igen. Ett riktigt trevligt vin som bjöd till och som inte skulle skämma för sig på ett matbord nära dig. Det tråkiga i kråksången är att jag inte tänder till, det blir ingen riktig gnista och jag faller inte pladask. När jag tänker efter var det ett tag sedan det hände, tror inte att jag har blivit blasé när det kommer till att smaka vin snarare tvärt om. Jag kastar mig över varje ny flaska med samma entusiasm som den förra, det är bara svårare att nå samma höjder som tidigare. Eller är det rent av så att vinerna har samma höjd, bara att de är jämnare och att jag letar efter attribut som är svåra att uppnå. Antar att bästa sättet att övervinna, vad det nu är att övervinna, och få en vinvin-situation är att prova mer och bättre vin.

Tills nästa gång. Nu ska jag harva vidare med lättjefullt arbete, snart kör det riktiga igång...

Santa Carolina Barrica Selection Gran Reserva Cabernet Carmenère Syrah 2008. Syskonkärlek..

Det är svårt att inte känna ett vist vemod över att sommaren börjar lida mot sitt slut, därför känns det extra viktigt att ta till vara på de ljumma kvällarna, ok att vi får stekheta dagar men lite svinn får man räkna med, som vi till synes fått till låns nu på slutet. Varför inte bjuda in syskonen på en liten grillning.  Så var de på plats, storasystrar, ingift och barn. Hur härligt som helst, varför gör vi inte det här oftare?

Mycket mat var de

Av någon konstig anledning blir det ofta ett enda röj tills gästerna anländer. Fick för mig att grilla papper, ok att det låg ett bröd inuti, men det struntade glöden i och avrättade min tillrättning och satte allt i eld. Hm borde jag väl kunnat ana men när det kommer till småbarnslivet kan ett enda ögonkast åt fel håll sluta i tragedi. Jaja vi fick lite annat bröd i oss. Annars var det mängder av kall potatissallad, fetaostdito och kött. Vet inte vilket kompani som skulle härbärgera med tydligen tyckte jag att köttet skulle räcka till hela manskaran. Vad som däremot inte finns i överflöd är vinnöreri, av någon konstig anledning har inte mitt smittat av sig. Kanske just därför, strunt samma lika trevligt för det även om ett glas rött tjut till maten alltid är uppskattat. Börjar någonstans hitta mina gästers, eller snarare min enda vindrickande gästs smakkallibrering även om det alltid är roligt att få bjuda på något nytt. Kvällens testflaska blev, Santa Carolina Barrica Selection Gran Reserva Cabernet Carmenère Syrah 2008 (nr 6242, 89kr)

Inte ofta Chile står mitt i maten

En bra balanserad modern doft med lika delar frukt och fat. Mogna plommon, lite vinbär samsas med lite bacon, gummi och några drag med pepparkvarnen. Nog för att det finns en ton av vanlij men den håller sig snyggt i bakgrunden. En välgjord och smått inställsam doft.


Smaken är medelfyllig och även där en bra mix mellan frukt och fat. Inledningsvis är det mörka plommon och svartvinbär i frukten som ackompanjeras av tobak, en små fräsh mintighet gör sig gott tillsammans med de mörkare inslagen av rostad kaffe och mörk choklad. I avslutet stramas det hela upp med en svag pikant kryddighet (mild svartpeppar) och små, små  knappt kännbara tanniner som mynnar ut i en hyfsat lång eftersmak med en stram träkänsla, mörkröd frukt och lite kärnbitterhet.


Överlag en riktigt trevlig uppenbarelse som landar i mellantingslandet, om jag ska raljera med kunskaper som jag inte besitter skulle jag säga att nya världens fruktighet (utan sylt) möter gamla världens stramare toner vilket gör att helhetsintrycket blir mer än väl godkänt. Ett säkert val när du ska servera allt från något grillat till en mustigare gryta. Ett alroundvin i dess bästa bemärkelse. (87-88p)

..och tänka sig, mer mat

Kvällen avslutades med en gudomlig kladdkaka, körsbärssyltsvispad grädde och rom. Känns det igen? Jo men det är så fasligt gott.

Tills nästa gång. Hoppas att det inte dröjer ett år till nästa gång...