Duval-Leroy Brut Rosé Prestige N.V. Julmarknad i spöregn..

Duval-Leroy Brut Rosé Prestige Premier Cru

Det här med rosé kanske inte är så dumt ändå, om det kommer från Champagne vill säga. Både Roederer och Gosset har tjusat mig, får se hur Duval-Leroy lyckas. Duval-Leroy gör denna rosa variant enbart av premier cru druvor, 80% Pinot noir och 20% chardonnay. Sedan Carol tog över familjerodret 1991 sägs stilen vara elegant, frisk och mineralrik, eftersom de funnits sedan 1859 antar jag att de gjorde saker halvhyfsat innan också. Av de 5,5 miljoner flaskor som produceras årligen förser de 200 egenägda hektaren ungefär en fjärdedel, vilket i Champagnemått, är en stor andel. Failjen har i alla tider haft sitt säte i byn Vertus, i hjärtat av Côtes des Blancs.

Rosé Prestige Premier Cru N.V. (nr 7901, 399 kr) har en lätt brödig, elegant och finstämd doft med ett diskret stänk av smultron. Efter ett tag växer det fram mer röd citrus, mineral och vita blommor.
Härligt mjuk mousse, smått gräddig, vinner helt klart en något varmare temp. Frukten är pigg, lite lingonsyrlighet, stenig mineral och ett riktigt piggt avslut som mynnar ut i en lång, rödcitruskrispig eftersmak. Helheten känns verkligen solid, pigg och krispigt balanserad med en ständig mineralnärvaro. För att sammanfatta i två ord, lättdrucken njutning!

O ja, kommer ni ihåg pralinerna Passion från Gefle Chocolaterie? Här har du en perfekt matchning, skönsång ända från början till slut.

Tills nästa gång. Pået igen imorgon...

Louis Roederer Brut Rosé 2008. Nu laddar vi om..

Roederer

Louis Roederer Brut Rosé 2008

Vissa champagnehus är smått omöjliga att undgå, Roederer måste nog tillskrivas denna skara. Hela historien började 1776 och fortfarande kan företaget stoltsera med att vara helt familjeägt, vilket är aningen unikt med tanke på storlek och för att vara champagne. Några av anledningarna stavas kvalitet, kvantitet och grym marknadsföring. De egna gårdarna täcker hela 80% av den egna produktionen, bascuveée är jämnhög och skrivs upp som en av topparna med jämna mellanrum. Och sedan Cristal, tsarens kristallprydda favorit, husets prestige, bling bling champagnen som dessutom ska ha en stjärnbeströdd smak. Men vadå, i grund och botten handlar det om den egna smaken, lika bra att sätta den på prov med en flaska Brut Rosé 2008 (nr 96111, 495 kr).

Doften är frisk, till en början väldigt sluten, gott om mineral, frukten ligger där i bakgrunden och lurar, ren och allmänt krispig. Oj här var vi tidigt ute, tajt men moussen brer ut sig ordentligt, blir nästan lite smågräddig. Frukten är ung, lite citrusbesk, aningen röda vinbär, gott om sten och en hint skaldjur. Helheten håller ihop exemplariskt, härlig balans och trots sin lite småtjuriga ungdom väldigt njutbar. Avslutet stramar till, syran som finns med från start släpper inte taget för en sekund, eftersmaken är lång, lite vinbärssyrlig och småbrödig.

Har inte smakat någon årgångsrosé från Roederer förut och det är bara min andra champagne från 2008 men oj vilken potential. Känns som att jag är flera år för tidig med att poppa korken, renheten, syran, mineraliteten och balansen gör att det fungerar utmärkt att dricka idag men utdelningen om man väntar?!? Dag 3! är det som bäst. Bredaxlad, mer pondus men samma skärpa och ursköna drickkänsla. Frukten är aningen mer framträdande, mer apelsin än citrussyrlig, toner av chokladnougat har också smugit fram och hela tiden slås jag av hur inninorden gott det är det, bara en liten sipp till, och en till..

Passion, Gefle Chocolaterie

Nu behöver detta egentligen inget sällskap men vadå, har man köpt praliner har man. Passion är en ny bekantskap från Gefle Chocolaterie. Utanpå mild och len vit choklad, inuti en kärna av passionfruktscreme. Oh my fu... det här var slösaktigt gott .Till champagnen funkar det ok, syran och frukten i pralinerna gifter sig hyfsat med dito i champagnen. Efter någon tugga till blir dock pralinerna i syrligaste och fruktigaste laget för att bilda en klockren matchning, bättre lycka nästa gång.

Till nästa gång. På torsdag blir det mässa...

Nicolas Feuillatte x 4. Sömn, äsch vem behöver det egentligen..

Champagne Nicolas Feuillatte

Jakten går vidare i Champagnens tecken, näst på tur är Nicolas Feuillatte. Den svenska importören PhilipsonSöderberg var så vänlig att ställa upp ryggraden av det sortiment som finns tillgängligt på den svenska marknaden. Fyra bubblande flaskor från en av Frankrikes största producenter, ca 10 miljoner producerade flaskor årligen, försett av runt 5000 odlare fördelat på ca 2250 hektar mark. Kanske inte de mest sensuella siffrorna sett i ett småskaligt romantiskt sken men det borde båda för en jämn kvalitet, med tanke på hur mycket druvmaterial man kan välja mellan. Lika bra att doppa ner näsan och göra sig en egen uppfattning, extra roligt då jag inte provat något från denna jätte tidigare.

Brut Extreme

Brut Chardonnay 2005

Brut Reserve (nr 88946, 289 kr) är dagens flörtis, lätt aromatisk, lite skaldjur och trevlig inställsam frukt. Moussen är en smekning, gott om gula lätta frukter, bra struktur, saftig och ett trevligt munrensande avslut. Direkt tillgänglig och möjligen aningen för lättsam i stilen för att verkligen tilltala mig. Borde dock fungerar klockrent i det stora sällskapet, som mingeldricka eller rent av som aptitretare vid matlagandet. Är i mitt tycke aningen för dyr, men sänk den med några tior så kan vi snacka.

Då är Brut Chardonnay 2005 (nr 7592, 299 kr) bra mycket mer pang för pengen, en ren årgångs blanc de blanc och min favorit i uppställningen. Det här kan jag absolut tänka mig att köpa några av. Här möts man av en havsbris, sten, vita blommor, citrus, stabil och balanserad. I munnen beter det sig väldigt lika som doften anger, moussen är mjuk och ger ett drickklart intryck, krita, mer blommor, citrus och äpplen, men det är framförallt de mer kärva och djupa inslagen som tilltalar. Eftersmaken är relativt lång, mer slicka på sten och citrusfräsch. Som sagt, min klara favorit och en solklar matchampagne, borde passa utmärkt till gratinerade skaldjur.

Brut Extreme (nr 7862, 329 kr) är på vissa sätt just extremare, ingen extra dosage, ca 1,2 gram restsocker, borde göra ett kompromisslöst vin, men det är det inte. Den sex år långa jästkontakten i kombination med malolaktisk jäsning ger ett småmoget och mineralstint uttryck. Doften är sammanhållen, tajt, precis med djup och en något svårmodig sida. Moussen är även här mjuk, förvånansvärt drickklar, lite som chablis med kolsyra. Även här en relativt lång och mineralstinn eftersmak. Torde också kräva mat för att komma till sin rätt.

Den jag gillade minst var Brut Rosé (nr 88944, 369 kr) inte dålig på något sätt utan med djup, karaktär och underliggande rödsyrlig frukt. Frågan är bara varför man vill dricka det här när de vita varianterna uttrycker sina stilar så mycket tydligare, möjligen för att det är rosa, vad vet jag.

Överlag är samtliga viner väldigt tillgängliga, trevlig mjuk mousse, mycket mineral, ren frukt och framförallt väldigt stabila. Stilen är lättare, ren med tydlig mineral prägel och väldigt matvänlig.

Johan Edström

För att avrunda det hela ställde jag några snabba frågor till Johan Edström, sommelier och allmänt allvetande om PhilipsonSöderbergs sortiment.

Om man aldrig provat er Champagne tidigare, vilken bör man prova först?
Brut Chardonnay, den har och håller samma stil, krita, blommor, äpplen, väldigt typisk och stabil årgångschampagne.

Hur skulle du beskriva husstilen?
Lättare, stabil och lättillgänglig.

Vad är unikt med er Champagne jämfört med andra?
Allt är kontrollerat till 100%, full kontroll på alla druvor trots storlek. Otroligt jämn stil, här är storleken till favör då man verkligen har mycket druvmaterial att välja mellan. Dessutom är 12 av 17 Grand Cru byar representerade, inte bara storlek utan dessutom hög kvalitet hos odlarna.

Bör man dricka er Champagne omgående eller vinner den på att lagras?
Ska drickas tämligen omgående, fast det är klart några år i vila är nyttigt för all Champagne.

Vilket kombination, Champagne - mat, bör man prova?
Gratinerade ostron och Brut Chardonnay,

Stort tack Johan och PhilipsonSöderberg för att ni tog er tid och för att jag fick möjligheten att prova igenom delar av ert sortiment.

Tills nästa gång. 4 är det nya 5...

Gosset Grand Rosé Brut. En hel dag i vuxet sällskap..

Gosset Grand Rosé Brut N.V

Frun tar semester, jag tar upp en flaska. Svårare än så behöver det inte vara, fast det är klart, inte varje dag det följer med en Gosset Grand Rose Brut N.V (nr 7405, 459 kr) upp.

En subtil och otroligt intagande doft med begynnande mognad sprider sig till varje skrymsle i näsan. Av det som jag kan uttyda kan nämnas apelsin, vinbär, blommor, färsk svamp, skaldjur och lite läder. Fast vem bryr sig egentligen, en sniff och plötsligt står jag med tårna i strandkanten och ansiktet i skyn, underbart.

Munnen möts av rikligt med minimala bubblor som bildar en fyllig len mousse, anslaget är lätt, förföriskt men med betryggande tyngd. Rosor, parfym, orange citrusfrukt och en lätt nötig mognad slåss om uppmärksamheten men balansen och tidens inverkan gör sitt för att dämpa och släta ut. Syran stramar upp och är ganska påtaglig, så också den fullkomliga njutningen, härligt. Avslutet är lätt syrligt och kvar stannar en förnimmelse av alla de toner som kändes i doft och smak. Nedtonat men elegant och följsamt precis som resten av upplevelsen.

I mitt tycke helt perfekt nu, aningen mer mognad än för två år sedan då syskonet gick åt. Frukten sjunger kanske på sista versen men tiden på rygg har istället gett ökad komplexitet och härliga mognadstoner. Tur att det finns fler i källaren, det här vill jag uppleva igen, och igen, och igen. Hm, får nog bli till att köpa flera om det ska lyckas.

Till nästa gång. Hola Estocolmo

Champagne och ostron

Pst. Dag 2 är det ännu mer sammansatt, lätt övermogna äpplen, ostron, mer havsstänk, kanske bättre. Och till gratinerade ostron, mmmmm.