Louis Roederer Brut Rosé 2008. Nu laddar vi om..

Roederer

Louis Roederer Brut Rosé 2008

Vissa champagnehus är smått omöjliga att undgå, Roederer måste nog tillskrivas denna skara. Hela historien började 1776 och fortfarande kan företaget stoltsera med att vara helt familjeägt, vilket är aningen unikt med tanke på storlek och för att vara champagne. Några av anledningarna stavas kvalitet, kvantitet och grym marknadsföring. De egna gårdarna täcker hela 80% av den egna produktionen, bascuveée är jämnhög och skrivs upp som en av topparna med jämna mellanrum. Och sedan Cristal, tsarens kristallprydda favorit, husets prestige, bling bling champagnen som dessutom ska ha en stjärnbeströdd smak. Men vadå, i grund och botten handlar det om den egna smaken, lika bra att sätta den på prov med en flaska Brut Rosé 2008 (nr 96111, 495 kr).

Doften är frisk, till en början väldigt sluten, gott om mineral, frukten ligger där i bakgrunden och lurar, ren och allmänt krispig. Oj här var vi tidigt ute, tajt men moussen brer ut sig ordentligt, blir nästan lite smågräddig. Frukten är ung, lite citrusbesk, aningen röda vinbär, gott om sten och en hint skaldjur. Helheten håller ihop exemplariskt, härlig balans och trots sin lite småtjuriga ungdom väldigt njutbar. Avslutet stramar till, syran som finns med från start släpper inte taget för en sekund, eftersmaken är lång, lite vinbärssyrlig och småbrödig.

Har inte smakat någon årgångsrosé från Roederer förut och det är bara min andra champagne från 2008 men oj vilken potential. Känns som att jag är flera år för tidig med att poppa korken, renheten, syran, mineraliteten och balansen gör att det fungerar utmärkt att dricka idag men utdelningen om man väntar?!? Dag 3! är det som bäst. Bredaxlad, mer pondus men samma skärpa och ursköna drickkänsla. Frukten är aningen mer framträdande, mer apelsin än citrussyrlig, toner av chokladnougat har också smugit fram och hela tiden slås jag av hur inninorden gott det är det, bara en liten sipp till, och en till..

Passion, Gefle Chocolaterie

Nu behöver detta egentligen inget sällskap men vadå, har man köpt praliner har man. Passion är en ny bekantskap från Gefle Chocolaterie. Utanpå mild och len vit choklad, inuti en kärna av passionfruktscreme. Oh my fu... det här var slösaktigt gott .Till champagnen funkar det ok, syran och frukten i pralinerna gifter sig hyfsat med dito i champagnen. Efter någon tugga till blir dock pralinerna i syrligaste och fruktigaste laget för att bilda en klockren matchning, bättre lycka nästa gång.

Till nästa gång. På torsdag blir det mässa...

Mumm, Mata Grande vs Champagne. Pumpen, pumpar som den ska..

Skumpa o praliner

Inspirerad av Ost-Fredde, för ni har väl läst hans eminenta påbörjade genomgång av Champagne och ost, om inte är det bara att gört. Eftersom det är dumt att ge sig på mästaren i hans egen sport tar jag en lätt vänstersväng, Champagne och choklad. Husfavoriten Mata Grande från Gefle Chocolaterie mot uppstickaren Champagne och mitt i smeten klämmer jag in den oprövade Champagnen Mumm Cordon Rouge (varuprov, nr 7543, 339 kr), och nej det blir ingen följetång i bästa copycatstil, har tyvärr varken uthållighet, plånbok eller nerver för det.

Först skumpa

60% Pinot, 30% Chardonnay och 10% Meunier kommer i en lätt, frisk, aningen brödig doft med orange citrus, gula äpplen och lite skaldjur. I munnen är det åt det medelfylliga hållet, frukten är mer gul än grön, ganska mogen, lite bröd/nötter och en avslutande uppstramande pikant beska. Helheten känns bekväm, välkomnande med en betryggande tyngd. Eftersmaken är bra lång, smakfullt stram, fruktig med stenigare mineralkänsla och brödighet. (87-88p)

Sammantaget väldigt gott i en fylligare, mognare och matigare stil. Inte alls tung utan snarare fylligt följsam. En ytterst trevlig ny bekantskap, ska bli intressant att se hur det funkar till det söta.

sedan tillsammans

Mata Grandens fylliga mörka choklad blandar sig väl med den fylligare champagnen, de små söta friskare kornen möter syra och frukt på ett angenämt sätt. Riktigt gott även om helheten knappt blir bättre än delarna, inget dåligt betyg och helt klart kvällens bäst möte i munnen.

och igen

Champagnenpralinerna är en helt annan skapelse, lätt, fruktiga med en krämig vit kärna blir de som en enda mjuk omfamning, till drickat blir det dock ingen sensation. Känns som att drycken faktiskt är lite för tung för att bära upp den lättare pralinen. Istället blir de som ett gammalt välbekant par på styrdansen, sansat, bra men ingen riktig svängom.

Även Champagne kan behöva kläder på vintern 

Jaha ja, den riktiga kärleken uteblev, men vadå? Sämre kan man ha det en kväll när barnen somnat. Ja just, om ni vill ha den röda termorocken till flaskan kan det vara på sin plats att beställa. Tror faktiskt att det får lov att bli någon flaska till, inte för den prydliga klädseln eller tillhörande nyckelring!?!, utan för det högst angenäma innehållet. Lär nog bli några till praliner också, fast det är en helt annan historia.

Tills nästa gång. Det är alltså så här värme känns...

Pst. Personligen hade jag föredragit ett något lägre pris istället för den flådiga förpackningen, men man kan inte få allt.