Champagne, rött tjut och platt riesling..

 

Augusti, nytt jobb, nya rutiner och allmänt hurtande på agendan. Men först, de sista självande dagarna av Juli, ett kärt återseende av Ulfmannen och Timpan. Såklart fördes inga noter och såklart står man på läktaren och kikar ner på sin egna förödmjukelse, tur att man inte står där ensam. Att nämnas bor dock att A Christmann Idig 2009 är sjuk, ingen druvkaraktär, tillhörighet eller syra för den delen. Platt livlöst och allmänt tråkig. Tillsammans med Guigals Côte-Rotie Brune et Blonde 2009 var det besökets bottennapp. Den sistnämnda var inte dålig bara allmänt tråkig och själslös. Tur att vi drack en del annat som fick hjärtat att slå ett slag extra, Castello dei Rampolla Sammarco Toscana IGT 2009 hade en skön mix av slank supertoskan, balanserad surkörsbärskompott och stallbacke. Klart bättre dag 2 så resterande flaskor får gott vänta. Andreas Gsellmans Traminer 2011 var precis lika god och personlig som när jag testade den sist tillsammans med Peder, som sagt, bara att beklaga att det inte är lika lätt att få tag i framöver för det här är bra på alla plan. Besökets fyndvarning kan mycket väl vara Eric Rodez Blanc de Noirs Grand Cru, för 331 kr får man ekologisk odlad pinot, delvis fostrad på fat med väldigt mycket personlighet, supergod helt enkelt. Ja just ja, Bartolo Mascarello Dolcetto d'Alba 2009 kan mycket väl vara den mest barololika dolcetto jag smakat, eller godaste för den delen. Ett inte helt misslyckat slut på Juli med andra ord.

Tills nästa gång. Undrar just om den där rödtjutsrieslingen har slutat blogga eller...

En dag i stan..

Fotografiska, Stockholma

En efterlängtad heldag för oss själva, jag och frun tog oss till civilisationen, som en mindre begåvad medresenär sa, speciellt civiliserad vet jag inte om hufvudstaden är men nöje bjöd den på i massor. Först en tur för att fylla kassar och tillfredsställa köpbehov sedan en titt på fotografiska och framförallt den mycket underhållande pornografen Helmut Newton. Fascinerande att vi alla kan använda samma verktyg men att det bara är ett fåtal som kan skapa med densamma. Fotograf skulle vara coolt att vara.

Corvina Enoteca, Gamla Stan

Sedan fylla mage och sinne med andra intryck, fick nys om nyöppnade Corvina Enoteca i Gamla Stan av den kvittrande sommelieren Petri som turligt nog befann sig på plats denna söndag. Vet inte var jag ska börja men slutade gjorde det med en modest nota på dryga sexhundra och en upplevelse som motsvarade desto mer.

Jeio Prosecco Brut

Först ut ett glas läskande Desiderio Jeio Prosecco di Valdobbiadene Brut, okomplicerat, fruktigt och smårunt med massor av törstsläckande lättsam charm. En klockren inledning och fullgod anledning att låta Petri fortsätta styra eftermiddagens val.

Charkbricka, Corvina Enoteca

En av flera saker som jag uppskattar är blandningen av delibutik och vinbar, allt som kan beställas in i form av ost och chark kan tas med hem. Fick in en charkbricka som inte gick av för hackor, den 24 månaders parmaskinkan tog priset, smältande god. För att inte tala om att stämning och upplägg gjorde att även frun testade det mesta, bara det är en prestation i sig.

Surdegsbröd, Vallhallabageriet

Olivolja Itrana från Colli del Tifata

Förutom kött och ost i högklass fick vi in bröd och olja i densamma. Surdegsbröd och Itranaolivolja, jotack en ny kombination som inte går av för hackor. Är jag nöjd att det finns en flaska hemma? bakar Valhallabageriet grymt surdegsbröd? JA.

Petri, sommelier och vinambassadör

Chante Cigale Ch9dp 2009

Eftersom vi ville prova så mycket som möjligt utan att tömma reskassan tog jag och frun ett varsitt glas. In kom Domaine Chante Cigale Châteauneuf-du-Pape 2009 och Tenuta Sant'Antonio Amarone della Valpolicella Selezione Antonio Castagnedi 2010. Båda riktigt fruktiga, muffiga men med syror och balans på rätt ställe. Blev riktigt tjusad av Chattenöffen, blandningen av pigg örtighet, slösaktig frukt, följdsamt men samtidigt uppstramat och intressant, den här måste jag leta upp för hemmabruk.

Dags att runda av, ambitionen är att ha ca 100 viner på listan, fullt flöde och puls i bästa italienska kvarterskrogmanér. Inredningen är noga genomtänkt och påkostad, gillar verkligen bardisken som ska leva sitt egna kopparprydda liv. Glas och bestick ska hålla samma standard, i dagsläget är det Spiegelauglas som gäller men nog skulle det vara på sin plats med lite handblåst Zalto. Öl på tapp kommer inte på fråga men däremot kan man få ett intressant glas direkt ur flaska om man mot förmodan inte vill ha vin. Påslagen är överlag moderata, framförallt om man väger in läget. Ett roligt och intressant tillägg är vinkällaren, som förutom enotecets egna viner ska inhysa privatköpta flaskor som kan förtäras under mer intima former. Nog för att vinerna måste inhandlas genom enotecets försorg men konceptet låter minst sagt intressant. På bättringssidan kan nämnas vinlistan, finewines ska tydligen in, och personligen skulle jag gärna se att man får in mer intressanta köpbara viner med lite ålder. Men som sagt, allt är under uppbyggnad och i denna fas har teamet bakom Corvina gjort mesta möjliga.

Tills nästa gång. Sommartid är tydligen att väckas fem varje morgon...