 |
| Mr Andy Simpson |
 |
| Alexander III, Cromatie och 1978 |
 |
| Provsmakning |
 |
| The Dalmore |
 |
| Varannan |
 |
| Vatten |
 |
| En av mina favoriter |
Det var ju faktiskt här allt började, i whiskyhyllan. Mitt intresse för mat och dryck har, som vissa av er kanske märkt, eskalerat de sista åren. Men innan då? Jovars, god mat har jag alltid njutit av och vin som tillbehör och sällskapsdryck har förgyllt men det var framförallt i whiskyhyllan som min djupdykning började. Med det sagt så svalnade intresset ganska snabbt. Jag insåg att någon slags fördjupning skulle innebära årgångsbuteljer, speciallanseringar och nedlagda destillerier, med andra ord ganska saftiga tuggor av plånboken för att inte tala om att det är en ganska liten del av världens sinnliga upplevelser. Däremot var det svårt att tacka nej när jag fick en inbjudan att lyssna på Andy Simpson, världsledande expert på värdering av whisky, för att inte tala om chansen att prova tre av Dalmores exklusiva buteljer. Bara att slänga in farsan i bilen och ställa siktet mot Scholandersa rummet, Grand Hotell Stockholm.
Andy är en ytterst kunnig, underhållande och snabbpratande skotte, med ett genuint djupt rotat intresse för whisky och siffror. Det ena ledde till det andra och idag är han en av få, vilket kanske är tur, som fått smak för whisky som spädbarn för att sedan livnära sig på de reella och spekulativa värden hos den samme i vuxen ålder. Förutom att bekräfta en del jag redan visste, och en hel del jag såklart inte visste, kan man koka ner hans råd till att investera i nedlagda destillerier, årgångswhisky, gamla buteljer, att efterfrågan styr pris och att det egentligen inte finns någon utstakad väg till whiskyägarnirvana. Trots den positiva uppåtpekande trend, som visades med både ett och två diagram, poängterar Andy vikten, syftet och det allmänna bästa i att ha råd att förlora det du investerar och framförallt älska drycken du ska investera i. För om allt går åt skogen kan du åtminstone glädja dig när du dricker ur dina surt förvärvade klenoder, en ytterst lättförståelig sanning som åtminstone jag har lätt att ta fasta på. Av just dessa anledningen kommer mina whiskyinvesteringar inskränka sig till det jag ska dricka i en ganska snar framtid och mina långsiktiga investeringar blir i annat.
Det enda som var något av en besvikelse var att vi inte fick prova det som stod utlovat i programmet. Fast det är klart, när Andy står och säger att det på bordet inte är någon investeringswhisky, förutom möjligen 78:an, tror jag att det var både en och två bland de ansvariga som drog åt sig öppningsreflexerna. Bättre att sälja de rara dropparna istället. Nu var det på intet sätt snålt, jag hann prova flera buteljer varvid det var två,
King Alexander III och
18 yo, som jag fastnade lite extra för, där den sistnämnda absolut kan tänkas få en plats i skåpet hemmavid.
 |
| The Dalmore 18 yo |
Dalmores 18 yo (
nr 85157, 1299 kr) är inget annat än en sammetslen elegant fruktdriven skapelse. Otroligt mjuk, balanserad med en igenkännbar husstil bestående av pomerans, torkad frukt, liten nötighet och välavvägda snygga fattoner, lång härligt len och balanserad finish. Den känns, trots sin komfortabla och mjuka framtoning, aldrig tråkigt utan elegant, lyxigt med en helgjuten balans från start till mål.
Tills nästa gång. Kan sluta hursomhelst...
Pst. Tack för inbjudan och tack till
Interbrands Wine and Spirits för möjligheten att träffa Andy Simpson och smaka några gobitar från Dalmore.
