Père Anselme Châteauneuf-du-Pape La Fiole du Pape 1998. Helgen som försvann och kom tillbaka..

Mera moget tack.

Ingen idé att gråta över spild mjölk, inte ens om mjölken är vin och tillfället att träffa likasinnade nördar var lika efterlängtad som en julafton hade varit för tjugo år sedan. Vissa saker styr man inte över hur gärna jag än vill, lika bra att ladda om ta fram något efterlängtat från källaren.

För några månader sedan surfade jag runt i beställningssortimentet och ramlade över några äldre exemplar från, skulle det visa sig, samma importör. En snabb sökning gav ingenting förutom en företagsregistrering och ett telefonnummer. Ingen hemsida eller überhemlig emaillista, det sistnämnda skulle säkerligen kunna finnas men det är inget jag vet något om.

Bästa att göra på det gamla hederliga viset och slå en signal, det visar sig vara en trevlig herre i övre medelåldern som svarar. Efter lite, från min sida, trevande frågor är det klart att han har något med firman att göra. När jag sedan går in på specifika sortimentfrågor öppnar han upp sig motvilligt men ändå charmant stort, och jag får hela tiden känslan av att informationen är på en need to know basis. Ingen information ges lättvindigt och jag får en känsla av att han pressar mig på information för att sedan låta mig veta hur landet ligger.

Den artikel som vi kom att prata mest om var en årgångscuvee från Père Anselme, närmare bestämt La Fiole du Pape. Enligt sagda herre togs denna artikel hem hösten 06 och skulle då vara en cuvée av 98,99 och 00 från området Châteauneuf-du-Pape. Minst sagt spännande med tanke på mina ringa erfarenheter av gammal Ch9dP. Vet inte om samtalet, flaskans form, årgångslöst vin eller det faktum att magnumen är billigare än vanligt format är konstigast/intressantast. I vilket fall väckte det min nyfikenhet.

Väl hemma visade det sig att flaskan hade ett givet årtal, nämligen 1998. Intrigen tätnar.

Jo det är sant,
flaskan är rak.

Doften är mogen med härlig porvinsaktig frukt, det är fikon, lite romrussin, läder och lite stall. Det finns en frisk syrlighet med en antydan till röd frukt annars har nog de flesta bär flyttat ut för gott. Det är en intressant och ovan doft som ändå möter lustcentrat och skickar jakande signaler vidare. Både jag och frun gillar detta.

Smaken är inte alls lika fylligt komplex som doften, det är gott om torkade frukter, fikon, lite russin, läder och lite multnande löv. Gott om syra och slank drickbarhet, Även här är portvinsdragen närvarande dock utan någon som helst sötfruktighet. Avslutet är i stort sett utan tanniner men lämnar ett torrt avstamp in i den långa eftersmaken.

Det här är inget stort vin men riktigt intresseväckande. OM jag ska hitta något negativt så är mittparitet är lite tunt och att frukten är något för torkad men det är bara petitesser i sammanhanget. Det finns något lättsamt och lättdrucket över mogna viner, en följdsamhet som inte finns i nya oavsett uttryck. Samtidigt gör komplexiteten och det egna uttrycket att jag kunde förnimma smak och lukt flera timmar efter sista sippen. (Svårbedömt men tillslut landar jag på 88-89p på mognad, komplexitet och längd, samtidigt spöar det skiten ur andra 88-89 poängare på ren charm.)

Jag märker att det är svårt att bedöma vinet utifrån min "moderna" poängskala, men det var längesedan jag drack ett så personligt och samtidigt lättdrucket vin (var nog faktiskt Jadots 97a, även om den var snäppet vassare). Det här måste vara en av de största anledningar till att lagra vin, samtidigt väcker det en av de viktigaste frågorna. Vad gillar du? Vår middagsgäst tyckte inte alls om det här mogna, småmultnande uttrycket hon föredrog istället en modern fruktrikare variant. Jag säger inte att man måste föredra det ena eller andra men om du absolut inte tycker om moget vin varför vänta x antal år för att sedan bli besviken.

Bis zum nächsten Mal. Kanske 07 eller 09 nästa gång?..

Psst. För att kunna vältra mig i elände och bli påmind om vad jag missade så läser jag Ulfs, Fredriks och Magnus tankar från vad som måste anses vara en riktigt blöt tysk kväll.

Pssst. Borta bra men hemma bäst, försöker jag övertala mig själv.