Cascina Lo Zoccolaio Langhe Baccanera 2007. Helgen är summan av vardagens måsten..

Bjudvin?

Det är trevligt att bjuda på mat, synd att det inte händer allt för ofta. Känns inte riktigt som att inramningen med två små battingar alltid gör sig men skam den som ger sig. Försökspersoner denna gång blev mina föräldrar, en spontan söndagsmiddag. Tiden är given, klockan fem, vi är ju trots allt inga vilda ungdomar vi har våra rutiner.

Alla som har lagat mat med små, och små runt om kring sig vet att det ställer vissa krav på tillagning och vad som skall tillagas. I jakten på den optimala småbarnsmatlagningen, där enkelhet möter smak, har jag kommit fram till följande: Långkok

Barnen (barnet, den minsta stjärthasar mest omkring) kan vara med och förbereda sedan görs det mesta småputtrande eller ungsbakande. En härlig kombo som skapar smaker och dofter som dröjer kvar både i huset och i sinnet. Sedan att barnen tycker om både mat och matlagning gör det inte sämre. I går blev det lågtempad filè och ugnsgrönsaker med rödvinssyltad rödlök samt en burk med bea. Lika enkelt som gott.

Till detta blev det ett av testen från den första Gourmondo beställning. Det är alltid lika spännande när en ny näthandlare ska prövas, att jag för det mesta tar det säkra före det osäkra och väntar in tips och råd från mer vana beställare minskar spänningen något men ändå. Nu handlar det alltså om Gourmondo, en tysk sida som har allt från kaviar till starksprit. När beställningen var lagt fick jag ett kollinummer så att jag kunde följa försändelsen, DHL tyskland hade en liten fördröjning annars var allt väl. När försändelsen, två dagar efter beställning, kom till Sverige försvann den. För att sedan dyka upp på mitt lokala postkontor, DHL travels in mysterious ways. Jaja, fort gick det och innehållet var framme.

Cascina Lo Zoccolaio Langhe Baccanera 2007 (10,90 Euro) har fått utmärkelsen: Årets Italienska vin 2009 (då årgång 2006) av den tyska tidskriften Weinwirtschaft. Obildad som jag är, har jag varken hört talas om producent eller tidskrift. För knappa hundringen kan det ändå vara värt ett försök.

Doften är rödbärig med solmogna mörka körsbär, rosor, lite tjära och en aning glöggkrydor möjligen lite muskot. Faten gör sig påminda med mörkare mocca toner och en rund ekinramning som känns både trevlig och lite modern tilrättalagda. Efter ett tag öppnad så öppnar det upp med mer eteriska toner, marsipan och lite målarlåda.


Smaken är fylligt rund, saftig, med gott om mörkröd frukt, syrliga körsbär och andra mörka fat inslag, choklad, mocca och lite läder. I slutet kommer en dos tanniner som stramar upp och torkar ut. Eftersmaken är lång och även den riktigt saftig med lika mycket bär och fat.


Jotack, sällskapet berömde och jag kan inte annat än att nynna med i lovsången. Aningen snällt och tillrättalagd men det finns en komplexare sida som träder fram med luft och som säkerligen tar mer plats med lagring. Trots att det upplevs som fylligt och runt blir det inte för jolmigt utan har en bra dos syra och tanniner som balanserar upp. Det hela känns välgjort med en modern framtoning men med komplexare tonerna som tar plats och skapar en härlig helhet. Om man väger samman samtliga aspekter blir detta ett säkert köp, om än något tillrättalagd, som jag tänker fylla på med vid nästa beställning. Ibland är det skönt att ha ett allmängillat "säkert kort" i källaren. (89p)


Tills nästa gång. Nu börjar laddningen inför nästa helg...