Freixenet Prosecco

Blir inte det här en sommarplåga, ja då vet inte jag. Vi kan börja med flaskformen, sådär kitschigt snygg med flärd och blingbling. Och smaken sedan, flörtigt inställsam är bara förnamnet. Jag tror att de flesta har sett och känner igen Freixenet, ni vet den där svarta flaskan med lite småsvängig text. Freixenet är en spansk cavaproducent som har funnit på bolagets hyllor så länge jag kan minnas. Kanske inte det bästa vinet även om jag måste säga att den ekologiska varianten var riktigt trevlig sist jag provade. Hursom, nu har Freixenet tagit sig in i Italien och då är det såklart Prosecco som gäller. Vi svenskar, jag säger vi fast jag kanske inte räknas in där i alla fall inte smakmässigt, älskar vår Prosecco.

Rent, läskande och nästan smärtsamt drickvänligt med en frisk citrus ton och en klase druvor i både doft och smak. Och framför allt, det finns inte ett spår av någon beska eller bitter ton som det mer ofta än sällan dyker upp i slutet hos gemene Prosecco. Nej, det här går direkt mot lustcentret. Eftersmaken är bra lång och lättsamt läskande.

Personligen tycker jag att det är i sötaste laget, 17 gram socker per liter känns, även om syra och frukt finns där för att balansera upp. Fast det är klart, i rätt sammanhang och sällskap slinker det med all säkerhet ner både ett och två glas. Ställ fram en frisk fruktsallad med lite riven vit choklad, då har du dessutom en kombo som hette duga.

Tills nästa gång. Skulle sitta fint med lite utemöbler...

Bocelli Prosecco Extra Dry. Nog för i år..

Bocelli Prosecco Extra Dry

Spiegelau Sparkling

Än är sommaren inte slut, hoppas jag i alla fall. I ett försök att fördröja det oundvikliga, långbyxor och annat trams, häller jag upp ännu en Prosecco. Det porlande guldet från Italien har förgyllt både en och två sommarkvällar

Å tänka sig, det är precis så lätt, friskt och fräscht som jag önskade. En mild parfym av moscato, fläder och kabom så förflyttas jag till ännu en ljummen sommarkväll. Smaken följer i samma spår, okomplicerat, lätt, svalt, sten och frukti. Inte stort, inte påträngande utan följsamt, lent och gemytligt. Avslutet gör sig knappt påmind men lämnar en fruktpust som bara gör suget efter nästa sipp desto större.

Ibland kan man undra vad som får en att välja ett vin, kändisvin går bort i min värld, de har sin beundrarskara och behöver verkligen inte en till som hejjar på. När jag så ramlar på det mindre okända namnet Bocceli dras mungiporna snett nedåt, men vänta nu, en snabb sökning gör det klart att familjen Bocceli har gjort vin långt innan Andreas stämma gjorde sig hörd. Min enda kvarvarande invändning blir således priset, 109 pickadoller är aningen för mycket, och med tanke på den takt flaskan försvinner finns det en klar risk att sommaren tar slut alldeles för fort.

Tills nästa gång. 2 dagar avklarat, vi syns igen nästa år...

Helgens födelsedagsherre..

I helgen var det dags, då klev jag över tonåren och in i gubbvärlden. Hm, möjligen inte riktigt så enkelt men ändå. I omvärlden är det något magiskt över siffrorna som gör att man bevisligen inte borde vara någon ungdom längre utan mer åt det gubbiga hållet. Kan inte hålla med mindre. Gubbe? Det har jag varit länge, minst lika länge som jag tänker förbli ung.

Vissa dagar kräfva bubbel

Allt som bubblar är inte skumpa

Inledningsvis en släng av bubbel, läcker, lätt, fruktigt, förföriskt med all avsaknad av substantiell personlighet men med charm an masse. Beska? inte, eftersmak? knappt. Terre al Piano Prosecco Spumante DOC Extra Dry gick hem och slank ner. Möjligen den sista slängen av sommar detta år. (84-85p)

Tyskland 2010, hmm

Räkbakelse med lite pepparotstouch, in slänger jag lite halvtorrt. När jag öppnade Weingut Immich-Batterieberg  Riesling Kabinett C.A.I. 2010 var det, för att låna några ord av du vet vem du är, en riktig acidattack. Har nog aldrig hittills varit med om något dylikt, så jag var faktiskt lite rädd att det inte skulle funka. Men efter tre dagar öppnad i flaska hade det lugnat ner sig. Uttrycket var inte lika fruktigt och runt som man kan vänta sig av en Mosel kabinett, utan mer mineral och personlighet. Ett medelfylligt uttryck som riktigt tar tag i slutklämmen. Det jag har smakat av 2010års tyska skörd lovar viner med mycket syra, me like. (87-88p)

Kött o vin, har sagt det förut men öj va gött.

Andra flaskan Domaine Vincent Paris Cornas Granit 30 2003, lite tröttare än första flaskan men fortfarande i full vigör. Härliga portvinstoner blandat med kompost, jord och mörk frukt. I eftersmaken ringlar röda äppelskal kvar bra länge. (88-89p). Hur som är det riktigt trevligt att kunna hala upp en mogen flaska och när den dessutom får sällskap av en mustig gryta. Ok det kan kanske bli bättre men inte mycket.

Fortfarande lika svårt att fotta i motljus.

Till den köpta, jo ni hörde rätt, chokladtårtan blev ett glas I Castei Recioto della Valpolicella Classico 2003 (nr 77207, 195 kr nu årgång 2007) alldeles förträfflig. Ett sött amaroneliknande vin som möjligen hade sett sina bästa dagar. Uttrycket är i dagsläget fint integrerat med relativt pigg rödbärig frukt men framförallt en syra och sötma som balanseras utmärkt. Eftersmaken sitter i hyfsat länge. Denna kväll var det kombinationen med tårtan som lyfte. Ett tjusigt vin att servera till vilken chokladanrättning som helst bara den inte är för sööt. (87-88p)

Morgonstund.

Det är inte helt fel på utsikten hos mina kära päron.

Sist men inte minst

Ahh, småmurket och väldigt mycket dyngvarning med en helgenomblöt kork ändrar Quercecchio Brunello di Montalcino 2005 scenen. Men efter bara lite luft visar den sin allra bästa sida, personligt, mörkt och fortfarande med molto undervegetation sprider sig en luftfylld doft i de stora kuporna. Frukten är vital, mörk och med komplexa attribut. Tanninerna finns där men är redigt nerslipade och ramar in helheten. Eftersmaken vill faktiskt inte ge sig på ett bra tag. Till rotisar, vinkökt lök och meat är det helt makalöst bra. Påfyllning tack, tror nog att detta kan överleva både ett och flera år på en sval mörk plats. Men varför vänta? Korka ur, drick och njut. (90-91p)

Tills nästa gång. Tack för en ytterst tillfredsställande helg...

Pst. Kan nog vänta lite med någon flaska Quercecchio, dag tre är det magiskt. Lent, mörkt, mulligt, komplext och så, så wunderful.

Molto Prosecco. Äntligen har jag hittat kranen till näsan..

En av sommarens bästa.

Jasminträd och buskar står i blom, smultronen har börjat tagit slut, jordgubbarna rodnar och körsbären likaså. Ibland är det härligt med egen trädgård, var skulle man annars kunna ta med sig sina små 05:20 för att länsa dagens bestånd av mogna bär. Fantalastiskt.

Antar att ni, i likhet med oss, har slagits av ytterliggare en värmebölja. Tiden framför datorn begränsas till att snegla på morgondagens väder för en lättning eller vidare värme, beroende på hur man är skapt. I vilket fall kan jag varmt rekommendera en liten avstickare för en möjlighet till sommarens lättja utan dess kväljande värme. Så kan man i korthet sammanfatta intrycken efter den försvarliga mängd Prosecco som har passerat. Fantastikt lätt men ändå inte helt befriat från personlighet. Bubblor i massor ackompanjerad av renaste fräsande frukt. Mums, ett vin nej rättelse en företeelse att njuta av i stora drag under sommarens varmaste och kallaste dagar.

Jag har hämtat mina sexpack härifrån men det finns säkert många likande på andra ställen. Däremot kan jag inte lova samma njutning som dessa har gett mig.

Tills nästa gång. Nu håller vi tummarna, inga sjuka barn och inga sjuka vårdnadshavare...