I helgen var det dags, då klev jag över tonåren och in i gubbvärlden. Hm, möjligen inte riktigt så enkelt men ändå. I omvärlden är det något magiskt över siffrorna som gör att man bevisligen inte borde vara någon ungdom längre utan mer åt det gubbiga hållet. Kan inte hålla med mindre. Gubbe? Det har jag varit länge, minst lika länge som jag tänker förbli ung.
 |
| Vissa dagar kräfva bubbel |
 |
| Allt som bubblar är inte skumpa |
Inledningsvis en släng av bubbel, läcker, lätt, fruktigt, förföriskt med all avsaknad av substantiell personlighet men med charm an masse. Beska? inte, eftersmak? knappt.
Terre al Piano Prosecco Spumante DOC Extra Dry gick hem och slank ner. Möjligen den sista slängen av sommar detta år. (84-85p)
 |
| Tyskland 2010, hmm |
Räkbakelse med lite pepparotstouch, in slänger jag lite halvtorrt. När jag öppnade
Weingut Immich-Batterieberg Riesling Kabinett C.A.I. 2010 var det, för att låna några ord av du vet vem du är, en riktig acidattack. Har nog aldrig hittills varit med om något dylikt, så jag var faktiskt lite rädd att det inte skulle funka. Men efter tre dagar öppnad i flaska hade det lugnat ner sig. Uttrycket var inte lika fruktigt och runt som man kan vänta sig av en Mosel kabinett, utan mer mineral och personlighet. Ett medelfylligt uttryck som riktigt tar tag i slutklämmen. Det jag har smakat av 2010års tyska skörd lovar viner med mycket syra, me like. (87-88p)
 |
| Kött o vin, har sagt det förut men öj va gött. |
Andra flaskan
Domaine Vincent Paris Cornas Granit 30 2003, lite tröttare än första flaskan men fortfarande i full vigör. Härliga portvinstoner blandat med kompost, jord och mörk frukt. I eftersmaken ringlar röda äppelskal kvar bra länge. (88-89p). Hur som är det riktigt trevligt att kunna hala upp en mogen flaska och när den dessutom får sällskap av en mustig gryta. Ok det kan kanske bli bättre men inte mycket.
 |
| Fortfarande lika svårt att fotta i motljus. |
Till den köpta, jo ni hörde rätt, chokladtårtan blev ett glas
I Castei Recioto della Valpolicella Classico 2003 (
nr 77207, 195 kr nu årgång 2007) alldeles förträfflig. Ett sött amaroneliknande vin som möjligen hade sett sina bästa dagar. Uttrycket är i dagsläget fint integrerat med relativt pigg rödbärig frukt men framförallt en syra och sötma som balanseras utmärkt. Eftersmaken sitter i hyfsat länge. Denna kväll var det kombinationen med tårtan som lyfte. Ett tjusigt vin att servera till vilken chokladanrättning som helst bara den inte är för sööt. (87-88p)
 |
| Morgonstund. |
Det är inte helt fel på utsikten hos mina kära päron.
 |
| Sist men inte minst |
Ahh, småmurket och väldigt mycket dyngvarning med en helgenomblöt kork ändrar
Quercecchio Brunello di Montalcino 2005 scenen. Men efter bara lite luft visar den sin allra bästa sida, personligt, mörkt och fortfarande med molto undervegetation sprider sig en luftfylld doft i de stora kuporna. Frukten är vital, mörk och med komplexa attribut. Tanninerna finns där men är redigt nerslipade och ramar in helheten. Eftersmaken vill faktiskt inte ge sig på ett bra tag. Till rotisar, vinkökt lök och meat är det helt makalöst bra. Påfyllning tack, tror nog att detta kan överleva både ett och flera år på en sval mörk plats. Men varför vänta? Korka ur, drick och njut. (90-91p)
Tills nästa gång. Tack för en ytterst tillfredsställande helg...
Pst. Kan nog vänta lite med någon flaska Quercecchio, dag tre är det magiskt. Lent, mörkt, mulligt, komplext och så, så wunderful.
