Här var det andra bullar än den flörtiga och varma Piccolominon. Här snackar vi aristokratiskt tillknäppt elegans med en mörk chokladdoppad körsbärstvist. En tid i karaff gör susen, fortfarande sammanhållet men den mörkrödfruktiga doften har fått ett stänk rosor, lite orientalisk krydda och en balanserad fingertoppsströdd alkoholvärme. I munnen visar det verkligen på Brunellons förträffliga lagringsduglighet. Frukt, syra och torra tanniner brottas i denna slanka men munutfyllande skepnad. Tänderna får sig verkligen en svängom och det nästan ilar till i den långa sammanvävda eftersmaken. Min spontana tanke är gott, ja rent av riktigt gott, följt av en pockande dragning mot källaren. Det här behöver helt klart tid för att visa sin rätta sida. Med det sagt visar Mocali Brunello di Montalcino 2012 upp sin klass, balans och fokus från sniff genom mun och svalg till nästa sniff.
Har faktiskt aldrig hänt men båda glasen åkte tillbaka till karaffen. Det blev helt enkelt för utmanande dag ett. Dag två är det dock andra bullar. Doft och smakintryck från dag ett består, fortfarande supertajt men bättre harmoni och drickglädje.
Tills nästa gång. Efter betyg, datorkrängande och kvalitetssnack känns en långhelg välförtjänt...
Pst.
WE 88P
WS 92P
JS 93P
RP 90P
MP 89+P (Dag 1)
MP 90+P (Dag 2)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar