I sann narcissistisk anda slår hjärtat ett extra litet slag när jag kommer i kontakt med flaskor som pryder samma födelseår som undertecknad. De där små siffrorna på flaskan kan och har all betydelse. Ett bra år, ett dåligt år eller rent av ett fantastiskt år. 1981 är på intet sätt ett toppenår i ett vinöst sammanhang. Vissa kanske rent av skulle säga att det var ett dåligt år. För mig, som ni har förstått, är det ett speciellt år. Såå, när ska jag dricka dropparna från denna rara årgång? För några år sedan kom det perfekta tillfället. Ett gäng 81:or, både flaskor och personer, perfekt. Men sedan dess, nja. Lika bra att göra slag i saken. Söndag, däckbyte, bra väder, hamburgare på grillen. Let's do it!
Ohh puh, inte korkat. Direkt vid plopp doftar det faktiskt helt underbart. Sammansatt med en klar cassiston, lite kött, nypon och rosor bolmar upp. Det finns en liten pikant rökighet som bara bidrar till personligheten. Det är helt otroligt egentligen att ett 36-årigt vin håller ihop så bra. Munkänslan är såklart slank men även här håller frukten ihop helheten som ett skruvstäd. Det finns en viss mognad, konstigt annars, men annars hade jag aldrig gissat på den här åldern om jag fått det blint. Det är absolut inget stort vin men ojoj så drickbart och gott. Ska bli intressant att se om det viker ihop eller håller ihop.
Några timmer senare.. Jajemen, det håller ihop. Och inte bara det, nu finns det en välkomnande värme i frukten. Inte söt men solmogen och moget inbjudande som bara kan upplevas i vin med "lite" ålder.
Tills nästa gång. Jag behöver skaffa mig en bladkorkskruv...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar