Toni Hartl Blaufränkisch Rosenberg Leithaberg 2009. Varning, läses på egen risk..

Blaufränkisch Rosenberg Leithaberg 2009

Från Toni Hartl

Det är väl för bedrövligt att samma sak ska hända varje vår, att det inte ska gå att uppbringa ett rött lätt vin med schwung i bär och drickbarhet i källaren. Av någon, inte allt för oförklarlig, anledning känns suget efter ett mustig rött lite avlägset. Rosé är jag inte allt förtjust i och vitt känns ibland aningen för lätt. Men hur kommer det sig att det är samma visa varje år? Ok, en och annan flaska finns det allt, men Terre Neren har jag precis nallat av, Fleurien likaså för att inte tala om standardverket från Becker. Två uppenbara anledningar, ett jag köper för lite, två det jag köper dricks upp eftersom det är schwung i bär och drickbarhet.

Frågan är om en ströflaska Toni Hartl Blaufränkisch Rosenberg Leithaberg 2009 kan göra susen. Källarsval, ca 13 grader, utan någon som helst förväntning beter den sig nästan som en sparsamt ekad Chianti i doften, lite krutrök och en smula mörkare bär och en grön ton gör att liknelsen inte blir klockren. Doften känns betryggande sval, pigg och bärig, precis som jag ville ha. Men det finns en mörkare komplexare tyngd som möjligen kan ställa till det. Puh, då kan jag andas ut. Lätt, mörkbärigt, svalt, följsamt och precis så uppiggande som jag hoppades på. Även i munnen beter det sig som något sangiovesebaserat, fast mörkare och bärigare. Här finns allt man kan önska i balans, följsamhet och personlig mörkare tyngd. När tempen stiger och luften gör sitt blir det förvillande slankt för att vara så fylligt eller är det månne tvärs om, för att inte tala om att eftersmaken klingar riktigt länge. Det här är ta mig tusan riktigt bra och den enda uppenbara nackdelen är att det inte finns flera flaskor kvar i källaren, fast det är ju ganska enkelt att råda bot på. Slutet gott, allting riktigt gott.

Zalto Burgundy

Tills nästa gång. Vulkanrök på er allihop, hoppas att ni inte sätter i halsen som vissa verkar ha gjort.

Pst. Bara för att förtydliga, om ni inte förstått det vid det här laget så är mina doft- och smaknoter högst personliga och egentligen finns det inget som säger att de är med "verkligheten" överensstämmande, trots att de alltid är helt sanna.