Brunello di Montalcino 2012 - Finalen

El grande finale... Ni som har följt mig, jo det finns några få kvar, har sett att det druckits en del Brunello di Montalcino från 2012. Närmare bestämt 26 bloggade flaskor och några obloggade. Dags att sätta punkt för denna gång, nog för att det finns några ströflaskor kvar och självklart blir det påhälsning om några år men det är ett senare kapitel. Lika bra att spela upp 10 st poängtoppar på ett bräde, är det final så är det. Fem hugade tog vi oss ann denna pikanta uppgift. Allt serverades halvblint.

Jag öppnade vinerna på morgonen och sedan började provningen 10 timmar senare. Noterna nedan blir en sammanfattning av första skvätt, provning och intrycken dagen efter. Vissa viner gick igenom olika faser, hade jag inte vetat vad som fanns i flaskan hade jag aldrig kunnat ana att det var samma vin. Spännande är bara förnamnet, efternamnet stavas frustrerande. Men men det är ju det som är tjusningen med vin..

2012 Cerbaiona (Molinari) Brunello di Montalcino
Här var det klassisk elegans i snyggaste rödlätta fruktskrud. Men mums, svårspottat! Så jäkla fint, elegans och kraft utan att bli övermäktig. Inte störst bäst och vackrast men balansen och harmonin är i absoluta världsklass. Bäst vid start men håller samma jämnhet hela racet. 95p

2012 Cerbaiola (Salvioni) Brunello di Montalcino
Stram och återhållen elegans, personligt men aningen för tajt i dagsläget. Trots det är det precis sömlös harmoni som håller ihop som ett skruvstäd till sista droppen. Något av en besvikelse men det råder inget tvivel om att potentialen finns här. 92p

2012 Il Marroneto Brunello di Montalcino
Lite lätt men ändå med bibehållen klassisk struktur. Röd tjusig frukt och elegans. Den sista skvätten är klart bäst, lite mjukare, bättre balans och gott som attan. Betyget växer ju längre tid som förflyter, kommer säkerligen bli än bättre i framtiden. 94p

2012 Baricci Brunello di Montalcino
Lite atypisk, aningen kantig och kartig. Doften är faktiskt riktigt funkig. Den sista skvätten smakar bäst, nu har det vuxit fram en elegant röd frukt och en smaksam grön krydda. Det här var verkligen en udda fågel. Trots att det skedde en rejäl upphämtning i smaken så blir helheten ändå något av en besvikelse. 90p

2012 Casanova di Neri Tenuta Nuova Brunello di Montalcino
Som en käftsmäll i munnen, klassiskt, välpolerat med så mycket kraft och tyngd. Viker inte ner sig en tum trots en något misshandlad sista skvätt. Komplexitet och modern elegans sammanfattar detta underbara vin. Så ska en Brunello smaka, bravo! 96p

2012 Ciacci Piccolomini d'Aragona Vigna di Pianrosso Brunello di Montalcino
Till en början visar det en återhållen sida med en rejäl näve syra. Trots att doften hela tiden spelar andrafiol växer smaken. Och vilken smak sedan, omfamnande, polerat, balanserat och supersnyggt. Mums! Doft: 88p Smak:97p

2012 Altesino Brunello di Montalcino Montosoli
Till en början varm och inbjudande men vad händer? Kokt frukt, klumpigt och lite murrigt. Det här är en svårtydd upplevelse, från superlativ ner i diket. Landar tillslut i en klar besvikelse. Normalen var bra mycket bättre i min gom. 89p??

2012 San Filippo Le Lucere Brunello di Montalcino 
Växer och växer i takt med att nivån i flaskan sjunker. Komplext, nästan lite söt frukt, elegans som en inneboende kraft som håller gomen i ett järngrepp. Supergott med löfte om framtiden. 93p

2012 Conti Costanti Brunello di Montalcino
Alltså vilket vin! Vid första titten alltså. Elegant och transparent med en vacker rödfrukt. Munkänslan är en dröm, elegans och balans. Syran tapetserar gomen som en smekning. Sedan bleknar både doft och smak för att tillslut landa i en kokt och nästan ogästvänlig skepnad. Blir inte riktigt klok på detta.. Från 97+p till 91p. Vad hände??

2012 Il Marroneto Madonna delle Grazie Brunello di Montalcino 
Kvällens vin, tja kanske rent av årets vin! Kraft, elegans, lager på lager och en syra som biter tag i allt som kommer i dess väg. Parfym, harmoni och pondus som håller näsa och mun i total fokus. Trots att det är så packat blir det ändå inte för mycket. Spännande med ett vin som är så krävande men så innibängen gott. Ska bli otroligt intressant att se vart det här landar efter några år i ryggläge. Som tur är finns det någon flaska kvar i källaren.. 97p

Jaha ja, dags att sammanfatta Brunelloåret 2012...
Det råder ingen tvivel om att det här, förutom Riservorna där jag passar, är några exempel på årgångens bästa. Det finns en kraft, balans och pondus som är svår att förneka. Däremot tror jag inte att just dessa faller alla på läppen, det finns andra exempel där ursprung och frukt får skina mer men det är nog snarast en smaksak. Gemensamt för alla 2012:or som jag har provat är att de "kräver" lagring. Det finns både kraft, värme, struktur och syra som skvallrar om det. Med det sagt är jag på intet sätt någon expert på vare sig lagrat eller lagrad Brunello så jag är precis lika nyfiken och spänd som resterande på att se hur flaskorna kommer att utvecklas. Nu "fattas" det några ströflaskor innan mitt projektet är helt avslutat. Får se när och om de dyker upp här. Sammanfattningsvis har detta varit en spännande och lärorik resa. De få väggupp som jag stött på är kostnaden, tillgänglighet och några atypiska "varma" tolkningar. Utan att gå in på allt för mycket detaljer kan det vara problematiskt att jaga flaskor med en begränsad budget i nordliga norr. Trots det har jag ändå lyckats få tag på de flesta producenter som jag "ville" få tag på. Kvar är några, Soldera, Biondi Santi, Poggio di Soto för att nämna tre, som ändå borde provas för att få en helhetsbild. Men vem vet, de kanske dyker upp i ett senare kapitel. Att fokusera på en vinstil och en årgång har varit något nytt för mig. Onödigt nördigt kanske någon skulle säga och delvis kan jag bara hålla med. Nu lyfts blicken och tyvärr för vissa kommer nästa projekt bli precis lika onödigt nördigt.

Tills nästa gång. Norra Rhône 2015 nästa...   

Pst. Joakim har såklart knåpat ner mer målande beskrivningar... så in där och läs!

Stugstouten - Trädskogens Bryggeri Corylus

En i veckan.. ja men eller hur..

Ok, om sanningen ska fram så är tanken att de flesta stoutar ska drickas i stugan. Därav namnet - Stugstouten. Inte för att jag inte gillar en stout på hemmaplan då och då men hemma smakar fortfarande vin bäst. Med andra ord så sänks ambitionsnivån, när jag är i stugan skriver jag om de stoutar som sticker ut. Och bara för att bryta mot regeln som jag precis satt upp skriver jag om en på hemmaplan. Btw, snacka om att tjata ut ordet stout.. Nåja.,

Anledningen till att jag bryter mot regeln som jag precis satt upp är att längtan efter stugan börjar ta oanade proportioner. Först motorsåg, imorgon vedklyv och nu en fullmatad Corylus från Trädskogens Bryggeri. Bara stugan som saknas med andra ord. Tur att vi åker om fyra dagar.

En annan sak. Jag har nu inofficiellt tagit mina första kliv in i det djupa Stoutträsket. Alla nya lanseringar, lokala lanseringar, Excelblad på allt provat och en lätt snegling mot hemmabryggning. Ojoj, varför blir det alltid såhär. 

Namn: Trädskogens Bryggeri Corylus
ABV: 10,2 %
Doft: Kaffe, lakrits, mättad och tung.
Smak: Inte så mycket kolsyra, fyllig utan att vara tung eller för utmanande. Kanske lite tunn i mitten, torr, salt, mycket lakrits, lite kaffe, mörk choklad. Avslutet har en liten bränd bitterhet. Alkoholen märks knappt, bra balans.
Sammanfattning: Fylligt mörk och mäktig utan att bli framtung. Väldigt mycket lakrits. Landar någonstans i mellanmjölkslandet lagom. Fast å andra sidan är det förvånansvärt lätt och läskande för att vara så mäktigt. Bra balans mellan smakerna.
Passar till: Prat och lite mat.
Betyg: 🍺🍺🍺🍺🍺🍺/10   

Tills nästa gång. Första dagen på länge som solen visade vart skåpet ska stå, äntligen!!!

Villa Poggio Salvi Brunello di Montalcino 2012

Plopp! Rödskir elegans med ett målarfärdsstick. I munnen är det elegant varmfruktigt och strukturerat. Det var mig en slank varelse utan att vara vare sig tunn eller ogin, bara slank. Misstänker att det kanske var aningen varmt på den här sluttningen, inte för att det är klumpigt eller kokt bara lite för spritigt och varmfruktigt. Skvallrar lite om ursprung men det är en av de mest atypiska brunellos som jag smakat hittills från 2012. Nja, sticker efter ett litet tag lite åt alla möjliga håll. Får se om lite tid kan lugna ner och svalka av denna varelse.

Fasiken också, varför kunde det inte fortsätta vara sisådär? Blir ju så mycket enklare då.. Nej nu har det mörknat på, växt samman, frukten är fortfarande sådär varm och mysig men helheten har blivit en annan skapelse. Nu vill jag bara mysa ner mig en den mjuka varma Brunellofamnen. Mums! Om man ska gå in på detaljer så är syran frisk, frukten åt det ljusrödare hållet, de jordiga tonerna håller sig i chack men finns där och lurar, avslutar med en liten lätt pikant bitterhet. Helheten är välkomnade och samtidigt lite utmanande. Njutbart nu och löfte om framtiden. Precis som sig bör med andra ord.

Om man ska vara kräsen och det ska man efter trettiotalet Brunello anno 2012 så blir det ingen påfyllning av Villa Poggio Salvi Brunello di Montalcino 2012. Det ljusa och varma har försvunnit och fram har en bra men ändå aningen anonym skapelse uppenbarat sig. Missförstå mig rätt, det är bra, jag rent av riktigt gott men ändå inget som jag tickar igång på. Med det sagt så är det ändå förträffligt gott med bra vin och brunello från 2012 är för det mesta riktigt bra vin.

Tills nästa gång. Valborg är inställt pga sjukdom...

Pst.
WS 93
WE 92
MP 85 (Plopp)
MP 91+ (Dag 1 med luft)
MP 90+ (Dag 2)

La Fuga Brunello di Montalcino 2012

Men mums! Ljus, eterisk men ändå en varm tyngd i frukten och en väl avvägd fatton. Precis så här ska doften sitta i en ung Brunello. Stigen är upptrampad in i munnen, tajt, syra och rödtjusig frukt följt av ett komplexare stramare avslut med lite läder, jord och välslipad trälåda. Eftersmaken är lång, fruktstram och mersmakande. Ja se där tittar lite champinjoner fram också. Det var mig ett trevligt första intryck. Lätt, stramt och lite busigt bångstyrig med övertygande tyngd. Så här i startskedet är det precis vad jag vill ha.. Ja smudars vad gott det är, inte den mest komplexa skapelse men drickglädje och ursprung formligen sprutar ut.

Uttrycket mörknar, växer på sig, brer ut sig och smälter samman. Kvar finns det pigga, nästan syrliga, det soliga vädret som smittat av sig på frukten. Välkomnande och utmanande på samma gång. Löftet om mer, det direkta njutbara. Lädret, basregistret, komplexiteten, helheten som gör en bra Brunello till vad den är. Ska bli ett nöje att följa resten av flaskan, måste fylla på, måste ta en sipp till.

Slatten dag 2 är om möjligt godast. Lite mer eterisk, lite varmare, kanske inte bättre utan bara lite mognare.

Tills nästa gång. Här ska köpas motorsåg...

Pst.
RP 91
WS 94
JS 95
AG 90
WE92
MP 93p+ (Plopp)
MP 94+ (Dag 1 och 2)

Stugstouten - Brooklyn Brewery Black Chocolate Stout Winter 2017

Äntligen vår vibbar. Snön lyser fortfarande vitt i trädgården men vädret tillåter hopp om varmare tider. Minsta dottern har lärt sig cykla, sonen cyklar obehindrat till skolan, äldsta är på ständiga kompisäventy och jag har sträckt vaden i en hopprepsattack kombinerat med en vårförkylning. Som det ska vara med andra ord..

Nu känns det av förklarliga skäl inte som den bästa av idéer att fördjupa sig i stoutens murriga värld. Men nu när jag ändå har börjat är det lika bra att beta av en till mustig rackare. Förresten, vid en snabb sökning på gröna skylten visar det sig att det finns närmare 300 olika sorter! Mamma mia, det hinner ju bli vinter flera gånger om innan jag har betat av alla...

Namn: Brooklyn Brewery Black Chocolate Stout Winter 2017
Alkohol: 10%
Doft: Kafferost, mörk choklad, honung, muscovadosocker, ängsblommor?
Smak: Fyllig är bara förnamnet, rostad, salmiak, mer rostad, hostmedicin, krämig, ganska svag kolsyra, ganska attackerande men ändå följsam. Smyger på lite beska i avslutet. Lång medicinal örtig salt eftersmak som dröjer kvar.
Sammanfattning: Ja här var det mycket, känner ingen alkoholhetta utan mestadels medicinala örtiga toner som ger ett piggt nästan syrligt utförande. Kanske aningen spretig, skulle nog inte må dåligt av att lugna ner sig ett eller två snäpp. På det hela taget en krämigt god helhet som känns som en hel måltid. Söt men inte sliskig. Mycket stout för pengen och en klar lagringspotential - påfyllning så länge det finns kvar.
Passar till: Brasa och choklad
Betyg: 🍺🍺🍺🍺🍺🍺🍺/10

Tills nästa gång. Har hittat säsongens första "grillvin"...

Campogiovanni Brunello di Montalcino 2012

Nja, ja, ok, nej, vänta, Ja, JA! Tänk att det ska vara så svårt att säga ja ibland.. Vissa viner måste man lirka med, eller så kanske det är mig man måste lirka med? Hursom, Campogiovanni Brunello di Montalcino 2012 var lite segstartad. Dag ett övertygade det inte alls, eller snarare först men med tid i glaset blev det lite vresigt och klumpigt. Parallellerna till 2011:an, då jag lovade mig själv att aldrig köpa mer, växte sig starkare. Fast det är klart, om jag ändå har köpt ett vin i plural som jag lovade mig själv att aldrig köpa igen så är det minsta jag kan göra att vänta lite. Och tid är nog allt som behövs. För även om det var mycket bättre dag 2, klassiska Brunellodrag toppat med lite likördricka, mörk mustighet och en småkrävande kärvhet, så misstänker jag starkt att det krävs mer tid för att verkligen komma till sin rätt.

Här kommer utförligare noter för den intresserade.
Doften direkt vid plopp är lovande om än lite lågmålt. Men det krävs inte mycket tid för att släppa loss. Det är en potent doft med både djup och bredd. Mörkt djup och eterisk topp allt samlat i en ung men kraftfull gestaltning som landar mycket bättre än den något klumpiga och tråkiga 2011:an. Smaken följer i samma spår, lite av allt. Bra tyck i syra och tanniner, mörk komplexare botten och lite frukt på det. Om något så är den kanske lite baktung i dagsläget. Balsamicon och träet spelar aningen för högt men egentligen inte så att det stör. Gott och långt avslut. Bästa just nu är nog ändå sältan och de röda äppelskalen. Jaha ja nu blev det lite för obalanserat och aningen för mycket av allt. Lika bra att låta resten vila. Såja, mycket bättre, bättre integrerad, fortfarande lite utmanande men väldigt gott. Och bättre blir det nog.

Tills nästa gång. Sol, sol underbara sol!...

Pst.
RP 91
WS 96
JS 93
WE 93
MP 88?+ (Dag 1)
MP 91+ (Dag 2)

Stugstouten - Poppels Russian Imperial Stout

Som vissa kanske vet så har vi köpt en liten del av himmelriket - närmare bestämt en stuga i Grövelsjön. Snö, fjäll, skidåkning och stugmys framför den öppna brasan. Jul, sportlov och nu påsklov har haft sin givna plats. Men inget gott som inte har något ont med sig. Vinet har inte smakat lika gott. I skenet av den öppna brasan torde ett glas bättre rött göra sig som en smäck men icke. Men så, utan brasa och lite varmare utanför öppnar komplexiteten upp sig igen. Undrar just om brasan snor en del av syret? Eller kan det vara de dragiga fönstren kyler ner vinet? Vem vet - utan brasa i kylan vill jag inte vara. Då kommer några vänner på besök och med sig i bagaget har de lite bättre öl, smaklökarna landade på en stout. Fylligheten och smakrikedomen kom verkligen till sin rätt och det mustiga uttrycket fick det lilla innehållet att räcka hela kvällen. Det är alltså Stugstout som gäller.

Lika bra att slå två flugor i en smäll. Få upp aktiviteten här och skriva ner lite stoutaktiga intryck så att jag vet vad som ska köpas i plural inför kommande kalla stugmysiga kvällar. För att göra det enkelt för mig så kommer ribban att sänkas både vad gäller det visuella och smakintryck. För helt ärligt, jag vet inte ett jota om stout mer än vad jag gillar här och nu. Dessutom är tanken att det ska komma minst ett Stugstout inlägg i veckan och då får något ge på foten. Och nej, det vinösa innehållet kommer inte att upphöra men efter ett trettiotal Brunello anno 2012 så behöver fokus skifta, frågan är bara mot vilket håll.

För oss som inte vet vad en stout är så är det typ en porter. Verkar inte helt lätt att skilja dem åt även för redigt insatta men i min gom så är stouten smakrikare, mörkare, starkare och krämigare än portern.

Först ut är Poppels Russian Imperial Stout, en smakrik historia som verkligen bjuder på en skjuts i gommen.

Namn: Poppels Russian Imperial Stout
Alkohol: 9,5 %
Doft: Frisk, fruktig, tyngd och lätthet på samma hång. Lite malt, järn och choklad i svansen. Mkt trevlig doft.
Smak: Fyllig, söt, mkt av allt, Krämig, rund pikant beska, salt och krämigt avslut.
Sammanfattning: Sådärja, mkt av allt, mustigt utan att bli övertungt, gillar verkligen sältan i slutet och krämigheten som får det lilla glaset att räcka extra länge. Dessutom finns det en syrlig fräschör som bidrar till en pigg helhet. En riktig fullträff!                 
Passar till: Brasa och hårdost
Betyg: 🍺🍺🍺🍺🍺🍺🍺🍺/10

Tills nästa gång. Tillbaka till verkligheten...

Granducato Brunello di Montalcino 2012

Det händer inte ofta att World Wide Web misslyckas, men nu vete katten. Söker febrilt på Granducato Brunello di Montalcino och hitter typ ingenting. Så frågan är vad man får för 279 pix, oj verkar vara höjt till 299 i dagsläget, det står ju ändå Brunello di Montalcino 2012 på etiketten. Det lilla som kommer fram är att Granducato verkar köpa druvor, alltså ingen egen produktion. Om det är någon som vet mer får ni gärna fylla på...

Ja det här gjorde ju inte ont. Elegant, klassisk, röd skir frukt, lite mörkare botten. Saknar lite stoppning, ok balans, kanske lite lägre syra än många andra 12:or men på det stora hela ett drickklart paket som levererar ett sympatisk ursprung. Fast vänta nu, när luft brukar göra gott eller åtminstone bidra till att vinet biffar upp sig eller rent av tjurar till sig så bidrar luft men ingenting. Efter några timmar har det istället krympt rejält. Surkörsbär och fiskörning. Frun frågar om det verkligen är en Brunello och jag tvivlar. Tänker tillbaka på Sicilien i höstas och de flaskor man kunde hitta på diverse stormarknader. 10-20 euro, Brunello på etiketten och motsvarande prisinnehåll i flaskan. Frågan är varför man gör sig omaket att ta hem och lägga något dylikt i beställningssortimentet. Har gärna fel men som det här visar sig i dagsläget blir det inget återköp. Sparar en skvätt och håller tummarna.

Skvätten levererar, nu sjunger det på riktigt bra. Dessutom har både syra och tanniner växt på sig vilket visar på att det finns framtidspotential. Fortfarande inte i merköpsklass men nu kan jag ändå förstå varför det står Brunello på etiketten.

Tills nästa gång. Sjuka barn ger perspektiv på hur bra det är med friska dito...

MP 89 (Plopp)
MP 85 (Dag 1)
MP 88+ (Dag 2)

Canalicchio di Sopra Brunello di Montalcino 2012

Ibland behövs det bara en rejäl spark i arselet. Förlåt min franska men faktiskt. Jag hade ju huvudet långt ner i Brunellomyllan, vad hände? Tja, livet för att vara kortfattad.

Nu är den tillbaka, flörten, romansen, ja rent av kärleken. Vet inte hur länge den sitter i men just nu spirar den. Förförisk, dansant, röd skir frukt som smälter samman med alla Toskanska markörer man kan önska. Här har jag min Brunello 12:a, som jag har längtat. Värmen, jorden och en lätt vift med läderpiskan tillsammans med det aristokratiska, välkomnande och stringenta. Precis som det ska vara. I munnen är det utmanande, lockande och pockande på samma gång. Syra och tanniner finns det gott om. Men som fallet med all bra Brunello så finns det även frukt och komplexare toner som möter upp redan i ungdomen. Det här är för att sammanfatta FÖR gott. Till svensk hängmörad oxe, parmesandränkta potatisbakelser, rödvinsbräserade champisar och smöriga sparrisar. Tja öppet mål är bara förnamnet. Löftet om framtiden är stort, magnumstort!

Ska jag säga något konstruktivt efter en natts sömn så är det anmärkningsvärt hur vissa viner verkar vara sömlösa, tidlösa och så fruktansvärt rätt i ögonblicket. Canalicchio di Sopra Brunello di Montalcino 2012 faller inom den kategorin. Då, till rätt mat och sällskap fanns det inget bättre. Nu kan jag bara konstatera - tid, ge det tid. Samma markörer som igår, aningen mer polerat men det finns fortfarande något utmanande och kärvt som ropar efter mera tid. Inte lika bra men med tanke på gårdagen går det inte att värja sig. Vin när det är rätt så är det helt rätt!

Tills nästa gång. Allt pekar på att vi och vin håller minst 10 år till...

Pst.
RP 94
WS 95
JS 95
AG 92
WE 93
MP 94 (Dag 1)
MP 92+ (Dag 2)

Grövelsjöns fjällbageri

Grövelsjön, vårt nya paradis. Det har väll knappast undgått de som känner mig att vi har hittat en oas i verkligheten. Just när man inte trodde att det kunde bli bättre dyker det upp en ångande, kardemummadoftande liten stuga som härbärgerar en surdegsknådande fransos. 

Det hela började med att frun och äldsta dottern tog en tur på sparken, hem kom de med det godaste, jo faktiskt, godaste ljusa surdegsbröd jag ätit. Hux flux satt jag och knaprade bröd utan något till och bedyrade dess ära. Självklart måste jag få se det med egna ögon. Sagt och gjort, morgonen därpå var det dags, på med pannlampa, ryggsäck, reflexväst och kamera. 

Maxime Bouju Kindlund har inte knådat bröd i hela sitt liv. Nej, det var kärleken som tog honom till Grövelsjön och där ville han stanna. Valet föll på att bli bagare. Sagt och gjort, i september var det dags att slå upp portarna för Grövelsjöns Fjällbageri och framgången kom direkt. Vinst i SM i mathantverk med motiveringen:

 ”Att med enkelheten i ett fåtal ingredienser få fram ett smakrikt och mångfacetterat ljust surdegsbröd med saftighet och frasighet”. 

Efter att ha smakat känns motiveringen klockren, enkelt men ack så gott. Min självklara uppmaning om du befinner dig i närheten av Grövelsjön, besöka bageriet, jag kan lova att du inte kommer att bli besviken. Kolla ansiktsboken för öppettider.

Tills nästa gång. Snacka om smakstart på nya året...