Visar inlägg med etikett Col d'Orcia. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Col d'Orcia. Visa alla inlägg
tisdag 27 juni 2017
Col d'Orcia Brunello di Montalcino 2012
Vid första träffen visar Col d'Orcia Brunello di Montalcino 2012 upp en elegant, rödsirlig doft med färsk tobak, lite läder men framförallt en stram frukt. Väldigt ung, tajt och bestämd. Smaken följer i samma ton, pigga syra, stramt, elegant men ändå med en betryggande tyngd i botten, tänk färsk cigarr och lyxig trälåda. Avslutet snörper upp med en torr pigg ton som mynnar ut i en lång fruktstram eftersmak. Här kan vi snacka framtidspotential, det här behöver verkligen tid och luft. Väldigt tjusig version av Col d'Orcia.
Om 2010:an drog mot Piemonte med lite luft så drar det här helt klart mot Bourgogne. Fast det är klart, nog är vi hemma i Montalcino allt. Men det är en väldigt slank och elegant brunelloversion. Det första intrycket består, det kommer att krävas än mer tid och luft för att lyfta på riktigt. Parfymerad röd sirlig frukt, lite mörkare stöd från örter, färsk skalad bark och lite krutstänk. I munnen är det tajt, inte en dipp så långt tungan når, fokuserad. De sista smuttarna dag 1 är klart de bästa. Frukten har blivit varmare, syran dämpat sig lite och allt har harmoniserat.
Det är svårt att inte älska denna Brunelloresa som jag har embarkerat. Så potenta viner, direkt njutbara men med sådan framtidspotential. Ok någon dipp men det är lätt att glömma. Och ja, jag vet att jag tjatar men det är svårt att inte göra det när det smakar så gott. Col d'Orcia 12 är inget undantag. Dag 2 har det mörknat en aning, mer saltlakrits och örter i avslutet. Helheten andas fortfarande samma klass, framtidspotential och strama eleganta mustighet. Se där kom den varma frukten tillbaka också.
Tills nästa gång. På lördag smäller det, då spelar A-laget...
Pst.
RP 90
WS 92
JS 93
WE 93
MP 91+ (dag 1)
MP 93 (dag 2)
Psst. Col d'Orcia är tredje störst i Brunelloland. Varje år pytsar man ut ca 300 000 flaskor Brunello från sammanlagt 81 hektar. Här satsar man på jämn hög kvalitet, handplockat, noggrant utvalda druvor, modernt kombinerat med traditionellt, bottilagrat, ekologiskt tänk och dessutom lyckas man förse SB:s hyllor men den ena bra versionen efter den andra. Bara det är värt att ta av hatten för. I skrivande stund har jag magnumflaskor av 2004, 2006 och 2010 vilket såklart kommer att få sällskap av 2012 så fort de släpps. Mycket som inte är bra med SB men det är en fröjd att man kan tanka denna på halva, hela och magnum för en spottstyver.
tisdag 28 februari 2017
Col d'Orcia Brunello di Montalcino 2010
I munnen är det först tvärnit. Det råder inget tvivel om att det finns potential, bra syra, bra tryck i den eleganta mörka frukten och bra, rent av riktigt bra tryck i tanninerna. Det jag slås av är hur elegant uttrycket är, ingen turbobrunello utan här går vi mer på underliggande kraft och elegans. Under kvällens gång blir det mer och mer likt en ung och tajt Barolo?!? Alla markörer finns där och hade jag inte hällt upp glaset själv hade jag tvivlat på innehållet. Det ska minst sagt bli intressant att se hur det här utvecklas med tid.
Efter tre dagar har doften blivit än mer expressiv. Varmt, välkomnande och frukttajt men oj vilka sköna eteriska toner. Smaken har återgått till det mera soliga och varma hållet, borta är barolovibbarna och helheten har övergått i en slank, superfokuserad, torr, syrafrisk, finlemmad toscanare, det sistnämnda säger jag såklart bara för att jag vet att det är en toscanare i glaset. Hursom, allt finns på plats för en lovande framtid. Resterande flaskor får gott vila några år till. För att inte tala om magnumflaskorna, de är det hänglås på till grabbens 18 årsdag. Ska ni mot förmodan dricka det i dagsläget är det mycket luft och fet italiensk mat som gäller.
Förresten, som titel och bild avslöjar så är det Col d'Orcias Brunello di Montalcino 2010 som jag har i glaset och trots det något tillknäppta så tyckte jag att det var förbaskat gott.
Tills nästa gång. Sportlov is tha shit!...
torsdag 5 januari 2012
Col d'Orcia Brunello di Montalcino 2006. Ett högst ovetenskapligt experiment..
Min svägerska med familj dök in och lämnade passande nog klappar till hela familjen strax innan julhelgen. Klagade tidigare på att det inte är så många julklappar till farsgubben men nu fick jag öppna ett paket som bara var till mig. Bakom det dekorativa papperet och den gedigna inslagningstekniken fanns en dekanter med det fantasifulla namnet Dining New Norm Karaff Viniliter Vinluftare 21cm. Finns bland annat här.
Dags att testa, eftersom jag inte orkar hälla en skvätt i en gammal hederlig karaff blir det knappt ett semivetenskapligt test, om det nu finns några sådana. Alltså i med en skvätt i min maturebalja och vispa runt, ihärdigt ska tilläggas. Resten körs igenom karaffmakapären. Kvällens testobjekt, Col d'Orcia Brunello di Montalcino 2006 (nr 12357, 149 kr, 375 ml), har jag aldrig testat innan så det är spännande nog.
I glaset.
Doften är stor, ganska mörkmurrig med lite krutiga drag som dröjer sig kvar och övergår i mer tobak och välsmort läder, mörka mogna moreller, något volatilt snudd på aningen likör finns på toppen. En härligt trumpetande doft som stoltserar med ungdom och kraft.
Munkänslan är slank, balanserad med smått markerad syra, frukt och tanniner som biter tag ganska snabbt. Frukten drar absolut mot körsbär, mörka men inte lika mörka som doften angav, ackompanjeras av någon mörk småbitter choklad, lite krydda och mera läder.
Eftersmaken är lång, torr med körsbär och någon mörkare chokladsort.
Om doften angav ett relativt färdigt intryck så säger smaken vänta. Finns gott om charm och luxiösa inslag men är möjligen något för krävande direkt vid uppkorkandet.
I med flaskan och vänd, gånger två ska tilläggas. Innehållet sipprar sakta ner längs med kanterna och bara uppenbarelsen bjuder på en tillställning. För att inte tala om momentet där man håller tillbaka till flaskan, no hands får en helt ny innebörd.
Doften känns snarlik, möjligen något mer integrerad. Inga större skillnader med andra ord.
Men smaken, oj mycket följdsammare och lenare, samma uttryck men mycket mer harmoni och mer sammanflätad. Tycker nog också att likörkänslan har blivit mer markant och eftersmaken, som fortfarnade är lång, har blivit något träigare. (90-91p)
Kan nog tänka mig att köpa på någon flaska till, fullstorlek, och vänta ut lite mer multna toner, känns verkligen som att stoppningen räcker till.
Kan man då dra någon vetenskaplig slutsats av detta, knappast. Finns faktorer som värme, tid och sensorisk påverkan. Detta till trots tycker jag mig märka en skillnad vilket i min bok räcker, roligt att den uppskattade presenten är mer än en typisk "bra att ha grej från Cervera",
Tills nästa gång. Ett stort tack till la familia i Bålsta...
Pst. Franko fyller på, IV inte lika mycket..
Dags att testa, eftersom jag inte orkar hälla en skvätt i en gammal hederlig karaff blir det knappt ett semivetenskapligt test, om det nu finns några sådana. Alltså i med en skvätt i min maturebalja och vispa runt, ihärdigt ska tilläggas. Resten körs igenom karaffmakapären. Kvällens testobjekt, Col d'Orcia Brunello di Montalcino 2006 (nr 12357, 149 kr, 375 ml), har jag aldrig testat innan så det är spännande nog.
![]() |
| Stort glas, liten flaska |
Doften är stor, ganska mörkmurrig med lite krutiga drag som dröjer sig kvar och övergår i mer tobak och välsmort läder, mörka mogna moreller, något volatilt snudd på aningen likör finns på toppen. En härligt trumpetande doft som stoltserar med ungdom och kraft.
Munkänslan är slank, balanserad med smått markerad syra, frukt och tanniner som biter tag ganska snabbt. Frukten drar absolut mot körsbär, mörka men inte lika mörka som doften angav, ackompanjeras av någon mörk småbitter choklad, lite krydda och mera läder.
Eftersmaken är lång, torr med körsbär och någon mörkare chokladsort.
Om doften angav ett relativt färdigt intryck så säger smaken vänta. Finns gott om charm och luxiösa inslag men är möjligen något för krävande direkt vid uppkorkandet.
![]() |
| DNNKVV 21cm, in action |
Doften känns snarlik, möjligen något mer integrerad. Inga större skillnader med andra ord.
Men smaken, oj mycket följdsammare och lenare, samma uttryck men mycket mer harmoni och mer sammanflätad. Tycker nog också att likörkänslan har blivit mer markant och eftersmaken, som fortfarnade är lång, har blivit något träigare. (90-91p)
Kan nog tänka mig att köpa på någon flaska till, fullstorlek, och vänta ut lite mer multna toner, känns verkligen som att stoppningen räcker till.
Kan man då dra någon vetenskaplig slutsats av detta, knappast. Finns faktorer som värme, tid och sensorisk påverkan. Detta till trots tycker jag mig märka en skillnad vilket i min bok räcker, roligt att den uppskattade presenten är mer än en typisk "bra att ha grej från Cervera",
Tills nästa gång. Ett stort tack till la familia i Bålsta...
Pst. Franko fyller på, IV inte lika mycket..
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)







