Avignonesi Vino Nobile de Montepulciano 2007 & Crociani Vino Nobile de Montepulciano 2006

Solen går upp, himlen är blå och barnens paddor ger ifrån sig en blandningen mellan fixarummet och ihåliga minecraftklicks. En helt vanlig söndagsmorgon i paradiset som kallas livet. Lite vinkällarsurfing, har för länge sedan slutat reflektera varför vi är uppe några timmar innan alla andra, utan istället ta till vara på lugnet. Snart, riktigt snart är allt igång. Innan hinner jag samla mig själv för ännu en dag. En ledig dag ska tilläggas. En ledig dag med familjen, en bra dag.

Jag är lyckligt lottad, ingen annan har haft förmånen att leva mitt liv. Och framförallt, det är inte slut, inte vad jag vet i alla fall. En sak som är magiskt med vin, förutom hur det smakar, skapas och upplevs är minnet. Pappa kommer ihåg bilar, frun kläder, jag vin. När vi drack det, när jag köpte det och hur det smakade. Inte allt och alla men många. Dessa två flaskor är stunder av mina föräldrar. Förevigat tidsdokument i var gemensamma vardag.

Avignonesi Vino Nobile de Montepulciano 2007, duralexliknande glas på fot, varmt hotellrum, sonen spädbarn, semesterresa till Åland. Vi och mina föräldrar. Då stram, lite småtråkig och ofärdig. Lika bra att slänga in resterande flaska i källaren. Nu mörkare, följsam utan att bli tråkig. Bra vin och en hejjare till kvällens grilltallrik. 7 år har gjort gott både med vin och son. Påväg att blomma ut, större personlighet men på intet sätt klar. Nöjd med vinet, riktigt imponerad av sonen. Föräldrarna följer fortfarande med på resan. Målet oklart men vinet är slut, både i glas och källare.

Crociani Vino Nobile de Montepulciano 2006, föräldrarna precis hemkomna från en underbar resa i Italien. Mitt vinintresset i sin lina men ändå på topp. Toppvinet efter ett toppenbesök får jag. Som så många gånger innan, det bästa till mig. De har haft den fina ovanan att skämma bort mig, lite materiellt men framförallt på ett mentalt plan. Någon gång ska jag också åka dit, till Crociani, inte för vinet utan för minnet. Att uppleva vad de upplevde. Nu nöjer vi oss med vinet. Lite slutet först, sedan blommar det ut, Aristokratiskt flörtig med en härlig ton av varmare fruktmognad. Annars är vinet väldigt välbehållet, inte mycket trötthetstecken här inte. Skulle säkert klarat av flera år till i källaren men är det dags så är det.

Tills nästa gång. Sol, såriga armar, svullna händer - Nu är det vår...    

Terre da Vino Barolo 2005 & Avignonesi Vino Nobile di Montepulciano 2007. Åland tur och retur..

Kajutan styrs mot de Åländska farvattnen, siktet är inställt på medeltemperatur, hotellvistelse och trevlig umgänge men egentligen är vi mer än nöjd om allt fortlöper relativt smärtfritt. En tillfällig kuling gjorde att resan sköts upp en dag och bantades till en natt istället för två. Med facit i hand var detta mer än tillräckligt, varma hotellnätter med rockfestival runt knuten tillhör det förflutna med obligatorisk fylla som behövlig bedövning. Nu stupade vi isäng ändå, tack och lov för uttröttade familjeliv.

Semester nu är inte som semester förr. Om vi föräldrar har tur kan man klämma in egen njutning, annars blir dagarna klart bäst och enklast om man tillgodoser de smås behöv först. Nu fick dock pappan sitt lystmäte, båttur med tillhörande shopping och ett vingårdsbesök! Samtidigt måste jag medge att storflickans glädje över båttur och hotellvistelse mer än nog förgyllde denna resa.

Jag hade i förväg botaniserat i katalogen, följande varor såg intressanta ut: Mas La Plana (235 kr, SB 319), Masi Amarone Costasera (199kr, SB 269 kr) och de två utmanarna Terre da Vinos Barolo (150 kr) samt Avignonesis VNdM (165 kr). Eftersom Eckerölinjen i likhet med SB inte tycker att årgången behöver sättas ut så fick jag ett spänningsmoment kvar.

Dags för kvällens sanning och ett test där Barolo för 150 kr står mot en av de tre bästa VNdM producenterna. Först och främst så måste jag betona att detta är kvällens sanning, vidöppna glas, oluftade viner, pendlade temperaturer och semestersinne. Alla faktorer som kan få den mest hårdföra provare att baxna, och då är jag inte ens en sådan..

Terre da Vino Barolo 2005 har en doft av röd lätt frukt med lite tomat och rotfruktsdrag. Aningen stallighet, stramt och körsbärsbetonat. Egentligen ganska blyg men ändå trevligt komplext. Smaken är stram med röd lite syrlig frukt, vinbär och körsbär samsas tillsammans med den uppstramande syran och de snustorra tanninerna. Eftersmaken sitter i ett bra tag med lite kärnighet. Överlag ger vinet ett skört intryck, tunn kanske någon skulle säga, men allting håller ihop tillräckligt för att ge ett bra intryck. Varken uppmuntrande, märkvärdigt eller fel. Vet inte vad som skulle kunna utvecklas med lagring. (Se Ps för poäng)

I ett klart mörkare utförande kommer Avignonesis Vino Nobile di Montepulciano 2007, här är de mörka körsbären doppade i choklad med möjligen lite kokos- och salmiktopping. Frukten är mogen och doften bjuder till bra mycket mer än Barolon. En mer fat och fruktdriven doft som är god om än inte vidare komplex i nuläget. Smaken är lite åt det sötfruktiga hållet, mogen och rund frukt med mer av den mörka chokladen. Eftersmaken är trevligt rund och håller i ett bra tag, även om den får känna sig slagen av Barolon. Detta vin känns mer insmickrande även om det dessutom känns som att ett år eller två på rygg kan öka på helhetsupplevelsen. (88p)

Sammanfattat bjuder båda på ett välgjort helgjutet intryck även om de kan upplevas som varandras motsatser. Denna dag drog dock Avignonesi det längsta strået, finns helt enkelt lite mer att hämta där.

Tills nästa gång. Undrar vad alla människor gjorde på båten?!?...

Ps. Efter två dagar i öppnad flaska och med riktiga kupor är Barolon mörkare, dessutom har det tillkommit en pikant doft av orientaliska kryddor och ett stänk av målarpenseln. Smaken är fortfarande snustorr med gott om syra och en eftersmak som inte vill ge sig. Det här är klart bättre än på ön även fast vinet fortfarande känns krävande i all sin torra kärvhet, men jag gillar det. (86p) Ds