Sidor

torsdag 17 november 2011

Casanuova di Nittardi Chianti Classico 2008. Frost nästan hela tiden..

Snigelfart, knappast
Med stormkliv börjar vi närma oss första advent, i vanliga fall är jag inget stort fan av julen men med en fru som börjar få christmascravings i November och pakettokig dotter är det bäst att kapitulera för att bevara husfriden. I år, likväl som förra, fördelar vi klapparna till barnen med start första december. Det är bara att välja, ett gigantiskt julklappsberg en dag eller småhög av paketkänsla 23 dagar för att kulminera med en kulle dag 24. Vi valde kullen.

Själv är jag mer än nöjd med de överraskningar som kluckar, mest uppskattat är det när en familjemedlem, vän eller främling för den delen, har bemödat sig köpa och paketera. Största förväntningar blir det dock på egenförvärvade buteljer. Varje gång jag slår upp ett nytt vin bubblar förväntningarna och nyfikenheten rusar i takt med svängningarna i glaset. Vad ska det här lukta? Vilka associationer får jag? Har jag gjort rätt val till maten? Är flaskan ok? Några av frågorna som lockar och gör det här med vin så innibängen spännande.

För att anamma julandan på bästa sätt ska jag ge mig själv ovanligt många överraskningar i prejultid och bjuda andra så fort möjlighet skänkes. Casanuova di Nittardi Chianti Classico 2008 (219 kr här, eller 219 kr här) skänktes och var en riktig surpris av bästa sort.

Tänk va härligt med sol
En stor varmfruktig doft nästan rusar mot mig, frukten är ordentligt solmogen med mörkröda insmickrande drag. Direkt från flaskan är det nästan överväldigt tjusande med snygga fattoner, lite marsipan och färskt läder. Med lite tid rundas intrycket av och bjuder på ett riktigt lyxåk med alla bitar på rätt plats i en fyllig generös omfamning.


Munkänslan är precis, varm och välkomnande, avvägda syror som lättar upp intrycket trots en mogen och rund mörkröd frukt. Mer avlägsna mörkare toner av läder, tobak och en likör touch. Avslutet stramar upp, som om det skulle vara nödvändigt, med inbäddade ultrasmå torra tanniner.


Eftersmaken är lång med läder, mörka körsbär och en lyxig inramning av något flådigare träslag, möjligen lite cigarrlåda. (90-91p med potential till mer)

Det enda som fattas i dagsläget är lite av ålderns välbehag men vad gör det när det är så välgjort, välsmort och luxuöst i dagsläget. Jag får associationer till Brolios och Fonterutolis Castello varianter fast inte lika fläskigt utan slankare och piggare. Till lammstek, pepparotssås och rotgrönsaksmos satt det som en smäck. Även om kvällens macka, generöst överdoserad med torkad skinka, tog hem pokalen som bästa kombo på länge. Så enkelt, så gott.

Tills nästa gång. Eftermatensovning is tha shit, för alla...

7 kommentarer:

  1. Med inslag av snigelslem eller? :)

    P.

    SvaraRadera
  2. Oj! Det där lät gott!
    Nittardi är ju dessutom kända för sina samarbeten med intressanta konstnärer. Kul när både utsidan och insidan är att räkna med.

    http://sentiamo.wordpress.com/2011/11/01/yoko-ono-♡-chianti-classico-sant/

    SvaraRadera
  3. Haha, ne inte något slem så långt näsan kunde nå ;)..

    Ja just, roligt med lite konstnärliga etiketter. Georg Breuer är ju annars en annan som lyckas hyfsat bra med combon.

    Mvh David

    SvaraRadera
  4. Fantastiskt ljus i bägge bilderna David! Underbara. Och ja, det är Nittardi också...

    MVH

    Niklas

    SvaraRadera
  5. Tack o åter tack Niklas, det är något speciellt med ljuset på senhöst/förvinter. O ja vinet gick inte av för hackor heller :)

    //David

    SvaraRadera
  6. Testat i helgen men lite varning tycker jag är på sin plats pg.a att den är hyggligt ekad. Inget omköp för min del men smaken är som baken :). Finns mycket bättre för 200kr i min bok.

    P.

    SvaraRadera
  7. Jo, nog är den hyggligt ekad allt. Fast jag tycker att det fungerar mer än väl. Precis som du säger så är smaken ens egen. Och jo, det finns bra mycket i 200kronors klassen som lockar på uppmärksamhet..

    SvaraRadera