Rabl Riseling 2008. Fullt ös syster besök..

Allt går i ett när man har en liten spjuver som ständigt är på nya upptåg. I kombination med en syster som också kräver full uppmärksamhet blir resultatet hämtmat alá österlänsk natur och ett kylskåpskallt Riesling från Österrike. Kan det blir mer fel? Ja alltså med betoning på det sistnämnda

Som ni kanske har märkt har jag avhandlat en hel del halvtorr riesling från Tyskland, med några toppar och flertalet bra resultat. Med facit i hand skulle jag ha använt någon av dessa för att tona ner den starka effekten som vissa kryddor kan ha på mat. Istället förstärktes dessa av vinets egen krydda. Oj oj som så många gånger innan går jag händelserna i förväg.

Tillbaka till vinet. Rabl Riesling 2008 (nr 95304, 79 kr) är ett av nyhetssläppen i Februari. För er som läser någon/några av Sveriges vinrecensenter är detta ingen nyhet, det är ett av de mest frekventa fyndvarningarna som skådats i Februari där dess enda jämnlike är Graillots röda vars folkrusning endast finner sin motsvarighet i öppnandet av Ullared. Det var med detta i bagaget som mina förväntningar drogs upp utan att för den delen vara lavinartade. Ett fynd är endast ett fynd i jämförelse med vad man druckit innan och jag har ännu en gång stött på något jag aldrig provat innan, ett Österrikiskt rent Riesling. Men oj vilket doft, riktigt inbjudande söt fräsh blommig tropiskliknande frukt med en tvist av citrus med en spritsighet som nästan bara kan komma från kolsyreaktiga drycker. Mumma! Påminner starkt om dess halvtorra tyska kusiner ja eller tvärt om beroende på vad man druckit mest av. Smaken tar vid med en rent av sensuellt len läskande frukt som sköljer över tungan för utmynna i något som endast kan liknas vid kryddig grapefrukt. En kryddighet som försvinner lika fort som den dök upp för att sedan lämna ett fräsht men ändå lent avslut som sitter kvar förvånande länge. Hade det inte varit för kryddigheten hade detta var en klar topp, tyvärr drar detta ner för min del. Skulle gärna prova till mat som inte har så starka smaker men en gräddighet som kan tona ner kryddan.

Tills nästa gång. Amarone och Farsdag, kan det bli bättre?...

Ps. Efter några dagar i kylen försvann den störande kryddigheten, hela intrycket var lenare och läskande gott. Med andra ord blir det fler inköp som får vila i källaren några månader. Ds.