![]() |
Magiskt |
För oss som tycker att mosel ibland kan bli lite i sötaste laget står Egon Müllers viner för det ultimata uttrycket. Redan som unga är de perfekt balanserade. Det smakar - som sagt - så gott att ord står sig slätt. (Finare Vinares kommentar om 09:an, följ länk för hela inlägget)
![]() |
Nu blommar det |
Doften är initialt sval, lågmäält men suveränt balanserat och inbjudande.Päron, gröna äpplen och sten slåss om uppmärksamheten. Samt en liten citrus, honugstvist. Med tid i luft blir intrycket större och rundare. Fortfarande riktigt stringent men ändå mer Moselkänningar än innan.
Smaken är helt enkelt bedårande, en spritz attackerar varje liten vrå i munnen som bara skriker efter mer. Restsötman är precis så pass at det slinker igenom som halvtorrt men det är knappt. Frukt och stenig mineral lirar med samspelt från början till slut och mynnar ut i något som skulle kunna kallas beska, vilket det å andra sidan inte finns en tillstymmelse av. Med mer tid öppnar intrycken upp, spritzen är borta med känslan är fortfarande brusigt uppfriskande.
Eftersmaken är lågmäld, fruktigt stram med både citrus och flinta. (90-91p+)
Ren, renare, Egon Müller. Behöver jag säga att det är den bästa halvtorra i den rena och fräscha klassen? Ne, då jag jag inte det heller, fast hitta gärna någon som är "bättre".
Tills nästa gång. Vaknar av sol i ansiktet 05:30, sällan har jag varit så glad att vakna..
![]() |
Dill i drivor |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar