Tsarine Brut Premier Cru N.V. Gräsänkling..

Tsarine Brut Premier Cru N.V

Tror att ni vet vad jag tycker om det lokala lantutbudet vid det här laget. Föga upphetsande, trots världens bästa sortiment, tyvärr har vi till viss del oss själv att skylla, hur gärna jag än vill måste medges att gemene svensk inte vill lägga särskilt mycket på sina dryckesintag, landets storlek och glesbygd spelar också in för att inte tala om att systembolaget faller på eget grepp, det strömlinjeformade allmänutbudet gör att små producenter och små lanseringar oftast faller bort pga av tillgänglighet. I all denna vinösa missär har vi dock möjligheten att beställa det mesta i sortimentet, ett system som tyvärr fungerar mer sällan än bra, nej monopol faller inte inom de företeelser som jag tycker särskilt mycket om. Champagne är dock den vinsort över hundra som stoltserar med flest olika producenter. Inga mängder såklart och jag har, trots få provade champagner, testat de flesta buteljeringar som finns på gemene lantbolag. Klart att alla, oavsett storlek och blandningskonst skiftar över tid men husens grundkoncept ska väl vara hyfsat beständigt, eller? Tsarine Brut Premier Cru (nr 7890, 309 kr) är en ny bekantskap, och jo, lite avskräckt blev jag av flaskan som nästan viskade "jagvillgärnavararyskchampagne" .

Ja det är var ju inte särskilt roligt, ganska dov doft, lite rök och gula äpplen. Smaken är äppelsyrlig med en ganska tydlig grapebeska, ändå hyfsat lättsamt med en hint vårblommor. Kort och småtråkig eftersmak. Vilket tur att det här inte skulle drickas direkt utan två timmar senare, då visades nämligen en helt annan sida, charmigare, mognare och mer harmoniskt. Kvar är de gula äpplena, blommorna har blommat ut, beskan har tagit ett steg tillbaka, moussen är mjuk, helheten är allmänt småmogen och lite inställsam. Fortfarande inte överbra, men mycket njutbart och en nyttig påminnelse om att även Champagne mår bra av lite luft.

Hummertoast

Till hummertoast innehållande, förutom hummer, västerbottenost, chili, persilja, vitlök, citron och en rejäldos smör, fungerar det klockrent.

Tills nästa gång. Borta bra, men hemma så mycket bättre...

La Tour de By o Fourcas Hosten 2008. Internationella kvinnor i all ära, för mig finns bara en..

2 x Bordeaux

60% CS, 36% Merlot och 4% CF

59% Merlot, 40% CS och 1% CF

Årgång 2008

Fick ett sug efter vardagsbordå och en saftig köttbit, egentligen världens enklaste och godaste snabbmat, om du frågar mig. Ett stycke rumstempererat redigt kött, några drag med pepparkvarnen och lite salt. Stek tills det börjar blöda en aning, en klick smör, sedan skjuts in i munnen. Behöver kanske inte tilläggas men köttkvaliteten är a och o.

För att krångla till det lite gör jag ett jämförande test, båda från Médoc, båda på halvflaska och 2008.

Glas 1
Röd småjäst vibärsfrukt, kryddigare trätoner, slank, bärfylld och ganska endimensionell. Fortsätter slankt i munnen, småsyrligt med matkrävande syra och tanniner. Frukten är närvarande men snyggt inbäddad i helheten. Framförallt tjusigt balanserat. Eftersmaken är torr, bärig och småträig. Med tid, luft och högre temp blir uttrycket följsammare, lenare nästan slätstruket. (85-86p)

Glas 2
Lite skitagare, aningen bondgård, frukten ligger under ytan. Slank och intagande på ett litet svårmodigt sätt. Munkänslan är slank, samma sak här, ganska krävande, syra, tanniner. Mer toner av bondgård, lite blod och metall, frukten är mindre framträdande än i glas ett men kämpar på bra, bättre med tid och luft. Eftersmaken är mörkare och aningen mer utmanande, hyfsat lång. (86-87p)

Inget av glasen är till en början direkt tillgängliga utan kräver sitt sällskap eller smakpref åt det lite småkärva. Dock blir både bra mycket rundare med tid nästan på gränsen till intetsägande. Personligen föredrar jag det lite mer egna uttrycket i glas 2. Båda fungerar såklart som en smäck till köttet, nästan förvillande lika i matsällskap.

Tills nästa gång. Fem år och förhoppningsvis många till...

Pst. Facit
Glas 1 = Château Fourcas Hosten 2008 (nr 99236, 95 kr, 375ml)
Glas 2 = Château la Tour de By 2008 (nr 3083, 79kr, 375ml)

Graham Beck Brut N.V. Tack o lov för lite lov..

Blivit en del grimmor på sistone

Spontant röck jag en flaska Graham Beck Brut Pinot Noir Chardonnay N.V (nr 7639, 99 kr) i tron att det var Blanc de Blancs:en från samma producent. Något misslynt funderade jag om det skulle vara tillräckligt för byte men vadå, 99 pickadoller kan det vara värt. Kan ju i värsta/bästa fall ta en BdB för hutlösa 40 kr till.

Går lätt två glas

Nog för att det var spontant men jag hade faktiskt hört lite surr om Sydafrikanska Graham Beck tidigare, när jag så fick se Magnus lista, en av få bolagsspottare jag följer och vars omdöme ligger i linje med mitt, fick jag det bekräftat. Bra, men BdB:en är bättre.

Hur den var? Tja om vi säger så här, hade doften avgjort hela intrycket skulle jag haft en ny favorit bland budgetbubblen. Den är smårund, rejält inbjudande med gula äpplen, persika och aningen rökighet och choklad. Rent av riktigt härlig.

Tappar dock i den snarast explosiva munkänslan som trots en del vift, bort med en del bubbel, inte övertygar lika som doften. Missförstå mig rätt, den syrliga, men ändå småkrämiga gestaltningen med aningen rundare gul frukt, lite rökigare drag, avslutande småbitterhet och långa mogna eftersmak är ändå riktigt trevlig. Petiga Per skulle möjligen klaga på ett något tunnt mittparti och kanske lite obalans men inte ens han kan låta bli att medge hur mycket bubbel det här är för 99 kr. (85-86p)

Bästa sydafrikanen på länge, hm enda på länge

Det här väckte verkligen mersmak, för att inte tala om hur nyfiken jag blir på BdB:en. Nu gäller det bara att ta sig från spontant till riktat köp.

Tills nästa gång. Familjeövernattning, leklandsbesök och rödtjutsdito står på veckoslutsschemat, härligt!...

Schlossgut Hohenbeilstein Trollinger Qualitätswein trocken 2010. En oväntad gåva är en grym present..

Jo nu är det solklart

Det är alltid roligt att få saker, extra roligt när det är vin och ännu lite till om det är något som någon tycker om och som dessutom är okänd mark för en annan. Trollinger, tydligen druvan, och ett producentnamn som lämnar det mesta åt fantasin. De där tyskarna kan verkligen konsten med snirklig text och långa namn. Tur att det finns en maskinskriven baksida annars skulle inte den vildaste fantasi räckt. Btw, vinet är köpt på en matkedja i Tyskland som endast saluför ekologiska produkter (hm påminn mig om att jag måste fråga om namn), bravo!.

Schlossgut Hohenbeilstein Trollinger Qualitätswein trocken 2010 (gåva) kommer i en mörkbärig, lätt och inbjudande karaktär. Inte allt för komplex men absolut inte tråkig. En riktigt trevlig, tysk rödvinssniff i den lättare klassen.

Munkänslan är exemplariskt lätt, slank med väldeffad syra och bärighet. Uttrycket är trots sin lätthet absolut inte tunn utan bara matvänligt slank. Det finns en aning rondör i frukten som hjälper upp uttrycket. Även här finns det en mörkare struktur som ger en viss tyngd, avslutet markeras med aningen markerad syra.

Eftersmaken är bra lång, bärig med en mörkare kärna. (85-86p)

Å vilken färg sen

Det här var gött och lättsippat. Det är lite som lingon/vinbärssaft med sting och helt utan all slags flabbighet och för syrliga attribut. Ett högst angenämt matvin i en prisklass och struktur som tveksamt går att finna på SB:s hyllor men däremot på de tyska ekomotsvarigheterna. Tack igen för den upplevelsen.

Internet är helt enkelt fantalastiskt, efter en snabb sökning kommer jag fram till producent, flaska och webshop. Nog för att de inte skickar till Sveige och nog för att det är 2011 som saluförs för 6,30 euro men ändå.

Tills nästa gång. Tänk att på måndag börjar inskolning, stort!...

Chanoine Frères Tsarine Brut Rosé och andra franska delikatesser. Sol, bad och en överladdad ostbricka.

Roséskumpa i kvällssolen

Vilken tajming, när vädret bestämde sig för att ge oss tillbaka sommaren begav vi oss till svåger och svägerska med tillhörande utomhuspool, tack för den. Ja och allt trevligt sällskap och go mat förståss. Fast det behövdes ett dopp eller två bara för att svalka av nerverna när 2 och 4:a åringen ständigt skulle vara precis vid poolkanten.

Fransk njutning

Gå över ån föra att hämta vatten, nja inte riktigt men nog känns det aningen konstigt att först hämta ut två paket med gosaker för att sedan packa ner desamma och frakta dem tillbaka nästan hela vägen. Men vad gör man? Vissa saker är helt enkelt så goa att man vill dela med sig.  Nej, det gäller inte vin denna gång utan franska delikatesser. Var någon vecka sedan som jag letade efter nätbaserade delihandlare, speciellt ost som jag kan tycka att det är svårt att få tag på hemmavid. Fick genast napp, behövdes bara ett litet fiskande fågelvägen, Franska Matkompaniet och Ostogram.se är två som levererar ost till hela vårt avlånga land. Franska Matkompaniet hade inte bara ost utan massor av andra gosaker, bland annat ankfett som jag har varit nyfiken på. Sagt och gjort, en vecka efter beställning damp paketen in.

Brilliant Brillat-Savarin

Min personliga favorit, bland det hittills provade, var en helt fantastisk gräddig och lättjefullt syndig Brillat-Savarin (mini varianten på 200g kostar 70kr hos Franska Matkompaniet). En brieliknande skapelse som för tankarna både till bakelse, tårta och ost. Skadade inte att den var helt perfekt till kvällens bubbel heller.

Ännu bättre i gott sällskap

Tsarine Brut Rosé (nr 7877, 295 kr) har en lätt inbjudande doft med rödbäriga inslag samt en citrustvist, smaken följer upp med samma lätta bär, en trevlig mousse och en hyfsat lång eftersmak. Inga omedelbara fanfarer men ett gott, lätt och väldigt trevligt sällskap en ljummen sommarkväll. Om man försöker få in prisvärde, Champagne, rosé och lättsam sällskapsdricka i samma mening lyckats man riktigt bra här. (85-86p)

Tills nästa gång. Undrar om vi är inne på 3:e eller 4:e tvätten nu?...

Tillökning..

100p

Äntligen, den 21:a Juni blev vi fem i kärntruppen men det dröjde ända fram till den 24 innan vi var fulltaliga. Gulsotsvarning satte käppar i hjulet och ännu en gång var hold knappen inkäppt. Väl hemma var det ett kontrollerat kaos, om det nu finns någe sådant. Snäll, foglig eller bara ren tur men första natten fick vi sova ungefär lika bradåligt som brukligt.

En sak är säker, egentiden, om den nu existerar, blir mindre och mindre. Vad hittar jag då på? Ett till evighetsprojekt, eller vad sägs om en bild per dag för resten av mitt liv? Hm, kanske inte helt genomtänkt men de bra besluten är sällan det har jag märkt.

Aj, naturell

Lillasyster

Inte så mycket tid övers för vinsörplande. Har dock hunnit smakat lite naturlig juice i form av Jean Foillard Morgon 2010 (nr 91150, 179 kr), inte alls värst imponerad, aningen tunn, syrlig och lite smågrön. (83-84p) För att leva upp stämningen med fruns första lilla glas på länge bjöds Coto de Imaz Reserva 2005 (gåva, nr 2659, 99 kr) fint avvägd dillmurrig ton, inställsamt charmig i en fruktig, mjuk, tillgänglig men ändå hyfsat tanningrann stil. (85-86p)

Tills nästa gång. Har, även om vädret säger annat, gått in i sommarmood...

Henriques & Henriques Madeira Finest Medium Rich 5 yo. Variation förnöjer..

Ytterliggare en liten variant

Alternativ till gröna skylten, ja tack. E-wine.dk, levererar till dörren för ynka 99 kr á tolvpacket. Skatter och avgifter betalda, tack för det. När det kommer till att utforska en ny handlare brukar jag blanda lådan med några "kändisar" och några som ser intressant ut i ett merköpsperspektiv. Henriques & Henriques Madiera Finest Medium Rich 5 yo (kostar 129 kr) är av senare sort, alltid bra att ha en skaplig madeira hemma. 129 kr för en helflaska får ändå passera som riktigt bra, om det är ok vill säga.

Kurragömma?

Hade "glömt" bort den här lilla rackaren, inte för att den inte är minnesvärd, utan för dess smått luriga egenskaper. Öppna flaska, låt stå svalt, titta till den igen efter några dagar, veckor eller rent av månader och den håller fortfarande. Just denna har stått ut med några små smakprov, någon skvätt i maten och några småsmuttar till. Drygt, är bara förnamnet. Om du vill läsa mer om vinstil och producent rekommenderar jag ännu en gång att ta en titt här, scrolla ner en bit så hittar du faktiskt just denna flaska.

Doften är balanserat, sötmättad med fikon, dadlar, något kanderat, apelsinskal och en liten fernissatopping. Inte den mest komplicerade eller komplexa doft men rakt i nyllet vänligt med en söt tvist.

Munkänslan är något åt det slankare hållet, balanserad med lite av varje från doften. Mer söt än torr men ändå inte kladdig på något sätt. Riktigt pigg faktiskt. Längst bak i svalget känns alkoholen av en aning, annars är uttrycket bra följsamt.

Eftersmaken är hyfsat kort, fräsh med apelsinskal, lite bränt socker och gula russin. (85-86p)

Aningen kort eftersmak och lite "enkel" för att verkligen bjuda upp till dans men fungerar mer än väl både till mat och i mat. Om man väger in pris så blir det en stark rekommendation, för hur som är det riktigt trevligt att kunna trolla fram en skvätt madeira, nästan oberoende av tillfälle.

Där var du

Tills nästa gång. 1 Juni idag, vad hände?...

Domaine du Vieux Lazaret Châteauneuf-du-Pape 2006, Gaudium Merlot 2009 och lite vitt. Påsken fortsätter..

Avsmakning

Kan man tänka sig, det blev mat och vin på påskdagen också. Jag brukar överlag föredra dagen efter afton på storhelger. Inte lika rörigt på matbordet, sällskapet är lite mer avslappnat och vinvalet brukar vara mycket enklare.

Kvällens bubbel

Denna gång blev det lammstek, rotisar och sås gånger två som huvudnummer. Fast först ut var avokadoröra på kavring och handskalade räkor. Det är något med avokado som gör att helheten får något mjukt och fluffigt över sig. Även om det har en lätt dämpande effekt på resterande råvaror är det redigt gott och kvällens första vin Charles de Fère Cuvée Jean-Louise Blanc de Blancs Brut (nr 7425, 69 kr), som även agerade välkomstbubbel, var lätt, läskande med en tvist av citrus och en gnutta mineralitet, ett utmärkt sällskap till den fetare röran och skaldjurstouchen. (83-84p)

Lamm brukar vara tacksamt att välja vin till, så även denna gång. Gäller bara att försöka pricka in sällskapets smakreferenser. Enklast att ta två flaskor som passar maten som sedan får vara lite olika i stilen så att alla kan få sitt.

En till Châtenöff

Först ut var Domaine du Vieux Lazaret Châteauneuf-du-Pape 2006 (nu årgång 2009, nr 2211, 199 kr), två år i källaren hade gjort detta vin gott. Det är en skön doft där alla delar halvvägs smält in i varandra, faktiskt lite småsvårt att utläsa nyanser. Av det som sticker ut finns det framförallt en skir ren frukt som drar mot hallon och körsbär, något halvförmultnat, jordigt och lite likör på toppen. Känns som att jag prickat denna precis påväg mot mognadens gyllene land.

Munkänslan är slank med en pigg syra, den röda frukten lirar på i skön harmoni med restan av mörkare toner.  Lite örter och möjligen läder kan läggas till drickbarheten som förmligen sköljer över tunga och gom. Tanninerna gör sig påminda, lätt uttorkande och så där lagom matsällskapliga.

Eftersmaken sitter i ett bra tag, saftig med både lite småmörk frukt och nåogt mer obestämbart mörkt. (88-89p)

Ett redigt vardagstjut skulle jag säga, åren i källaren har gjort susen men känslan av ett bättre Côtes-du-Rhône är klart mer tydlig än Ch9dp. Å andra sidan kanske inte så konstigt med tanke på de 189 kr det kostade då.

Österrikisk Merlot?

Då var jag mindre säker på hur Gaudium Merlot 2009 (varuprov, kostar 129 kr hos Handlavin.se) skulle skulle mottas. Dricks inte så mycket ren Merlot och aldrig något från Österrike, så preferenser saknades minsann.

Rödbärig doft med en mörkare tyngt. Jag gillar när det finns något mörkare obestämbart som bygger en stabil, personlig grund. På intet sätt syltig eller överjäst, uttrycksfull och riktigt inbjudande fast på ett småsvalt sätt.

Munkänslan är även här åt det slankare hållet, bra tryck i frukt absolut men hela uttrycket känns mer sirlig än full fart. Frukten drar mot körsbär, hallon med något mörkare drag. Det finns även en medicinal ton som jag kommer på mig själv med att tycka om, men där kan man nog tycka olika. I stort sett obefinltliga tanninern men syra och det överlag svala uttrycket ger struktur åt hela bygget.

Eftersmaken är hyfsat torr, lite småträbärig och ganska kort. (87-88p)

Döm av min förvåning då detta seglar upp som mitt favoritvin under kvällen. Syster hade redan gjort sitt val men när jag sitter där med alla de goa smakerna på tallriken gifter sig frukten, syra och personlighet och det blir riktig skönsång.

Två riktigt bra alternativ till kvällens lammstek, båda uppfyllde bordets olika smakpreferenser och tar på intet sätt överhanden samtidigt som de knappast faller inom anonymitetens mantel. Två riktigt dugliga matvin som landar helt rätt i mellanlandet lagom.

SB, inte från SB

Just ja en till flaska öppnades i helgen.  Sileni Cellar Selection Sauvignon Blanc 2011 (Varuprov, kostar 98 kr hos The Wine Company) var ung, busig med gott om krusbär, nässlor, tropisk frukt och andra SB markörer. Lite blommigare och fylligare i stilen men ändå med en stringent syra. Gillades skarpt av alla kring bordet och en klar rekommendation nu när vi förhoppningsvis går mot varmare tider. Kan nog funka lika bra till allmänt plock, som en matigare sallad eller ensamt som slödricka. (85-86p)

Tills nästa gång. Nuså, nu är påsken slut...

Côtes du Jura Chardonnay 2008 & lite Massé Brut. Vart tog den vägen?..

En liten solglimt letade sig fram

Skulle vi inte ha vår? Jag trodde att vi hade enats om det. Tydligen ville herr Bore inte släppa greppet, fast i ärlighetens namn är det något förtroendeingivande i att det som ligger kvar på marken är runda korn och inte ett homogent täcke. Vi är oundvikligt påväg åt rätt håll. Varför inte hjälpa våren lite på traven, eller som i detta fall tvinga sig på den lite. Fick en påmindelse om att det brukas släppa vin från Jura, så här på senvinterkanten. Samma sak i år, om du hade glömt smaken och doften av våt hund, misströsta ej. Här kommer årets rapport.

Årets (d)jura vin

Fast det är klart, så osande är inte årets upplaga, men likväl är Côtes du Jura Chardonnay 2008 (nr 95062, 99 kr) riktigt bra.

Musselspa, våt ylle, gula äpplen, nötter och lite citrus. Doften är egen, som sig bör, men ändå ganska återhållen, ung och inbjudande i en läskande, relativt lätt stil.

Smaken är som en frisk fläkt, gott om syrlig syra, gula mogna äpplen, lite yllekänsla och aningen saltstängta musslor. Lägg till en liten fetare ton och en trevligt citrustvist med en pikant släng av beska på slutet

Eftersmaken tonar ner ganska snabt men ringlar istället kvar bra länge med ihållande citrus, lite skaldjur och mer gula äpplen. (87-88p)

Jovars, det här är också Chardonnay. Personligt, men ändå lätt i stilen. Finns såklart både lite ylle och oxidativa inslag men mycket mindre än förra årets besök. Kan bara hålla med Gôut, inget för källaren men full njutning hela sommaren utlovas. Känns som ett till givet sommarvin, om du gillar stilen alltså.

Fasligt gott

Men vänta nu, lägg på lite Comté, ringla på lite honung och en dos Spianata Calabra och du hamnar i himmelriket. Det här var helt enkelt skitbra. Glaset med det lätta vårruset försvinner och en varning är på sin plats. Tänker du bjuda på nämnda combo, se för bövelen till att bunkra rejält, för det här var sannerligen försvinnande gott.

Kvalitets tid

Annars har helgen också bjudit på barnfri kväll, flera timmars meckande med Ikeamöbler, räkbakelse och bubbel.  Det är skönt att ha några stabila bubbel som kan ryckas från hyllan i närmaste butik och som dessutom levererar i stort sett samma utdelning varje gång till en relativt låg peng. Massé Brut (nr 7865, 209 kr) är mitt val när det kommer till något lätt, porlande, med tydlig äppelcitrus, svung i syra men ändå med en viss mineralton. (85-86p) Aldrig stort men aldrig besviken.

Päronmat

Sist, men inte minst lite matjoxande till päronen som har, förutom helgens vaktande, sin obligatoriska måndagsdustning, vad skulle vi göra utan er.

Tills nästa gång. Ännu en ensam måndag, men nu finns det kaffe iallafall...

Artisan Welschriesling 2011. Tur att kameran tål lite vattenstänk..

Grönast i trädgården

Regn, det var ett tag sedan, i allafall dessa mängder. Äsch, bara ta ett djupt andetag och invänta sommaren, lite svinn på vägen får man räkna med. Imorse var det ett enda stort paraply som gick till dagis, skulle promt ta vårt och skulle promt bära det själv hela vägen. De femhundra meterna verkade tiodubbelt men det var en tapper kämpe som fick visa upp det stora paraplyet och de nya stövlarna på dagis.

Jag fick kontakt med Peder Molin (@handlavin) via twitter, där kan man följa en liten handlares triumfer och vedermödor i allt från IOGT-extremister, den alldagliga journalistkårens motvillighet gentemot systemalternativ till trevligt småprat vinälskare emellan. Det värmer i hjärtat när småskaliga och engagerade alternativ dyker upp till skillnad från den jättemonopolmaskin som "vi" vurmar så för. Med det sagt finns det, är inte mer än människa, en positiv grundklang när jag provar igenom det urval av viner som blir mitt första, men troligtvis inte sista, smakprov av den del av Österrike som handlavin.se erbjuder. Fast det är klart, vin ska vara bra oavsett producent, tillverkningssätt och handlare.

Pur(e) drickglädje

En dag tog det, fick vinerna igår och idag ryker korken på Artisan Welschriesling 2011 (105 kr ex frakt, varuprov), är ju dessutom så förbenat enkelt när det är skruvkork, sa jag de levererar till dörren och sköter alla avgifter och skatter.

En fräsh, fruktig doft med tydliga drag av krusbär, förutom äpplen, ett lätt tropiska anslag och en hint av citursfrukt. Balanserad, ung och intagande, precis vad man kan önska av ett lätt vitt.

Smaken är grymt fräsh, en porlande nästan småfräsig syra backas upp av en ren ung frukt, gott om gröngula äpplen, lite honungsmelon och avslutet bjuder till med en pikant uppiggande krydda som drar åt ren grapefrukt, inte det vita beska utan det goa fruktköttet.

Eftersmaken är ganska kort, fruktig med en lätt örtig sval krydda. (85-86p)

Det här var farligt gott och lättförståeligt, det går nästan inte att värja sig mot drickbarheten. Kommer på mig själv när glaset är tomt, jag skulle ju bara ta en provsipp. Samtidigt finns det något extra som pockar på uppmärksamhet, hur smakade det nuigen? Förvillande lik riesling men lite syrligare och aningen mer aromatisk. Äsch, lika bra att hälla upp ett glas till.

En liten varning dock, efter lite tid har uttrycken satt sig, som så ofta händer, och beskan har blivit aningen mer markant. Personligen gillade jag verkligen det första sprudlande uttrycket, tipset blir följaktligen att dricka upp direkt efter uppkorkande, vilket å andra sidan inte borde bli så svårt.

Skruvkork, I like

Tills nästa gång. Sand och vatten, släng in en fyraåring och du har himmelriket...

Rocca Grimalda Chianti Riserva 2008. Vi överlevde Junibacken, bästerås nästa..

Oops

En helhärlig start på "lovet" men nog var det lite småkörigt allt. Vi, i sällskap med många grannar från öster, äntrade den barnöversvämmade uppbyggda sagovärlden. Båda våra kottar är helt inkörda på Astrid Ls värld, eller rättare sagt de valda delar som inte handlar om självmordsbenägna ungdomar, eldsprutande drakar eller elakt småfolk. Nja vet inte om min och Astrids värld lirar tillsammans jämt och i närkontakt skrämde det rent av skiten ur vår störst, men fantasi hade tanten allt. I vilket fall var det en upplevelse som, vad det verkar, inte satt några förödande spår.
 
Just ja, nog för att barn är tokiga men vuxna är tokigare. Vet inte vilka som var värst, de två blonderade kvinnor som sprang runt och förevigade varandra framför den ena miljön efter den andra, utan barn ska tilläggas, eller om det var kvinnan som skällde på vår son (snart 2 år) för att han, gud förbjude, lekte i Villa Villerkulla.

Ibland, äsch vem försöker jag lura, nästan alltid lyfter delarna i måltiden hela måltiden. Allt från rätt mängd salt till konsistenserna på grönsakerna till smakdjupet i såsen. Alla bitar behöver inte vara optimala men de får verkligen inte försvinna eller konkurrera ut resterande komponenter. Samma gäller vin, som mattillbehör finns det inget bättre sällskap sedan behöver vinet i sig inte alltid vara spektakulärt men det måste passa. Rocca Grimalda Chianti Riserva 2008 (98 kr hos the Wine Company, varuprov) är en praktexempel, inte stort, men passar till mycket.

Men var är maten?

Ung stram men ändå stor samstämd doft med moreller och något mörkare inslag. En matorienterad, italiensk doft som lutar mer åt det fruktgenerösa än sursnipiga.

Munkänslan är också åt det stramare hållet, med drag av surkörsbär fast ändå inte på ett snipigt sätt och lite generösare plommon. Det finns både en färsk träkänsla och något lite mörkare smårostat. Syran är frisk och balanserar upp uttrycket, avslutet stramar upp med torra minimala tanniner. Med luft lyfter intrycken och blir mer harmoniskt och fylligare.

Eftersmaken är ganska lång, stramt bärig med en släng mocca och kärnkänning. (85-86p)

Ett klockrent matvin, gärna till en krämig pasta, några charkplock eller varför inte en tunn simmig mozzarellaspäckad pizza med lufttorkad skinka.

Tills nästa gång. Imorgon blir det nya äventyr...

Poliziano VNdM 2008 och Weingut Schäfer-Fröhlich trocken 2010. Tänka sig, 65 år senare..

Både rött o vitt, dagen till ära

Hela familjen på plats, trerättersmeny och födelsedagsfirande, känns det igen? Jo nog är det ypperligga tillfällen att släppa allt vad bestyr heter och samlas för en kväll av gemytlig samvaro. Vem bemärkelsebarnet var? Farsgubben, så mycket till barn kanske man inte kan påstå fast å andra sidan kan alla drabbas av ungdomlig entusiasm, oavsett ålder. Fråga bara mor när nya fyrhjulingen stod på uppfarten, snacka om barnslig för tjusning. Nu kanske någon undrar om himlen öppnat sig och låtit det regna en fyrhjuling på födelsedagen, inte riktigt men det skulle varit en syn.

Eftersom det var fars dag så ville jag bidra med något jag vet faller honom på läppen, i kombination med den egna nyfikenheten drog jag korken ur två flaskor. Lyckligt ovetande om vad som skulle serveras denna kväll blev det ett vitt och ett rött. Man kan alltid tajma in dessa på något sätt, fast just denna kväll skulle det visa sig extra svårt.

En fräsig start

Först ut var Weingut Schäfer-Fröhlich Riesling trocken 2010, instegsriesling brukar kunna vara scharmigt inställsam på ett direkt och okomplicerat sätt, så var även denna. Doften är fräsh med gott om söt sirlig frukt, mango, persika följt av lite stenigare krydda. Balanserat och inbjudande i ett svalt och ungt manér.

Smaken är minst lika fräsh, sirligt syrlig med en tydlig vichy nouveau fräsighet. Frukten spelar på bra i bakgrunden och efter lite tid i glaset minskar färsigheten och kryddigheten tilltar och ramar in helehten. Eftersmaken klingar ut ganska fort och lämnar ett lätt lite honungssyrligt avtryck. (84-85p)

Möjligen i både yngsta och enklaste laget, till brushetta med rödlök och romröra försvann vinet, en svårmatchad vinrätt överhuvudtaget. Fungerar säkerligen bra mycket bättre med ett fruktigare alevariant. Hur löser vi det, jo sippar på vinet före och efter tuggorna.

Stabilt

Då var Polizianos Vino Nobile di Montepulciano 2008 (nr 99262, 179 kr) ett bättre sällskap till huvudrätten, även om den kvällen till ära bestod av fisk, närmare bestämt lax. Tycker faktiskt att den fetare fisken mår bra av att sparras med ett rött mustigare vin. Fast det är klart, hade jag vetat vad som skulle serveras hade jag nog valt något annat.

Hursom, stor mörk doft, lite murket trä som viftas bort med lite luft. Frukten landar någonstans mellan riktigt mogna körsbär och dito plommon, lite svavel och mer småmurket trä. Ett släng orientaliska kryddor och lite eteriska toner gör att uttrycket balanseras upp, även om helheten är både mörk och muskelig.

Smaken är lättare än doften angav och framförallt är det mer balans mellan komponenterna. Vist är det en påtaglig ung frukt och nog är det rikligt med fat men gillar man det känns det snarare som en mustig kram. Syrorna är intakta och balanserar uttrycket, tillsammans med att avslutet snörper upp med minimala men kännbara tanniner känns vinet fylligt men bra balanserat. Inte så mycket nyanser i nuläget utan mer full fart.
Eftersmaken är riktigt lång, hyfsat torr, med både mörka körsbär, en kärnkänning och något mörkare träslag. (89-90p)

Ja, köper man Polizianos Vino Nobile de Montepulciano så vet man vad man får. Ok att det finns skillnader mellan årgångarna men detta är nog ett av de jämnare viner jag provat, inte för att jag är någon expert men 05, 06, 07 och nu 08 har haft små variationer, som alltid gett smaklig utdelning och gått hem hos de flesta kring bordet. Fast det är klart, undrar om inte denna årgång är den bästa i mitt tycke.

Tills nästa gång. Grattis ännu en gång...

Cognac Guerbé VS, VSOP och XO. Posten ok, SJ inte alls ok..

Olika nyanser av bärnsten

Mamma mia, ett långt inlägg, nogranna smaknoteringar och nu ingenting. Ibland är tekniken helt enkelt oteknisk. Vad göra? Jo som alltid gå vidare.

Ops nu gick jag händelserna i förväg, jag backar.
Det kom ett mail, ett mail med titeln sprit. Några dagar senare kom det ett paket. Ur paketet välde små bruna flaskor med sisådär 3-5 cl flytande vätska i olika bärnstensfärgade nyanser. Sammanlagt nio små bruna flaskor som jag valt att dela in i tre flighter. Första flighten blir en ren Cognac historia. Läs mer om innehållet på Bizlings hemsida.

Först ska jag säga, om jag är obildad och amatörmässig när det kommer till vin så är det inget i närheten av vad jag är när det kommer till Cognac. Har väldigt få, om än några riktigt goda, erfarenheter av destilat i allmänhet och Cognac i synnerhet. Men, som ni vet, ni som känner mig har jag inga problem att tycka till ändå. Ett stort tack till Anders på Bizling som på detta sätt vidgar mina vyer, är ju ändå det allt går ut på.

Cognac Guerbé VS (nr 86054, 479 kr), söt och fruktig i en lite råare och mer direkt stil. Charmig på ett oborstat men absolut inte oinställsam sätt och en klar klassskillnad från det enklare på SB som jag har provat. Blir ännu bättre om man inte gurglar runt det så j*kla mycket utan bara sippar som en "normal" människa. (Usch, svårt med poäng på sådant jag inte provar så ofta men är det bra är det bra. 86-87p)  

Cognac Guerbé VSOP (nr 86075, 498 kr), Mer integrerad men även här gott om frukt och sötma. Inte lika charmig som VS men mjukare. Går säkert bättre hem hos vissa men jag väljer VS mer direkta stil. Även här en klar klassskillnad i jämförelse med enklare doningar som jag provat (85-86p)

Cognac Guerbé XO, (nr 86953, 749 kr) Mjukt, fruktigt, sött och komplext. Det är som en smekning i munnen och mynnar, till skillnad från de båda andra, ut i en lång, torr härlig eftersmak. En riktigt skön smutt som bara lämnar mersmak (90-91p)

Av de tre, lägger jag alla gånger mina slantar på XO alternativet. En helt annan klass än de båda andra och enligt mig värd varje krona det kostar extra.

Mitt sinne har varit något dunkelt, nje jag har varit riktigt förbannad stundtals, inte beroende på tidigare Cognac upplevelser utan baserat på några samtal med SJ. Maken till stelt, icke servicesinnat företag får man leta efter. Ska bli intressant att se hur den fortsatta kontakten fortlöper men om det fortsätter som till dags datum förblir min rekommendation att välja något annan transportlösning än statens järnvägar. Vad som fick mig på andra tankat? Mycket, men efter en morgonstart med frukost på sängen är det svårt att inte känna värme och glädje. Tack kära familj.

Tills nästa gång. Snart bär det iväg för övernattning i hos päronen...

Grand Vin de Glenelly 2007 vs Château de Seguin Cuvée Prestige 2008 vs Château Labadie 2007. Idag är det sol..

Vin i sikte

Grr nu hopar det sig igen, oavsett hur mycket jag vill och försöker samlas göranden på hög och ackumulerar störande fragment längst bak i huvudet. Ibland trycker dock gamla fragment ut mindre gamla vilket resulterar i medvetande och de riktigt gamla verkar ramla ner i en allmän säck av glömska. Innan det händer helgens bordåblandningsshootout skakar jag av mig intrycken i kortform. Varför då inte bara låta dem falla i glömska? Jo för att efter fem dagars sippande var utvecklingen possitiv och samtliga viner faller inom kategorin. Trevligt drickbara, väldigt matdugliga viner som vinner på något års lagring. Eller om ni vill ha en poäng, så någonstans mellan 85-88. Tack för det Bizling Wine & Spirits AB, Chris Wine & Spirits och Hjo Grosshandel AB. Samtliga viner finns i en butik nära dig, eller en knapptryckning bort.

Château Labadie 2007 (nr 3550, 139 kr) bjuder på den mest generösa nosen i trion. Mörka mustig frukt med drag åt riktigt mogna körsbär, nästan lite sötaktig och stickig men ändå hyfsat balanserad med mörk choklad och trä. Smaken är rund med en fylligare kropp, även om frukten känns förvånandsvärt slank trots dess mognad. Det finns även här mörkare toner, lite likörartat med lite murknare trä. Eftersmaken är rund och hyfsat lång. (87-88p)


Detta skulle jag kunna tänka mig att lagra ett kort tag för att locka fram lite mer komplexitet och toner ner uttrycken något. Ett troligt merköp i.

Grand Vin de Glenelly 2007 (nr 71252, 148 kr, beställs i kolli om 6 flaskor, varuprov) har till en början en något tunn doft men som bättrar på sig med lite tid. Frukten är pigg även om blomvatten blir den starkaste associationen dag 1. Efter lite tid luftas det bort och lämnar en samstämmig klang med frukt i första led och färskt trä i andra. Smaken är slank med ett runt inslag, lite varmare toner, frukten är primär men ändå i fin samklang med resten. Även här är träkänslan färsk och toppas av lite salmiak. Eftersmaken är torr med liten kärnbitterhet. (85-86p)

Ett trevligt väldigt lättanvänt vin som gör sig riktigt bra till mat men jag lägger mycket hellre mina pengar på storasyster, Lady May.

Château de Seguin Cuvée Prestige 2008 (nr 3570, 127 kr) är till en början också något sluten men öppnar sedan upp, mörkröda bär, lite blomvatten och lätt kryddighet. Faten finns där och ramar in intrycket. Smaken är fyllig med mörkröd frukt, något murket trä och småbeskt i slutet. Avslutet är mest krävande av de tre och snörper upp med torra tanniner som lämnar ett halvhyfsat långt avslut. (85-86p)

Det mest matorienterade vinet av de tre och även detta ett trevligt vin i den medelfylliga klassen.

Årtalskork

Överlag är det tre bra viner som tyvärr hamnar lite i ett mellanfack, inte tillräckligt intressanta för att verkligen göra intryck men tillräckligt intressanta för att förtjäna en till påhälsning. Skulle vara intressant att se var de här tar vägen om säg sisådär ett år, men med handen på hjärtat är det tveksamt om jag får uppleva det.

Tills nästa gång. Nu är det inte långt kvar till fredagspizzan, trevlig helg...

Tedeschi Amarone 2006 vs I Castei Amarone 2006. Inte varje kväll man är uppe till midnatt..

Två vin blev ett glas

Ännu en gång har helgen sprungit ifrån och lämnat en önskan efter mer. Konstaterade i en stilla kontemplation över livet att det faktiskt har gått 11 år sedan millennieskiftet. Elva fucking år, då ung och på toppen av världen. Nu, fortfarande ung enligt vissa och, överskörd av världen. Nja kanske inte riktigt men nog har det hänt ett och annat under dessa år som har ökat på gubbstatusen och minskat ungspolediton. Enligt en hastigt passerad löpsedelstrender kan man tydligen behålla den ungdomliga fräshören med vin, om inte så kan man kanske förtränga ett och annat bekymmer. Äsch egentligen är jag riktigt tillfreds med att vara både gubbe, vinsörplare och alla andra epitet som kan läggas till. Livet må ha sin gång men överlag är jag riktigt tacksam. Så tacksam och levande i nuet att jag korkade upp, vad jag trodde var, två goa flaskor vin för att avnjutas i trevligt sällskap.

Tidigare har jag provat ripassomodellerna mot varandra så det var med spänning som korken drogs ur Tedeschis och I Casteis tyngre Amaroneinnehållande flaskor. När väl sällskapet infann sig bjöds det faktiskt bara ur en flaska.

Anledningen var att Tedeschi Amarone della Valpolicella Classico 2006 (23,35 Euro hos der Wein Weber, nu 2007) kändes aningen för spritig i doften, körsbärslikör för att vara mer precis. Frukten var inte var det minsta torkad utan primär med en småjäst känsla. Köttfond säger kära frun och jag är beredd att hålla med. 


Smaken är också lite för krävande, inget lent och inställsamt här inte. Frukten är pigg och röd med mörkare inslag, syran tar plats och avslutet är riktigt tanninrikt. Det finns en beska och även här finns det ett påtagligt alkoholpåslag som drar ner intrycket. Eftersmaken är lite småbesk, hyfsat lång och lite kärnbetonat. Intrycken består i dagarna tre och förvånansvärt mycket går till matlagning.


Även om det inte känns som ett dåligt vin trumpetar det på lite för mycket för min smak, hoppas att några år i källaren gör susen för nästa flaska. (85-86p)

Konstiga smultron i slänten när det nalkas höst

Däremot var I Castei Amarone della Valpolicella 2006 (nr 80403, 252 kr) desto trevligare.
Solvarma söta röda bär, balanserat med en skön fyllig mörkare bakgrund. Det är inte den mest komplexa doft i dagsläget utan mer primärcharmigt. Samtidigt vilar det en tyngd i uttrycket som varken känns klumpig eller tillgjord, möjligen att det är lite svårt att sätta ursprung, skulle nog kunna vara något kvalititivt från vilken del av Italien som helst. Bra eller dåligt?


Smaken är fyllig och sötrund med gott om extraherad frukt. Det känns inte klumpigt eller uttorkat utan bara generöst och inställsamt. Det finns en antydan till mognad, lite läder, tobak men den låter nog vänta på sig ett tag till. Avslutet markeras med en knapp kännbar kärnkänsla och aningen bitterhet. Eftersmaken är lång med rund mogen frukt och lite ätdruvskärnor.  Skulle nog kunna vänta ut lite mer mognad för att verkligen bjuda upp men går, i dagsläget, hem hos hela sällskapet. (90-91p)

Tills nästa gång. Nu blir det treårs fika...

Clotilde Davenne Saint-Bris Sauvignon 2009. Och här blåser det vidare..

Gräsligt drickbart.

Besök på plats, dags att testa en spontanköpt flaska vitt. Jag har tidigare utlyst, utan framgång ska tilläggas, att jag ska vidga mina vitvinsvyer. Det passerade en atypiskt flaska men annars har det varit idel chardonnay och riesling i glasen på sistone. Ok ett och annat bubbel men på den stilla vita sidan, usch nästan pinsamt enkelspårig. När så värdinnan och gästen vill ha något vitt och fräsht i glaset slår jag till, Clotilde Davennes Saint-Bris Sauvignon 2009 (nr 99582, 100 kr) får agera testobjekt.

Lite krutrök, ylle, granny smith, ensilage, krusbär, krispigt, piggt och inbjudande i en småkomplex men inte överväldigande stil.


Munnkänslan är först lite småfet, sedan kommer den krispiga frukten, krusbär, äpllen, en del gräs och aningen nässlor. Inte alls lika påtaglig som doften angav men ändå bra balanserat med lite av varje. En, för mig, ny fräsh upplevelse, inte omvälvande men friskt och krispigt i en fylligare stil. Avslutet snörper upp med lite syrlig kryddig beska.


Eftersmaken är aningen småbesk, lite gräsig och gott om gröna äpplen. (85-86p)

Lätt, drickbart, publikt, fräsht och småpersonligt. Me like, får se om det blir någon till spontan flaska för även om det var gott så blir det inte något riktat merköp.

Tills nästa gång. Nationellt trams, i dag var sista delen...