Avignonesi Vino Nobile de Montepulciano 2007 & Crociani Vino Nobile de Montepulciano 2006

Solen går upp, himlen är blå och barnens paddor ger ifrån sig en blandningen mellan fixarummet och ihåliga minecraftklicks. En helt vanlig söndagsmorgon i paradiset som kallas livet. Lite vinkällarsurfing, har för länge sedan slutat reflektera varför vi är uppe några timmar innan alla andra, utan istället ta till vara på lugnet. Snart, riktigt snart är allt igång. Innan hinner jag samla mig själv för ännu en dag. En ledig dag ska tilläggas. En ledig dag med familjen, en bra dag.

Jag är lyckligt lottad, ingen annan har haft förmånen att leva mitt liv. Och framförallt, det är inte slut, inte vad jag vet i alla fall. En sak som är magiskt med vin, förutom hur det smakar, skapas och upplevs är minnet. Pappa kommer ihåg bilar, frun kläder, jag vin. När vi drack det, när jag köpte det och hur det smakade. Inte allt och alla men många. Dessa två flaskor är stunder av mina föräldrar. Förevigat tidsdokument i var gemensamma vardag.

Avignonesi Vino Nobile de Montepulciano 2007, duralexliknande glas på fot, varmt hotellrum, sonen spädbarn, semesterresa till Åland. Vi och mina föräldrar. Då stram, lite småtråkig och ofärdig. Lika bra att slänga in resterande flaska i källaren. Nu mörkare, följsam utan att bli tråkig. Bra vin och en hejjare till kvällens grilltallrik. 7 år har gjort gott både med vin och son. Påväg att blomma ut, större personlighet men på intet sätt klar. Nöjd med vinet, riktigt imponerad av sonen. Föräldrarna följer fortfarande med på resan. Målet oklart men vinet är slut, både i glas och källare.

Crociani Vino Nobile de Montepulciano 2006, föräldrarna precis hemkomna från en underbar resa i Italien. Mitt vinintresset i sin lina men ändå på topp. Toppvinet efter ett toppenbesök får jag. Som så många gånger innan, det bästa till mig. De har haft den fina ovanan att skämma bort mig, lite materiellt men framförallt på ett mentalt plan. Någon gång ska jag också åka dit, till Crociani, inte för vinet utan för minnet. Att uppleva vad de upplevde. Nu nöjer vi oss med vinet. Lite slutet först, sedan blommar det ut, Aristokratiskt flörtig med en härlig ton av varmare fruktmognad. Annars är vinet väldigt välbehållet, inte mycket trötthetstecken här inte. Skulle säkert klarat av flera år till i källaren men är det dags så är det.

Tills nästa gång. Sol, såriga armar, svullna händer - Nu är det vår...    

Matildas i Gävle..

Det hör inte till vanligheterna att jag och frun svänger loss våra lurviga och beger oss till lokal. Så när det blir av gäller det att passa på, hotellnatt och bokat besök på Gävles kanske bästa restaurang, i alla fall om man ska tro ryktena.

Besviken? Knappast! Det här besöket gick direkt på lustcentrat för att senare etsa sig fast i minnesbanken. Varmt, välkomnande, familjärt, rustikt, vällagat, genomtänkt, bra prissatt och överjävligt gott. Bara att bege sig dit om ni är i närheten, själv längtar jag tills nästa besök.

Vi åt och drack följande:

N.V. Deutz Brut Classic, riktigt bra "standard" bubbel. Första gången jag smakade Deutz men inte sista.

1995 Chateau Sociando Mallet, en ynnest att kunna dricka färdiglagrad Bordå på restaurang för under tusenlappen, tack för det Robban! Helt perfekt drickmogen och som en smäck till kalvkinden.

Friterad spätta med senapssyrad selleri, dillmajonnäs, Kalixlöjrom och bränd palsternacka, fruns val, men gott så det förslog, klart man måste smaka en tugga eller två.

Brässerad gödkalvkind i mörk sky med inkokta rödbetor från Wij Trädgårdar, saltgurkscreme och svart australiensisk vintertryffel. Men mums, det här skulle jag kunna äta alla dagar i veckan. Vällagad "husman" med precisa smaker, tryffeln på moset gjorde inte heller ont.

Vår egen ostkaka med blåbärssylt och vispad grädde, så här ska ostkaka smaka, långt från de färdiga alternativen som trängs i kyldisken.

Ostar från Vilhelmdals Gårdsmejeri på Österlen. Serveras med fikon & nötkaramell, salta kex och krusbärsmarmelad. Krusbärsmarmeladen är hemmalagad och krusbären från "mammas" trädgård, bara det liksom.

Hela menyn och vinlistan hittar du här.

Tills nästa gång. Nu är det sopsväng på schemat...

Ekologisk fänkålssalami..

Det finns en sak, ok två, saker som jag nästan alltid försöker ha i källaren förutom vin. Nämligen hushållsost och salami. Hushållen har jag avhandlat tidigare, en given succé på vilket julbord som helst, lagrad ett eller två år, men salamin? Jo, eftersom jag har ett kvällsnack som jag väljer att inte leva utan kräver det en bra salami. Trion grottlagrad gruyère, salami och taralli (lökvarianten såklart) sitter som en smäck till de flesta viner som har mage att kalla sig vin. I bland lite bättre, ibland lite sämre. Bra salami är svårt att få tag på här på landet, men nu har min favorit Roberto börjat ta hem ekologisk fänkålssalami. Bara att tacka och ta emot, fylla källaren och fylla den igen.

Tills nästa gång. Ny vecka, ny tidig uppgång...

Äppelmos, kryddat med dåligt samvete..

Förra helgen, finväder, överfullt med mogna äpplen, dåligt samvete, mos. Ungefär så kan det sammanfattas, receptet på världens godaste och enklaste mos. Fullständigt recept ser ut som följer, ta så mycket mogna äpplen som du förmår, skala och kärna ur, häll i en minimal skvätt syltsocker (ekologisk såklart), koka och mixa med stavmixer. Häll på burk och frys in. Så har du frysen full av god mos och ett tillfredsställt samvete, två mycket trevliga flugor i samma smäll.

Tills nästa gång. Undrar just vad som händer i helgen...

Då var det dags..

Efter fem år, nära 600 inlägg, några hundra tusen besök, några vänskapsband för livet, hundratals trevliga kommentarer, några mindre trevliga och en liten inblick i vinsverige är det dags för en välbehövlig paus. Helt ärligt är jag ganska trött på allt vad vinbloggande innebär, sedan att tiden helt enkelt inte räcker till hjälper ju inte. Skickar en stilla tanke till min vän Peder också, det är en fördjävlig soppa som bara kan beklagas och förfäras över.

Tills nästa gång. Ha det gött så kanske vi syns igen..

Semestern 2013, inte riktigt slut än..

Svarta vinbär

Äpplen

Krusbär

Päron

De sista skälvande dagarna på den gemensamma semestern, själv tänker inte jag gå tillbaka till jobbet förrens tidigast Januari 2014, men det är en helt annan historia. Denna semester måste betecknas som riktigt bra, hunnit snickra en hel del, bra väder, bra umgänge och bra utflykter, skulle inte kunna blivit bättre egentligen. En av fördelarna med att ha egen trädgård, en gammal sådan ska tilläggas, är de skatter som bara väntar på att skördas. Förutom att vi snaskat rabarber, smultron, jordgubbar, körsbär och nu hallon i överflöd ska det skördas äpplen, vinbär, krusbär och päron. Mina barn, i alla fall valda delar, har visat sig ärva moderns bärplockargener. Själv tar jag hellre hand om än plockar och snaskar, med andra ord kompletterar vi varandra utmärkt, även här.

Keller Kirchspiel och Nierstein 2011

Det har druckits en del bra också, syskonen från Keller kan nog räknas till det bättre. Tänk att det tog nästan en vecka för att visa sitt rätta anlete men den som väntar, väntar tydligen på rieslingnirvana. Ren frukt, överlass av mineral, Kirchspiel 2011 aningen fetare och maffigare, Nierstein 2011 laservass och elegant. Om ni inte provat riktigt bra riesling är det verkligen på tiden.

À Fleur de Pampre 2012

Lite grill har det också blivit, aningen besviken på À Fleur de Pampre 2012 (nr 71776, 99 kr). Lite för mjuk, fluffig frukt och intetsägande. Ok, inte dåligt på något sätt men ibland kan viner slå halvnelson på sig själv när förväntningarna är för höga.

La Bastide Blanche 2010

Vin från Bandol

Semesterns överraskning bjöd La Bastide Blanche 2010 (nr 2262, 139 kr) på. En rejäl dos mörker, mustigt men med gott om svala örter och en släng bonnagård i doften. Smaken går i samma stil, men hallå, nog för att jag har gillat tidigare årgångar av detta vin men detta måste vara den som passat mig klart bäst. Pigg, sval och mustig mörk, lite starkvinsvibb, bra uppsnörpande tanniner, löfte om en ännu mörkare komplexare framtid, ett långt, saftigt och ekkantat avslut. Efter någon dag öppnad har vi traskat ut på landet och ner i jorden på riktigt. Smack, här ska fyllas på. (89-90p)

Annars funderar jag mest på vilka projekt hösten ruvar på, kanske skulle köra igång matbloggstjuvandet igen, lite lokalproducent besök kanske, springskorna förtjänar att dammas av ytterligare, professionellt hobbygörande och en resa till Italien blir det också ja. För att inte tala om att spendera mer ensamtid med Macka Packa, smeknamn på yngsta, livet är inte fel, inte fel alls.

Tills nästa gång. Amerikanskt ska det va, gärna syrah...

Grattis systeryster. Måndag..

Idag fyller min kära syster, det finns mycket som hon är bra på men en sak som jag slås av varje gång jag är på besök är hennes förmåga att pyssla ihop hemmet, på ett sådär lantligt personligt sätt. Vi tjuvstartade firandet i helgen, så detta får bli min uppvaktning dagen till ära. Grattis! Hoppas du får en toppendag.

Åt gott gjorde vi också, miniburgare, potatispizza, fläskfilé med pesto och solrosfrötäcke, ceasarsallad, kycklingspett och minidesserter i alla dess slag. Helt perfekt plock när ålder och smak varierar.

Tills nästa gång. Men inte vilken måndag som helst...

Tidningskungen.se. Ibland kan man inte låta bli..

Finns alltid plats för fler tidningar

Visst är det trevligt när det dimper in något läsvärt i brevlådan, har nästan alltid en eller några pågående prenumerationer. Ofta nappar jag på tidningar som jag egentligen kanske inte "behöver" men det är ju så förbenat trevligt att ha något att bläddra i. Just nu är mat, vin och foto i fokus, men tro det eller ej, förut plöjde jag allt som hade med träning, historia, fiske, gitarrer, pedagogik och naturvetenskap att göra.

Det är något av en drog men jag kan inte låta bli att snappa upp en eller flera skinande magasin när jag passerar ett välsorterat tidningsstånd, tyvärr eller kanske turligt nog är utbudet aningen begränsat när man bor på landet. Men skam den som ger sig, självklart finns motsvarigheten på nätet, typ. Nu, i bästa "första är gratis anda" kan jag bjuda på två vouchers hos Tidningskungen.se. Själv ska jag ta en titt på mat och vinsektionen, frågan är om du hittar något? Det enda du behöver göra är att "gilla" min FB-sida så är du med på utlottningen av TVÅ vouchers på vardera 49 kr*. Och såklart är alla gamla "gillare" med på utlottningen.

Decanter och Världens viner finns hos tidningskungen.se

Tills nästa gång. Lycka till!

*Gäller följande tidningar:

DN

Aktiespararen

Allt i Hemmet

Allt om Fritidshus

Allt om Historia

Allt Om Mat

Allt om Resor

Allt om vetenskap

Allt om Vetenskap Historie

Amelia

Cykeltidningen Kadens

Daisy Beauty

Damernas Värld

Gaffa

Hem & Antik

Hoom

Kamratposten

Knep och knåp

Kors och tvärs

Krysset

Mama

M-magasin

När o Fjärran

Populär Historia

Runners World

S

Sköna Hem

Språktidningen

Tävla och Vinn

Veckans affärer

Veckorevyn

Veteranen

LCHF-pizza kan det vara nåt? Jaha ja, då var en sjuk..

Pizza på kokosmjöl

Jag har funderat på lite alternativa köttfärsrecept, köttfärs finns alltid hemma. Köttfärs är för mig en svårslagen bas som, om det görs på riktigt kött, smakar bra och kan alterneras i oändlighet. Nu har jag dock fastnat i gamla hjulspår, dags för något nytt. Blev påvisad matklubben.se, en minst sagt gedigen receptsamling med en riktigt behändig sökfunktion, som förutom specifik rätt delas in i egenskaper, typ av rätt, huvudingrediens, typ av recept, typ av högtid, typ av kök.

Av 1229 köttfärsrätter valdes denna

En registrering senare är jag 4439 köttfärsrätter rikare, där 1229 har en medföljde illustrativ bild. Trots mångfald visade det sig vara ett snårigt uppdrag, tydligen var mina hjulspår ganska breda för det mesta såg bekant ut men skam den som ger sig. För att gå så långt bort från comfortzonen som möjligt väljer jag tillslut Proteinrik low carb pizza av LissFit,

Resultatet blev över förväntan, där förväntan ärligt talat var ganska låg. En riktigt "köttig" botten som, så här i efterhand, ska göras tunn för att inte upplevas allt för mastig. För er som är lite skeptiska till kokos kan jag säga att kokossmaken inte alls blev särskilt framträdande och på plussidan ligger enkelheten i att göras en smet som fördelas på plåt, som med fördel kan göras och gräddas i förväg, ja rent av frysas in till valt tillfälle. Fyllningen gjordes på enklast möjliga sätt, en köttfärssås som piffades upp med Arrabiatasås för extra sting. Smorde även på lite parmesankräm för det där lilla extra. Som sagt, ett riktigt trevligt alternativ till "vanlig" pizza och något jag absolut kan tänka mig att göra igen nästa gång jag har en "rätttroende" vid mitt bord.

Ingen pizza utan ost, massor av ost

Tills näst gång. Bara att hålla tummarna igen då...