Ekologisk fänkålssalami..

Det finns en sak, ok två, saker som jag nästan alltid försöker ha i källaren förutom vin. Nämligen hushållsost och salami. Hushållen har jag avhandlat tidigare, en given succé på vilket julbord som helst, lagrad ett eller två år, men salamin? Jo, eftersom jag har ett kvällsnack som jag väljer att inte leva utan kräver det en bra salami. Trion grottlagrad gruyère, salami och taralli (lökvarianten såklart) sitter som en smäck till de flesta viner som har mage att kalla sig vin. I bland lite bättre, ibland lite sämre. Bra salami är svårt att få tag på här på landet, men nu har min favorit Roberto börjat ta hem ekologisk fänkålssalami. Bara att tacka och ta emot, fylla källaren och fylla den igen.

Tills nästa gång. Ny vecka, ny tidig uppgång...

Mandelpotatisplättar och Olivottos sötolivdressing. Lagom till Jul..

Mandelpotatisplättar

Olivotto Dressing

För det första erkänner jag att söta oliver låter lattjo. För det andra erkänner jag att det inte skulle smakats om jag inte hade fått en burk i handen av Apulenssmaks Roberto. För det det tredje var jag beredd att avfärdat det som trams. Däremot är jag också den första att medge när jag har fel och efter att ha smakat vet jag nu att det är gott trams, riktigt gott trams. Hela skapelsen är baserad på någon slags söt oliv som tillsammans med socker, jag anar en del apelsin och lite annat italienskt mumbojumpo skapar en smakhybrid mellan mörk körsbärsmarmelad, apelsindito och redigt gjord blåbärssylt med lite extra tallbarr för skogssmak, ja förutom en hint av svarta oliver. Ja jag vet att det låter lattjo men till kära fruns mandelpotatisplättar satt det som den berömda fläskläppen. Mandelpotatisplättar är tillskillnad från den fattigare enkelpotatisvarianten både bastantare och i mitt tycke smakrikare. Vilket i och för sig kan bero på att kära frun inte har något recept och att det denna gång slank det ner en rejäl näve bergsparmesan. I vilket fall tror jag att plättarna tjänade på den möjligare konsistensen i mandelpärmoset. Ja just, kära frun var inte lika förtjust i dressingen, men vadå, alla kan inte ha rätt jämt.

Tills nästa gång. Nu får vi bada i handfatet...

Pizza på sten. En låång söndag..

Pizza, svenssonstyle

En liten paus i allt bubbel, tänk att det skulle var så lätt att kränga grymma pizzor. Hemligheten stavas baksten, stort tack för det familjen! Slängde ut en förfrågan på ansiktsboken om bra degrecept, fick flera bra förslag, tack Frederic och Fredrik, fastnade för Jamie Olivers variant, såg så pass enkelt ut att till och med jag som är bakanalfabet skulle klara det. Och jo, efter att första degen hamnade på golvet, gjorde för litet hål i mjölhögen så lyckades jag få till en ok deg som barnen kunde baka ut. På med lite ostslattar, mozzarella är ett måste, lite salami och en färdig tomatsås, allt för enkelhetens skull. Ugnen på högsta temp, se till att stenen får ligga och gosa så att den får samma temp som resten av ugnen. Bakspade och bakplåtspapper är att föredra. Resultatet blev något i hästväg, frasiga, tunna och precis perfekt balans mellan deg och fyllning. Nybörjartur, misstänker det även om jag tror att det är svårt att misslyckas. Kul som attan var det i alla fall och barnen åt lika glupskt som om det vore hämtat från pizzerian på hörnet, bara det är betyg gott nog.

Tills nästa gång. Det här med tid alltså...

Farina Tipo "00"

Pst. Jamie, jepp jag och Jamie är på förnamnsbasis, rekommenderar Tipo "00" flour. Då kan ju inte jag vara sämre och rekommendera något annat, otroligt finmalen och resultatet bli sprödare och fluffigare än med annat provat mjöl, molto bene! Köper mitt mjöl här, direkt från "min" italienska pusher.

Diléns saluhall. En dag att minnas, igen, igen och igen..

Diléns Saluhall, Valbo

Bakom disken, Peter Lutterström

Jag är verkligen helimpad, vilket butik! Kött och delikatesser i massor, närproducerat, ekologiskt, hängmörat, speciellt utvalt, listan kan göras lång, allt med kvalitet i fokus. Det här är faktiskt mitt första besök hos Diléns Saluhall, trots att butiken ligger mindre än tre mil bort och trots att den funnits i fyra år nu. Sent ska tydligen syndaren vakna.

Fick i vilket fall en riktigt trevlig pratstund med Peter Lutterström, med från start och före detta krögare som helt enkelt tröttnade på att få handskas med undermåligt kött i alla dess former. Det jag verkligen slås av är kundfokuset, de delikatesser som återfinns på väggarna är efterfrågade av kunderna, de få lamm som kommer in tas hand om och får nya hem i de privata köken. Alla köttbitar kommer med små råd om bästa tillagningssätt, bara för att kött och kund förtjänar det. På frågan om de gör egna såser guidar hellre personalen än gör egna som skulle kräva konserveringsmedel för att hålla. Eftersom jag tyvärr inte hade några timmar på mig att fördjupa mig i köttdiskens alla beståndsdelar kom jag därifrån med styckarens special, en rumpstek, lite mer råd och insikten att jag nu måste ta omvägen genom Valbo många flera gånger.

Rumpstek, styckad på Diléns

Ridge Cabernet Sauvignon 2009

Ingredienser till VSS

Ikväll blir det lågtempand rumpstek, världens skitgodaste sås (i alla fall om man ska tro Steffo Törnquist) och  Ridge Cabernet Sauvignon Estate 2009, låter inte helt fel eller hur?

Tills nästa gång. Och kanske ett litet glas bubbel, bara för att...

Pst. Görgott, mycket köttsmak, smältande mört och helt underbart med världens skitgodaste sås till. För att inte tala om de överblivna lökbitarna, oh my! Ridge CS 2009 var också precis så bra man kan önska, gott om CS markörer, varmare generositet med seriös uppiggande syra, väl avvägd marsipankant och ekkrydda. Kan säkert överleva bra många år i en sval vrå, själv väntar jag minst ett år tills nästa påhälsning.

Viña Pomal Reserva 2008 och pulled pork. Som en fläskläpp..

Viña Pomal Reserva 2008

Ibland behöver man lite extern inspiration, pulled pork har lagats både en och två gånger här hemma. Denna gång tog jag inspiration, nej rättelse, jag följde slaviskt receptet som damp ner i e-lådan. För att göra det extra enkelt tog jag sonika vinrekommendationen som följde med. Viña Pomal Reserva 2008 (nr 6712, 119 kr) har jag ju provat innan med gott resultat, för att inte tala att det alltid är intressant att prova en ny årgång.

2008:an känns fräsch, finstämd doft med lika delar fat och frukt. Den lilla hint av dill skvallrar om att vi kanske är i Rioja men annars skulle jag nog kunnat hamna lite varstans. En frisk och lätt munkänsla, fin balans mellan murrigare fat och svalare rödfrukt. I avslutet lägger tanninerna ut en mjuk matta som mynnar ut i saftig medellång eftersmak. Skulle må bra av att ligga till sig lite och aningen tillrättalagd, men proffsigt och snyggt.

Köttet var som sig bör otroligt mört, den extra krydda som chilin och den rökta paprikan tillförde gjorde det hela extra spännande. För att inte tala om hur koncentrerat och smakrikt det blev när all vätska fick koka in. Tillsammans med vinet bildar det ett sammelsurium av smaker, syran tar hand om det mustigare, det rökiga slingrar ikapp med eken och frukten backar upp det hela på ett föredömligt sätt. Inte en kombination som jag på förhand skulle satt själv, desto roligare att det passade så bra. Tänk va roligt det är att testa nytt.

Tills nästa gång. Nu ska här transkriberas, pust!...

Pst. Receptet i sin helhet.

Hantverksmässigt snabb ragu. Höst, burr..

Allt som behövs för en lyckad måltid

Korv, mm, korvhantverk, mmmm

Klart!

Ojojoj vilken tid det tar, att plugga alltså. Ambitionsnivå låg, men plötsligt sitter man där med inkludering, historiska perspektiv, klassificeringar och bom! så är jag fast. Skadat, jo tack, jobbigt, en del, lärorikt, massor. Ska bli intressant att se vart det tar vägen. Annars är tid en bristvara, denna månads tidsreserv togs av Italienresan, lägg till annat krimskrams, där sova tyvärr inte ingår, och jag kan lugnt konstatera, igen, att det finns för få timmar på dygnet.Vad som däremot inte tar vägen någonstans förutom snett nedåt är vinintresset, som ligger på en rekordlåg nivå för tillfället. Inte sagt att det inte dricks en del men lusten att analysera, fota och återge upplevelserna är på sparlåga.  Hursom, äta bör man annars.., det gör man i vilket fall lika bra att äta gott när man ändå är i livet.

Snabbt och gott, det är en slogan som passar in som en fläskläpp på vårt liv just nu. Snabbt, gott och redigt bra om man ska vara petig. Hur ska man annars beskriva den grymma pastan Orecchiette från Apuliens smak, Salemipinas färdiga tomatsås från Gattimondo, Korvhantverks korv smaksatt med rostad vitlök med citron och chili toppat med 30 månaders bergsparmesan DOP, också från Gattimondo? Kan det bli annat än ruggigt gott???  Ta ur och stek på innehållet i korven, tillsätt tomatsås och lite extra hela tomater. Koka pasta, häll på ragu och ös på med parmesan. Så enkelt, så gott.

Och tack! Freddo som bjöd på denna festmåltid, nog för att jag fick laga själv men fort gick det.

Tills nästa gång. Keramikfilter, kan det va nåt?...

Pst. Freddo, du får gärna fylla på med vart man kan hittad dessa godbitar, antar att det krävs en storstadsresa snart igen.

Lasagne och skinkstek, jo det funkar..

-Man kan faktiskt äta snor, nja, trots att jag älskar min systerdotter, och trots att tårtan hon nös över såg god ut kunde jag inte förmå tonårsjaget att ta henne på orden. Nu vet jag bättre. En till sak som jag lärt mig  är att man kan göra en monsterlunch på nästan ingenting. Slut på spagetti, slut på smakrik ost, lägg till en påbörjad karlförkylning och hopplösheten formligen sköljer över mig.

Då tar överjaget över och helt plötsligt sitter vi där och smaskar i oss den godaste lunchen på länge.

Hur det gick till?

Letade fram den pasta som fanns, i det här fallet lasagneplattor som bröts sönder, kokades och sedan överöstes med peppar, salt och slösaktigt mycket av den grymma olivoljan Colli del Tifata Itrana.

Skinksteksresterna spintades upp, stektes i en rejäl klick smör, i med två hackade vitlöksklyftor, bränn av med chilisås. I med en näve spenat och en skvätt grädde. Rör ihop, KLART!

Tills nästa gång. 18 litteraturposter, tre veckor, jepp...

Köttfrimånd... nja ok onsdag..

Salig matveteröra med blandade bönor

Renée Voltaires Lantbuljong
Citrongräs & Chili

Vem har sagt att det måste vara köttfritt just på Måndag? Inte jag i alla fall. Här hemma utgick vi från köttfrimåndag som sedermera blev köttfritt minst en gång i veckan. Vem hade kunnat ana att denna köttälskare skulle dra ner på kött! Kanske just för att jag älskar bra kött och för att kunna äta bra kött måste både plånbok och natur få lite vilorum ibland. Ja, jag vet att det inte är en vidare värst stor insats men något är bättre än inget, eller hur?

Så onsdagslunchen blev upphottade rester, ett lass med matvete, ärtor och majs fick utgöra basen. Stekte på vitlök och blandade bönor i olja, brände av med Renée Voltaires Lantbuljong Citrongräs & Chili när allt fått fin färg. Härlig kryddblandning som funkar lika bra till buljong som torr smaksättare. I med resterna, några klickar crème fraîche, toppa med parmesan och grönt. Done!

Tills nästa gång. Tänk att de små aldrig lär sig, uppe före tuppen igen...

Pst. Uppskattades lika mycket av ettåringen, för att inte tala om att det var perfekt mat att äta själv. Alltså lika mycket på golvet som i mun.

Körsbärssylt m mörk choklad. Det var på tiden..

Antingen har jag världens flyt eller så är det inte ens hälften så svårt att göra sylt som jag trodde innan jag blev med trädgård. Fram med lite bär, lite tålamod, en skvätt socker, smaksätt med vad som finns i skafferi eller barskåp och volá, egengjord sylt. Ok, om du inte är så noga med sockermängd, syltsocker eller rent av konserveringsmedel gör du bäst i att frysa sylten och tro inte att alla bär du har i famnen blir mängder av sylt, nej några små fjuttiga burkar brukar det bli för mig. Fast helt ärligt tar jag gärna det, har ändå inte plats i matkällaren för sådana trivialiteter som sylt, där ligger ju vinet. Och sylt äts ändå inte i mängder här hemma, snarast som smaksättare, där den gör ett förträffligt jobb.

Körsbärssylt med mörk choklad

Nu står vårt stora körsbärsträd i bär, tyvärr är fåglarna aningen snabbare och framförallt effektivare än jag men lite hamnade i kastrullen. Eftersom bären är söta i sig och jag dessutom tänkte ha i lite mörk choklad blev det bara en skvätt socker. Koka ihop, smaka av och skjuts in i frysen. Om ni har vägarna förbi kanske ni kan få smaka med en bit übermastig chokladkaka och lätt vispad grädde, fråga Ulf om ni inte tror mig, när jag säger att det är bland det bättre som finns i sötväg. Förutom en och annan sent skördad riesling då förstås.

Tills nästa gång. Tänka att lilla jag ska till Italien, det är stort, mycket stort...

Pst. Känner så här i efterhand att både inlägg och framförallt bilder är inspirerade av allas var matfotoartist Helena, vissa är helt enkelt lite grymmare bakom kameran än andra.

Itrana och surdegsbröd. Idag stranden, ikväll AC..

Itrana olivolja och surdegsbröd

När jag och frun gjorde stan osäker förra gången, hittade jag en kombination som var tvunget att testa hemma. Den ypperliga Itrana olivoljan från Colli del Tifata och riktigt surdegsbröd. Har fortfarande inte kommit mig för att baka eget så Barrsätra bageri fick stå för bakandet och Ekonära Gävle för levererandet. Det är ett riktigt stort och bastant bröd men går perfekt att frysa i portionsbitar. Lite torrt? Bara att rosta eller steka lätt i olja. Kombinationen är lika enkel som stupsäker.

Som smaknörd, klockren benämning btw, och novis på kvalitetsolja är det aningen svårt att beskriva vad som är karakteristiskt för denna olja. Det jag fastnar för är den fräscha fruktigheten kombinerat med de tyngre nötiga inslagen. Komplex, len men samtidigt lite smårivig och egensinnig. För att inte tala om den avslutande pepprigheten som piggar upp och lämnar en lång härlig eftersmak. Äsch, lika bra att prova själv. Om du vill bjuda smaklökarna på en riktig åktur häller du i dig en skvätt Tenuta Grillo Pecoranera 2003 och en välhängd bit parmaskinka också men det är en helt annan historia.

Tills nästa gång. Sol, sol underbara sol...

Hackman Hard Face NOH. Efter sådd kommer regn..

Hackman Hard Face NOH

Låter det för bra för att vara sant, ge det till dina föräldrar. En stekpanna som inte kan brännas vid? Ja vi får väl se, sa jag att den är speciellt gjord för induktionshällar. Det gick ju galant det här. Stabil, skönt handtag, gedigen känsla, aningen längre uppvärmning än "vanliga" pannor och nej inget fastbränt trots uppvärmning på högsta effekt. Allt i kombination gör att päronen är mer än nöjd, bra så.

Tills nästa gång. Undrar just om grödorna hinner titta fram...

Pst. Kostar en slant men lykka för den som har en induktionshäll.

Psst. Mer info om Hard Face och NOH.

Italien på järnvägsmuseet. Post midsommar..

Mamma mia, vilken eftermiddag!, söndagen den 16:e Juni tog Italien över järnvägsmuseet. Förra gången det begav sig hade jag oförskämt bråttom samt att vädret inte var på smaklökarnas sida, denna gång kunde jag göra nedslag i alla tält för att inte tala om att vädrets makter gav oss uppehåll och lite sol, vilken magisk uppvisning i vad ett land och några eldsjälar kan bjuda på.

Först en titt hos nyligen bekanta Roberto, även han med förra året, då trodde jag att han var den andra Robertos italienska hantlangar. Ojoj många Roberto men är det något jag lärt mig så ju fler Robertos man känner desto gladare blir magen. Den här gången fick jag med mig hem en löjligt slösaktig Burrata, Olivolja som fått bada med citroner, snacks som tog slut alldeles för fort, marmelad med 100% frukt och en medlem ur den kungliga familjen. Nyfiken? Det borde du bli, kommer med all säkerhet att dyka upp fler inslag här annars kan du utforska Apuliens smak själv.  

Sedan lite blandade mumsbitar där Gävligt Gotts egengjorda risotto och pesto gav svår mersmak, både med en vildsvensk smakbrygga, han kan verkligen svänga sina grytor den där Peter. För att inte tala om att det ger oss i Gävle med omnejd en chans att smaka valda delar av de godbitar som presenterades denna eftermiddag. Med hem följde såklart också en salami, ca 0,7 kg.

Sist ut, tur att jag hade någon timme eller två, ett låångt besök hos Foglia Lotta. Kan inte återge alla intryck men oj vilka trevliga smakprov jag fick. Om jag ska nämna några favoriter, nej förresten, fick med mig alldeles för mycket godsaker hem så kan ni vänta er att bli rikligt terroriserad med italienska delikatesser framöver. Efter dessa timmar var jag olivoljemätt och berikad med den godaste balsamicon jag smakat. Ett STORT tack till alla utställare, hoppas vi syns igen nästa år, eller varför inte nästa söndag. Jag är fett på.

Tills nästa gång. Huset tomt men hjärtat fyllt...