Pepparkakssticks o fuskport. Vad hände?..

Vilmas Pepparkakssticks

Pistagekräm à la Coop

Vore snarast tjänstefel att inte delge något småjuligt i tider som dessa. Framförallt när vår snälle Tomte på höjden kom förbi med ett paket fullproppat med smakbitar. Vilmas har jag nämnt tidigare, ni vet de där som knäckebrödsbakarna som gör allt ekologiskt, ja i den mån det går vill säga. Pepparkakssticksen är en knäckehybrid som förenar kraset i knäcke och smasket i kakan. Lite mindre söt än en vanlig pepparkaka och lite mindre matig än ett vanligt knäcke, äsch lika bra att testa så ni vet vad jag snackar om. För att göra det extra festligt lånar jag lite pistagefyllning från Coop.

Allesverloren Fine Old Vintage 2008

Till dricker jag årets glö.., nej, nej, nej, nog för att jag kan dricka glögg om det bjuds men det är inget jag medvetet skulle sitta och sippa på oavsett vad tomten säger. Nej istället väljer jag Allesverloren Fine Old Vintage 2008 (nr 12109, 139 kr). Vet inte om det beror på att min förra flaska hade legat till sig i källaren något år eller att jag har en något romantiserad bild från föregående årgångar av detta sydafrikanska portvanabe men årets flaska var inte alls särskilt trevlig. Bra frukt, trevlig sötma men lite obalanserat och framförallt ett alkoholstick som nästan biter tag i bussgroggsnerven. Med det sagt slår det allt i glöggväg på fingrarna ändå, i alla fall i min gom.

Tills nästa gång. Då var det grönt igen...

Mandelpotatisplättar och Olivottos sötolivdressing. Lagom till Jul..

Mandelpotatisplättar

Olivotto Dressing

För det första erkänner jag att söta oliver låter lattjo. För det andra erkänner jag att det inte skulle smakats om jag inte hade fått en burk i handen av Apulenssmaks Roberto. För det det tredje var jag beredd att avfärdat det som trams. Däremot är jag också den första att medge när jag har fel och efter att ha smakat vet jag nu att det är gott trams, riktigt gott trams. Hela skapelsen är baserad på någon slags söt oliv som tillsammans med socker, jag anar en del apelsin och lite annat italienskt mumbojumpo skapar en smakhybrid mellan mörk körsbärsmarmelad, apelsindito och redigt gjord blåbärssylt med lite extra tallbarr för skogssmak, ja förutom en hint av svarta oliver. Ja jag vet att det låter lattjo men till kära fruns mandelpotatisplättar satt det som den berömda fläskläppen. Mandelpotatisplättar är tillskillnad från den fattigare enkelpotatisvarianten både bastantare och i mitt tycke smakrikare. Vilket i och för sig kan bero på att kära frun inte har något recept och att det denna gång slank det ner en rejäl näve bergsparmesan. I vilket fall tror jag att plättarna tjänade på den möjligare konsistensen i mandelpärmoset. Ja just, kära frun var inte lika förtjust i dressingen, men vadå, alla kan inte ha rätt jämt.

Tills nästa gång. Nu får vi bada i handfatet...

Pizza på sten. En låång söndag..

Pizza, svenssonstyle

En liten paus i allt bubbel, tänk att det skulle var så lätt att kränga grymma pizzor. Hemligheten stavas baksten, stort tack för det familjen! Slängde ut en förfrågan på ansiktsboken om bra degrecept, fick flera bra förslag, tack Frederic och Fredrik, fastnade för Jamie Olivers variant, såg så pass enkelt ut att till och med jag som är bakanalfabet skulle klara det. Och jo, efter att första degen hamnade på golvet, gjorde för litet hål i mjölhögen så lyckades jag få till en ok deg som barnen kunde baka ut. På med lite ostslattar, mozzarella är ett måste, lite salami och en färdig tomatsås, allt för enkelhetens skull. Ugnen på högsta temp, se till att stenen får ligga och gosa så att den får samma temp som resten av ugnen. Bakspade och bakplåtspapper är att föredra. Resultatet blev något i hästväg, frasiga, tunna och precis perfekt balans mellan deg och fyllning. Nybörjartur, misstänker det även om jag tror att det är svårt att misslyckas. Kul som attan var det i alla fall och barnen åt lika glupskt som om det vore hämtat från pizzerian på hörnet, bara det är betyg gott nog.

Tills nästa gång. Det här med tid alltså...

Farina Tipo "00"

Pst. Jamie, jepp jag och Jamie är på förnamnsbasis, rekommenderar Tipo "00" flour. Då kan ju inte jag vara sämre och rekommendera något annat, otroligt finmalen och resultatet bli sprödare och fluffigare än med annat provat mjöl, molto bene! Köper mitt mjöl här, direkt från "min" italienska pusher.

Diléns saluhall. En dag att minnas, igen, igen och igen..

Diléns Saluhall, Valbo

Bakom disken, Peter Lutterström

Jag är verkligen helimpad, vilket butik! Kött och delikatesser i massor, närproducerat, ekologiskt, hängmörat, speciellt utvalt, listan kan göras lång, allt med kvalitet i fokus. Det här är faktiskt mitt första besök hos Diléns Saluhall, trots att butiken ligger mindre än tre mil bort och trots att den funnits i fyra år nu. Sent ska tydligen syndaren vakna.

Fick i vilket fall en riktigt trevlig pratstund med Peter Lutterström, med från start och före detta krögare som helt enkelt tröttnade på att få handskas med undermåligt kött i alla dess former. Det jag verkligen slås av är kundfokuset, de delikatesser som återfinns på väggarna är efterfrågade av kunderna, de få lamm som kommer in tas hand om och får nya hem i de privata köken. Alla köttbitar kommer med små råd om bästa tillagningssätt, bara för att kött och kund förtjänar det. På frågan om de gör egna såser guidar hellre personalen än gör egna som skulle kräva konserveringsmedel för att hålla. Eftersom jag tyvärr inte hade några timmar på mig att fördjupa mig i köttdiskens alla beståndsdelar kom jag därifrån med styckarens special, en rumpstek, lite mer råd och insikten att jag nu måste ta omvägen genom Valbo många flera gånger.

Rumpstek, styckad på Diléns

Ridge Cabernet Sauvignon 2009

Ingredienser till VSS

Ikväll blir det lågtempand rumpstek, världens skitgodaste sås (i alla fall om man ska tro Steffo Törnquist) och  Ridge Cabernet Sauvignon Estate 2009, låter inte helt fel eller hur?

Tills nästa gång. Och kanske ett litet glas bubbel, bara för att...

Pst. Görgott, mycket köttsmak, smältande mört och helt underbart med världens skitgodaste sås till. För att inte tala om de överblivna lökbitarna, oh my! Ridge CS 2009 var också precis så bra man kan önska, gott om CS markörer, varmare generositet med seriös uppiggande syra, väl avvägd marsipankant och ekkrydda. Kan säkert överleva bra många år i en sval vrå, själv väntar jag minst ett år tills nästa påhälsning.

Viña Pomal Reserva 2008 och pulled pork. Som en fläskläpp..

Viña Pomal Reserva 2008

Ibland behöver man lite extern inspiration, pulled pork har lagats både en och två gånger här hemma. Denna gång tog jag inspiration, nej rättelse, jag följde slaviskt receptet som damp ner i e-lådan. För att göra det extra enkelt tog jag sonika vinrekommendationen som följde med. Viña Pomal Reserva 2008 (nr 6712, 119 kr) har jag ju provat innan med gott resultat, för att inte tala att det alltid är intressant att prova en ny årgång.

2008:an känns fräsch, finstämd doft med lika delar fat och frukt. Den lilla hint av dill skvallrar om att vi kanske är i Rioja men annars skulle jag nog kunnat hamna lite varstans. En frisk och lätt munkänsla, fin balans mellan murrigare fat och svalare rödfrukt. I avslutet lägger tanninerna ut en mjuk matta som mynnar ut i saftig medellång eftersmak. Skulle må bra av att ligga till sig lite och aningen tillrättalagd, men proffsigt och snyggt.

Köttet var som sig bör otroligt mört, den extra krydda som chilin och den rökta paprikan tillförde gjorde det hela extra spännande. För att inte tala om hur koncentrerat och smakrikt det blev när all vätska fick koka in. Tillsammans med vinet bildar det ett sammelsurium av smaker, syran tar hand om det mustigare, det rökiga slingrar ikapp med eken och frukten backar upp det hela på ett föredömligt sätt. Inte en kombination som jag på förhand skulle satt själv, desto roligare att det passade så bra. Tänk va roligt det är att testa nytt.

Tills nästa gång. Nu ska här transkriberas, pust!...

Pst. Receptet i sin helhet.

Hantverksmässigt snabb ragu. Höst, burr..

Allt som behövs för en lyckad måltid

Korv, mm, korvhantverk, mmmm

Klart!

Ojojoj vilken tid det tar, att plugga alltså. Ambitionsnivå låg, men plötsligt sitter man där med inkludering, historiska perspektiv, klassificeringar och bom! så är jag fast. Skadat, jo tack, jobbigt, en del, lärorikt, massor. Ska bli intressant att se vart det tar vägen. Annars är tid en bristvara, denna månads tidsreserv togs av Italienresan, lägg till annat krimskrams, där sova tyvärr inte ingår, och jag kan lugnt konstatera, igen, att det finns för få timmar på dygnet.Vad som däremot inte tar vägen någonstans förutom snett nedåt är vinintresset, som ligger på en rekordlåg nivå för tillfället. Inte sagt att det inte dricks en del men lusten att analysera, fota och återge upplevelserna är på sparlåga.  Hursom, äta bör man annars.., det gör man i vilket fall lika bra att äta gott när man ändå är i livet.

Snabbt och gott, det är en slogan som passar in som en fläskläpp på vårt liv just nu. Snabbt, gott och redigt bra om man ska vara petig. Hur ska man annars beskriva den grymma pastan Orecchiette från Apuliens smak, Salemipinas färdiga tomatsås från Gattimondo, Korvhantverks korv smaksatt med rostad vitlök med citron och chili toppat med 30 månaders bergsparmesan DOP, också från Gattimondo? Kan det bli annat än ruggigt gott???  Ta ur och stek på innehållet i korven, tillsätt tomatsås och lite extra hela tomater. Koka pasta, häll på ragu och ös på med parmesan. Så enkelt, så gott.

Och tack! Freddo som bjöd på denna festmåltid, nog för att jag fick laga själv men fort gick det.

Tills nästa gång. Keramikfilter, kan det va nåt?...

Pst. Freddo, du får gärna fylla på med vart man kan hittad dessa godbitar, antar att det krävs en storstadsresa snart igen.

En dag i stan..

Fotografiska, Stockholma

En efterlängtad heldag för oss själva, jag och frun tog oss till civilisationen, som en mindre begåvad medresenär sa, speciellt civiliserad vet jag inte om hufvudstaden är men nöje bjöd den på i massor. Först en tur för att fylla kassar och tillfredsställa köpbehov sedan en titt på fotografiska och framförallt den mycket underhållande pornografen Helmut Newton. Fascinerande att vi alla kan använda samma verktyg men att det bara är ett fåtal som kan skapa med densamma. Fotograf skulle vara coolt att vara.

Corvina Enoteca, Gamla Stan

Sedan fylla mage och sinne med andra intryck, fick nys om nyöppnade Corvina Enoteca i Gamla Stan av den kvittrande sommelieren Petri som turligt nog befann sig på plats denna söndag. Vet inte var jag ska börja men slutade gjorde det med en modest nota på dryga sexhundra och en upplevelse som motsvarade desto mer.

Jeio Prosecco Brut

Först ut ett glas läskande Desiderio Jeio Prosecco di Valdobbiadene Brut, okomplicerat, fruktigt och smårunt med massor av törstsläckande lättsam charm. En klockren inledning och fullgod anledning att låta Petri fortsätta styra eftermiddagens val.

Charkbricka, Corvina Enoteca

En av flera saker som jag uppskattar är blandningen av delibutik och vinbar, allt som kan beställas in i form av ost och chark kan tas med hem. Fick in en charkbricka som inte gick av för hackor, den 24 månaders parmaskinkan tog priset, smältande god. För att inte tala om att stämning och upplägg gjorde att även frun testade det mesta, bara det är en prestation i sig.

Surdegsbröd, Vallhallabageriet

Olivolja Itrana från Colli del Tifata

Förutom kött och ost i högklass fick vi in bröd och olja i densamma. Surdegsbröd och Itranaolivolja, jotack en ny kombination som inte går av för hackor. Är jag nöjd att det finns en flaska hemma? bakar Valhallabageriet grymt surdegsbröd? JA.

Petri, sommelier och vinambassadör

Chante Cigale Ch9dp 2009

Eftersom vi ville prova så mycket som möjligt utan att tömma reskassan tog jag och frun ett varsitt glas. In kom Domaine Chante Cigale Châteauneuf-du-Pape 2009 och Tenuta Sant'Antonio Amarone della Valpolicella Selezione Antonio Castagnedi 2010. Båda riktigt fruktiga, muffiga men med syror och balans på rätt ställe. Blev riktigt tjusad av Chattenöffen, blandningen av pigg örtighet, slösaktig frukt, följdsamt men samtidigt uppstramat och intressant, den här måste jag leta upp för hemmabruk.

Dags att runda av, ambitionen är att ha ca 100 viner på listan, fullt flöde och puls i bästa italienska kvarterskrogmanér. Inredningen är noga genomtänkt och påkostad, gillar verkligen bardisken som ska leva sitt egna kopparprydda liv. Glas och bestick ska hålla samma standard, i dagsläget är det Spiegelauglas som gäller men nog skulle det vara på sin plats med lite handblåst Zalto. Öl på tapp kommer inte på fråga men däremot kan man få ett intressant glas direkt ur flaska om man mot förmodan inte vill ha vin. Påslagen är överlag moderata, framförallt om man väger in läget. Ett roligt och intressant tillägg är vinkällaren, som förutom enotecets egna viner ska inhysa privatköpta flaskor som kan förtäras under mer intima former. Nog för att vinerna måste inhandlas genom enotecets försorg men konceptet låter minst sagt intressant. På bättringssidan kan nämnas vinlistan, finewines ska tydligen in, och personligen skulle jag gärna se att man får in mer intressanta köpbara viner med lite ålder. Men som sagt, allt är under uppbyggnad och i denna fas har teamet bakom Corvina gjort mesta möjliga.

Tills nästa gång. Sommartid är tydligen att väckas fem varje morgon...

Italien på järnvägsmuseet. Post midsommar..

Mamma mia, vilken eftermiddag!, söndagen den 16:e Juni tog Italien över järnvägsmuseet. Förra gången det begav sig hade jag oförskämt bråttom samt att vädret inte var på smaklökarnas sida, denna gång kunde jag göra nedslag i alla tält för att inte tala om att vädrets makter gav oss uppehåll och lite sol, vilken magisk uppvisning i vad ett land och några eldsjälar kan bjuda på.

Först en titt hos nyligen bekanta Roberto, även han med förra året, då trodde jag att han var den andra Robertos italienska hantlangar. Ojoj många Roberto men är det något jag lärt mig så ju fler Robertos man känner desto gladare blir magen. Den här gången fick jag med mig hem en löjligt slösaktig Burrata, Olivolja som fått bada med citroner, snacks som tog slut alldeles för fort, marmelad med 100% frukt och en medlem ur den kungliga familjen. Nyfiken? Det borde du bli, kommer med all säkerhet att dyka upp fler inslag här annars kan du utforska Apuliens smak själv.  

Sedan lite blandade mumsbitar där Gävligt Gotts egengjorda risotto och pesto gav svår mersmak, både med en vildsvensk smakbrygga, han kan verkligen svänga sina grytor den där Peter. För att inte tala om att det ger oss i Gävle med omnejd en chans att smaka valda delar av de godbitar som presenterades denna eftermiddag. Med hem följde såklart också en salami, ca 0,7 kg.

Sist ut, tur att jag hade någon timme eller två, ett låångt besök hos Foglia Lotta. Kan inte återge alla intryck men oj vilka trevliga smakprov jag fick. Om jag ska nämna några favoriter, nej förresten, fick med mig alldeles för mycket godsaker hem så kan ni vänta er att bli rikligt terroriserad med italienska delikatesser framöver. Efter dessa timmar var jag olivoljemätt och berikad med den godaste balsamicon jag smakat. Ett STORT tack till alla utställare, hoppas vi syns igen nästa år, eller varför inte nästa söndag. Jag är fett på.

Tills nästa gång. Huset tomt men hjärtat fyllt...