Viña Pomal Reserva 2008 och pulled pork. Som en fläskläpp..

Viña Pomal Reserva 2008

Ibland behöver man lite extern inspiration, pulled pork har lagats både en och två gånger här hemma. Denna gång tog jag inspiration, nej rättelse, jag följde slaviskt receptet som damp ner i e-lådan. För att göra det extra enkelt tog jag sonika vinrekommendationen som följde med. Viña Pomal Reserva 2008 (nr 6712, 119 kr) har jag ju provat innan med gott resultat, för att inte tala att det alltid är intressant att prova en ny årgång.

2008:an känns fräsch, finstämd doft med lika delar fat och frukt. Den lilla hint av dill skvallrar om att vi kanske är i Rioja men annars skulle jag nog kunnat hamna lite varstans. En frisk och lätt munkänsla, fin balans mellan murrigare fat och svalare rödfrukt. I avslutet lägger tanninerna ut en mjuk matta som mynnar ut i saftig medellång eftersmak. Skulle må bra av att ligga till sig lite och aningen tillrättalagd, men proffsigt och snyggt.

Köttet var som sig bör otroligt mört, den extra krydda som chilin och den rökta paprikan tillförde gjorde det hela extra spännande. För att inte tala om hur koncentrerat och smakrikt det blev när all vätska fick koka in. Tillsammans med vinet bildar det ett sammelsurium av smaker, syran tar hand om det mustigare, det rökiga slingrar ikapp med eken och frukten backar upp det hela på ett föredömligt sätt. Inte en kombination som jag på förhand skulle satt själv, desto roligare att det passade så bra. Tänk va roligt det är att testa nytt.

Tills nästa gång. Nu ska här transkriberas, pust!...

Pst. Receptet i sin helhet.

Lasagne och skinkstek, jo det funkar..

-Man kan faktiskt äta snor, nja, trots att jag älskar min systerdotter, och trots att tårtan hon nös över såg god ut kunde jag inte förmå tonårsjaget att ta henne på orden. Nu vet jag bättre. En till sak som jag lärt mig  är att man kan göra en monsterlunch på nästan ingenting. Slut på spagetti, slut på smakrik ost, lägg till en påbörjad karlförkylning och hopplösheten formligen sköljer över mig.

Då tar överjaget över och helt plötsligt sitter vi där och smaskar i oss den godaste lunchen på länge.

Hur det gick till?

Letade fram den pasta som fanns, i det här fallet lasagneplattor som bröts sönder, kokades och sedan överöstes med peppar, salt och slösaktigt mycket av den grymma olivoljan Colli del Tifata Itrana.

Skinksteksresterna spintades upp, stektes i en rejäl klick smör, i med två hackade vitlöksklyftor, bränn av med chilisås. I med en näve spenat och en skvätt grädde. Rör ihop, KLART!

Tills nästa gång. 18 litteraturposter, tre veckor, jepp...

Ojai Santa Barbara County Syrah 2010. Skynda, skynda..

Ojai Santa Barbara County Syrah 2010

Ojai vineyard

Förra året bannade jag mig för att inte ha köpt tillräckligt, i år höll jag på att missa när Ojai Santa Barbara County Syrah 2010 (nr 90029, 269 kr) landade på hyllorna. Tack vare Johan-Ps uppmärksamma signalerande landade några säkert i kassen, om ni mot förmodan har missat hur man kombinerar redig mat och fläskigt vin, eller var det kanske tvärt om, ta en titt igen hos någon som får snålvattnet att formligen forsa, i alla fall hos mig.

Å vilket vin, härlig varmblodig doft, jo det finns det en del blod, järn, mörkare kryddor och gott om mogen mörk röd frukt. Efter ett tag tittar en liten smörkola fram, trots allt det varma och gosiga infinner det sig en behaglig svalka. Doften formligen skriker efter att få smakas på, lika bra att göra slag i saken.

Men mums, mitt i all varm mustig frukt ringlar en svalare örtigare ton. Munkänslan är minst sagt omfamnande, balanserad, mustig, mersmakande och alldeles underbar. En skaplig kyss från ett varmare klimat, en hel del syrah karaktär och det där pigga svalkande mitt i ,det bästa av alla världar kanske? Avslutet snörper upp en aning med tanniner, som känns en aning, men är varken torra, kantiga eller tråkiga. Eftersmaken sitter i ett bra tag med saftig varm frukt och liten färskare träton. (91-92p)  

Grillade revbensspjäll

Vet inte vad jag gillar mest, att det är försvinnande gott på egenhand eller minst lika försvinnande till mina hemmagrillade revbensspjäll. Påtal om ribs, kan nog vara en av mina absoluta favoritdetaljerna på grisen, när gnagaren i mig börjar vet man aldrig vart det slutar. Denna gång körde jag dem några timmar simmandes i öl på lågtemp innan jag kokade ihop tomatpuré, chili, honung, soja, balsamico och worcestersås som fick agera skydd för grillens grymma glöd. Annars är det bara att hålla med Johan, enda felet han hittar på vinet är att det tas in för få flaskor till Sverige, jag tillägger att det är galet ett det finns så många flaskor kvar.

Tills nästa gång. Nu är det läge att njuta, se så!...

Fläskläggsgryta med höstens kvarglömda och Terre de Bussière 2007. Här skär vi hejvilt..

Nära katt(astrof)

Det har varit lite stiltje här ett tag, ett riktat försök att komma tillrätta med bränngraden på järnen som ligger i elden. Vissa har svalnat medan andra har bankas på så att de förhoppningsvis ändrar skepnad och fogas till livets form. Det svåra är att hitta tid och ork för allt, hur jag än vrider och vänder har dygnet bara 24 timmar, familjen är viktigast och mitt "bröd och mjölk" jobb måste gå före alla typer av ideellt tyckande och tänkande oavsett hur roligt det än är. Hur framtiden ser ut är som alltid oviss, men ett är säkert, fokus vill jag behålla för tid och otid. Annars har ett och annat hänt med just fokus på denna sida, kort sagt finns det ingen kärlek att hämta längs den smala vin(dlande) väg som vissa tycker sig ha ensamrätt att föra och följa. Nej, ni som hamnar här kommer säkerligen att bjudas på en del enkelspårig nördighet men alltid med en stor nypa "undrar vad jag hamnar i nästa mening". Det finns inget som heter utstakad väg, och om jag någonsin skulle hitta en så behöver den inte, även om det också har sin charm, kantas av likasinnade, enkelspåriga och ryggdunkande gelikar. Variation mannen, för att använda ord som inte är mina.

Men vad hände med äpplena i år?

Så vidare i livets lunk, fick för mig att utforska grillen en sista gång innan vinterdvalan. Eller sista, vem vet vad som väntar om hösten tänker fortsätta leverera klockrena soldagar som i helgen. Ramlade över svensk fläsklägg för 25 kr kilot och ok att ben, svål och annat gojs inte gör det till världens mest dryga köttdel men jag klassar det ändå som ett ytterst prisvärt, och framför allt gott, husmanalternativ. Eftersom vi ändå skulle grilla burgare till lunch fick läggen ligga med en stund för att sedan spendera mertiden i gott sällskap i den nyfyndade klarlackade grytan. Efter lite såskrångel, pimpa var bara förnamnet, blev det väldans gott.

Fläskläggsgryta med höstens kvarglömda skörd

Det som var i:
Fläsklägg
Överblivet från sommarens odlingsäventyr, i detta fall päron, persilja, potatis, lök och libbsticka
Vitt vin
En redig klick smör
Grädde/mjölk
Starkvin, typ madeira
Peppar
Något sött, i detta fall vinbärsgelé
Chili
Övrig önskbar krydda.

Man kan göra så här:

Höstkök

• Grilla på bitarna, just detta moment tror jag kan uteslutas med å andra sidan skadade det inte. 

Trångt är bara förnamnet

• Lägg i gryta med allt möjligt gott du hittar, fyll på med vitt vin. Låt stå i ugn, ca 125 grader, så länge du förmår. Min fick stå ca 5 timmar.
• Sila av sås och "plocka" kött, känsliga varnas, mycket fett är det.
• Reducera såsen till ungefär hälften, smaka av med starkvin, gelé, chili och annat som kan hittas på. Skikta även gärna bort fettet, som finns i massor. Häll på 50/50 grädde, mjölk. Alla typer av matlagningsvarianter är bannlysta i vårt hem.

Lugn bara, allt går att skära med sked

• Koka potatis och morötter så att det finns lite motstånd kvar i morötterma, potatisen får gärna vara av mjölig sort. Lägg i kött, häll på sås så att det täcker med råge. Mums.

Gott vin har också ett slut

Till detta skulle nog en smågenerös riesling, välavvägd pinot, vardaglig Bordå eller ett stort glas av säsongens äppelmust eller varför inte ett immande sval veteöl funka ypperligt. Det mesta med andra ord, nu blev det istället sista skvätten av en tidigare öppnad Domaine de la Janasse Vin de Pays de la Principauté d'Orange Terre de Bussière 2007 (köpt för 109 kr sommaren 2010) Lite blygsam, mogen doft med tång, mörka övermogna bär, jord och lite lövhög. Munkänslan är följsam, relativt mjuk med en mörk fyllig frukt backad av lite småmultnande toner som mynnar ut i en relativt kort eftersmak. En homogen skapelse som tagit några kliv in i mognad, tycker nog att den var trevligare när mer av primärfrukten fanns kvar. För att inte tala om att maten skulle mått bra av ett aningen piggare alternativ. Fortfarande ett solitt trevligt vin som, trots att det avviker en aning från gängse sydrhônare, påminner mig om att jag borde fylla på med sydfranskt vardagstjut. Hoppas att utmärkta standard Guigal finns kvar i 09:ans tappning, har fortfarande inte fått tummen ur att fylla på.

Tills nästa gång. Och så en förkylning på det här, jo jag tackar ja...

Tenuta dell'Ornellaia Le Volte 2010 och fläskkotlett i variantion. Det var mig en segdragen snuva..

Provat med jordnötssås..

och bacon..

tunt skivat..

med ärtor..

inte ens med ankfettssimmande potatis

Äsch jag kapitulerar, hur jag än vrider och vänder på kotletten, och lite på mig det har jag gjort, tycker jag fortfarande inte vidare värst om den samme. Övriga familjen loves it, så jag får nog krypa till korset ännu en gång och tillstå att det är inte fel på er utan på mig. Men, men, inget ont som inte har något gott med sig, många kotlettrecept har det blivit, och de flesta har blivit saftiga och goa. Vad är det då jag har emot den bastanta köttabiten? Just det, så köttig och bastant utan en tillstymelse till fett, tråkigt är bara förnamnet.

Tänker inte gå in på detaljer utan bjuder på lite bilder av kotlettvariationerna som passerat, om ni undrar över något mer specifikt får ni fråga. Kommer med all sannolikhet dyka upp något till kotlettaktigt då frysen fortfarande ståtar med flera kilo, hur det gick till? Fråga mig inte..

men ett glas rött..

Så kommer kärnfrågan, vad dricks till? Kan medge att det mestadels blivit vatten på sistone men till någon av de gräddigare varianterna funkar ett, eller två glas, Le Volte 2010 (nr 32472, 159 kr) alldeles utmärkt. Årets upplaga upplever jag som något stramare än den föregående, fortfarande får man en ordentlig mörk fruktpuss, lite violpastill, stramt och nyanserat på bästa generösa Italienska välgjorda manéer. Munkänslan snuddar på väl återhållet men fungerar förträffligt till maten där syror, stram frukt och trä arbetar på högvarv med kött och grädde. Eftersmaken är dessutom förefömligt lång men även dem stramt hållen trots fruktiga inslag. (87-88p)

Men den riktiga toppen uteblir, generositeten och den omedelbara charmen som jag upplevde i 09:an uteblir också. Vad som däremot bjuds är en stram och nyanserad version som säkerligen levererar mer efter ett, eller varför inte tre år i källaren.

är aldrig fel

Tänk att jag överlevde även denna gång, fast det är klart, den riktiga jagtrorjagdöravvärldenskarlförkylning uteblev. Eller kan det vara så att tre barn, jobb och allmänna förpliktelser har en mildrande effekt? Konstigt det där.

Tills nästa gång. Återstår att testa Thé och panerat...

Grillad fläskkaré med krämig persiljesås och Cuvée du Vatican C-d-R Village 2007. Nu kan sommarlovet vara slut!..

En sista smak av sommarlov

Vi hade en karéknöl i frysen, svensk såklart. Kanske att man skulle lufta grillen en sista gång innan förskolestart och allmänt jobbyrsel. I bästa nytändningsanda anammar jag mitt infall och letar recept. Inte göra allt för mycket, gör nästan aldrig det när det kommer till kött, utan enkelt med en liten ny tvist.

Fastnade för Kökschefen.nus Grillad fläskkotlett från Sverige med en krämig basilikasås, torde gå lika bra med karé. Såg enkelt, gott och ungefär i stil med vad som brukar hända med kött här hemma. Liten marinad men det är ju bara trevligt samt en krämig basilika sås. Spännande, eftersom jag har persilja på landet fick det bli det istället. Och såklart, i skördetider och allt, överblivna färskpotatisar från lunch återupplivade i lite ankfett och salt samt Harricot.

Bilden gör inte smaken rättvisa

Maten var,
helt enkelt grym. Hatten av för Kökschefen, saftigt och smakrikt på ett direkt och okomplicerat sätt. Såsen var helt perfekt, krämig och med en aning persilja och så enkel, kan dessutom säkerligen varieras i oändlighet. Köttet, riktigt saftigt och även där kom köttsmaken fram på bästa sätt. Potatisen, ja du mile, potatisen var en rätt i sig. Tillsammans blev det bästa möjliga avslut på ett helt underbart sommarlov.

Lika bra som alltid, om inte bättre

Och så vinet,
en riktigt slagdänga här och på andra hålla antar jag. Cuvée du Vatican C-d-R Village 2007 (kunde fås för 109 kr flaskan om man köpte sexpack via BS och Bristly) har gått från klarhet till klarhet, lite synd att det var sista flaskan men den gick ut med flaggan i topp. Precis lika härlig som jag mindes från tidigare även om det nog måste nått sin topp, fast det sa jag förra gången också om jag ska vara helt ärlig. Uttrycket är mörk, sammansmält och lent som sammet. Ursprunget går inte att ta miste på och en bättre följdeslagare till kvällens mat finns nog inte. Helt enkelt så bra man kan ha det en söndagkväll med strålande sol och en sovande bäbis i vagnen. (88-89 helcharmiga poäng)

Lite luft är aldrig fel

Tills nästa gång. Behöver inte vara svårare än så...