Brunello di Montalcino 2012 - Finalen

El grande finale... Ni som har följt mig, jo det finns några få kvar, har sett att det druckits en del Brunello di Montalcino från 2012. Närmare bestämt 26 bloggade flaskor och några obloggade. Dags att sätta punkt för denna gång, nog för att det finns några ströflaskor kvar och självklart blir det påhälsning om några år men det är ett senare kapitel. Lika bra att spela upp 10 st poängtoppar på ett bräde, är det final så är det. Fem hugade tog vi oss ann denna pikanta uppgift. Allt serverades halvblint.

Jag öppnade vinerna på morgonen och sedan började provningen 10 timmar senare. Noterna nedan blir en sammanfattning av första skvätt, provning och intrycken dagen efter. Vissa viner gick igenom olika faser, hade jag inte vetat vad som fanns i flaskan hade jag aldrig kunnat ana att det var samma vin. Spännande är bara förnamnet, efternamnet stavas frustrerande. Men men det är ju det som är tjusningen med vin..

2012 Cerbaiona (Molinari) Brunello di Montalcino
Här var det klassisk elegans i snyggaste rödlätta fruktskrud. Men mums, svårspottat! Så jäkla fint, elegans och kraft utan att bli övermäktig. Inte störst bäst och vackrast men balansen och harmonin är i absoluta världsklass. Bäst vid start men håller samma jämnhet hela racet. 95p

2012 Cerbaiola (Salvioni) Brunello di Montalcino
Stram och återhållen elegans, personligt men aningen för tajt i dagsläget. Trots det är det precis sömlös harmoni som håller ihop som ett skruvstäd till sista droppen. Något av en besvikelse men det råder inget tvivel om att potentialen finns här. 92p

2012 Il Marroneto Brunello di Montalcino
Lite lätt men ändå med bibehållen klassisk struktur. Röd tjusig frukt och elegans. Den sista skvätten är klart bäst, lite mjukare, bättre balans och gott som attan. Betyget växer ju längre tid som förflyter, kommer säkerligen bli än bättre i framtiden. 94p

2012 Baricci Brunello di Montalcino
Lite atypisk, aningen kantig och kartig. Doften är faktiskt riktigt funkig. Den sista skvätten smakar bäst, nu har det vuxit fram en elegant röd frukt och en smaksam grön krydda. Det här var verkligen en udda fågel. Trots att det skedde en rejäl upphämtning i smaken så blir helheten ändå något av en besvikelse. 90p

2012 Casanova di Neri Tenuta Nuova Brunello di Montalcino
Som en käftsmäll i munnen, klassiskt, välpolerat med så mycket kraft och tyngd. Viker inte ner sig en tum trots en något misshandlad sista skvätt. Komplexitet och modern elegans sammanfattar detta underbara vin. Så ska en Brunello smaka, bravo! 96p

2012 Ciacci Piccolomini d'Aragona Vigna di Pianrosso Brunello di Montalcino
Till en början visar det en återhållen sida med en rejäl näve syra. Trots att doften hela tiden spelar andrafiol växer smaken. Och vilken smak sedan, omfamnande, polerat, balanserat och supersnyggt. Mums! Doft: 88p Smak:97p

2012 Altesino Brunello di Montalcino Montosoli
Till en början varm och inbjudande men vad händer? Kokt frukt, klumpigt och lite murrigt. Det här är en svårtydd upplevelse, från superlativ ner i diket. Landar tillslut i en klar besvikelse. Normalen var bra mycket bättre i min gom. 89p??

2012 San Filippo Le Lucere Brunello di Montalcino 
Växer och växer i takt med att nivån i flaskan sjunker. Komplext, nästan lite söt frukt, elegans som en inneboende kraft som håller gomen i ett järngrepp. Supergott med löfte om framtiden. 93p

2012 Conti Costanti Brunello di Montalcino
Alltså vilket vin! Vid första titten alltså. Elegant och transparent med en vacker rödfrukt. Munkänslan är en dröm, elegans och balans. Syran tapetserar gomen som en smekning. Sedan bleknar både doft och smak för att tillslut landa i en kokt och nästan ogästvänlig skepnad. Blir inte riktigt klok på detta.. Från 97+p till 91p. Vad hände??

2012 Il Marroneto Madonna delle Grazie Brunello di Montalcino 
Kvällens vin, tja kanske rent av årets vin! Kraft, elegans, lager på lager och en syra som biter tag i allt som kommer i dess väg. Parfym, harmoni och pondus som håller näsa och mun i total fokus. Trots att det är så packat blir det ändå inte för mycket. Spännande med ett vin som är så krävande men så innibängen gott. Ska bli otroligt intressant att se vart det här landar efter några år i ryggläge. Som tur är finns det någon flaska kvar i källaren.. 97p

Jaha ja, dags att sammanfatta Brunelloåret 2012...
Det råder ingen tvivel om att det här, förutom Riservorna där jag passar, är några exempel på årgångens bästa. Det finns en kraft, balans och pondus som är svår att förneka. Däremot tror jag inte att just dessa faller alla på läppen, det finns andra exempel där ursprung och frukt får skina mer men det är nog snarast en smaksak. Gemensamt för alla 2012:or som jag har provat är att de "kräver" lagring. Det finns både kraft, värme, struktur och syra som skvallrar om det. Med det sagt är jag på intet sätt någon expert på vare sig lagrat eller lagrad Brunello så jag är precis lika nyfiken och spänd som resterande på att se hur flaskorna kommer att utvecklas. Nu "fattas" det några ströflaskor innan mitt projektet är helt avslutat. Får se när och om de dyker upp här. Sammanfattningsvis har detta varit en spännande och lärorik resa. De få väggupp som jag stött på är kostnaden, tillgänglighet och några atypiska "varma" tolkningar. Utan att gå in på allt för mycket detaljer kan det vara problematiskt att jaga flaskor med en begränsad budget i nordliga norr. Trots det har jag ändå lyckats få tag på de flesta producenter som jag "ville" få tag på. Kvar är några, Soldera, Biondi Santi, Poggio di Soto för att nämna tre, som ändå borde provas för att få en helhetsbild. Men vem vet, de kanske dyker upp i ett senare kapitel. Att fokusera på en vinstil och en årgång har varit något nytt för mig. Onödigt nördigt kanske någon skulle säga och delvis kan jag bara hålla med. Nu lyfts blicken och tyvärr för vissa kommer nästa projekt bli precis lika onödigt nördigt.

Tills nästa gång. Norra Rhône 2015 nästa...   

Pst. Joakim har såklart knåpat ner mer målande beskrivningar... så in där och läs!

Villa Poggio Salvi Brunello di Montalcino 2012

Plopp! Rödskir elegans med ett målarfärdsstick. I munnen är det elegant varmfruktigt och strukturerat. Det var mig en slank varelse utan att vara vare sig tunn eller ogin, bara slank. Misstänker att det kanske var aningen varmt på den här sluttningen, inte för att det är klumpigt eller kokt bara lite för spritigt och varmfruktigt. Skvallrar lite om ursprung men det är en av de mest atypiska brunellos som jag smakat hittills från 2012. Nja, sticker efter ett litet tag lite åt alla möjliga håll. Får se om lite tid kan lugna ner och svalka av denna varelse.

Fasiken också, varför kunde det inte fortsätta vara sisådär? Blir ju så mycket enklare då.. Nej nu har det mörknat på, växt samman, frukten är fortfarande sådär varm och mysig men helheten har blivit en annan skapelse. Nu vill jag bara mysa ner mig en den mjuka varma Brunellofamnen. Mums! Om man ska gå in på detaljer så är syran frisk, frukten åt det ljusrödare hållet, de jordiga tonerna håller sig i chack men finns där och lurar, avslutar med en liten lätt pikant bitterhet. Helheten är välkomnade och samtidigt lite utmanande. Njutbart nu och löfte om framtiden. Precis som sig bör med andra ord.

Om man ska vara kräsen och det ska man efter trettiotalet Brunello anno 2012 så blir det ingen påfyllning av Villa Poggio Salvi Brunello di Montalcino 2012. Det ljusa och varma har försvunnit och fram har en bra men ändå aningen anonym skapelse uppenbarat sig. Missförstå mig rätt, det är bra, jag rent av riktigt gott men ändå inget som jag tickar igång på. Med det sagt så är det ändå förträffligt gott med bra vin och brunello från 2012 är för det mesta riktigt bra vin.

Tills nästa gång. Valborg är inställt pga sjukdom...

Pst.
WS 93
WE 92
MP 85 (Plopp)
MP 91+ (Dag 1 med luft)
MP 90+ (Dag 2)

La Fuga Brunello di Montalcino 2012

Men mums! Ljus, eterisk men ändå en varm tyngd i frukten och en väl avvägd fatton. Precis så här ska doften sitta i en ung Brunello. Stigen är upptrampad in i munnen, tajt, syra och rödtjusig frukt följt av ett komplexare stramare avslut med lite läder, jord och välslipad trälåda. Eftersmaken är lång, fruktstram och mersmakande. Ja se där tittar lite champinjoner fram också. Det var mig ett trevligt första intryck. Lätt, stramt och lite busigt bångstyrig med övertygande tyngd. Så här i startskedet är det precis vad jag vill ha.. Ja smudars vad gott det är, inte den mest komplexa skapelse men drickglädje och ursprung formligen sprutar ut.

Uttrycket mörknar, växer på sig, brer ut sig och smälter samman. Kvar finns det pigga, nästan syrliga, det soliga vädret som smittat av sig på frukten. Välkomnande och utmanande på samma gång. Löftet om mer, det direkta njutbara. Lädret, basregistret, komplexiteten, helheten som gör en bra Brunello till vad den är. Ska bli ett nöje att följa resten av flaskan, måste fylla på, måste ta en sipp till.

Slatten dag 2 är om möjligt godast. Lite mer eterisk, lite varmare, kanske inte bättre utan bara lite mognare.

Tills nästa gång. Här ska köpas motorsåg...

Pst.
RP 91
WS 94
JS 95
AG 90
WE92
MP 93p+ (Plopp)
MP 94+ (Dag 1 och 2)

Campogiovanni Brunello di Montalcino 2012

Nja, ja, ok, nej, vänta, Ja, JA! Tänk att det ska vara så svårt att säga ja ibland.. Vissa viner måste man lirka med, eller så kanske det är mig man måste lirka med? Hursom, Campogiovanni Brunello di Montalcino 2012 var lite segstartad. Dag ett övertygade det inte alls, eller snarare först men med tid i glaset blev det lite vresigt och klumpigt. Parallellerna till 2011:an, då jag lovade mig själv att aldrig köpa mer, växte sig starkare. Fast det är klart, om jag ändå har köpt ett vin i plural som jag lovade mig själv att aldrig köpa igen så är det minsta jag kan göra att vänta lite. Och tid är nog allt som behövs. För även om det var mycket bättre dag 2, klassiska Brunellodrag toppat med lite likördricka, mörk mustighet och en småkrävande kärvhet, så misstänker jag starkt att det krävs mer tid för att verkligen komma till sin rätt.

Här kommer utförligare noter för den intresserade.
Doften direkt vid plopp är lovande om än lite lågmålt. Men det krävs inte mycket tid för att släppa loss. Det är en potent doft med både djup och bredd. Mörkt djup och eterisk topp allt samlat i en ung men kraftfull gestaltning som landar mycket bättre än den något klumpiga och tråkiga 2011:an. Smaken följer i samma spår, lite av allt. Bra tyck i syra och tanniner, mörk komplexare botten och lite frukt på det. Om något så är den kanske lite baktung i dagsläget. Balsamicon och träet spelar aningen för högt men egentligen inte så att det stör. Gott och långt avslut. Bästa just nu är nog ändå sältan och de röda äppelskalen. Jaha ja nu blev det lite för obalanserat och aningen för mycket av allt. Lika bra att låta resten vila. Såja, mycket bättre, bättre integrerad, fortfarande lite utmanande men väldigt gott. Och bättre blir det nog.

Tills nästa gång. Sol, sol underbara sol!...

Pst.
RP 91
WS 96
JS 93
WE 93
MP 88?+ (Dag 1)
MP 91+ (Dag 2)

Granducato Brunello di Montalcino 2012

Det händer inte ofta att World Wide Web misslyckas, men nu vete katten. Söker febrilt på Granducato Brunello di Montalcino och hitter typ ingenting. Så frågan är vad man får för 279 pix, oj verkar vara höjt till 299 i dagsläget, det står ju ändå Brunello di Montalcino 2012 på etiketten. Det lilla som kommer fram är att Granducato verkar köpa druvor, alltså ingen egen produktion. Om det är någon som vet mer får ni gärna fylla på...

Ja det här gjorde ju inte ont. Elegant, klassisk, röd skir frukt, lite mörkare botten. Saknar lite stoppning, ok balans, kanske lite lägre syra än många andra 12:or men på det stora hela ett drickklart paket som levererar ett sympatisk ursprung. Fast vänta nu, när luft brukar göra gott eller åtminstone bidra till att vinet biffar upp sig eller rent av tjurar till sig så bidrar luft men ingenting. Efter några timmar har det istället krympt rejält. Surkörsbär och fiskörning. Frun frågar om det verkligen är en Brunello och jag tvivlar. Tänker tillbaka på Sicilien i höstas och de flaskor man kunde hitta på diverse stormarknader. 10-20 euro, Brunello på etiketten och motsvarande prisinnehåll i flaskan. Frågan är varför man gör sig omaket att ta hem och lägga något dylikt i beställningssortimentet. Har gärna fel men som det här visar sig i dagsläget blir det inget återköp. Sparar en skvätt och håller tummarna.

Skvätten levererar, nu sjunger det på riktigt bra. Dessutom har både syra och tanniner växt på sig vilket visar på att det finns framtidspotential. Fortfarande inte i merköpsklass men nu kan jag ändå förstå varför det står Brunello på etiketten.

Tills nästa gång. Sjuka barn ger perspektiv på hur bra det är med friska dito...

MP 89 (Plopp)
MP 85 (Dag 1)
MP 88+ (Dag 2)

Canalicchio di Sopra Brunello di Montalcino 2012

Ibland behövs det bara en rejäl spark i arselet. Förlåt min franska men faktiskt. Jag hade ju huvudet långt ner i Brunellomyllan, vad hände? Tja, livet för att vara kortfattad.

Nu är den tillbaka, flörten, romansen, ja rent av kärleken. Vet inte hur länge den sitter i men just nu spirar den. Förförisk, dansant, röd skir frukt som smälter samman med alla Toskanska markörer man kan önska. Här har jag min Brunello 12:a, som jag har längtat. Värmen, jorden och en lätt vift med läderpiskan tillsammans med det aristokratiska, välkomnande och stringenta. Precis som det ska vara. I munnen är det utmanande, lockande och pockande på samma gång. Syra och tanniner finns det gott om. Men som fallet med all bra Brunello så finns det även frukt och komplexare toner som möter upp redan i ungdomen. Det här är för att sammanfatta FÖR gott. Till svensk hängmörad oxe, parmesandränkta potatisbakelser, rödvinsbräserade champisar och smöriga sparrisar. Tja öppet mål är bara förnamnet. Löftet om framtiden är stort, magnumstort!

Ska jag säga något konstruktivt efter en natts sömn så är det anmärkningsvärt hur vissa viner verkar vara sömlösa, tidlösa och så fruktansvärt rätt i ögonblicket. Canalicchio di Sopra Brunello di Montalcino 2012 faller inom den kategorin. Då, till rätt mat och sällskap fanns det inget bättre. Nu kan jag bara konstatera - tid, ge det tid. Samma markörer som igår, aningen mer polerat men det finns fortfarande något utmanande och kärvt som ropar efter mera tid. Inte lika bra men med tanke på gårdagen går det inte att värja sig. Vin när det är rätt så är det helt rätt!

Tills nästa gång. Allt pekar på att vi och vin håller minst 10 år till...

Pst.
RP 94
WS 95
JS 95
AG 92
WE 93
MP 94 (Dag 1)
MP 92+ (Dag 2)

Caprili Brunello di Montalcino 2012

På papperet låter det bra, ja rent av riktigt bra. Caprili är en liten familjeägd producent som ligger granne med kvalitetsgiganten Case Basse - Gianfranco Soldera i området Tavernelle strax söder om staden Montalcino. Det hela började med att Alfo Bartolommei slog ner sitt pick och pack i Caprili 1965. Istället för att ge upp jordbruket som många andra gjorde då planterade han sin första vingård som han ganska passande döpte till - Vigna Madre (Mamma). Idag arbetar man tillsammans med universitet i Sienna för att välja DNA från de bästa klonerna från Vigna Madre för att kunna behålla den höga kvalitén. Vingårdarna sköter man om noggrant och använder så lite bekämpningsmedel som möjligt. Jäsningen sker enbart på den naturliga jästen, fermentationen temperatur kontrolleras i rostfria tankar för att sedan hamna i stora ekfat (bottis av varierande storlek) där de lagras i tre år. Detta resulterar i 27 000 flaskor Brunelli i en stil som är tillgänglig från start men som åldras med behag. Som sagt, låter minst sagt lovande.

Joråsåatt! Doften går till attack direkt från start. Lite likörsdricka är det allt, varm och mysig frukt, eteriska kryddigare toner. Intagande och välkomnande med ett litet tryck på turbon. Inte svulstigt utan bara matat med kraft och begynnande komplexitet. Samma sak i munnen, bra tryck både från frukt, syra och alkohol. Sammantaget känns det som att vi behöver landa lite här. Avslutet är torrt och lämnar en fruktsmackande rödäppelskalig eftersmak. På med korken igen och vänta..

Mennuså.. Doften har tonats ner, bättre balans men den har inte sträckt ut sig i sin fulla längd. Inget att oroa sig för, kommer säkerligen landa rätt med lite mer tid. Det är i munnen det händer. Balansen har infunnit sig, fortfarande med ungdomens bus och charm men nu börjar det likna seriös Brunello. Frukten är generös, inte solbakad men varm och gosig, kryddorna sitter där, stram syra, lätt men ändå utfyllande och avslutet är så där torrt och utmanande. Syran sitter som en smäck och helheten andas klass, samma klass som man så lätt kan bli bortskämd med när man dricker bra Brunello. Som om inte det var nog, blir bara bättre och bättre...

Den som väntar på något ännu godare.. Den magiska dag 2 drar vi åt skruvarna ännu lite. I doften finns det klart mer att ge, som tidigare, men smaken är ännu lite tajtare. Som en smekning med alla markörer på rätt ställe och lite snällare avslut. Tänk vad lite, ok ganska mycket, luft kan göra underverk. Tur att det finns flera flaskor i källaren..

Tills nästa gång. Betyg satta och så nu detta, vad mer kan man begära...

Pst.
RP 89
WS 94
JS 94
WE 93
MP 87+ (Plopp)
MP 92+ (Dag 1)
MP 94 (Dag 2) 

Collosorbo Brunello di Montalcino 2012

Ok, det är bara att kapitulera. Det här är in i benet djupt grävande djuriskt gott. Fortfarande samma smakmarkörer som tidigare men mer homogent harmoniskt men ändå med en primal ung ton som går direkt till lustcentrat. Tur att jag var så förutseende att köpa både i singel och magnum.

Men vänta nu, snacka om att gå händelserna i förväg. Det här är något helt annat än vad som hälldes första dagen. Då var det mörkt, mulligt, chokladdoppat och lite obalanserat med en tydlig modern flört. Inte ens andra dagen, då det fortfarande var mycket av allt men med goda framtidsutsikter,  kunde jag ana att det skulle mynna ut i en veritabel käftsmäll fjärde dagen.

Tills nästa gång. Jag och förkylning verkar lira väldigt bra ihop...

Pst.
RP 90
WS 93
JS 95
AG 92
WE 92
MP 87? (Dag 1)
MP 90+ (Dag 2)
MP 94 (Dag 4)

Psst.
Tenuta di Collosorbo grundades 1850 av Guiseppe Ciacci. Idag är det Giovanna Ciacci som står vid rodret och hennes döttrar Lucia och Laura som sköter vinmakandet. Firman producerar ungefär 50 000 flaskor Brunello årligen från ca 11,5 hektar. Vingårdarna ligger på mellan 2-400 meters höjt, vinet lagras 3 år på franska och slavonska fat som varierar mellan 12 till 54 hektoliter i storlek. 

Fattoi Brunello di Montalcino 2012

Nu var det ett tag sedan sist. Jobb, plugg (igen, vad tänker jag med), barnträning x 3, eventuellt köp av fritidshus och om igen. Tiden och faktiskt lusten till livets dryck har falnat en aning. Och mitt i allt passerar en flaska Fattoi Brunello di Montalcino 2012 revy. Vad har hänt? Har jag dessutom gått och blivit brunelloblasé? Alltså det är på inget sätt något dåligt vin, snarare tvärt om. Välgjort med en mörkare modernare framtoning. Bra struktur och den karakteristiska smått aggressiva syran som återfinns i många 12:or. Utvecklingen över två dagar är possitiv, jämnare, lugnare, ja kanske rent av bättre. Men jag går inte igång, inte på riktigt. Missförstå mig rätt, räknar man in pris och tillgänglighet är det bra men mycket mer blir det inte.

Tills nästa gång. Lägg på en rejäl karlförkylning och ljuset i tunneln känns avlägset.

Pst.
WS 92
JS 90
WE 90
MP 90 (dag 1)
MP 90 (dag 2)

Castiglion del Bosco Brunello di Montalcino 2012

Jäktisk första vecka på jobbet, eller är det andra, svårt att hålla isär begreppen. Sjuk dotter, vilket resulterade i ett uteblivet efterlängtat besök. Kanske inte så konstigt efter första veckan på dagen men lite synd om oss är det allt. Hursom kändes suget efter en bättre flaska rött påtaglig. Dags för ännu en Brunello anno 2012. I vanlig ordning hälls ett litet glas upp först för att sedan följas över dagarna två.

Castiglion del Bosco Brunello di Montalcino 2012 bjuder upp till dans direkt vid plopp. Precis vad man, läs jag, kan önska. Mörk potent doft med både kraft och elegans. Helt klart åt det modernare hållet men ändå med bibehållen sangiovese struktur. Samma sak i munnen, seriös, mörkröd frukt, pigg syra, tillgängligt med kännbara småtuggiga tanniner. Eftersmaken är lång, torr och smackande god. Precis vad doktorn ordinerade. Skulle kunna dricka ett rejält glas på studs men väntar tålmodigt några timmar på nästa fix.

Efter några timmar har allt harmoniserat. Doften och smaken är läcker men det är som att den sköra sangiovesesikten döljs av en mörk slöja. Uttrycket är fortfarande riktigt tjusigt men både doft och smak lider en aning av omild ekbehnadling. Det till trots är det en riktigt bra Brunello, smått eterisk, generös, tillgänglig, varm och samtidigt återhållet stram. Man kan bara spekulera i vad det skulle kunna vara utan Barriquepåläggning.

Intrycken dag 2 är i stort sett identisk med vad som hände dag 1 med luft. Nästa flaska får gott vänta några år, vem vet vad som kommer ut i andra ändan. Ett är säkert i alla fall, råmaterialet är det verkligen inget fel på.

Pst.
RP 92
WS 94
JS 96
AG 91
WE 91
MP 92 (dag 1)
MP 92 (dag 2)

Psst. Castiglion del Bosco bytte ägare 2003. In med flis och flärd, ska finnas både pol, golfbana och VIP-behandling bara fickorna är tillräckligt djup. En resort för de rika som vill leka vinbonde men vad vet jag om det egentligen, är varken rik eller vinbonde. Hursom, 60 000 flaskor Brunello görs årligen, allt lagras på Barrique av varierande ålder, vinet jäser i ståltank på den egna jästen och det görs en vingårdsvariant, Vigneto Campo del Drago, som ska ha mer av allt. Vineriet ligger tillsammans med Nardi långt upp i nordvästra delen av Montalcino.

Bottega Il Vino dei Poeti Brunello di Montalcino 2012

All Brunello är inte bra. Inte ens om det kommer från 2012. Självklart tillkommer personliga preferenser och allmänt tillstånd men det här går inte hem hos mig. Ok för att det finns spår av både bra och Brunello men både doft och smak har en liten oren ton och en parfymerad ton som jag inte associerar med Brunello. Det är klart, letar man riktigt noga så finns det en ljus röd frukt, elegant munkänsla, lite torr läder och kryddor. Utvecklingen över två dagar är också positiv men inte tillräckligt för att skölja bort det orena. Synd, men det här är ingen brunelloboll jag kommer att springa benen av sig för att nå. Och nej, misstänker inte någon korkdefekt ,det allmänna intrycket är ändå helt ok. Det är det atypiska och orena som jag inte riktigt kommer överens med.

Råkar ni stöta på den, säg på ett kryssningsfartyg mot något av våra östra grannar, är min allmänna rekommendation är att hålla sig borta från just den här flaskan. För den är inte helt gratis heller.

Tills nästa gång. Det är något visst med de svenska fjällen...

Pst.
MP 83 (dag 1)
MP 84 (dag 2)

Poggio Nero Brunello di Montalcino 2012

Klassisk stram och läcker doft som drar tankarna åt det tyglade moderna hållet. Fin körsbärssyrlig frukt, läder, lite tobak och lockande djup. I munnen beter det sig exemplariskt, bra balans, tjusig ung frukt som drar åt det ljusare röda hållet, bra syra, lite komplexare toner av läder, tobak och örter. Elegant och stramt men ändå tillgängligt utan att bli flabbigt. Avslutet snörper upp med ett lätt tanninbätt som klingar ut i en lång smaskig eftersmak. Tappar lite fokus, mer likörstoner, aningen mer krävande och mörkare med luft under vingarna men fortfarande en av de mer tillgängliga 2012 som jag provat hittills.

Det här var riktigt bra, kanske inte riktigt stoppning för att hålla i det långa loppet men vill man ha en lättillgänglig brunellofix idag så gör det jobbet. Ska tilläggas att det här är en av få som finns relativt lättillgängligt genom SB:s försorg. Det finns i skrivande stund på 137 hyllor i vårt avlånga land, bara Col d'Orcia som kan matcha det med hela 236 välförtjänta placeringar. Ska bli intressant att se hur det ter sig efter en dag öppnad.

Ännu lite mer likörstoner, lite tillgängligare, lite tråkigare. Intrycken från dag ett består. En bra brunellofix för de som inte orkar/vågar bege sig utanför SB:s ordinarie. Kommer med all säkerhet att ge ett annat anlete med tid, kanske bättre? Blir inga fler köp för egen del, finns andra bollar att springa på men gott är det i vilket fall.

Tills nästa gång.

Pst.
MP 90 (dag 1)
MP 89 (dag 2)

Psst. Det här är något så udda som en svensk skapelse, det är Oenoforos VD Takis Soldatos som ligger bakom. Första årgången, 2008, kostade fjuttiga 169 kr när det släpptes i Sverige 2014. Vilket i sammanhanget måste anses som ovanligt lågt för en Brunello. Anledningen till detta är tredelad, okänd producent, hyrda vingårdar och inhyrd vinkällare för vinifiering och lagring. I dagsläget har priset smugit upp till 219 kr vilket fortfarande är lågt i jämförelse. Vinet lagras på Botti och stilen ska vara klassisk utan att vara gammalmodig och oxiderad. (källa: BKWine)

Castello Banfi Brunello di Montalcino 2012

Vilka bollar ska jag springa på? För helt ärligt, ingen kan springa på alla, inte ens Zlatan. Champagne, Bordeaux, Piemonte, Rhône, Tysk riesling, Rioja, Chianti, Napa, Bourgogne, naturligt tjofräs från världens alla hörn, Etna, allmänt bra cab, synnerligt bra syrah, listan av goda välsmakande bollar kan göras oändlig. Jag har ingenting emot en spretig vinkällare, mångfald är bra. Men några saker vill jag ha, eller rättare sagt, det lutar åt att jag borde ha vissa saker. För mig innebär vin främst en sak, upplevelsen. Hur det smakar, när jag köpte, vilka jag drack vinet med, jakten, hur det utvecklas, årgångens genomslag, terroir, ja som ni märker kan även denna lista göras oändlig. Upplevelsen är högst personlig, min egna unika, knytet till oändligt många saker. Obundet, men ändå sammankopplat, från vinets värld finns det några händelser som är lite mer speciella än andra. Ur ett rent egoistiskt perspektiv såklart. I oberoende ordning, min födelse, giftermålet med min själsvän och livskamrat och födelsen av mina tre barn. Dessa år finns det, av förklarliga, anledningar att återkomma till. Igen, igen och åter igen. För mig finns det inget bättre sätt att uppleva, minnas och återanknyta än genom vinets värld. Därav min passus till sparka bollens dilemma, vilka bollar ska jag springa på?

1981 - Min födelse, inget toppen år. Därav alla bollar jag kan hitta. De viner som har överlevt tidens tand som inte kostar en förmögenhet lägger jag vantarna på. De största, ok inget stort ännu men bästa, som jag upplevt kommer från Rioja och Bordeaux.  

2008 - Året vi gifte oss, köpte vårt första hus och fick vår första dotter. Av en händelse var det dessutom ett speciellt bra år i festligheternas högborg - Champagne. Champagne till bredden och tvären. Nej - det gör inte ont, ja - det kan bli lite dyrt, nej - man kan inte få för mycket champagne.

2010 - Sonens födelse och ett synnerligt bra vinår, överallt. Här får jag passa mig, finns oändligt mycket bra vin att köpa, dricka och lagra. Bollarna bokstavligen begraver en.

2012 - Yngsta dotterns år, inget toppenvinår men som i alla årgångar finns det såklart undantag.

In kliver Brunello di Montalcino. Jag har märkt, på sätt och vis smygande, att Brunello di Montalcino är min grej. Från ungt till gammalt, aristokratiskt stram eller lite frukt- och fatkysst. Det är helt enkelt goa grejjor. Sååå, 2010 och framförallt 2012 får bli Brunellons år.

Castello Banfi är helt klart störst i Montalcino. Ett tag var de faktiskt europas största familjeägda vinproducent. När Mariani familjen köpte sin nätta lilla jordplätt på 2900 hektar 1978 var inte Brunello vad det var idag. Då fanns ca 40 producenter i jämförelse med de 200+ som finns idag.  Det råder ingen tvekan om att familjen Mariani och Castello Banfi är en av de som hjälpte till att bana kommersiell  mark för den Brunelloboom som råder idag.

Men är störst bäst? Min generella erfarenhet är att det inte behöver vara så. Däremot brukar storlek innebära att man har mycket att välja på. Vilket i sin tur innebär att producenternas toppar alltid brukar hålla hög och jämn kvalitet om än möjligen något strömlinjeformad i vissa fall. Det var generellt, specifikt för Castello Banfi Brunello di Montalcino 2012 är att det är väldigt snyggt och bra gjort. Doften har en skön blandning mellan mörkröd polerad frukt, jordigare toner och lite fatkrydda. Det är en intagande doft, balanserad med ett litet alkoholstick. I munnen får man motstånd, syran är påtaglig och tanninerna naffsar lite burdust och skönt i slutet. Frukten drar åt det mörka hållet och det märks en del fatkrydda. Modernt och rättfram men ändå med struktur och bra framtidsutsikter. Kanske aningen anonymt och tillrättalagd men det är verkligen inget fel på hantverket. Eftersmaken är lång, torr och lite småmurrig. Det finns något torrt och träigt i avslutet men vid det här laget har jag lärt mig att det inte är något att oroa sig för. Jaså ja, redan samma kväll ordnar det upp sig. Nu är uttrycket elegantare, lite varmare och allmänt trevligare.

Efter en dag öppnad är uttrycket lite mörkare, mer ek, nästan en hint cola, tråkigare och klumpigare. Trist, det som slutade så bra igår.

Tills nästa gång. Äntligen semester...

Pst.
RP 92
JS 93
WS 93
MP 90+ (dag 1)
MP 86 (dag 2)