Jag öppnade vinerna på morgonen och sedan började provningen 10 timmar senare. Noterna nedan blir en sammanfattning av första skvätt, provning och intrycken dagen efter. Vissa viner gick igenom olika faser, hade jag inte vetat vad som fanns i flaskan hade jag aldrig kunnat ana att det var samma vin. Spännande är bara förnamnet, efternamnet stavas frustrerande. Men men det är ju det som är tjusningen med vin..
2012 Cerbaiona (Molinari) Brunello di Montalcino
Här var det klassisk elegans i snyggaste rödlätta fruktskrud. Men mums, svårspottat! Så jäkla fint, elegans och kraft utan att bli övermäktig. Inte störst bäst och vackrast men balansen och harmonin är i absoluta världsklass. Bäst vid start men håller samma jämnhet hela racet. 95p
2012 Cerbaiola (Salvioni) Brunello di Montalcino
Stram och återhållen elegans, personligt men aningen för tajt i dagsläget. Trots det är det precis sömlös harmoni som håller ihop som ett skruvstäd till sista droppen. Något av en besvikelse men det råder inget tvivel om att potentialen finns här. 92p
2012 Il Marroneto Brunello di Montalcino
Lite lätt men ändå med bibehållen klassisk struktur. Röd tjusig frukt och elegans. Den sista skvätten är klart bäst, lite mjukare, bättre balans och gott som attan. Betyget växer ju längre tid som förflyter, kommer säkerligen bli än bättre i framtiden. 94p
2012 Baricci Brunello di Montalcino
Lite atypisk, aningen kantig och kartig. Doften är faktiskt riktigt funkig. Den sista skvätten smakar bäst, nu har det vuxit fram en elegant röd frukt och en smaksam grön krydda. Det här var verkligen en udda fågel. Trots att det skedde en rejäl upphämtning i smaken så blir helheten ändå något av en besvikelse. 90p
2012 Casanova di Neri Tenuta Nuova Brunello di Montalcino
Som en käftsmäll i munnen, klassiskt, välpolerat med så mycket kraft och tyngd. Viker inte ner sig en tum trots en något misshandlad sista skvätt. Komplexitet och modern elegans sammanfattar detta underbara vin. Så ska en Brunello smaka, bravo! 96p
2012 Ciacci Piccolomini d'Aragona Vigna di Pianrosso Brunello di Montalcino
Till en början visar det en återhållen sida med en rejäl näve syra. Trots att doften hela tiden spelar andrafiol växer smaken. Och vilken smak sedan, omfamnande, polerat, balanserat och supersnyggt. Mums! Doft: 88p Smak:97p
2012 Altesino Brunello di Montalcino Montosoli
Till en början varm och inbjudande men vad händer? Kokt frukt, klumpigt och lite murrigt. Det här är en svårtydd upplevelse, från superlativ ner i diket. Landar tillslut i en klar besvikelse. Normalen var bra mycket bättre i min gom. 89p??
2012 San Filippo Le Lucere Brunello di Montalcino
Växer och växer i takt med att nivån i flaskan sjunker. Komplext, nästan lite söt frukt, elegans som en inneboende kraft som håller gomen i ett järngrepp. Supergott med löfte om framtiden. 93p
2012 Conti Costanti Brunello di Montalcino
Alltså vilket vin! Vid första titten alltså. Elegant och transparent med en vacker rödfrukt. Munkänslan är en dröm, elegans och balans. Syran tapetserar gomen som en smekning. Sedan bleknar både doft och smak för att tillslut landa i en kokt och nästan ogästvänlig skepnad. Blir inte riktigt klok på detta.. Från 97+p till 91p. Vad hände??
2012 Il Marroneto Madonna delle Grazie Brunello di Montalcino
Kvällens vin, tja kanske rent av årets vin! Kraft, elegans, lager på lager och en syra som biter tag i allt som kommer i dess väg. Parfym, harmoni och pondus som håller näsa och mun i total fokus. Trots att det är så packat blir det ändå inte för mycket. Spännande med ett vin som är så krävande men så innibängen gott. Ska bli otroligt intressant att se vart det här landar efter några år i ryggläge. Som tur är finns det någon flaska kvar i källaren.. 97p
Jaha ja, dags att sammanfatta Brunelloåret 2012...
Det råder ingen tvivel om att det här, förutom Riservorna där jag passar, är några exempel på årgångens bästa. Det finns en kraft, balans och pondus som är svår att förneka. Däremot tror jag inte att just dessa faller alla på läppen, det finns andra exempel där ursprung och frukt får skina mer men det är nog snarast en smaksak. Gemensamt för alla 2012:or som jag har provat är att de "kräver" lagring. Det finns både kraft, värme, struktur och syra som skvallrar om det. Med det sagt är jag på intet sätt någon expert på vare sig lagrat eller lagrad Brunello så jag är precis lika nyfiken och spänd som resterande på att se hur flaskorna kommer att utvecklas. Nu "fattas" det några ströflaskor innan mitt projektet är helt avslutat. Får se när och om de dyker upp här. Sammanfattningsvis har detta varit en spännande och lärorik resa. De få väggupp som jag stött på är kostnaden, tillgänglighet och några atypiska "varma" tolkningar. Utan att gå in på allt för mycket detaljer kan det vara problematiskt att jaga flaskor med en begränsad budget i nordliga norr. Trots det har jag ändå lyckats få tag på de flesta producenter som jag "ville" få tag på. Kvar är några, Soldera, Biondi Santi, Poggio di Soto för att nämna tre, som ändå borde provas för att få en helhetsbild. Men vem vet, de kanske dyker upp i ett senare kapitel. Att fokusera på en vinstil och en årgång har varit något nytt för mig. Onödigt nördigt kanske någon skulle säga och delvis kan jag bara hålla med. Nu lyfts blicken och tyvärr för vissa kommer nästa projekt bli precis lika onödigt nördigt.
Tills nästa gång. Norra Rhône 2015 nästa...
Pst. Joakim har såklart knåpat ner mer målande beskrivningar... så in där och läs!
