Grillad fläskkaré med krämig persiljesås och Cuvée du Vatican C-d-R Village 2007. Nu kan sommarlovet vara slut!..

En sista smak av sommarlov

Vi hade en karéknöl i frysen, svensk såklart. Kanske att man skulle lufta grillen en sista gång innan förskolestart och allmänt jobbyrsel. I bästa nytändningsanda anammar jag mitt infall och letar recept. Inte göra allt för mycket, gör nästan aldrig det när det kommer till kött, utan enkelt med en liten ny tvist.

Fastnade för Kökschefen.nus Grillad fläskkotlett från Sverige med en krämig basilikasås, torde gå lika bra med karé. Såg enkelt, gott och ungefär i stil med vad som brukar hända med kött här hemma. Liten marinad men det är ju bara trevligt samt en krämig basilika sås. Spännande, eftersom jag har persilja på landet fick det bli det istället. Och såklart, i skördetider och allt, överblivna färskpotatisar från lunch återupplivade i lite ankfett och salt samt Harricot.

Bilden gör inte smaken rättvisa

Maten var,
helt enkelt grym. Hatten av för Kökschefen, saftigt och smakrikt på ett direkt och okomplicerat sätt. Såsen var helt perfekt, krämig och med en aning persilja och så enkel, kan dessutom säkerligen varieras i oändlighet. Köttet, riktigt saftigt och även där kom köttsmaken fram på bästa sätt. Potatisen, ja du mile, potatisen var en rätt i sig. Tillsammans blev det bästa möjliga avslut på ett helt underbart sommarlov.

Lika bra som alltid, om inte bättre

Och så vinet,
en riktigt slagdänga här och på andra hålla antar jag. Cuvée du Vatican C-d-R Village 2007 (kunde fås för 109 kr flaskan om man köpte sexpack via BS och Bristly) har gått från klarhet till klarhet, lite synd att det var sista flaskan men den gick ut med flaggan i topp. Precis lika härlig som jag mindes från tidigare även om det nog måste nått sin topp, fast det sa jag förra gången också om jag ska vara helt ärlig. Uttrycket är mörk, sammansmält och lent som sammet. Ursprunget går inte att ta miste på och en bättre följdeslagare till kvällens mat finns nog inte. Helt enkelt så bra man kan ha det en söndagkväll med strålande sol och en sovande bäbis i vagnen. (88-89 helcharmiga poäng)

Lite luft är aldrig fel

Tills nästa gång. Behöver inte vara svårare än så...

La Ferme Du Mont Côtes du Rhône Village " Le Ponnant" 2007 . Nu har bron öppnat..

Le Ponnant i centrum

Övernattningsbesök med tillhörande knodd, riktigt härligt och alldeles för länge sedan sist. Men du, snacka om snabb inskolning. Ner på golvet och rakt race in bland leksakerna. Våra två, dubbelt så stora, barn blev desto mer brydd. Synd bara att karlsloken inte blev med, han hade däremot den goda smaken att insistera på att frun skulle ta med sig en flaska bubbel till mig. Inte annat än att jag skäms lite, stackare att släpa den och barn på tåget flera stationer än vad som är lägligt under en resa. Men fantastiskt uppskattat, ska bli spännande att prova och tack ännu en gång.

När lugnet lägrat sig kan jag inte vänta längre, känns som att jag har väntat länge nog på att få ta tempen på La Ferme Du Mont Côtes du Rhône Village " Le Ponnant" 2007. Mitt första besök på farmen gav mersmak så det hette duga. Nu, ca 1,5 år senare bävar jag mig lite för att dra korken, kan det verkligen vara så bra som jag vill att det ska vara.

Så var det dags

En skir men ändå fokuserad doft med nykrossade hallon, jordgubbar, småjästa vinbär, svala örter på en djupare botten av salmiak och läder. Allt toppat med lite småpissaiga drag från ladugården.

Fantastisk drickglädje, slank, elegant men fyllig och med skitigare drag från gården. Frukten är mörkröd, polerad tillsammans med salmiak och topptoner av likör. Lägg till lite läder, eller rättare sagt gör inte det. Skippa allt vad dissekerade heter och luta dig tillbaka och njut. För det här är, i min bok, njutdricka i bästa bemärkelse. (89-90p)

Ska jag försöka hålla mig till väsentligheterna så känns det som att uttrycken har landat och skapat ett fantastisk drickfärdigt vin som trots status säkerligen håller några år till. Såå glad att jag har några flarror kvar, fast misströsta ej, 09:an finns fortfarande kvar nere i Vejle. Och du, har du lyckats missa kan jag säga att Tom har börjat skicka till Sverige igen och nu slipper du allt byråkratiskt krångel. Ett varningens ord bara, alldeles för lätt att hitta frestande saker på den sidan.

Tills nästa gång. När det är bra, är det bra...

Midsommar i bild.. Nu med lite text..

Jaha ja, då var det dags att försöka summera intrycken från den gångna helgen. Jag har kommit till följande klargöranden:

1. Är det många människor går det åt mycket dricka.

2. Det är aldrig fel att ha några "extra" flaskor lättillgängliga. Egentligen en direkt följd av nummer ett men ändå.

3. Det är roligt när man träffar rätt i smaken hos de man bjuder. Oavsett pris, kvalité och färg på dryck.

Soluppgång

Solnedgång

Föräldrarnas utsikt från matbordet går inte av för hackor. Oavsett tidpunkt på dan.

Morgon blomma

Château des Jacques Morgon 2009 (nr 99293, 139 kr)

En rödbärig småjästig doft med lite vingummi, vinbär och hallon/lakritsskallar. En tillhörande örtkrydda och lite tallbarr spär på djupet och allting andas ungt men kvalite.

Smaken är slank med väldigt pigg syra, trots det känns det fylligt. Munkänslan är helgjuten. Frukten är mörkröd och fantastiskt ren, örter, lite gummi och lite mörkare toner spär på drickbarheten och skapar ett helfranskt komplext tjut. I slutet finns en pikant bitterhet och ta mig tusan men det finns pulversmå tanniner som stramar upp.

Eftersmaken är lång och läskande med lakrits och bär i sammstämd småbitter sjäklig klang. (88-89p)

Mumma va gott, det här vill jag bara dricka mer av. Lättsamt, följdsamt med komplexa mörka toner i all härlig frukt. Skulle säkerligen vinna en del på att ligga till sig och lugna ner jästtoner och lite ung bångstyrighet. Till den mustiga "pastasalladen", egentligen en orgie i olja, kyckling, inlagd vitlök, soltorkade tomater, örter och pasta, satt den som en smäck.

Finn ett fel

Hm, fel var kanske att ta i men vissa fotton är mer spontana än andra. I vilket fall så är barnvakten ovärderlig när omgivningen är mer högljud är annars. Egentligen inget fel men väldigt ovinligt.

Seven Springs Sauvingon Blanc 2010. (Varuprov, kommer att släppas i BS i Augusti för 145 kr) 

Ni som har följt mig ett tag vet att SB inte hör till vanligheterna lägg till att det härstammar från Sydafrika och du har något riktigt exotiskt i min vinvärld.

Ungt så det förslår, lite smäjästig rent av men det luftas snabbt bort. Kvar finns en purung tropisk frukt med flörtningar mot både Riesling och Chardonnay. Det som möjligen skvallrar om druvantillhörighet är en svag kryddig ton i slutet som skulle kunna vara nässlor men annars öser det på av generös frukt.

I munnen är det friskt, rent av fylligt med gott om sval småtropisk fruktkompott.  Inte betungande eller söt utan bara fräsh och druvig. Det finns lite rundare toner av kola och och en pikant krydda som stramar upp och lämnar ett smått syrligt slut. Eftersmaken är pigg, ganska lång med både citrus, gulaäpplen och någon obestämbar följsam krydda. (86-87p)

Det här var sommar på flaska, sällskapet tyckte att det var riktigt trevligt men rynkade lite på pannan när jag nämnde priset. Personligen tyckte jag att var riktigt trevligtmixen av fräsh frukt och en fylligare kropp satt som en smäck både till mat och prat.

Midsommarbubbel

Midsommarbubbel nr 2

Laxtårta, minst lika god som jordgubbsdito

Obligatorisk grill

Kvällensmatchning

Domaine de l'Amauve Réserve 2007 (Varuprov, nr 71481, 1092 för sex flaskor) mot Domaine del' Echevin Guillaume de Rouville 2007 (nr 71773, 149 kr)

Glas 1 (Domaine de l'Amauve Réserve 2007)

En rödblommig doft med lite pelargon, vinbär och likörtoner. Riktigt trevlig i en slänk och personlig profil. 

Rödvinbärsfrukt med mörkare inslag. Det finns något blommig även i smaken men även något små smörigt. Avslutet är riktigt uppsnörpande med lite bittra tanniner som är bra uttorkande.

Eftersmaken är torr med hyfsad träkännin, lite bitteret och olivspa. (87-88p)

Glas 2 (Domaine del' Echevin Guillaume de Rouville 2007)

Mörkröda bär med lite murriga skogstoner, Det ligger något i topptonen som påminner om smörkola utan att bli sötsliskig.

Smaken är fyllig med mörk frukt som drar mot både riktigt mogna körabär och lite björnbär. Det är överlag mörkare med örtigare toner och aningen gummi. Tanninerna finns där men är mer följsamma och lämnar ett läskande avslut med lite kärnor och körsbär. (88-89p)

Båda vinerna är riktigt trevliga men i dagsläget drar det andra glaset längsta strået. Det är helt enkelt lite för blommigt och lätt det andra vinet. Känns däremot som att vin nr 1 skulle kunna vara bättre med några års laring om frukten håller det vill säga. Båda vinerna levererar vad man kan förvänta sig i denna stil och prisklass. Båda vinerna mottogs glatt av sällskapet även om det var lite mer hejjarop för glas nr 2.

Klart grabben ska ha en nubbe

Mycket disk blev det

Extra flaska

Tills nästa gång. Det var årets midsommar...

Cuvèe du Vatican Côtes-du-Rhône Villages 2007. Nu igen?..

Ytterliggare en sommar.

Jaha då har morgonbluesen börjat igen, så mycket till blues är det inte snarare heavy metall mot ögon, lemmar och sinne. Jag är inte skapt att börja uthärda dagen redan 05:00, jag har sagt det förut och säger det igen, stackars mig.

Nja så synd om mig är det kanske inte. Alla är friska och det är helg vilket innebär en liten lur när damerna behagar vakna. På söndag är det ettårskalas och stjärthasarn, även känd som sonen, har börjat ta sina första steg. Livet, så som jag känner det, är trots allt helt ok.

Gårdagens middag förgylldes av en återkommande gäst. När man lärt känna någon så pass bra att besöket känns avslappnat bekvämt utan tillstymelse av oro att gästen ska skämma ut sig, bli för alkoholpåverkad eller rent av oförskämd. En solid, trevlig bekantskap som då och då kan blixtra till och bjuda på någon extra anekdot eller rent av förgylla hela kvällen med en ovanligt positiv inställning men samtidigt ha tillräckligt djup för att frammana en och annan dos eftertanke. Cuvée du Vatican Côtes-du-Rhône Village 2007 är en sådan gäst.

En rödbärig sammanfogad doft, inget som sticker ut. Även om frukten är påtaglig så känns den varken ung eller sötfruktig. Vidare återfinns örter, salmiak och lite gummi inslag men det är framför allt dess homogena intryck denna kvälls som tjusar.


I munnen känns det fylligt och läskande på samma gång, gott om röda bär med mörkare inslag sammanflätad med salmiak, lite gummi och örter. Avslutet markeras knappt men är torrt och utmynnar i en lång eftersmak med mer örter, salmiak och bär. Över det hela ringlar något småsvalt som är på gränsen till lite beskt men landar på rätt sida för att bara bidra med en härlig stuns i drickbarheten.


Fasiken va gott detta är, vad jag minns så var detta bra men inte så här bra. Allt är på rätt plats med bibehållen fräshör men med tidens förlåtande hand som naggat lite i kanterna. (90-91p)

Tills nästa gång. Snart är det tack och gonatt, igen...

Åkesson Côtes du Rhône Villages Domaine de Pauline 2008. Då var vi där igen, både tummarna hålls för ett friskt jag..

Jag ligger i skyttevärnet, duckar för livsfarliga osynliga projektiler som skapar magsjuka, förkylning och andra helghotande sjukdomar. Mitt imunförsvar är nere på räkning och de 5-6 timmarna sömn som nu är mera regel än undantag hjälper inte direkt. Det är en egentidstörstande pappa som räknar ner tiden, målet? Helg i storstan med tillhörande trevligt sällskap och stadsutforskande. Tänk att något så trivialt kan vara så viktigt. Prebarntiden kunde man slänga sig iväg lite hur som, men nu. Tänk om, tänk om.

Min fru sa häromdagen att senast hon var på topp var 2007, men sa jag du klagade ju då också. Allt kan jämföras, men då är det inte mer än rättvist att du jämför något med dess likbördiga motståndare eller som i detta fall tetra mot tetra.

Jag fick ett pressutskick där Åkesson lanserade ett nytt prestigevin på det miljöriktiga och smidiga tetraformatet. En liter vin i kartong. När jag först läste lanseringen blev jag nyfiken, ett prestigevin tappat på tetra, tydligen släppte de en Ch9dP på tetra förra året och nu var det dags för en Côtes-du-Rhône Village. Samtidigt kan jag inte låta bli att höja på ögonbrynet en aning, prestigevin och tetra rimmar dåligt. Vad händer med lagringspotentialen, pappformatet och ökad volym för samma peng? Desto roligare att de vill att jag skulle ta en smaktitt på beställningsvinet Åkesson Côtes du Rhône Villages Domaine de Pauline 2008 (nr 71284, 99 kr, 1000ml)

Prestigevin?

Doften känns ursprungstypisk om än något nedtonad, rödbärigt, småsöta körsbär eller är det blandbärssaft. En stramare ton med något örtigt inslag. Inte speciellt inbjudande men ändå inte dålig.


Smaken är desto bättre, slank men ändå lite småfyllig med gott om röda bär. Syran lyfter upp helheten och tillsammans med avslutande örter bildas en trevlig om än något strömlinjeformad helhet. Eftersmaken är kort och hyfsat balanserad. (79-80p)

Två tetror på en vecka, personligt rekord,

Bara för att ha något att jämföra med så häller jag upp ett tidigare köpt matlagningsvin, Fair & Square Red 2009 (nr 6517, 63 kr, 1000ml). När jag provade detta tidigare kunde jag konstatera att någonstans mellan den turboladdade frukten, den kemiska disktrasetonen och avsaknanden av struktur och tanniner fanns en god avsikt med ett fairtrademärkt matlagningsvin. Nu hade det blivit riktigt trött och smakade dessutom kartong. (69p)

I jämförelse står Åkessons tetra som en klar segrare, men något prestigevin handlar det inte om. Jag kan möjligen rekommendera detta om man vill ha med ett rött vin på picknick, då krav på glas och passande tillbehör är sekundära. Dessutom tror jag att i en jämförelse med motsvarande 70 kronors "vanlig" flaska så står sig detta väl, säker kan jag inte vara då erfarenheterna är för ringa.

Frågan som väcks, kan man buteljera ett prestigevin på tetra? Om man bortser från den mentala spärren så undrar jag vad denna förpackningsmetod gör med vinet? Skulle varit intressant att prova Ch9dP:en, är det någon som har gjort det?

Billigt fick samma försändelse med posten.

Tills nästa gång. Hoppet är det sista som överger en torsdagstrött pappa...

La Ferme Du Mont Côtes du Rhône Village " Le Ponnant" 2009. Uppdragen hopar sig..

Vardaglig poesi på flaska

Jaha då satt man som kassör också, inte bara vinhandlare som utnyttjar min oförmåga att säga nej nu har det spritt sig till föreningslivet också. Det positiva är att det knappast finns någon risk att bli sysslolös.

Likt en skiva som hakat upp sig fortsätter utforskandet av det senaste 12-packet från Tom. I ett försök att nyansera mitt sökande försökte jag hitta en svensk importör, efter ett trevligt mailväxlande med producent och Sigva (vilket visade sig vara den svenska importören) fann jag att just de viner som jag var på jakt efter inte fanns i det svenska sortimentet. Däremot finns följande viner:

Côtes du Rhône Premiere Côte 2007 99kr
Saint-Joseph Parcelle de Jean 2007 219kr
Châteauneuf-du-Pape 2007 304kr
Côte Rôtie Bonneveaux 2007 479kr
Hermitage Arena Mica 2007 499kr

Dessa ligger i RS, vilket innebär privatimport vilket i sin tur innebär outforskade inköpskanaler för mig. Tur att La Ferme Du Mont Côtes du Rhône Village " Le Ponnant" 2009 redan fanns med i min låda. För att utrycka mig mild så tycker/tyckte jag att 07:an av samma vin var riktigt bra. Om man ska tro Robert Parker så ska 09:an vara ännu bättre, han har i alla fall belönat den med en poäng till.

Upp till bevis:
Vilken frukt, renaste mörkahallon och mognavinbär samsas med salmiak, lite chark och över det hela ringlar en sval ton där allehanda franska örter ingår tillsammans med en känsla av sten. Det känns utrycksfullt, vitalt och juvenilt men ack vad inbjudande.


I munnen bjuder vinet till, oj vilken drag, härlig slank munkänsla med tillräcklig fyllning för att nå ut i varje skrymsle i munnen. Mörkröd ung frukt, pigg syra och kännbara tanniner som sköljer över i slutet likt den finaste sand. Även här finns något svalt och fräsht, mineral kanske någon skulle säga men så bevandrad är jag inte. 


Eftersmaken är syrligt läskande med örter, mörka körsbär, salmiak och en liten bittersvans. Möjligen något för kort för att vara riktigt, riktigt bra.


Det underbara i dagsläget är det bångstyriga men ändå förvånandsvärt följsamma utrycket, vinet sköljer över sensorerna i munnen och triggar de flesta utan att för den delen väga över någonstans. Det är läskande, personligt, uttrycksfullt och ungt på en och samma gång. Jag har sagt det förut om säger det igen, fasiken vad jag går igång på detta. (89-90p)


Tills nästa gång. Arbete och möte, idag blir det inte många familjetimmar...

Cuvee du Vatican Côtes-du-Rhône Village 2009. Julen som inte liknade någon annan jul..

Vad som syntes bli ett öppet mål, blev en halvmiss.

Vad föredrar ni på julbordet, eller snarare vad tycker ni er inte kunna vara utan. I bästa High Fidelity anda, fast inte lika diktatoriskt och hatiskt som Berry, listade vi julbordets topp 5. Det hela fortskred civiliserat men nog är det konstigt vad vissa föredrar.

Mina topp 5:

1. Odiskuterad  första plats och en given plats oavsett om det vankas julbord eller bara ensamt till bredden fyllt på en tallrik, mina hjärtkärl skriker men jag kan inte vara utan revbenspjäll.
   
2.  Lika enkelt som genialiskt gott, ägghalvor med majonäscreme och räkor.
   
3. Ett måste som jag inte tänkte på innan det hettade till var den obligatoriska smörgåsen, mjukt, förföriskt vörtdoftande med en smakrik (gärna flera) skiva ost.
   
4. Nu börjar vi närma oss de platser som möjligen kan diskuteras och som rent av skulle kunna bytas ut om nöden verkligen krävde. Men den lokalrökta laxen med tillhörande romsås är lika förföriskt fet som smäktande len. Fantastiskt god men frågan är om denna inte gör sig bäst på tu man hand tillsammans med dillkokta färskpotatisar.
   
5. Kanske inte riktigt så gott men har en tendens till att alltid leta sig in på tallriken, nubbesallad. Tillskillnad från de övriga ett måstesällskap, alltså det måste finnas något annat till på tallriken annars faller tjusningen och det kladdiga blir bara för kladdigt.

Så vad är er topp 5?

Har ni tänkt på vad mycket väntan det är på julafton, kanske inte lika outhärdligt som när man var liten och berget av julklapparna under granen eskalerade och tenderade att bli ett Mount Everest av förväntningar, farhågor och fingerkli. Varför inte göra det bästa av det, hitta en lugn vrå, slå upp ett trevligt glas och ät något riktigt njutbart till. Något som du faktiskt själv väljer och som inte är betyngd av vare sig traditioner eller ett täcke socker.

Är 09 det nya 07 i södra Rhône?

Mitt val föll på getost och ett bekant rött, Cuvee du Vaticans Village som ingen vinsniffande bloggläsare möjligen kunnat undgått. En ny årgång, 09, ska tilläggas men nog fanns samma förföriska helhet, franska örter, vitala röda frukt och insmickrande känsla av närvaro i denna. Men till skillnad från förra gången känns det som att det saknades lite wow-känsla för att nå de riktiga höjderna. Eller så har jag blivit bortskämde med vad 109 kr kan leverera, för om man bara får ett glas uppslaget så nog är det ungt allt men ack så förföriskt lättsamt.

Skall ätas färsk.

Getosten är ett kapitel för sig, när vi provsmakade var säljaren minst sagt oengagerad. Lika ovanligt som opassande när det kommer till gårdsproducerade produkter, om jag letar efter okunskap, lathet och ovilja att sälja ett koncept kan jag lika gärna vända mig till närmaste snabbmatskedja och dessutom få en leksak på köpet. Men här mitt bland rykande hemmagjord glögg, egenrullade karameller, målade krussiduller och huttrande korvgubbar. Nog för att vi fick en smakbit, och jag måste medge att produkten kan tala för sig själv men ändå. Skärpning.. Synd och skam att biten av hård men ändå smältande god ost hade förpassats till ammoniak träskets oändliga vara, kan inte riktigt med ost som smakar och framförallt luktar gammalkofta och getpiss.

Tills nästa gång. Se nu till att ha en riktigt god, fortsättning...

La Ferme Du Mont Côtes du Rhône Village " Le Ponnant" 2007. Efter sol kommer regn..

Källaren börjar ta form och kunna presentera både en och annan godbit, ett av mina återkommande dilemman som jag säkerligen delar med många där ute är hur jag ska kunna köpa, smaka och lagra utan att göra allt för stora hål i plånboken. Singelflaskor är med andra ord ett nödvändigt ont, eller gott beroende på hur man ser på saken. En väg att vandra är över andra sidan sundet, sätt ihop en salig blandning och prova dig fram, finns både en och annan som faktiskt sätter ihop provpaket åt dig och dessutom till en mindre peng än om du skulle blanda själv. Trevligt, enkelt och förhoppningsvis gott. I ett egenkomponerat provpaket kom kvällens gäst.

Oj! La Ferme Du Mont Côtes du Rhône Village 2007s 60% Grenache och 40 % Syrah ger ifrån sig en stor fruktdriven doft med mörkröd nästan blå frukt, sviskon, björnbär, aningen jästa vinbär. Nästan lite likörvarning i all dess prakt. Missförstå mig inte nu, doften är stor men härligt god. Känns varken spretig eller burdus möjligen att det finns aningen örtighet och en ung bångstyrighet men helheten är övertygande. En av de mer kraftfulla CdR vinerna jag doftat på.


I munnen är vinet fylligt med gott om upppiggande syror som tillsammans med en förnimmelse av mineral ger en sval munnkänsla. Frukten drar åt det mörkare hållet och förstärker det personliga och stora intrycket. Avslutet är kryddigt med gott om uttorkande kännbara tanniner. Eftersmaken är läskande med lite jästa vinbär, blåbär samt en smaksam närvaro av faten. Lite för kort för att vara riktigt, riktigt bra men vad gör det när det är så lockande och lätt att ta en klunk till.

Om det inte skulle vara för den något korta eftersmaken och min hatkärlek till vinbärslikören så skulle detta kunna klättra över nittiostrecket, men nu stannar det på övertygande 89 pinnar. En helgjuten upplevelse som får mig att lite drömskt snegla på producentens Ch9dP.

Skam den som ger sig, två dagar öppnad i kylskåpet har gjort susen. Nu dag tre bjuder vinet upp till en i det närmaste total upplevelse, vinbärslikören är borta och frukten har blivit ett snäpp mörkare. Det finns en harmoni genom hela upplevelsen, inte finstämt utan mer storslaget. Eftersmaken är fortfarande lite i det anonymaste laget för att bli riktigt storslaget men oj vilket vin, väger man dessutom in priset blir detta en av mina bättre upplevelser i år. (90p)

Fascinerande att producenten är den förre friidrottaren Stéphane Vedeau  som 2003 körde igång vinmakandet på domänen. Att han lyckats bevisas i 2007 års upplaga där han förrutom att behaga mig även tillfredsställde den amerikanska advokaten som också delar ut 90 poäng till denna Côtes du Rhône Village och övertygande 96 till domänens Ch9dP. Båda går att få tag på hos Atomwine.

Tills nästa gång. Finns det en finns det flera...

La Chablisienne Petit Chablis 2008 och Cuvée du Vatican Côtes-du-Rhône Villages 2007. Vinlöst pappafirande..

Inget mer vin denna månad. Varför? Ja inte beror det på alkoholen i sig utan snarare ett ställningstagande. Min kära fru har inte druckit en droppe på flera månader, bloggandet och dess extensiella berättigande behövde ifrågasättas dessutom väntar flera spännande provningar i februari/mars så att smaklökarna kan behöva vilan för att nämna några skäl.

Men när kära fadern fyller kan jag inte låta bli att rycka in och lägga mig i. Kvällens viner bara "måste" luftas och så klart provsmakas. Först ut till förrätt bestående av en variant på toast skagen med lax var en Petit Chablis.

La Chablisienne är ett kollektiv med betoning på kvalitet. Kollektivets närmare 300 medlemmar brukar 1200 hektar i Chablis vilket motsvarar nästan en tredjedal av all vinareal i Chablis. Viktigt att notera är att vinerna som har beteckningen Premier Cru, Grand Cru och/eller Vielles Vignes från kollektiver skördas och vinifieras var för sig.

Petit Chablis 2008 (nr 5585, 109 kr) är Vinunics enklaste Chablis från detta kollektiv. Mina förväntningar är milt sagt lågt ställda. På frågan var föräldrarna har fått tag på flaskan kommer svaret: -Vet inte troligtvis på någon finlandsbåt. Ett inte allt för betryggande svar men korken ska likväl skruvas av. Doften som möter är ung, inte lika fruktdriven som Brocards Petit Chablis 2008 utan mer subtil och med mer distinkta toner av mineral i form av något som kan liknas med musselskal. Härligt men kanske lite annonymt med en liten spretande frukt. Smaken är fylligt mjuk med en len ren frukt och en tvist av citrus på slutet, ingen störande beska och vinet känns fräsht samtidigt som det är lent inställsamt. Eftersmaken dröjer kvar så pass länge att tankarna hinner ikapp och jag konstaterar att det är riktigt gott. Medan jag står försjunken har papsen hunnit smaka och han säger: - Det var riktigt lent och fint det här.. Och jag kan bara hålla med. En mycket trevlig bekantskap som gör att jag osökt börjar snegla mot La Chablisiennes kvalitets cruar med något drömmande i blicken..

Kvällens andra vin behöver ingen närmare presentation. Cuvée du Vatican Côtes-du-Rhône Villages 2007 (109 kr per flaska). Fick mina föräldrar att köpa ett sexpack något som varken de eller jag ångrar. Vinet var kanske något mörkare och burdusare med en mer påträngande alkohol än förra gången vilket troligtvis beror på en något för varm serveringstemp. Undrar vad som händer med lite lagring? Ska försöka hålla tassarna borta från de som är kvar.

Tills nästa gång. Vinlöst är tydligen ett töjbart begrepp...

Cuvèe du Vatican Côtes-du-Rhône Villages 2007. Mmm Vin..

Då var det dags, lådan är hemma och korken är dragen. Men först några ord om vinet i fråga. Cuvée du Vatican Côtes-du-Rhône Villages 2007 (109 kr per flaska) innehåller 80% grenache och 20% syrah. Hälften mognade i tank och hälften i foudres. Den tillverkade upplagan är liten och vinet är gjort av Karine Diffonty, till skillnad från domänens châteauneuf som görs av maken Jean-Marc.

Doften är fruktmättad med en hint av ek och örter. Det är verkligen en inbjudande rödbärig doft som går åt det solmogna varma hållet. Smaken tar vid med ett lite svalare intryck, kryddigt, mörkmustigt, lite salmiak men åndå ganska slankt. Tanninerna finns där men inte i överflöd, eftersmaken är riktigt trevlig men ganska kort. Känslan av förvåning infinner sig och skapar ett habegär och formulerar tankar i stil med: Var det verkligen en Côtes-du-Rhône som är så mustig och smakrikt eller var det bara något som du fått för dig? Det är bäst att ta en klunk till för att vara på den säkra sidan.

Jag har definitivt inte belägg för att slänga mig med uttryck som ursprungstypiskt, årgångstypiskt, fynd eller liknande proffesionella termer men nog känner jag igen smaken från andra viner med liknande ursprung och druvsammansättningar. Den för mig svårdefinierade men igenkännande doften och smaken som kan liknas med hallon eller jordgubbar men som drar mer åt ett sötstickigt håll, eken som lurar i bakgrunden och örterna som kittlar lite längre bak på tungan. Ne allt finns där bara lite mer än vad jag har upplevt från viner i samma prissegment.

Tills nästa gång. Väntar med spänning på vad som kommer från Bristly i nästa mail...