onsdag 6 januari 2010

Alain Graillot Crozes Hermitage 2007 och Petit Chablis Domaine Sainte Claire 2008. Föräldar på besök..

Här kan man snacka om Syrah eller rättare sagt syra, näst inpå frätande syra. Mer om det snart innan måste jag bara säga. Kallt! Nu har det varit riktigt kallt. 26 grader på den nedåtgående skalan och ett vinterväder som pressar ner temperaturen i min stackars källare.

Föräldrar på besök och lammsteken är ett faktum. Gnid in och marinera i citron, vitlök, oregano, peppar och olja. Låt den vila i ett dygn för att sedan nå 65 grader i en 150 graders ugn. Till det rotgrönsaksgratäng och skysås. Detta plus fem timmars luftning var vad som krävdes för att Alains Crozes Hermitage 2007 skulle komma till sin rätt.

Vid första anblicken eller rättare sagt första sniffen var jag fast. Vilket härligt vin att dofta på. En näst inpå burdus doft står som en kvast ur glaset. De blåröda bär och frukterna slår nästan omkull min associationsförmåga. När jag kommer till sans finner jag mestadels björnbär, lite hallon en smula vinbär och ett uns blodstänkt järn allting inramat av en fin trälåda. Det är riktigt härligt att sniffa på.

Smaken däremot är inte riktigt lika härlig, det är framför allt syra. En smått bedövande syra som nästan förtar alla andra intryck. Lite frukt ja vist, blyga björnbär och vinbär inramat av en tannindiskret eklåda. Vinet är maffigt även om det kanske fattas lite i mitten. Eftersmaken är lång med russin och riktigt mogna katrinplommon. Som jag sa tidigare är det först till maten fem timmar senare som vinet kommer till sin rätt, det har tillkommit lite kryddig enbär och syran har lagt sig något. Smakerna känns mer integrerade och till lammet är det riktigt gott. För mig är detta en helt ny upplevelse, ett bångstyrig vin som jag inte kan annat än gilla. Absoult inte för alla men prova gärna. För egen del ska det bli riktigt intressant att se vad som händer med detta om några år.

Först ut denna kväll hade vi Brocards Petit Chablis Domaine Sainte Claire (nr 5588, 99 kr). Frisk lite söt tropisk frukt med inslag av gula äpplen, citrus och mineral. Doften är inbjudande och tillräckligt komplex för att locka till en sipp. I munnen känns vinet visköst med lite smörighet, lite mindre frukt än i doften och en ganska framträdande gryddighet som leder associationerna till rökt grapefrukt. Avslutet är ganska långt med mer av den inledande äpplen, faktiskt lite år äppeljuice. Det är framförallt frukten och kryddan som utmärker vinet i dagsläget.
Helhetsintrycket blev riktigt bra, trevligt, lättsmält och väldigt passande till skaldjursinslaget i förrätten.

Summa summarum en väldigt trevlig, god kväll med passande vinval trots den inledande kommentaren från Papsen på frågan om hur Crozes Hermitagen smakade.
-Jag vågade inte säga något först men till maten var vinet riktigt bra.

Tills nästa gång. Fördjupningen får vänta...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar