En välbehövlig paus från allt vad heter blöjbyten, göra mat, vakna av skrik mitt i natten, gå upp när man inte vill, för att nämna några. En oas av vuxenliv innan nästa barn kommer, något som verkar bli ganska snart om man ska gå efter hur magen beter sig. Jag säger bara: Stanna kvar!!!
Strax efter anländande bjuds thebufé, scones som inte var av denna värld uppbackat av ett bord med mer socker orienterade godsaker. Själv fastnade jag på sconesen, bakade runda, fjäderlätta, spröda men ändå fasta och en smak som bara smälte i munnen. På med fikonmarmelad och en lagrad blåmögel och himmelriket öppnar sig. Jag kan säga att jag inte var hungrig när middagen serverades tre timmar senare. Men äta bör man annars.., tre rätter ackompanjerade med husets vinval. Till förrättens skagentoast serverades 2007 Cave Vinicole d’Orschwiller Riesling (vinet importeras av Sigva och finns bara i restaurangsortimentet). Doften var allt igenom anonym med en liten nyans av frukt och en klar besvikelse, smaken var av den fylliggare sorten med lite mer frukt och en minimal krydda som avslutades lika fort som eftersmaken. En klar besvikelse även om det inte var helt fel till den krassen som låg i botten av röran, i sällskap med den feta tonen var det något som gick igen i vinet.
Nästa rätt eller fel beroende på hur man ser på saken, var en oxé som hade sett sina bästa dagar med en himmelsk potaisgratäng, vinet till var 2006 Neil Ellis Cabernet Sauvignon (nr 23000, 159 kr) en fruktbomb med de druvtypiska svartavinbären en aning plommon och en liten trälåda. Smaken var fylligt fruktig med ett tydligt uppstramande slut, ett gediget om än något saftigt helhetsintryck med en ganska lång eftersmak gjorde att detta trots mina egna något stramare preferenser var kvällens höjdare.
Måste medge att mina samlade intryck från denna middag var ganska svala, kombinationen av för välfyllda glas, mat som inte kändes vällagad, omkringsittande sällskap som snarare strävade efter fylla än fylliga smaker och en sista som bestod av panacotta med infrysta smaker av skogens bär tillsammans med hostmedicinsluktande likväl smakande Amfora Muscat d'Alexandrie (nr 3100, 65 kr) gjorde att kvällens klarast lysande stjärna var min bordsdam. Tack för ett härligt stopp på var livs resa.
Tilläggas bör att jag inte på något sätt är berest när det gäller kullinariska begivenheter. Jag vet endast att lyssna till mina egna smak preferenser och dessa måste jag nog säga efter detta besök får sitt lystmäte bättre tillfredställt på hemmaplan. Men det är fantastiskt skönt att få allt serverat och när servicen dessutom stundtals blixtrar till kan man lugnt luta sig tillbaka och njuta av Herrgårdsvistelsen trots en vinlista som lämnar mycket kvar åt fantasin och ett frukostbord med få varma rätter.
Tills nästa gång. Herrgården blev en upplevelse...
Ps. Just ja höll på att glömma, Schloss Boosenburg (nr 1966, 45 kr), helt ok alkoholfritt alternativ med halvtorr frukt som avslutades med en överraskande vinös känsla. Kan helt klart rekomenderas. Och ett jättetack till mina föräldrar som ännu en gång gjorde att vi kunde göra en vuxen utsvävning. Ds
Intressant läsning och en bra bild av hur det alltför ofta ser ut när det gäller helgpaket o dyl. Det som fattas är kunnande och framförallt engagemang. Det är som att man räknar med att kunderna inte kommer att klaga utan vara helt nöjda med fin miljö o lugn o ro. Dessutom är det sällan samma folk som kommer tillbaka gissar jag. Vinlistan var verkligen ingen inspirerande läsning.
SvaraRaderaSamtidigt tycker jag det är väldigt klokt att inte låta bristerna förstöra det tillfälle till avkoppling som bjuds. Det finns ju trots allt sådant som är viktigare än mat och dryck
Jo det är sant att i detta forum är det maten och drycken som står i fokus och sett ur det perspektivet var det en besvikelse. Men sammantaget var det mer än väl värt pengar och tid.
SvaraRadera