Kientzler Tokay Pinot Gris Kirchberg de Ribeauvillé 2000. Vi hade i alla fall tur med vädret..

Smultron

Jordgubb

Nu ska jag sluta tjata om trädgårdens attribut, en sista anhalt bara vid barnens favvobär. Hur många har smultron, jordgubbar och hallon tio meter från ytterdörren? Jasså inte, aja något ska man ha för att man bor på "landet".

En till sak som är bra med att bo på "landet" är just närheten till den samma. Snabbt iväg och grilla en korv eller två medan regnat samlar kraft för ytterliggare en omgång. Tio minuters promenad och lite joxande och smack så befinner man sig mitt i skogen med brinnande brasa, tokiga ungar och en korv i handen. Underbart!

Gårdagens lilla har legat till sig ett bra tag i källaren, Kientzler Pinot Gris Kirchberg de Ribeauvillé 2000 (ca 70 riksdaler) på halva hittade jag i Atomwines reaback, just denna är slut sedan länge men det brukar alltid dyka upp något nytt intressant till ett pris som är alldeles för svårt att motstå.

Mogen lite oxidativ doft med inlagda persikor, musselspad, honung och krusbärssaft. Spännnade, moget och eget. Har lite svårt att sätta fingret på om det bara är intressant eller om den dessutom är god.

Munkänslan är åt det rundare hållet, men fortfarande hyfsat torrt, gula mogna äpplen, något småoljigt, balanserad syra som tar tag i sluttampen och lyfter upp helheten. Ganska gott om oxidaktiva inslag och en personlighet som balanserar mellan udda, spännande och god.

Eftersmaken är bra lång, bokna äpplen, något musselskal och en citrustvist långt bak i bakgrunden. (86-87p)

Jaha, vad va det här då. Finns vissa likheter med den söta tokji som jag drack nyligen men fräschare mer återhållen och såklart inte lika söt. Finns även vissa likheter med jura vin, med sina oxidaktiva drag. Tror att jag gjorde helt rätt i att ta denna nu och inte senare, trots vissa invändingar är det en spännande dryck med bibehållen stuns och charmiga egna drag.

och hallon

Tills nästa gång. Grattis Sverige, ännu en gång visar vädret sin charm...

Eric Lichtlé Gewürztraminer 2007. Vem hade kunnat ana?..

Hälla blint, ja tack gärna

Jajaja, nog för att jag inte utger mig för att vara ett textförfattande geni men förra inlägget var i värsta laget till och med för mig. För att klargöra, kräftspa, är alltså en plats inte helt olik andra avslappande och välmående anläggningar där det centrala i behandlingen utgörs av och med kräftor och inte en doft eller smak. Dissorienterad är jag sällan om aldrig men däremot desorienterad desto oftare på sistone. Det värsta i kråksången är att jag trots denna klara fadäs inte kan lova bättring, så börja nu inte att lusläsa mina texter för mer fel än rätt kan uppenbara sig.

Välpackad

-Tänk på att det är vitt, right back at ya. Hedersknyffeln Ulf skickar en blindbock till norrlandsskogarna. Och ta mig tusan, om karln gör nåt gör han det ordentligt. Efter att ha löpt amok med tejp, bubbelplast och handdukar! Krävdes en smärre jailbreak för att komma åt innehållet. -Är det säkert att det bara är en flaska, hör jag i periferin när jag ursinnigt river plast. Jo, det ska "bara" vara en även om mina tvivel finns. Men tillslut, dyker den upp. David, står det på så jag har nog kommit rätt.

Nedan följer såldes en studie i, vad David inte vet om vin som faktiskt kan vara värt att veta.

Dag 1
Lätt gyllengult med en ganska vattnig kant.
En första sniff ger ganska tydliga halvsötrieslingvibb, sedan kommer en ganska påtaglig mineralstensatack, för att sedan följa upp med lite rök. Doften är först lite blyg med bra mycket mer mineral än frukt, efter ett tag i glaset släpper det loss en aning.

Munkänslan är lite småfet nästan rund först, stramas upp bra av mer mineral än frukt. Stenigt som i backen, lite småbeska drag och en fyllighet som förföljer en i varje skrymsle i munnen.

Eftersmaken är lång, med gul småfet frukt, litche och lite mer beska stenar, lite som flinta luktar.

Eftersmaken vill inte riktigt ge sig, och nog är det riktigt smarrigt allt. Inget för den svagsmakade men mums va många olika skepnader detta visar upp och då är det bara dag ett. Inte lika syrastinnt som jag är van men kvaluttan är det verkligen inget fel på. Fasiken va jag gick igång på detta, blint is tha shit. Ca 14 grader, kanske lite väl ivrig efter upppackande men nyfikenheten tog ännu en gång överhanden.

Men vad är det för något? Fatlagrad riesling? Nja. Men nog är det en riesling att döma av frukt och sten. Några år på nacken? Jo, all ungbångstyrighet är borta men fortfarande bra vitalt, fast något syrafattigt, säg 2005-2007. Av fyllighet, komplexitet och tryck i smak och framförallt eftersmaken tyder det på några pinnar upp på kvalitetsstegen. Äsch nu lägger jag av för denna gång.

Dag 2
Direkt från kylen, där var den där tropiska tonen igen, nästan lite vaniljpäron när jag tänker på saken. Vispa runt lite och mer mineralkaraktär kommer till ytan.

Kylskåpskall är munkänslan bra mycket friskare, bättre tryck i frukten nu även om mineral insalgen är minst lika påtagliga. Munkänslan är fyllig, snudd på rund med en skön balans, finns en liten uppstramande knorr på slutet som liknar lite grapebeska.

Eftersmaken är lång med  rund frukt och stenigare drag.

Jäklars vilket gott vin, riktigt smarrigt och bättre nu med lite lägre temp, fräshare liksom. Gissningen landar fortfarande på en seriös riesling, säg 2006-2007, gissningsvis Tyskland men de fylligare tonerna kanske skulle kunna vara Alsace. Med högre temp blir vinet följdsammare och följsammare, riktigt smooth. Läge, producent, det ligger helt beyond mina skills. (90-91p)

Avmaskerad fransos?

Av med folien och solklart, jag håller Eric Lichtlé Gewürztraminer 2007 i handen. Ok att det enligt hörsägen är en av de bästa Gewürztraminer som finns, men Alsace gewürst istället för Tysk riesling! Och jo, med facit i hand tyckte jag att den dämpade syra och den leena munkänslan var lite riesling atypisk men ändå. Äsch, jag känner mig nöjd och är väldigt glad och ytterst tacksam, tack ännu en gång, över att jag blev en vinupplevelse rikare. För det här var seriöst riktigt goa grejjor, vill ha mer.

Kalaset är över

Tills nästa gång. Idag fyllde vår lilla stora pöjk 2...

Söderfors Herrgård. Herrgårdsupplevelse med scones, service och tillhörande vinpaket..

 

En välbehövlig paus från allt vad heter blöjbyten, göra mat, vakna av skrik mitt i natten, gå upp när man inte vill, för att nämna några. En oas av vuxenliv innan nästa barn kommer, något som verkar bli ganska snart om man ska gå efter hur magen beter sig. Jag säger bara: Stanna kvar!!!

Strax efter anländande bjuds thebufé, scones som inte var av denna värld uppbackat av ett bord med mer socker orienterade godsaker. Själv fastnade jag på sconesen, bakade runda, fjäderlätta, spröda men ändå fasta och en smak som bara smälte i munnen. På med fikonmarmelad och en lagrad blåmögel och himmelriket öppnar sig. Jag kan säga att jag inte var hungrig när middagen serverades tre timmar senare.

Men äta bör man annars.., tre rätter ackompanjerade med husets vinval. Till förrättens skagentoast serverades 2007 Cave Vinicole d’Orschwiller Riesling (vinet importeras av Sigva och finns bara i restaurangsortimentet). Doften var allt igenom anonym med en liten nyans av frukt och en klar besvikelse, smaken var av den fylliggare sorten med lite mer frukt och en minimal krydda som avslutades lika fort som eftersmaken. En klar besvikelse även om det inte var helt fel till den krassen som låg i botten av röran, i sällskap med den feta tonen var det något som gick igen i vinet.

Nästa rätt eller fel beroende på hur man ser på saken, var en oxé som hade sett sina bästa dagar med en himmelsk potaisgratäng, vinet till var 2006 Neil Ellis Cabernet Sauvignon (nr 23000, 159 kr) en fruktbomb med de druvtypiska svartavinbären en aning plommon och en liten trälåda. Smaken var fylligt fruktig med ett tydligt uppstramande slut, ett gediget om än något saftigt helhetsintryck med en ganska lång eftersmak gjorde att detta trots mina egna något stramare preferenser var kvällens höjdare.

Måste medge att mina samlade intryck från denna middag var ganska svala, kombinationen av för välfyllda glas, mat som inte kändes vällagad, omkringsittande sällskap som snarare strävade efter fylla än fylliga smaker och en sista som bestod av panacotta med infrysta smaker av skogens bär tillsammans med hostmedicinsluktande likväl smakande Amfora Muscat d'Alexandrie (nr 3100, 65 kr) gjorde att kvällens klarast lysande stjärna var min bordsdam. Tack för ett härligt stopp på var livs resa.

Tilläggas bör att jag inte på något sätt är berest när det gäller kullinariska begivenheter. Jag vet endast att lyssna till mina egna smak preferenser och dessa måste jag nog säga efter detta besök får sitt lystmäte bättre tillfredställt på hemmaplan. Men det är fantastiskt skönt att få allt serverat och när servicen dessutom stundtals blixtrar till kan man lugnt luta sig tillbaka och njuta av Herrgårdsvistelsen trots en vinlista som lämnar mycket kvar åt fantasin och ett frukostbord med få varma rätter.

Tills nästa gång. Herrgården blev en upplevelse...

Ps. Just ja höll på att glömma, Schloss Boosenburg (nr 1966, 45 kr), helt ok alkoholfritt alternativ med halvtorr frukt som avslutades med en överraskande vinös känsla. Kan helt klart rekomenderas. Och ett jättetack till mina föräldrar som ännu en gång gjorde att vi kunde göra en vuxen utsvävning. Ds

Michel Fonné Riesling Tradition 2007. Och så kom snön..

Snön kom, och det med råge. Skottning och lek med L i årets första snöyra, härligt! Förkylningen då? Jo den är kvar, åtminstone i näsan. Ahh så tråkigt att vara berövad och smått bedövad och inte kunna njuta av dofter och smakare. Men skam den som ger sig. En liten lättning och ner med näsan i glaset.

Svavel och lite unken frukt. Ja kanske inte det bästa första intrycket. I med lite mer luft och dofterna börjar släppa även om det är i det blygsammaste laget. Kanske var lite väl ivrig med en näsa som släpper igenom dofter med liknande intervall som en sinuskurva. Jo nu blev det lite mer heads on, bokstavligt talat. L:s bravader kräver uppmärksamhet vilket resulterar i en skvimp med glaset och följdaktligen vin i näsan. Vet inte om det är näsköljning med vin eller en topp i kurvan men nu känner jag en hel del gula äpplen, tropisk blommighet toppat med honung och lite petro. I munnen känns det lite tunnt med en liten "själkig" ton i mitten och en liten beska i slutet. En del blommor och lena toner av honung letar sig också fram och stannar kvar relativt länge. Hur var vinet frågar T? Jo gott, lättsamt, läskande lättsmält men kanske lite tunt är den spontana reaktionen. Kanske lite väl beskt också, tänker jag samtidigt som glaset ställs undan. För att göra upplevelsen rättvisa korkar jag igen och väntar på en friskare näsa. Michel Fonné Riesling Tradition 2007 (nr 90298, 99 kr) lockar inte till återköp utifrån dagsformen, vi får se om det presterar bättre i morgon eller dan efter.

Tills nästa gång. Jag kan se ljuset..