Besvikelse.. Igen..

Jaha ja, i ett försök att bringa lite flärd och livsnjutning i en smått kaotisk tillvaro går mina tankar mot mindre men bättre. Alltså halvflaskor i guldkantad svenssonstil, tanken är lite av en nystart och och en källa till inspiration och glädje. Ett format som är mer tillgängligt och bättre anpassat än de "stora" flaskorna. En snabb koll på SB visar att utbudet av halvflaskor över hundringen (ok ett trubbigt verktyg men ändock ett verktyg) är skrämmande dåligt där det dessutom blir en uteslutande fight mellan Italien och Frankrike. Om man tar bort amaroneflaskorna som jag personligen tycker är lite svåra att matcha med mat och de riktiga kanonerna (Château Cos d'Estournel 2005, Château Figeac 2005, Château Haut-Brion 2005, Château Léoville-Las-Cases 2005, Vigna Seré Passito Rosso 2003) återstår 10 olika vinval. Och då har jag inte brytt mig om att kolla lagersaldo vilket i sin tur säkerlien decimerar utbudet något mer.

En snabb koll visar att de flesta av de "dyrare" halvflaskorna befinner sig antingen i depån, hos leverantör eller i någon av de tre största städerna. Alltså ännu en gång är jag hänvisad till beställning och således får jag förlita mig på andras förmåga att plocka det jag vill ha.

I min första beställning fick jag veta att ett av vinerna, Château Pibran 2006 (nr 98259, 135 kr), är slut hos leverantör och såldes inte går att få tag på. Jag påpekar något mindre försynt att den finns kvar i vinkällarbutikerna varav biträdet något ansträngt säger att hon ska kolla upp det. Jo det stämmer, vi kan göra en internleverans. Alltså från slut till leverans, nöjd lägger jag på luren.

Beställningen dimper in och förväntningarna är på topp. Jag ska tillägga att jag inte på något sätt är vidare bekant med vare sig Italienska slott (Castello di Fonterutoli nr 32130, 147 kr, 375 ml), eller andra Italienska storheter (Brunello di Montalcino nr 12357, 149 kr, 375 ml). Eftersom det ordinarie sortimentet inte anger årgågnar får jag förlita mig till senast provade årgång. 2006 för Castellon och 2004 för Brunellon, minst sagt lovande år i Italien. Här kommer bakslaget, Brunellon kommer i årgång 2002. Ok nu kanske det inte gör något om man som jag inte har smakat någon Brunello tidigare, jag har således inte referenser till "hur" det ska smaka. Men jag har förväntningar, förväntningar att jag inte ska få ett vin från ett "katastrof" år, förväntningat att denna upplevelse ska bli lite utöver det vanliga, förväntningar som gör att känslan är smolkad redan innan öppnandet. Nej retur och pengarna tillbaka.

Men inte något ont som inte för något gott med sig. Castellon var som en elegant, lyxig, strömlinjeformad Alfa Romeo. Mums.. men mer om det i nästa inlägg

Tills nästa gång. Så var de bara nio...