torsdag 18 juni 2009

Beni Duilio Castellani Riserva 2004. Dead or alive?..

Detta är flaskan som har utstått lagring i solljus, temperaturskillnader på ca 15 grader, en flytt samt ryggläge i källaren. Det är dags att korka upp en av mina äldst bevarade flaskor. Ca 1.5 år i min ägo, ingen hissnande siffra men med tanke på vad den har fått utstå en evighet. Flaskan har hunnit få en solkig etikett och lite mögel på korken. Så nu kommer frågan, är vinet dött eller lever det?

Jo det lever i allra högsta grad, riktigt härlig frukt med lite krydda, jordgubb och framför allt körsbär möter näsan med en näst inpå helt integrerad ek. Vinet doftar vitalt och får det att vattnas i munnen. Smaken tar vid i frukten, vinet är ganska slankt utan att bli tunt, lite kryddigt. Tanninerna finns där i bakgrunden och de pigga syrorna skvallrar om att det säkert skulle hållt ett tag till i källaren. Eftersmaken sitter kvar ett bra tag och lite läder med torkad frukt träder fram. Helheten är angenämt lättdrucket utan att bli intetsägande, läskande och ett perfekt "vardagsvin".

Dag 2 visar vinet fortfarande upp samma vitalitet, en något svalare serveringstemt gör det upplevs lite stickigare samtidigt som det inte blommar ut helt, men ok. Frågan är om Beni Duilio Castellani Riserva 2004 (nu 2005 nr 22328, 127 kr) kommer att dyka upp igen i en snar framtid? Kanske när den byts till den starkare årgången 2006, kanske aldrig. Definitivt inte snart då det finns mycket annat spännande att prova. Bör tilläggas att när vinet dracks 2007 visade det inte upp samma trevliga anlete. Vill mig minnas att det kändes tunt och intetsägande.

Tills nästa gång. Den som lever får se...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar