Middag med BaroloBoys..

Tydligen var det en middag som skulle till för att lusten skulle återvända, för hur kan man inte bli inspirerad av en bjudning hos chez Barolista. Bloggen har däremot blivit lite avskalad, ut med lite gammalt, ännu lite mer fokus på foton och såklart vin och mat. Och voilà, nytt försök. Stort tack för en kväll som inte glöms bort i brådrasket och ett extra stort tack till kvällens värd för en helt fantastisk upplevelse, tack!

Pilgrimsmussla och puré på jordärtskocka med tryffel

J.J Prüm Wehlener Sonnenuhr Spätlese 1989

Verget Chablis 1er Cru Fourchaume och Vaillons 1996

Kalvbräss

Ceretto Bricco Rocche Barolo Brunate 1982 och 1985

Vaktelterrin

Confiterade vaktellår

Ceretto Barolo Riserva 1964, kvällens vin, ett magiskt vin

Ceretto Barolo Brunate 1964

Ceretto Bricco Rocche Barolo 1982, 1985 och 1990

Kanin, Kal Johan, parmesan, pancetta, pasta och dragon

Ceretto Bricco Rocche Barolo Brunate 88,89 och 90 Magnum

Château Latour 1931

Companhia Vinicola da Madeira Malmsey 1880

Ceretto Barolo Riserva 1964 var helt enkelt kvällens vin för mig, elegant, skir, rosor, eterisk med ett gott stänk mjölkchoklad. I munnen är det lätt, nästan lite söt frukt, balanserat med mjuka finfinkorniga tanniner och en lång slingrande eftersmak. Helt enkelt magiskt gott och satt som en smäck tillsammans med de ankfettsconfiterade vaktellåren.

Vafan säger man, gissar sent 2000 tal och den galet unga Ceretto Bricco Rocche 1990 visas upp. Sötbärig som attan, urtjusigt med en munkänsla som både är inställsam, komplex och förförande men också ung med gastkramande tanniner och precision. Lång kakaobitter eftersmak som riktigt biter sig fast i lustcentrat. Det här skulle jag vilja dricka om säg sådär 10, 20, 30 år.

Château Latour, seriöst, CHâTEAU LATOUR, vem hade kunnat ana att den cassisdoftande åldringen var en Château Latour från före andra världskriget. Ja inte jag i alla fall. 1931 var tydligen inte det bästa året för det beryktade vinet men ojojoj va härligt att få smaka. Förutom cassis fanns det lite aska, lövhög och en omedelbar drickbarhet, både glas och påfyllning försvann i ett rasande tempo.

Näst sista glaset var galet, galet koncentrerat, galet hög syra och galet gott till några väl valda chokladbitar. Hur kan det vara annat än galet när vinet är från förförra århundradet. Companhia Vinicola da Madiera Malmsey 1880 var lika gott som galet överraskande.  

Tills nästa gång. Magiskt, helt enkelt magiskt!...

Pst. Och ett stort tack för alla uppmuntrande ord, de gjorde också underverk för lusten.

Psst. Mer ingående noter hittar du här.

Olio Intini, vilket trevligt besök..

Gaah, blev påmind å det grövsta vad trevligt jag hade på förhösten 2013. Ja alltså svensk förhöst, i Apulien var det snarast sensommar, varmt och gott. Framförallt gott, det mesta är redan summerat av Fredo, men lite till bilder från samma besök kan jag bjuda på. Och komihåg det bästa av allt, Intinis oliv oljor finns att köpa i Svedala, närmare bestämt hos Apulienssmak. Varför man vill ha Intinis oljor, förutom att de har en fräschör och smak som är svårslagen? För att de passar så förträffligt bra till alla slags vegetariska alternativ man kan hitta på, sa jag att mister Intini himself är vegetarian. Även den tråkigaste broccoli blir riktigt häftig med några droppar Bio eller Cima di Mola, bara för att nämna en kombination.

Tills nästa gång. Nu ska här rullas snö...

Champagne, inte bara till nyår..

Triss i Champagne

Har inte riktigt bestämt mig men någon av dessa blir det när 2013 äntrar 2014, eller rättare sagt timmarna innan för vem vet om jag orkar hålla mig vaken ändå in i klockringen. För att inte tala om att det är bäst att dricka det gottaste först när smaken är på topp.

Om ni ännu inte har köpt bubbel till nyår har både Tomas och Elvis satt ihop lite tips.

Tills nästa gång. Gott gammalt, gott nytt, allt gott...

Apulien, Che Buono!..

Solnedgång i Apulien, Italien

Trulli i Alberobello

Polignano a Mare

Sommarhuset

Olivträd på bakgården

Allodlare och vinmakare, Marco

Vinplantor

Inlagda oliver

Piero Intini, Olio Intini

Enrico Giordani, Terra Jovia 

Barolo i plastglas

Mozzarellarulle med skinka

Sassicaia 2008 på vinbaren Panta Rei

När jag blev tillfrågad om jag ville vara en del av Che Buono fanns det inte mycket att tveka på. En solid tanke, sprida det goda italienska från små importörer, de behöver verkligen all hjälp de kan få, genuina produkter med den gemensamma nämnaren, kvalitet. Exakt hur och vad som kommer av detta återstår att se men något riktigt gott, det kan jag lova. Och snacka om smakstart, Roberto från Apuliens smak bjöd ner oss till hans föräldrahem i Gioia del Colle, i hjärtat av Apulien.

Vi hade ett minst sagt fullspäckat schema, där det ena överträffade det andra. Eller vad sägs om mozzarella makande, olivoljeproducerande, vinmakarmiddag, pastarullande eller ett besök hos grannen Marco för att nämna något. Snacka om att mitt första Italienbesök gav mersmak. Tyvärr kan jag inte lägga all tid på att återge alla intryck, för jo det är verkligen overload av allt gott, nu måste allt det som har förbisetts under mina dagar borta tas igen. Men det kommer med all säkerhet dyka upp en hel del goa saker, om inte här så på Che Buono.

Återstår bara att tacka, tack Roberto, Mamma Francesca och Pappa Nick, vilken otrolig gästfrihet, helt fantastiskt faktiskt. Och tack alla ni små härliga producenter, som tog er tid och lust att återge lite av er kärleksförklaring till jorden och vad den har att ge. Och tack till mitt resesällskap, längesedan jag hade så roligt med the best of the worst. Slutligen ett till min familj, utan er hade jag fortfarande varit utan min första, men absolut inte sista, resa till Italien.

Tills nästa gång. Tillbaka till vardagen...