Château le Puy 2010..

Château le Puy 2010

Biodynamisk Bordeaux som klockar in på övertygande 12,5 %. Nej flaskan är inte några årtionden däremot har Château le Puy 2010 (köpt på Eckerölinjen för 189 kr, finns på SB för 256 kr) anor tillbaka till början av 1600-talet. Dagens vin är lagrat 2 år på begagnade fat och består av 85% Merlot, 14% Cabernet Sauvignon och 1% Carmènere.

Ung potent doft strömmar ur kuporna vid öppnandet. Frisk rödbärig frukt mot en mörkare svalare botten. Något örtigt och floralt dansar också kring i näsan, riktigt skön sniff faktiskt. I munnen är det friskt, mycket frisk. Det är riktig svung i syran, bären är röda som går mot mörkröda och snyggt polerade. Det florala och örtiga återkommer även här och avslutet stramas upp med ganska mjuka, finkorniga men bra uttorkande tanniner. Eftersmaken är lång och fruktsmackande.

Det är verkligen en frisk uppvisning i vad bourdeaux kan uppbåda utan allt för mycket extraktion och fat. En, vågar jag säga, claret som bjuder både på frukt, diskreta fat och ett skönsjungande uttryck med struktur, egenhet och lagringsduglighet. Uttrycket växer med tid, bären blir mörkare och hela uttrycket blir lenare.

Tills nästa gång. Länge sedan 4 flaskor kändes för få...

Middag med BaroloBoys..

Tydligen var det en middag som skulle till för att lusten skulle återvända, för hur kan man inte bli inspirerad av en bjudning hos chez Barolista. Bloggen har däremot blivit lite avskalad, ut med lite gammalt, ännu lite mer fokus på foton och såklart vin och mat. Och voilà, nytt försök. Stort tack för en kväll som inte glöms bort i brådrasket och ett extra stort tack till kvällens värd för en helt fantastisk upplevelse, tack!

Pilgrimsmussla och puré på jordärtskocka med tryffel

J.J Prüm Wehlener Sonnenuhr Spätlese 1989

Verget Chablis 1er Cru Fourchaume och Vaillons 1996

Kalvbräss

Ceretto Bricco Rocche Barolo Brunate 1982 och 1985

Vaktelterrin

Confiterade vaktellår

Ceretto Barolo Riserva 1964, kvällens vin, ett magiskt vin

Ceretto Barolo Brunate 1964

Ceretto Bricco Rocche Barolo 1982, 1985 och 1990

Kanin, Kal Johan, parmesan, pancetta, pasta och dragon

Ceretto Bricco Rocche Barolo Brunate 88,89 och 90 Magnum

Château Latour 1931

Companhia Vinicola da Madeira Malmsey 1880

Ceretto Barolo Riserva 1964 var helt enkelt kvällens vin för mig, elegant, skir, rosor, eterisk med ett gott stänk mjölkchoklad. I munnen är det lätt, nästan lite söt frukt, balanserat med mjuka finfinkorniga tanniner och en lång slingrande eftersmak. Helt enkelt magiskt gott och satt som en smäck tillsammans med de ankfettsconfiterade vaktellåren.

Vafan säger man, gissar sent 2000 tal och den galet unga Ceretto Bricco Rocche 1990 visas upp. Sötbärig som attan, urtjusigt med en munkänsla som både är inställsam, komplex och förförande men också ung med gastkramande tanniner och precision. Lång kakaobitter eftersmak som riktigt biter sig fast i lustcentrat. Det här skulle jag vilja dricka om säg sådär 10, 20, 30 år.

Château Latour, seriöst, CHâTEAU LATOUR, vem hade kunnat ana att den cassisdoftande åldringen var en Château Latour från före andra världskriget. Ja inte jag i alla fall. 1931 var tydligen inte det bästa året för det beryktade vinet men ojojoj va härligt att få smaka. Förutom cassis fanns det lite aska, lövhög och en omedelbar drickbarhet, både glas och påfyllning försvann i ett rasande tempo.

Näst sista glaset var galet, galet koncentrerat, galet hög syra och galet gott till några väl valda chokladbitar. Hur kan det vara annat än galet när vinet är från förförra århundradet. Companhia Vinicola da Madiera Malmsey 1880 var lika gott som galet överraskande.  

Tills nästa gång. Magiskt, helt enkelt magiskt!...

Pst. Och ett stort tack för alla uppmuntrande ord, de gjorde också underverk för lusten.

Psst. Mer ingående noter hittar du här.

Château Labegorce Margaux 1999. Det här fyller jag gärna mitt ägg med..

Château Labegorce Margaux 1999

Undrar om det bara är jag, har inget direkt motivation att laga något spännande i påsk. Antagligen hänger det ihop med att vi mestadels är bortbjudna men ändå. Äsch, lika bra att göra det enkelt för sig mellan allt turnerande, ta fram en redig flaska vin, stek på några skivor entrecote och njut.

Det här är precis vad som behövs för att dra upp mungiporna till öronen. En härlig fyllig intagande doft, svarta vinbär, mörka bär, lite jord, aningen rostade fat och allt insvept i en homogen småeterisk slöja, Riktigt mycket kraft kvar i den här doften och på intet sätt vare sig trött eller särskilt mogen. I munnen beter det sig exemplariskt, slankt men fylligt, mustigt men med pigg följsam frukt, en väl avvägd dos fat och precis på mognandets rand. En dryck som fungerar att ta i små kontemplativa sippar men funkar ännu bättre i lite större slösaktigare klunkar tillsammans med en lika slösaktig tugga kött. Mmmm, eftersmaken klingar av ganska snabbt, men på intet sätt snörpligt utan snarare ekstramt med en fin skjuss frukt. (89-90p)

Påskägg, vuxenvarianten

Tills nästa gång. Glad påsk på er allihop..

Chateau Filhot 1999 och Domaine de Bresse. Gräsligt..

Lökig - gräs

Gräs - i behov av solbränna

O - gräs

Blommigt - gräs

Jag har varit inne på det tidigare, och jag kan inte lova att jag slutar, det som utgör största delen av vår 1400 kvm tomt är gräs. Gräs som får min näsa att rinna, gräs som är behaglig för små barnfötter att beträda, gräs som skänker ångest och motion. Juryn är fortfarande ute, men det lutar åt att de gräsliga egenskaperna är övervägande possitiva, men vem f*n vet vad jag tycker nästa gång det är knähögt och det spöregnar. Vad vore alternativetet, en helt stenklädd trädgård, buskar, träd, äng? Nej, gräs it is.

Vinet, något ur fokus

Något mer som kommer i fler utföranden än vad som är möjligt att hålla reda på är ost och vin i kombination. Vad sägs om småmogen Sauternes, mild blåmögelost och en naturligt sötkoncentrerad fikonmarmelad? Låter väl helt ok, men inte ikväll. Chateau Filhot Filhot 1999 var något för finstämd för att möta Domaine de Bresses ammoniakinslag i kanten, för att inte tala om att marmeladen var i sötaste laget. Nja, vad göra? Jag bytte ut vinet, som i sig var riktigt gott, till Toni Hartls mer sötmättade BA Syrah 2006 som ändå stod öppnad i kylskåpet. Den ökade sötman rundade av den småfräna kanten och sötman i marmelad samt vin spelade bättre ihop. Funderade på att byta ut marmeladen mot saffranskryddad honung och inte ta någon bit av ostkanten, kanske testar det ikväll.

Chateau Filhot Filhot 1999 (köpt hos der Wein Weber för 12,60 euro) behöver ett extra omnämnande. För, trots att det fick sitta en stund på avbytarbänken kvällen till ära, är det inte var dag man hittar drickfärdig Sauternes runt hundralappen. Handlar du enbart på ditt lokala SB kan jag lova att det aldrig kommer att ske.
  
Doften är sötmättad, stor med gott om pigg aprikososande frukt. En tvist på slutet som drar mot mandelmassa blandat med lacknafta.

Munkänslan är balanserat söt med en mycket trevlig och bra pigg gul frukt. Finns drag av mognad men känns snarare homogent färdigt än komplext och kontemplativ. Slutet stramas upp och tyvärr försvinner smakerna aningen för fort.

Eftersmaken är medellång och inleder med gula russin för att sedan gå över i saffran och en mer stramare ton. (87-88p)

Riktigt trevlig där all småfet barnhull försvunnit, direkt drickbart med en härlig struktur. Inte stort på något sätt utan bara färdigt, precis rätt.

Jag gick i andra ring

Tills nästa gång. Men nuså, vädret alltså...

Château la Tour de By 2007. Haga, del ett..

Lugn

Då var vi på plats, strålande väder, inga oroväckande samtal och en låda vin levererad och förhoppningsvis en lämnad. Det är en go tid vi lever i. Önskar bara att min kära fru inte behövde dras med gravsmärtor, eftersom de inte försvinner av min önskan får vi glädjas åt att det inte finns någon bättre plats för att stå ut.

Äntrade scenen för helgens begivenheter igår kväll, sängläge och slötitt på den engelska versionen av den svenskt utspelande kvinnohatarseriens första del, kee? Jo, ungefär lika solklart som att engelsktalande ska bryta på svenska och då och då slänga in svenska fraser, befängt om du frågar mig.

Vinbaren är stängd på helgen

Just ja, innan var vi in en sväng på Gränby, blev påmind ännu en gång över hur oinspirerande utbudet av halvor är. Högg tillslut en Château la Tour de By 2007 (nr 3083, 79 kr, 375 ml).

Det är en trevlig doft, inte värst inställsam men nog vet man vart man är. Strama plommon, krutrök, lite gödsel något småblodigt och lite kött. Som sagt, jag gillar, klassiskt, lite ogint men ändå inställsamt.

Smaken är åt det stramare hållet men ändå med en hyfsat generös frukt, kärnan är lite smågrön, nästan själkig men ändå med hyfsad fyllighet. Överlag bjuder uttrycket upp till en ok drickbarhet, om man är lagd lite åt det asketiska hållet bör tilläggas. Avslutet snörper upp bra med både lite beska och hyfsat bitiga tanniner.

Eftersmaken är torr med mer stram frukt och lite kärnbeska. (83-84p)

Nja, går inte att värja sig mot att det är ett skönt tjut i en lite småvrång stil. Men helt ärligt tror jag inta att det är den bästa versionen som står på hyllorna nu. För 79 kr halva och 149 kr hela kan man få bra mycket roligare saker.

Chirre? Nja

Testade också Icas rotfrukts chips, trevlig knaprig konsistens, varje rotfrutkssmak kommer fram med en balanserad sälta och flottighet. Överlag mer mat än snacks men riktigt trevlig.

Tills nästa gång. Nu träning och vattenaktiviteter...

Château Bernadotte 2002. Grattis eller n(å)t..

Oj, oj undrar hur många som har gjort denna matchning dagen till ära. Trots det är jag så långt från ultramonarkist som man kan komma, även om jag har tjänat hans majestät konungen med bravur i ett tidigare liv. Nej det är övriga familjen, och då främst den kvinnliga sidan hos oss som kan se och känna tjusningen med lite glitter och glamour. Å andra sidan vilka behöver inte lite glitter och glamour. Bordeaux är glitter och glamour nog för mig, eller rättare sagt så får namnet att kittla till lite extra i vinnerverna.

Vi  fokuserar på det svenska konungariket med dess franska härkomst. Intressant att Aftonbladet inte kände samma starka dragning åt det monarkiska den 21:a Juni 1976, nu känns det som att de flesta blaskor är ute och cyklar.

Men, men ett vin är ett vin och om det har några år på nacken, kommer från Bordeaux och prismatchas väl kan jag säkert ta det till mitt hjärta. Även om det nu besudlas med ett anrikt namn, å andra sidan känns det som att anrika namn står som spön i backen från den här delen av Frankrike. Här kan du läsa mer om producenten.

Château Bernadotte 2002 (nr 94079, 139 kr) lanserades som nyhet någon gång under våren, 2001:an finns i BS för det facila priset av 269 kr. Nog snackat här kommer intrycken, begynnande mognad i form av integrerad ek, svarta mogna vinbär och plommon. En inbjudande utfyllande men ändå åt det slankare hållet. Lite topptoner av likör som förvillande nog gör att tankarna går mot något Italienskt i inledningsskedet. Efter ett tag landar det dock pladask i Cabernet Land.

Smaken är av det slankare slaget, gott om läskande syror och ännu mer småkorniga uttorkande tanniner. Ett drag av sura körsbär tillsammans med en blåröd frukt gör att tankarna ännu en gång går mot den avlånga stöveln. Men även här landar vi sannerligen i svartvinbärsbusken efter lite luft under vingarna.

Eftersmaken är torr med ett stänk av något grönt, sedan kommer plommon och vinbär tillsammans med de sedvanliga ektouchen

Gott, ja faktiskt riktigt gott efter ett tag. Fullt vital frukt och en utvecklande drickfärdighet gör att nästa flaska får vänta lite. Första gången på länge som jag villrådigt letade efter mer när glaset var tömt. En ganska redig bottensats tillsammans med fyra törstiga strupar hade en förvinnande åtgång på den stackars flaskan.

Tills nästa gång. 10, 9, 9, vad nu det är värt...

Château Pibran 2006. Grattis! I efterskott..

Snön yr och svärmor förblir insnöad, eller om det var sjukdom. Fredagshjälpen är iallafall utebliven. Men skam den som ger sig, vi har farit runt som tettingar hela familjen för att i all hast fejja huset så att det är representabelt för vännen J.

Ett försenat trettioårsfirande och ett slott är på sin plats. Château Pibran 2006 (nr 98259, 135 kr 375 ml) en Cru Bourgeois från västra stranden med en druvsammansättning av 70% Merlot och 30 Cabernet S har druckits på flera håll i vårt avlånga land. Den allmänna meningen är att det helt enkelt är för dyrt i förhållande till prestation.

Vad kan man då förvänta sig? Jag, allt och inget. Om jag spenderar 135 kr på en flaska vin hoppas jag att det ska leverera ett fullt drickbart alternativ med finess i både doft och smak. Eftersmaken ska dessutom dröja sig kvar åtminstone så pass länge att jag hinner förnimma vad det faktiskt smakade. Med det sagt spelar det faktiskt ingen större roll om det är en halv eller helflaska, i dagens läge dricker jag sällan ur en helflaska. Det är helt enkelt upplevelsen som ska vara värd priset.

Till en början känns Château Pibran 2006 för dyr, eller rättare sagt det känns dyrt. Doften är rikligt mörk mustig med röda bär doppad i mörk choklad, en aning svarta vinbär,plommon, lite gröna toner, en aning blyerts och nästan lite dill. Allt inramat av en cederask, mustigt och välgjort. Smaken tar vid med samma intryck dock mindre tryck i frukten och desto mer tryck i tanninerna som riktigt snörper till munnen. Eftersmaken sitter i aningen kort för att vara riktigt bra men vinbärskänslan finns där. Intrycket blir ganska elegant stramt med en återhållen frukt. Frågan är om det är 135 kr bra? Trots att jag tämjer tanninerna med en krämig Brie skulle jag vilja att helheten höll ihop bättre där doften dessutom lovar lite mer än smaken kan leverera, å andra sidan är det en trevlig bekantskap. Trots lagringsduglighet kommer jag inte att köpa det igen, men det handlar snarare om att det finns så mycket annat roligt än att vinet är dåligt.

Tills nästa gång. Vi får se hur det fungerar efter ett dygn i flaskan...

Ps. Ett dygn i flaskan märktes knapt, tanninerna var kanske lite mer polerade men annars samma härliga rättframma doft och strama smak. Till kantarellpanna med fläskfilé spelade de rödfruktiga tonerna perfekt och grädden tog bort den sista strävheten. Ett mycket trevligt sällskap, både humant och i dryckesväg. Vännens kommentar får avsluta: - Är det en sådan där dyr sak?!? Ds. 

Château Baulos la Vergne 2001. Mmm Bordå..

Ja nu återstår frågan om det verkligen är Mmm.. med Bordeau eller är det den romantiserade bilden som har lagt ett rosa skimmer över mina små grå. Den Château La Tour de By 2004 som jag smakade tidigare i somras väckte mersmak, men efter denna har det varit runt på B-sidan. Så det var kanske inte mer än naturligt att när blickarna kastades på BS fastnade den på Château Baulos la Vergne 2001 (nr 82488, 86 kr) en bordå med några år på nacken och ett nästinpå misstänksamt lågt pris.

Hur var det nu med de fördjupade kunskaperna?
I likhet med sina storebröder från den högra sidan består Château Baulos la Vergne 2001 mestadels av Merlot, närmare bestämt 85% med den resterande delen Cabernet Franc. Château Baulos ligger i Fronsac och ägs av svensken Frederik Olsson. Slottet producerar årligen ca 35 000 flaskor av stockar med en genomsnittsålder på ca 30 år. Fronsac ligger väster om mer kända Saint-Emilion.

Så hur var då vinet?
Jag möts av en otroligt inbjudande doft. Mörkt och murrigt med lite multna löv men också en hel del frukt i form av svartvinbär och plommon. Faten finns där men är integrerade och lämnar mest lite vanilj och mörk choklad. Smaken är slank med lite mindre frukt, även om både vinbären och plommonen kan skönjas tillsammans med mörkchoklad och lite vanilj. Avslutet är lite kryddigt med en aning rått kött och en hel del sandpapperliknande (nollans sandpapper) uppstramande tanniner. Eftersmaken är långt med mestadels grön paprika men även här dröjer sig lite mörk frukt kvar. Riktigt intressant och jag förvånas över hur väl detta passar min gom. Om jag ska klaga på något så är det den gröna tonen och en något ihålig mitt men å andra sidan är det riktigt personligt och det är mer än vad man kan säga om de flesta andra viner för 86 kr på SB. Så ett telefonsamtal bort och ni har ett fullgott vardagsvin en trött  lördagskväll.

Tills nästa gång. Det är Mmm.. med bordå...

Ps. Passade bra till spjället med mos, riktigt bra tilll manchegon med fikonmarmeladen och slutligen slank det ner med en liten choklad bit.Ds

Château la Tour de By 2004. Vadå, bordå?..

Jag vet inte om det framgår vilken nybörjare jag verkligen är på vin. Troligtvis allt för väl men det är lite av tanken och tjusningen. För att understryka detta ännu en gång provar jag mitt första röda Bordeau. Château la Tour de By 2004 (nr 3083, 73 kr 375 ml) ligger i SB:s ordinare sortiment, ett sortiment som annars präglas av bristen på Bordeau i en "svenssonprisklass". Så det är med stor nyfikenhet som jag tar min första sniff. Doften är kraftigt fruktig, utan att bli syltig inställsam, eken känns väl integrerad och helheten är fylligt nyanserad med lite kryddighet. Min spontana tanke blir att detta är ett vitalt vin trots några år på halvflaska, trevligt. Det är i smaken jag märker den största skillnaden mot något annat vin jag smakat. Det är rödfruktigt, svarta vinbär ganska slankt fast med en tydlig kropp och sedan blod, rött kött och lite bark. Har aldrig tidigare känt så tydliga drag av de sistnämnda smakerna, fast man kan tro att det är knasigt så är det gott, riktigt gott. Tanninerna finns där utan att bli för påtagliga och eftersmaken är lång med en viss grön själkig smak.

Till den närproducerade hängmörade köttbiten med bea var det kanon. Snacka om en helhetsupplevelse.

Tills nästa gång. Måste bara smaka riktigt mogen Bordå...