BattenfeldSpanier Frauenberg Riesling GG 2013..

Vilket vin! Först tillknäppt, aristokratiskt med mer mineral, syra och underliggande komplexitet än frukt. Två dagar senare har det blommat ut, den som väntar på något gott, vidöppen rieslingtypisk doft med sval tropisk frukt, citrus och ett stenrös i bakgrunden. Smaken är fokuserad utan att bli allt för knivvass, frukten är åt det topiska hållet men stringent. I munnen kommer uttrycket smygandes, först ganska generös, aningen ihålig men sedan kommer en våg av balanserad citrussyra, komplexitet, sten och en blyg pikant beska. Eftersmaken är lååång, syrlig och ytterst läppsmackande.

BattenfeldSpanier Frauenberg Riesling GG 2013 (köpt via Atomwine för 349 dkk) känns fortfarande rasande ung men till skillnad från direkt efter plopp går det utmärkt att dricka nu. Det här kommer med största sannolikhet skänka massor av glädje i många år framöver, känns dumt att inte hoppa på det biodynamiska BattenfeldSpanier tåget, vem vet vart den här turen slutar.

Tills nästa gång. Tänk att det ska gå så fort när man är ledig...

Champagne, rött tjut och platt riesling..

 

Augusti, nytt jobb, nya rutiner och allmänt hurtande på agendan. Men först, de sista självande dagarna av Juli, ett kärt återseende av Ulfmannen och Timpan. Såklart fördes inga noter och såklart står man på läktaren och kikar ner på sin egna förödmjukelse, tur att man inte står där ensam. Att nämnas bor dock att A Christmann Idig 2009 är sjuk, ingen druvkaraktär, tillhörighet eller syra för den delen. Platt livlöst och allmänt tråkig. Tillsammans med Guigals Côte-Rotie Brune et Blonde 2009 var det besökets bottennapp. Den sistnämnda var inte dålig bara allmänt tråkig och själslös. Tur att vi drack en del annat som fick hjärtat att slå ett slag extra, Castello dei Rampolla Sammarco Toscana IGT 2009 hade en skön mix av slank supertoskan, balanserad surkörsbärskompott och stallbacke. Klart bättre dag 2 så resterande flaskor får gott vänta. Andreas Gsellmans Traminer 2011 var precis lika god och personlig som när jag testade den sist tillsammans med Peder, som sagt, bara att beklaga att det inte är lika lätt att få tag i framöver för det här är bra på alla plan. Besökets fyndvarning kan mycket väl vara Eric Rodez Blanc de Noirs Grand Cru, för 331 kr får man ekologisk odlad pinot, delvis fostrad på fat med väldigt mycket personlighet, supergod helt enkelt. Ja just ja, Bartolo Mascarello Dolcetto d'Alba 2009 kan mycket väl vara den mest barololika dolcetto jag smakat, eller godaste för den delen. Ett inte helt misslyckat slut på Juli med andra ord.

Tills nästa gång. Undrar just om den där rödtjutsrieslingen har slutat blogga eller...

Mystery bottle - Compliments rödtjutsUffe

C.H. Berres Erdener Treppchen Riesling Auslese 2010

En inte helt vanlig sms-konversation :

Jag: Det enda jag vet är att det inte är någon 71:a :)

    Uffe: Några gissningar

J: Riesling eller annan obskyr druva, 2005, Tyskland varm del eller sval del av nya världen. Nå?

    U: Du sejfar :)

Jag: Haha klart, men annars ingen aning. Är jag helt off?

    U: Nejdå, stryk obskyr druva så har di kommit sanningen närmare!

J: Så du menar att det inte är Scheurebe eller silvander :)

    U: Hihi! Nix!

J: Men inte bara riesling, eller?

    U: Silvaner heter det väl? ;)

    U: Jodå

    U: Men du vill ha in något fruktigare?

J: Så himla mkt tropisk frukt, för att inte tala om att det tog 3 dagar att vädra bort all bensin ;)

J: Det sista tyder dock på riesling i min bok

    U: Hahaha!

    U: Müsko med bensinen - det trodde jag inte

D: Förutom det är uttrycket väldigt intakt, gastkramande syra i slutet dock och simmigt sött innan. För att inte tala om supergott! :)

    U: Fullständigt ointegrerat då med andra ord! Härligt! :)

    U: Gastkramande ;)

    U: Jag provade en variant på 11:an på Vinordic och Holy Macaroni vilken syra!

J: And the winner is?

    U: Vet faktiskt inte!

J: Hahaha kommer du inte ihåg vad du gett bort;)

    U: Du är min spejare ;)

J: Äsch det här börjar bil absurt, lika bra att dra folien ;)

    U: Have fun! :)

Och ja, roligt är det minst sagt. Både att få blint samt något som jag i vanliga fall varken köper eller dricker särskilt ofta. C.H. Berres Erdener Treppchen Riesling Auslese 2010 var en riktigt charmig sötbomb, inte helt integrerat men öj vilken frödjefull dryck. Att den sedan håller någon vecka i kylskåpet och utvecklas åt helt rätt håll gör inte saken sämre. Som sagt, verkligen roligt att prova blint. Stort tack Ulf!

Tills nästa gång. Sweeet!...

Middag med BaroloBoys..

Tydligen var det en middag som skulle till för att lusten skulle återvända, för hur kan man inte bli inspirerad av en bjudning hos chez Barolista. Bloggen har däremot blivit lite avskalad, ut med lite gammalt, ännu lite mer fokus på foton och såklart vin och mat. Och voilà, nytt försök. Stort tack för en kväll som inte glöms bort i brådrasket och ett extra stort tack till kvällens värd för en helt fantastisk upplevelse, tack!

Pilgrimsmussla och puré på jordärtskocka med tryffel

J.J Prüm Wehlener Sonnenuhr Spätlese 1989

Verget Chablis 1er Cru Fourchaume och Vaillons 1996

Kalvbräss

Ceretto Bricco Rocche Barolo Brunate 1982 och 1985

Vaktelterrin

Confiterade vaktellår

Ceretto Barolo Riserva 1964, kvällens vin, ett magiskt vin

Ceretto Barolo Brunate 1964

Ceretto Bricco Rocche Barolo 1982, 1985 och 1990

Kanin, Kal Johan, parmesan, pancetta, pasta och dragon

Ceretto Bricco Rocche Barolo Brunate 88,89 och 90 Magnum

Château Latour 1931

Companhia Vinicola da Madeira Malmsey 1880

Ceretto Barolo Riserva 1964 var helt enkelt kvällens vin för mig, elegant, skir, rosor, eterisk med ett gott stänk mjölkchoklad. I munnen är det lätt, nästan lite söt frukt, balanserat med mjuka finfinkorniga tanniner och en lång slingrande eftersmak. Helt enkelt magiskt gott och satt som en smäck tillsammans med de ankfettsconfiterade vaktellåren.

Vafan säger man, gissar sent 2000 tal och den galet unga Ceretto Bricco Rocche 1990 visas upp. Sötbärig som attan, urtjusigt med en munkänsla som både är inställsam, komplex och förförande men också ung med gastkramande tanniner och precision. Lång kakaobitter eftersmak som riktigt biter sig fast i lustcentrat. Det här skulle jag vilja dricka om säg sådär 10, 20, 30 år.

Château Latour, seriöst, CHâTEAU LATOUR, vem hade kunnat ana att den cassisdoftande åldringen var en Château Latour från före andra världskriget. Ja inte jag i alla fall. 1931 var tydligen inte det bästa året för det beryktade vinet men ojojoj va härligt att få smaka. Förutom cassis fanns det lite aska, lövhög och en omedelbar drickbarhet, både glas och påfyllning försvann i ett rasande tempo.

Näst sista glaset var galet, galet koncentrerat, galet hög syra och galet gott till några väl valda chokladbitar. Hur kan det vara annat än galet när vinet är från förförra århundradet. Companhia Vinicola da Madiera Malmsey 1880 var lika gott som galet överraskande.  

Tills nästa gång. Magiskt, helt enkelt magiskt!...

Pst. Och ett stort tack för alla uppmuntrande ord, de gjorde också underverk för lusten.

Psst. Mer ingående noter hittar du här.

Semestern 2013, inte riktigt slut än..

Svarta vinbär

Äpplen

Krusbär

Päron

De sista skälvande dagarna på den gemensamma semestern, själv tänker inte jag gå tillbaka till jobbet förrens tidigast Januari 2014, men det är en helt annan historia. Denna semester måste betecknas som riktigt bra, hunnit snickra en hel del, bra väder, bra umgänge och bra utflykter, skulle inte kunna blivit bättre egentligen. En av fördelarna med att ha egen trädgård, en gammal sådan ska tilläggas, är de skatter som bara väntar på att skördas. Förutom att vi snaskat rabarber, smultron, jordgubbar, körsbär och nu hallon i överflöd ska det skördas äpplen, vinbär, krusbär och päron. Mina barn, i alla fall valda delar, har visat sig ärva moderns bärplockargener. Själv tar jag hellre hand om än plockar och snaskar, med andra ord kompletterar vi varandra utmärkt, även här.

Keller Kirchspiel och Nierstein 2011

Det har druckits en del bra också, syskonen från Keller kan nog räknas till det bättre. Tänk att det tog nästan en vecka för att visa sitt rätta anlete men den som väntar, väntar tydligen på rieslingnirvana. Ren frukt, överlass av mineral, Kirchspiel 2011 aningen fetare och maffigare, Nierstein 2011 laservass och elegant. Om ni inte provat riktigt bra riesling är det verkligen på tiden.

À Fleur de Pampre 2012

Lite grill har det också blivit, aningen besviken på À Fleur de Pampre 2012 (nr 71776, 99 kr). Lite för mjuk, fluffig frukt och intetsägande. Ok, inte dåligt på något sätt men ibland kan viner slå halvnelson på sig själv när förväntningarna är för höga.

La Bastide Blanche 2010

Vin från Bandol

Semesterns överraskning bjöd La Bastide Blanche 2010 (nr 2262, 139 kr) på. En rejäl dos mörker, mustigt men med gott om svala örter och en släng bonnagård i doften. Smaken går i samma stil, men hallå, nog för att jag har gillat tidigare årgångar av detta vin men detta måste vara den som passat mig klart bäst. Pigg, sval och mustig mörk, lite starkvinsvibb, bra uppsnörpande tanniner, löfte om en ännu mörkare komplexare framtid, ett långt, saftigt och ekkantat avslut. Efter någon dag öppnad har vi traskat ut på landet och ner i jorden på riktigt. Smack, här ska fyllas på. (89-90p)

Annars funderar jag mest på vilka projekt hösten ruvar på, kanske skulle köra igång matbloggstjuvandet igen, lite lokalproducent besök kanske, springskorna förtjänar att dammas av ytterligare, professionellt hobbygörande och en resa till Italien blir det också ja. För att inte tala om att spendera mer ensamtid med Macka Packa, smeknamn på yngsta, livet är inte fel, inte fel alls.

Tills nästa gång. Amerikanskt ska det va, gärna syrah...

Det finns all anledning att fira..

Skål!

Trogna läsare, jo ni är ett par, har blivit rikligt terroriserad under årens lopp. Start 2009 och sedan har det gått utför, eller kanske möjligen snett uppåt. Har berikat mig med både vinösa kontakter som kortslutningar, en hel del underbara kommentarer, en och annan provtitt men mestadels egna kostsamma utsvävningar. 500 inlägg och några tusen bilder senare är jag varken särskilt mycket klokare eller kunnigare, kameran är aningen säkrare och källaren rymmer bra många fler flaskor. Inläggen kommer titt som tätt och bloggen, jo först ville jag inte utge mig för bloggare men det är jag allt, lever med mig när jag gör nya upptäckter. Lusten att förmedla det goda har blivit en del av mig och någonstans när jag drömmen om att en dag få baka in mina hobbys i den professionella kakan. Så tack, ni får nog dras med mig ett litet tag till.

Vad gör man när korkskruvsångesten är som värst? När inget man har i källaren verkar "klart" eller spännande nog att korka ur? När flaskorna ligger och hånler, tyst viskandes, ta inte mig, ta inte mig? Jo, man bjuder in en annan nörd och går bärsärk tillsammans. Några, ta vad du vill, brukar också hjälpa. Bästa kuren och ångesten är som bortblåst när första korken ryker. Sedan finns det ju all anledning att fira, far blir man ju inte varje dag. Stort grattis Ulf, det mesta är redan sagt nu återstår "bara" framtiden, härligt!

Keller Nierstein Riesling Trocken 2011

Keller Westhofener Kirchspiel Riesling
Großes Gewächs 2011

Jo det rök en del korkar denna afton, längre smaknoteringar får ni leta efter länge för sådana finns inte, men minnesvärda viner var det gott om. Först ut en liten jämförande duell från min, och mångas, källarmästare Keller. Ulf visade härliga analytiska takter och lade fram sina teser med en skrämmande exakthet, misstänker att jag som värd kanske är aningen förutsägbar, hursom hatten av för både vin och kännare. Keller Nierstein 2011 visade först lite SB takter, ungt, busigt, tropiskt, packat med mineral och en skiftande skepnad. Kan säkert lura ut mer komplexa drag men varför? Direkt lustframkallande och en fröjd i dagsläget, rieslinglycka helt enkelt. Allt annat än enkelt är Keller Kirschspiel 2011, först aningen återhållet, lite småtjurigt rent av, sedan öppnar den upp, muskulöst och finlemmat på samma gång, alldeles för ungt men vilka löften om framtida njutning. Frukt, check, mineral, check, syra, check, balans, check osv, osv.. Ett vin att åldras med och igen ett bevis på hur löjligt bra, intressant och framförallt god tysk riesling är.

Vilmart Champagne Coeur de Cuvée 1999

Inget firande utan bubbel, o vilket bubbel sedan. Nu var det min tur att leka blindbock, tyvärr är min erfarenhet av champagne begränsad men att det var champagne i glaset stod utan tvivel. Mikroskopiska bubblor, lent, gräddnougat med en antydan till nötighet och gula äpplen i slutet. Bra syra, munsmackande och harmoniskt så det hette duga. Runt 2000, jaså 1999, producent? Ingen aning men gott så innih-vete. Gaah, om jag hade outsinligt av detta skulle jag vara alkis på heltid. Vilmart Champagne Coeur de Cuvée 1999 visar igen varför man ska lagra vin och varför det kan löna sig att lägga någon hundralapp extra på sin Champagne, stort tack Ulf.

Bonny Doon Vineyard Le Cigare Volant 2008

Sedan lite käk, sallad, bröd, äppelsås, bea och mixedgrilled var perfekt till denna bättre balanserade sydfransos. Jaså inte ne, Bonny Doon Le Cigare Volant 2008 är en urtjusig amerikan med båda fötterna i den franska myllan. Här finns allt och lite till som ett grillvin ska ha, frukt, struktur, syror, allmänt medhårsstrykande men med ett mörkare bett.

 La Pèira en Damaisèla Las Flors de La Pèira 2010

Och lite till vin såklart, gärna med lite restsötma lägger Ulf till. Nog för att La Pèira en Damaisèla Las Flors de La Pèira 2010  är aningen runt och lite svulstigt men ack du milde vilken medtagande dryck. Gott om mörka bär, franska örter, lite till mörkare drag och allt samlat i en lång, mjuk men uppiggande omfamning. Snäppet slankare och tuffare än 2008:an utan att för den delen vara för krävande, en mästerlig uppvisning i redigt rödtjut.

Tio Pepe Fino En Rama 2013 edition

Avslutningsvis lite chark, undergörande Balsamico och en skvätt sherry, Tio Pepe Fino En Rama 2013 edition var precis lika pigg som häromsistens. Meen, får inte glömma den flaska Markus Molitor Riesling Zeltinger Deutschherrenberg Auslese ** 2010 som satte punkt på kvällen. Slank ner i en rasande takt, sötsyrligt godis för vuxna. Hur man kan klämma in så mycket sötma utan ett uns kladdighet är för mig en gåta. Sedan att vi kunde sitta ute till kl 23 skadade inte heller, vilken härlig kväll.

Tills nästa gång. Nu väntar lite semester i björn och tomteland...