Raymond Reserve Selection Cabernet Sauvignon 2013

Vilken jädra smäll - tajt och superfokuserat, vilket vin! Det tog ett litet tag innan det vaknade till liv men när det väl vaknade.. Underbar doft, välpolerade fat, mörk inbjudande frukt, balanserat och precis på gränsen till slösaktigt men ändå inte. Men det är i munnen det händer, det vill helt enkelt inte släppa taget. Frukt, fat, syra och tanniner är i fullständig kontroll. Vet inte om jag har varit med om maken tidigare. Det är på inga vägar klart, självfallet kommer det att poleras, utvecklas och bli en helt annan varelse. Komplexare, mjukare och säkert godare. Men idag är det häftigt, överraskande och njutbart på ett fullkomligt, direkt och fasligt lättdrucket sätt. 15% alkohol märks farligt nog inte och eftersmaken vill inte heller ge sig. Att det inte kostar mer är nästan kriminellt. Men vadå? Det gör ju att en och annan Svensson också får smaka så rara droppar. Vilket verkligen inte är fy skam det heller.

Joakim sätter som så mången gång huvudet på spiken.

Tills nästa gång. Får det lov att vara lov, ja tack!

Chateau Montelena Cabernet Sauvignon 2013

Röda äpplen, definitivt skalet på friska fräscha spröda röda äpplen. Inte bokstavligen utan det är vad som dröjer sig kvar i den långa nästan efterhängsna eftersmaken. Samtidigt funderar jag på vad som är så svårt. Varför sitter det så långt in att dra korken på vissa viner. Förväntningarna spelar så klart in, sammanhanget ska vara det rätta. Men hallå! Ibland är det bara att poppa. Gott, riktigt gott om än aningen oförlöst..

Shiit, där small det. En dag öppnad och nu fattar jag varför det var så svårt att få ur korken. Expressivt, elegant, kraftfullt med löfte om mer. Jepp, det här är skitsnyggt nu men vänta bara, det kommer med all säkerhet att växa fram ett vackrare, mer polerat jag av Chateau Montelena Cabernet Sauvignon 2013. Om vi ska gå in på detaljer, vilket tydligen är ofrånkomligt så är det fortfarande en skön dos friska röda äppelskal, resterande frukt är mörk, det finns en polerad snygg finish från faten, lyxigt skön munkänsla och syran gör sig nästan skrämmande väl påmind. Det är faktiskt aningen utmanande på egen hand i dagsläget. Mat, ja men ja tack! Men tid, det här vill jag återkomma till flera år framöver. Bara att ladda upp källaren. Priset är i sammanhanget schyst, rent av riktigt schyst. Ja jag säger då det. När Napa Cab är så här bra och tillgängligt frågar jag mig varför det inte dricks oftare.

Tills nästa gång. Årets första riktiga vårdag, det tackar vi för...

Ulf skjuter från höften..

Sommarlov, vad passar bättre än att Ulf och son kommer för att förgylla de första dagarna. Frågan var bara om barnen skulle löpa amok, och jo, fast på ett bra sätt. Lite gott fick vi i oss också, ok, inte så lite gott var det. Eftersom sommarlov snarast betyder mer jobb för en utmanövrerad pappa får det bli en bildlig återgivelse på dagarnas offer. Bäst var dock att se Ulf våndas över land, druva, årgång och annat väsentligt, blindbock ftw.

Ok, några korta lärdomar från det druckna. Årgångsmadeira är slösaktigt gott, syra, komplexitet och smuttglädje, ett kap och extra roligt att det går att få tag hyfsat enkelt. Alsace kan vara riktigt nasty, eller i det här fallet helt och hållet underbart, skulle vi vara lagd åt det hållet skulle vi ropa FYND! Vi lugnar dock ner oss och konstaterar lugnt att vi gärna hade gett någon hundring extra för just denna flaska. Tydligen hade vi ryckt samma champagne men vad gör det när det smakar så här, årgångens syra i kombination med en egen stil, mums till våfflor med syradgrädde och stenbitsrom. Mer lagrad Chablis och likaså med Ch9dp. Vit bourgogne kan vara snordyrt och minst lika gott, helgens vin med ett otroligt djup, frukt, mineralrök, rätt hanterade fat i en härlig symbios. Herr Brumont kan sin tannat även om den kanske blir aningen övermäktig som ung, Santa Duc lyckas även i en svårare årgång som 2011 och om det luktar sydrhône utan för mycket fläskig frukt är det USA.

Tills nästa gång. Och ännu är det inte slut på det goda...  

Goedhart Family Bel' Villa Vineyard Syrah 2010. Sjuk, sjukare, sjukast..

Bel' Villa Vineyard Syrah 2010

Inget snack om att doften skvallrar om ett varmare klimat, eller? Nog för att frukten är rund, smått inställsam med ett stänk marsipan, en fylligare träton och en helhet som formligen skriker soffmys. Men balansen, balansen är helskön, samtidigt som det varken blir syltigt eller för övermäktigt. Det finns till och med något svalt i den direkta och lustffyllda helheten.

Munkänslan, ja hur är den egentligen? Mörk polerad frukt i massor? absolut. Syra? Absolut, inte aggressiv men definitivt närvarande. Sval? Jotack, örter, lite sten. Avslut? Lite bittert till en början men slätas ut en aning med tid. Eftersmak? Lång bärigt stram med en lätt uppiggande träton. Helheten? Sval, följsam och balanserad med musklerna på rät ställe, inget under av komplexitet i dagsläget men tar igen det på direkt charm och balans. Pris? Skulle inte känna mig lurad om jag fått ge 50-100 spänn till, nu köper jag istället flera Goedhart Family Bel' Villa Vineyard Syrah 2010 (nr 71749, 199 kr), för när det kommer till kritan är det något speciellt med svala varmblod som dessa.

Tills nästa gång. Inte vabruari utan marssjukan...

Bonny Doon Le Cigar Volant 2009. Synd att storstan inte ligger nästgårds..

Bonny Doon Le Cigar Volant 2009

I jämförelse med den direkta och generösa 08:an som slank ner i somras känns Bonny Doon Le Cigar Volant 2009 (nr 5386, 301 kr) till en början snarast som ett småtjurigt småsyskon. Inte dålig eller oäven utan snarast lite ofärdigt. Ingenting i den stora småjästiga chokladdoppade mörka frukten, de franska örterna eller den allmänt Ch9dp aktiga doften skvallrar om vad som komma skall. Det är i munnen som det visar att jag var aningen tidig med att skruva av korken, helt klart åt det stramare hållet trots mycket mörk frukt. Syran är riktigt uppiggande och de svalare sydfranska inslagen av gummi, örter och lite kött håller sinnet på "fel" sida av Atlanten. Fast det är främst i sluttampen som det visar varför det kan vara bra att vänta, en pikant beska tillsammans med en lätt känsla av att precis ha tuggat på vindruvskärnor gör att jag återkommer till resten av innehållet nästkommande dag.

Sådär ja, dag 2 är det fortfarande högvilt i glaset, doften formligen skriker sval södrarhônetjut av klass och smaken följer i samma spår. Det finns fortfarande gott om motstånd kvar, syran, de svala örterna, den mörka mustiga frukten och det strama uppsnörpande slutet viskar fortfarande om att det kan luras fram mer med tid men nu är helheten mer balanserad, för att prata klarspråk, skitgott helt enkelt.

Tills nästa gång. Riktigt synd faktiskt...

Heitz Cellar Cabernet Sauvignon 2007. Svensk rödgran..

Heitz Cellar Cabernet Sauvignon 2007 

Ibland trillar polletten helt rätt. Efter en heldag på stan, barnvaktande föräldrar och en påse full av hötorgsgodsaker föreslog kära frun lite försiktigt ett mustigt rött, till skillnad från allt blaskigt bubbel som hällts på sistone skojade jag. Sagt o gjort, in på flaggskeppet och hem med en flaska Nappacab av det svalare slaget, det var i alla fall vad den snälla flaskvaktaren sa som rekommenderade.

Igen bevisas vilken koll, eller snarast brist på koll jag har på landet i väst. Joe Heitz var en av dem som var en del av "vi kan visste göra gott vin på andra sidan Atlanten" vågen som sköljde över Europa som en kalldusch back then. Nu tror jag inte att det är så många som betvivlar att det görs gott vin i det förlovade landet, trots det, har åtminstone jag provat alldeles för lite från over there. För bövelen männinska, Joes Martha’s Vineyard -74 har ju en plats bland Wine Spectators topp 10, ever! Hur man nu kan avgöra det? Men det är en annan fråga.  

Heitz Cellar Cabernet Sauvignon 2007 (nr 75316, 399 kr) är underbar, helt enkelt underbar. Doften drar mig ner i ett träsk av mörka mogna plommon, dito körsbär och en rejäl slev med integrerad ekmarsipan. Det som gör att jag inte drunknar utan helt sonika ligger där och plaskar slösaktigt länge är den lilla flytring av mintig fräschör som ger precis så mycket svalka som behövs för att balansera upp. Samma sak händer när jag tar en sipp, förförelse! Solmoget, smårunt, ektoppat och förföriskt balanserat med en slinga svalkande fräschör som följer hela upplevelsen. Inte en tannin i sikten men avslutet markeras med ett stramare avstamp i den något korta men perfekt sammansatta eftersmaken. Ruskigt gott på ett direkt och okomplicerat sätt som snarast tilltalar det primitiva utan att för den delen tappa en ton i intensitet eller komplexitet. Helt enkelt perfekt en kväll som denna, vad mer kan man begära.

Hario V60 Range

Som om det inte kunde bli bättre, årets julklapp till mig själv, Kaffe the right way, oh my!   

Tills nästa gång. Jo, nu är den mer röd än grön... 

Ojai Santa Barbara County Syrah 2010. Skynda, skynda..

Ojai Santa Barbara County Syrah 2010

Ojai vineyard

Förra året bannade jag mig för att inte ha köpt tillräckligt, i år höll jag på att missa när Ojai Santa Barbara County Syrah 2010 (nr 90029, 269 kr) landade på hyllorna. Tack vare Johan-Ps uppmärksamma signalerande landade några säkert i kassen, om ni mot förmodan har missat hur man kombinerar redig mat och fläskigt vin, eller var det kanske tvärt om, ta en titt igen hos någon som får snålvattnet att formligen forsa, i alla fall hos mig.

Å vilket vin, härlig varmblodig doft, jo det finns det en del blod, järn, mörkare kryddor och gott om mogen mörk röd frukt. Efter ett tag tittar en liten smörkola fram, trots allt det varma och gosiga infinner det sig en behaglig svalka. Doften formligen skriker efter att få smakas på, lika bra att göra slag i saken.

Men mums, mitt i all varm mustig frukt ringlar en svalare örtigare ton. Munkänslan är minst sagt omfamnande, balanserad, mustig, mersmakande och alldeles underbar. En skaplig kyss från ett varmare klimat, en hel del syrah karaktär och det där pigga svalkande mitt i ,det bästa av alla världar kanske? Avslutet snörper upp en aning med tanniner, som känns en aning, men är varken torra, kantiga eller tråkiga. Eftersmaken sitter i ett bra tag med saftig varm frukt och liten färskare träton. (91-92p)  

Grillade revbensspjäll

Vet inte vad jag gillar mest, att det är försvinnande gott på egenhand eller minst lika försvinnande till mina hemmagrillade revbensspjäll. Påtal om ribs, kan nog vara en av mina absoluta favoritdetaljerna på grisen, när gnagaren i mig börjar vet man aldrig vart det slutar. Denna gång körde jag dem några timmar simmandes i öl på lågtemp innan jag kokade ihop tomatpuré, chili, honung, soja, balsamico och worcestersås som fick agera skydd för grillens grymma glöd. Annars är det bara att hålla med Johan, enda felet han hittar på vinet är att det tas in för få flaskor till Sverige, jag tillägger att det är galet ett det finns så många flaskor kvar.

Tills nästa gång. Nu är det läge att njuta, se så!...

Det finns all anledning att fira..

Skål!

Trogna läsare, jo ni är ett par, har blivit rikligt terroriserad under årens lopp. Start 2009 och sedan har det gått utför, eller kanske möjligen snett uppåt. Har berikat mig med både vinösa kontakter som kortslutningar, en hel del underbara kommentarer, en och annan provtitt men mestadels egna kostsamma utsvävningar. 500 inlägg och några tusen bilder senare är jag varken särskilt mycket klokare eller kunnigare, kameran är aningen säkrare och källaren rymmer bra många fler flaskor. Inläggen kommer titt som tätt och bloggen, jo först ville jag inte utge mig för bloggare men det är jag allt, lever med mig när jag gör nya upptäckter. Lusten att förmedla det goda har blivit en del av mig och någonstans när jag drömmen om att en dag få baka in mina hobbys i den professionella kakan. Så tack, ni får nog dras med mig ett litet tag till.

Vad gör man när korkskruvsångesten är som värst? När inget man har i källaren verkar "klart" eller spännande nog att korka ur? När flaskorna ligger och hånler, tyst viskandes, ta inte mig, ta inte mig? Jo, man bjuder in en annan nörd och går bärsärk tillsammans. Några, ta vad du vill, brukar också hjälpa. Bästa kuren och ångesten är som bortblåst när första korken ryker. Sedan finns det ju all anledning att fira, far blir man ju inte varje dag. Stort grattis Ulf, det mesta är redan sagt nu återstår "bara" framtiden, härligt!

Keller Nierstein Riesling Trocken 2011

Keller Westhofener Kirchspiel Riesling
Großes Gewächs 2011

Jo det rök en del korkar denna afton, längre smaknoteringar får ni leta efter länge för sådana finns inte, men minnesvärda viner var det gott om. Först ut en liten jämförande duell från min, och mångas, källarmästare Keller. Ulf visade härliga analytiska takter och lade fram sina teser med en skrämmande exakthet, misstänker att jag som värd kanske är aningen förutsägbar, hursom hatten av för både vin och kännare. Keller Nierstein 2011 visade först lite SB takter, ungt, busigt, tropiskt, packat med mineral och en skiftande skepnad. Kan säkert lura ut mer komplexa drag men varför? Direkt lustframkallande och en fröjd i dagsläget, rieslinglycka helt enkelt. Allt annat än enkelt är Keller Kirschspiel 2011, först aningen återhållet, lite småtjurigt rent av, sedan öppnar den upp, muskulöst och finlemmat på samma gång, alldeles för ungt men vilka löften om framtida njutning. Frukt, check, mineral, check, syra, check, balans, check osv, osv.. Ett vin att åldras med och igen ett bevis på hur löjligt bra, intressant och framförallt god tysk riesling är.

Vilmart Champagne Coeur de Cuvée 1999

Inget firande utan bubbel, o vilket bubbel sedan. Nu var det min tur att leka blindbock, tyvärr är min erfarenhet av champagne begränsad men att det var champagne i glaset stod utan tvivel. Mikroskopiska bubblor, lent, gräddnougat med en antydan till nötighet och gula äpplen i slutet. Bra syra, munsmackande och harmoniskt så det hette duga. Runt 2000, jaså 1999, producent? Ingen aning men gott så innih-vete. Gaah, om jag hade outsinligt av detta skulle jag vara alkis på heltid. Vilmart Champagne Coeur de Cuvée 1999 visar igen varför man ska lagra vin och varför det kan löna sig att lägga någon hundralapp extra på sin Champagne, stort tack Ulf.

Bonny Doon Vineyard Le Cigare Volant 2008

Sedan lite käk, sallad, bröd, äppelsås, bea och mixedgrilled var perfekt till denna bättre balanserade sydfransos. Jaså inte ne, Bonny Doon Le Cigare Volant 2008 är en urtjusig amerikan med båda fötterna i den franska myllan. Här finns allt och lite till som ett grillvin ska ha, frukt, struktur, syror, allmänt medhårsstrykande men med ett mörkare bett.

 La Pèira en Damaisèla Las Flors de La Pèira 2010

Och lite till vin såklart, gärna med lite restsötma lägger Ulf till. Nog för att La Pèira en Damaisèla Las Flors de La Pèira 2010  är aningen runt och lite svulstigt men ack du milde vilken medtagande dryck. Gott om mörka bär, franska örter, lite till mörkare drag och allt samlat i en lång, mjuk men uppiggande omfamning. Snäppet slankare och tuffare än 2008:an utan att för den delen vara för krävande, en mästerlig uppvisning i redigt rödtjut.

Tio Pepe Fino En Rama 2013 edition

Avslutningsvis lite chark, undergörande Balsamico och en skvätt sherry, Tio Pepe Fino En Rama 2013 edition var precis lika pigg som häromsistens. Meen, får inte glömma den flaska Markus Molitor Riesling Zeltinger Deutschherrenberg Auslese ** 2010 som satte punkt på kvällen. Slank ner i en rasande takt, sötsyrligt godis för vuxna. Hur man kan klämma in så mycket sötma utan ett uns kladdighet är för mig en gåta. Sedan att vi kunde sitta ute till kl 23 skadade inte heller, vilken härlig kväll.

Tills nästa gång. Nu väntar lite semester i björn och tomteland...

Ojai Syrah 2009 med baconparmesanröra på Vilmas knäcke. 16 grader inomhus är inte ok..

Kvällsmys

Kvällsfika, vardag som helg, har kommit att bli en helig stund här hemma. På dagarna är det fullt upp med att serva, fixa och anpassa efter tre små men på kvällen är det bara vi/jag som gäller. Ofta ett glas vin, nästan alltid en ost och om jag inte missat, en korv bit till. De där sista två är ett kapitel för sig, tänka att det ska vara så svårt att hitta en bra bit ost och korv här på landet! Jaja, nu gällde det min första och tyvärr enda rekommenderade flaska syrah från Santa Barbara, tack Frederic för tips. Nästa gång ska jag inte vara lika snål vid köp av Ojai Santa Barbera Syrah 2009 (nr: n/a, kostade 259 kr), för det här var en riktig smakträff.

Santas Syrah

Från den mustiga smått bombastiska syrahdoften, som trots sina tydliga varmblodiga shirazblinkningar  stannar kvar på den svalare sidan. Gott om krydda, mustig mörk fruktkompott och balanserade eneträtoner. Munkänslan är fyllig med bra extraherad frukt, aningen alkohol som skiner igenom men ändå balanserat med en riktigt pigg syra som väger upp. Helheten suger tag i lustcentrat och levererar rikligt ikväll när suget efter fylligt rött formligen rusar i blodet. För även om det är mustigt blir det aldrig vare sig tråkigt eller tungt. Avslutet stramas upp med torra smakfullt småbittra tanniner och mynnar ut i en lång lite småstram eftersmak med både frukt och fat i en smaksam utmanande blandning. Efter någon dag öppnad kommer en mer mogen och homogen gestalt fram. Har dessutom tagit några kliv närmare sina franska kusiner, vete katten om jag inte gillade den bäst nyöppnad, konstigt det där.(90-91p)

Allt annat än korkat med Ojai

Mums, det är alltså i Amerika jag ska leta vidare efter Syrah, ja förutom Rhône, synd bara att prislappen gör det lite svårt för plånboken att gå vare sig på djupet eller bredden over there. Fast Ojai känns lockande, för om det här är insteg, hur smakar då topparna?

Eftersom det blir en hitt i glaset kräver kvällsfikat lite extra omtanke och såklart har jag främst vinet i åtanke vid tillmakning.

Vilken röra

Bacon- o parmesanröra på Vilmas sjufrö

Detta behövs:
Bacon
Parmesan, minst sisådär 20 månader för rondör och milda toner.
Cremé fraîche
Peppar
Björnbärsmarmelad
Kvalitetsknäcke, typ Vilmas.

Klipp bacon tunt och stek knaprigt,  riv parmesan grovt. Rör ihop med lite CF och peppar till en ganska satt massa. Ös på i riklig mängd och toppa med marmelad. En veritabel jubelhitt till vinet, ja till många vin för den delen.

Tills nästa gång. Tur att vi har kamin, annars hade vi gått på pumpen på riktigt...