Raymond Reserve Selection Cabernet Sauvignon 2013

Vilken jädra smäll - tajt och superfokuserat, vilket vin! Det tog ett litet tag innan det vaknade till liv men när det väl vaknade.. Underbar doft, välpolerade fat, mörk inbjudande frukt, balanserat och precis på gränsen till slösaktigt men ändå inte. Men det är i munnen det händer, det vill helt enkelt inte släppa taget. Frukt, fat, syra och tanniner är i fullständig kontroll. Vet inte om jag har varit med om maken tidigare. Det är på inga vägar klart, självfallet kommer det att poleras, utvecklas och bli en helt annan varelse. Komplexare, mjukare och säkert godare. Men idag är det häftigt, överraskande och njutbart på ett fullkomligt, direkt och fasligt lättdrucket sätt. 15% alkohol märks farligt nog inte och eftersmaken vill inte heller ge sig. Att det inte kostar mer är nästan kriminellt. Men vadå? Det gör ju att en och annan Svensson också får smaka så rara droppar. Vilket verkligen inte är fy skam det heller.

Joakim sätter som så mången gång huvudet på spiken.

Tills nästa gång. Får det lov att vara lov, ja tack!

Chateau Montelena Cabernet Sauvignon 2013

Röda äpplen, definitivt skalet på friska fräscha spröda röda äpplen. Inte bokstavligen utan det är vad som dröjer sig kvar i den långa nästan efterhängsna eftersmaken. Samtidigt funderar jag på vad som är så svårt. Varför sitter det så långt in att dra korken på vissa viner. Förväntningarna spelar så klart in, sammanhanget ska vara det rätta. Men hallå! Ibland är det bara att poppa. Gott, riktigt gott om än aningen oförlöst..

Shiit, där small det. En dag öppnad och nu fattar jag varför det var så svårt att få ur korken. Expressivt, elegant, kraftfullt med löfte om mer. Jepp, det här är skitsnyggt nu men vänta bara, det kommer med all säkerhet att växa fram ett vackrare, mer polerat jag av Chateau Montelena Cabernet Sauvignon 2013. Om vi ska gå in på detaljer, vilket tydligen är ofrånkomligt så är det fortfarande en skön dos friska röda äppelskal, resterande frukt är mörk, det finns en polerad snygg finish från faten, lyxigt skön munkänsla och syran gör sig nästan skrämmande väl påmind. Det är faktiskt aningen utmanande på egen hand i dagsläget. Mat, ja men ja tack! Men tid, det här vill jag återkomma till flera år framöver. Bara att ladda upp källaren. Priset är i sammanhanget schyst, rent av riktigt schyst. Ja jag säger då det. När Napa Cab är så här bra och tillgängligt frågar jag mig varför det inte dricks oftare.

Tills nästa gång. Årets första riktiga vårdag, det tackar vi för...

Heitz Cellar Cabernet Sauvignon 2007. Svensk rödgran..

Heitz Cellar Cabernet Sauvignon 2007 

Ibland trillar polletten helt rätt. Efter en heldag på stan, barnvaktande föräldrar och en påse full av hötorgsgodsaker föreslog kära frun lite försiktigt ett mustigt rött, till skillnad från allt blaskigt bubbel som hällts på sistone skojade jag. Sagt o gjort, in på flaggskeppet och hem med en flaska Nappacab av det svalare slaget, det var i alla fall vad den snälla flaskvaktaren sa som rekommenderade.

Igen bevisas vilken koll, eller snarast brist på koll jag har på landet i väst. Joe Heitz var en av dem som var en del av "vi kan visste göra gott vin på andra sidan Atlanten" vågen som sköljde över Europa som en kalldusch back then. Nu tror jag inte att det är så många som betvivlar att det görs gott vin i det förlovade landet, trots det, har åtminstone jag provat alldeles för lite från over there. För bövelen männinska, Joes Martha’s Vineyard -74 har ju en plats bland Wine Spectators topp 10, ever! Hur man nu kan avgöra det? Men det är en annan fråga.  

Heitz Cellar Cabernet Sauvignon 2007 (nr 75316, 399 kr) är underbar, helt enkelt underbar. Doften drar mig ner i ett träsk av mörka mogna plommon, dito körsbär och en rejäl slev med integrerad ekmarsipan. Det som gör att jag inte drunknar utan helt sonika ligger där och plaskar slösaktigt länge är den lilla flytring av mintig fräschör som ger precis så mycket svalka som behövs för att balansera upp. Samma sak händer när jag tar en sipp, förförelse! Solmoget, smårunt, ektoppat och förföriskt balanserat med en slinga svalkande fräschör som följer hela upplevelsen. Inte en tannin i sikten men avslutet markeras med ett stramare avstamp i den något korta men perfekt sammansatta eftersmaken. Ruskigt gott på ett direkt och okomplicerat sätt som snarast tilltalar det primitiva utan att för den delen tappa en ton i intensitet eller komplexitet. Helt enkelt perfekt en kväll som denna, vad mer kan man begära.

Hario V60 Range

Som om det inte kunde bli bättre, årets julklapp till mig själv, Kaffe the right way, oh my!   

Tills nästa gång. Jo, nu är den mer röd än grön... 

Louis M Martini Cabernet Sauvignon 2007. Träd..

Äpple 

Päron

Paradis

Avhandlat gräs, nu är det dags för träd. Har sedan inflytt kapat ner två och misshandlat resten, förutom körsbärsträdet som jag varken vågar eller vill närma mig. Eller rättare sagt, beskurit efter bästa förmåga. Fast ett och annat skratt har det framkallat, -Ska du vara på det stackars trädet nu igen? Är ett exempel på kommentar sprungen från frun som inte förstår samspelet mellan mig, grensåg och träd. I vilket fall blommar allt, och det positiva med en smått schizofren vår är att allt har blommat bra länge.

Är den tiden på året, när slagdängan "Grillvin" dammas av. Något runt, extraherat med riklig frukt och drag av rökigighet och ett släng av ekmonstret, jaså inte det. Ne, om jag inte gillar det till något annat vill jag inte ha det till en go köttbit heller. Lite rikedom? Absolut, gärna fruktigt men man behöver inte leta i syltträsket för att para det med redigt kött. Varför inte en jänkar cab? Har varit sugen att prova, Louis M Martini Cabernet Sauvignon 2007 (nr 6723, 199 kr), ända sedan det släptes våren 2011.

Mustigt och varmfruktigt, plommon, svartavinbär med en smått tilltagen ekkryddning, marsipan. Känns trots sin rikedom ändå balanserat och hyfsat svalt. Riktigt intagande doft i vilket fall.

Fylligt med rund generös frukt, plommon, svartavinbär, björnbär. Finns en piggare träton blandat med mer rostade mörkare toner. Överlag bra piggt, det finns något småsvalt över all musighet. Avslutet snörpas upp med torra bra kännbara tanniner. Ett litet alkoholstick letar sig genom all frukt och fat.

Eftersmaken ringlar kvar bra länge med lite mörkare röstade toner, mer typisk frukt och röda äppelskal (88-89p)

Känns piggt för att vara en jänkar cab, lite kantigt i dagsläget med både lite alkoholstick och aningen vassa tanniner men detta tror jag lite lagring råder bot på. Överlag är jag riktigt nöjd, fungerar mer än väl till kvällens grillade bit och bli inte förvånad om det dycker upp en flaska till om ett år eller två.

Ett annat paradis

Tills nästa gång. Grill 2012, here we come...

Pst. Är det någon annan som märkt att det finns två etiketter på den här rackaren? Verkar dessutom finnas två olika ursprung, Chiles Valley och St. Helena. Tyvärr blev min flaska med halva innehåll kvar hos päronen, så jag kan inte göra vidare efterforskningar på etiketten för tillfället men det kanske är någon annan som vet mer?

Psst. Många äro de som provat innan, Franko, Uffe, Johan P och Micke var hyfsat possitiva, Punkarn ännu lite mindre och FV inte alls. Det intressanta i kråksången är att jag kan hitta gemensamma drag hos alla som provat, konstigt det här med vin. Har säkert missat någon sniffare, sorry i så fall.

Robert Mondavi Cabernet Sauvignon Oakville 2007. Uppfordrande uppfostran..

Inte allt för länge sedan

Tror inte att lite snöyra och dalande celsiusskala kan klassas som busväder men nog kändes de extra minusgraderna vid gårdagens utelekande. Trots ihärdiga varningar om allehanda otrevligheter ute på vägarna verkar vi ha varit förskonade i vår del av landet, skönt.

Här vankades det födelsedagsfirande av vännen J på kvällskvisten, men först lite allmänna uppfostringsbekymmer. Vad gör man egentligen när åsikterna, hos mig och treåringen, kolliderar och mynnar ut i en lipande unge och en hårslitande far. Uscha och då har vi ändå bara börjat vår gemensamma färd i livet. Med mer tur än skicklighet överlevdes gårdagen, hur motigt det än kändes där ett tag.  

Desto trevligare blev kvällen då J ändrar hemmet, två galna ungar blir ännu galnare då de fullkomligt avgudar och leker skiten ur vår vän och lämnar en liten fristad åt två matlagande föräldrar. Ribs, skysås, bea, lite grönt och klyftpopäter, lägg till en småfläskig jänkare och den försenade födelsedagsmiddagen var klar. En klockren träff i smaknyllet och Robert Mondavis Cabernet Sauvignon Oakville 2007 (varuprov från THW, 349 kr kostar den annars) lyckades verkligen tjusa kvällen gäst.

Födelsedagsvin

Vi bjuds på en djup sötfruktig doft med perfekt mogna plommon, vinbär och hallon. Drag från faten iform av marsipan, aningen vanlij och mocca finns där och ramar in tillsammans med smått eteriska drag av färskare trä och någon obestämbar krydda.

Munkänslan är rund, generös med en väl avvägd mängd übermogen frukt och fatkrydda. En riktigt mustig gestalning som trots sina extra allt tendenser känns balanserad. Avslutet torkar till sig lite med microskopiska mjuka tanniner och mynnar ut i en lång rund fruktig eftersmak.

Välgjort, elegant med typiska drag av både Cabblandning och varmare klimat. Födelsedagsbarnet och frun ,som tog en försiktig sipp, tyckte att det var fantastiskt gott och tur var väl det eftersom vinet valdes med vännen i omsorg. Vad gjorde det då att jag själv hade en okalibrerad gom med en molande hals som upplevde vinet något alkoholstickigt, post födelsedags mission accomplished.

Tills nästa gång. Hoppas frun lyckas bättre idag...