Gemtree The Phantom 2011..

Du vet den där känslan av nyfikenhet och förväntan, flera flaskor på instegsnivå som levererat grym njutning, i pluralis. Du börjar fundera hur det smakar när vinmakaren har lagt lite mer krut, lite mer kärlek på innehållet. Blir det för mycket eller är det helt enkelt underbart? Jag fick dessa tankar tidigt, både Gemtree Shiraz 2013 och Cinnabar GSM 2013 har konsumerats flitigt denna sommar. Biodynamiskt, lättsamt, fylligt men med nerv och en fräschör som förvånar med tanke på pris och hemland. Bara att skicka iväg ett mail till importören och fråga när de tyngre doningarna kan tänkas anlända. Så nu är den här, Gemtree The Phantom 2011 (varuprov, nr 72824, 225 kr) är en salig blandning mellan cab, mourvèdre, petit verdot och merlot. EN månad utan vare sig alkoholhaltiga drycker, sockerspända bakelser och allmänt hurtande har inte gjort suget efter ett redigt rödtjut mindre, skulle tro att allt smakar gott nu, eller? Och ja, av ofrånkomliga skäl blev månaden lite kort, men jag lovar, de 29 dagar som passerat har varit en pärs.

Knockout! Som en rak höger inlindad i silke. Mörk mustig frukt, en ekkyss, fräsch mint och salt salmiak. Doft och smak följder i samma spår, det är helt omöjligt att värja sig, slagserien formligen matar in den ena fullträffen efter den andra, ung, balanserat, småbusigt, bastant och över det hela dansar en svalare ton. Och om inte det var nog, det mineralsalta avslutet och den långa lättsamt mustiga eftersmaken hade nästan räckte för att få mig på fall idag.

Glaset räcker hela kvällen och ska nog bäst inmundigas i små sippar eller till en redig köttbit. Möjligen är jag aningen för positiv just nu, i vanliga fall kanske jag hade klagat på att det är lite för mulligt. Nu är är jag dock svårt påverkad av suget efter ett mustigt rött, tur att det finns vin för olika tillfällen. Och tur att Augusti är slut, ja nästan i alla fall.

Tills nästa gång. Ett lyckat misslyckande...

Pst. Dag 2, källarsval (ca 15 grader), är det löjligt gott, komplexare, följsammare, utan lika mycket turbo men med lite mer örter och svalka.

Marques de Griñon Svmma Varietalis 2005 o Kökschefens kotletter revisited. Även vi stod på menyn..

Vax on, vax off

Under den gångna veckan har vi haft fullt upp med att skola in på ny förskola, äsch fullt upp vetta katten. Har nog varit vi som oroat oss mest, de små trivdes som kor på grönbete. Nästa vecka börjar i alla fall allvaret på riktigt, varför inte avsluta denna långa och härliga ledighet med en övernattning hos päronen. Förutom att fylla på förråden med fylligt rött, jo jag har såklart tagit på mig att hålla deras vinkammare levande, är det alltid roligt att ta med något nytt som jag tror kan passa. Marques de Griñon Svmma Varietalis 2005 (varuprov, finns hos ewine.dk för 210 kr) ska bli mycket spännande att prova,

"Det är ett komplext vin med djupröd färg. Doften är stor och ung med inslag av peppar, kryddnejlika och björnbär. Smaken är stor och mycket fyllig med mörka körsbär, mogna plommon och mörk choklad samt fattoner. Svmma passar bra till vilt och kraftigare kötträtter samt till lagrade ostar" (saxat direkt från importörens hemsida)

utifrån smakprofil på hemsidan tror jag att det kan passa mina föräldrar i smaken samt fungera bra till det tidigare provade receptet på Kotletter med basilikasås från Kökschefen.nu, denna gång med tilltänkta kotletter dock med den variationen att jag även denna gång tog persilja istället för basilika i såsen. Hoppas bara att vinet inte är för mustigt så att det tar över.

Finns även gott om mygg i naturen 

Först vinet.
Doften är mustigt ekfatskryddad, fullspäckad med mörka mogna bär, choklad och lite småmurket trä, finns även en stramare eneträkänsla. Struktur och klass samlat i en mustig men balanserad bamsekram.

Munkänslan är fyllig men med en stramare touch. Finns såklart gott om mörka smårunda bär även här, en trevlig ekfatskrydda, mitt i mognad, men det är framför allt den stramare strukturen som utmärker sig.  Fylligt, mustigt, men ack så snyggt och med en färskare träkärna. Avslutet stramas upp med bra kännbara, torra men följsamma tanniner och en aning eldighet.

Eftersmaken är torr, fruktig med en färskare tränärvaro.  (90-91p)

Mums så gott, har faktiskt varit på jakt efter en "riktig" spanjor, och ta mig tusan om jag inte hittat rätt här. Trots att det är internationella druvor finns det ändå en klar härkomst känsla. Finns allt från fyllig frukt, ekfatskrydda och framför allt den där stramare kärnan som lyfter helheten.

Även såsen, ny favvo

Ihop med maten
blev det en fullträff. Vinet var precis så mustigt så att det mötte upp mot grillos, sås och fett i kött men inte så att det tog överhanden. Faktiskt många liknande drag i strukturen som Cuvée du Vatican C-d-R Village 2007 som dracks förra gången. Personligen föredrar jag karé före kotlett, till skillnad från resten av familjen äter jag gärna fettet på köttet. Köttet blev i vilket fall riktigt mört, för att vara kotlett, och vi har fått en nya enkel favvomarinad.

Tills nästa gång. Kanske skulle ta o bli troende, här är Söndag långt från vilodag..

Robert Mondavi Cabernet Sauvignon Oakville 2007. Uppfordrande uppfostran..

Inte allt för länge sedan

Tror inte att lite snöyra och dalande celsiusskala kan klassas som busväder men nog kändes de extra minusgraderna vid gårdagens utelekande. Trots ihärdiga varningar om allehanda otrevligheter ute på vägarna verkar vi ha varit förskonade i vår del av landet, skönt.

Här vankades det födelsedagsfirande av vännen J på kvällskvisten, men först lite allmänna uppfostringsbekymmer. Vad gör man egentligen när åsikterna, hos mig och treåringen, kolliderar och mynnar ut i en lipande unge och en hårslitande far. Uscha och då har vi ändå bara börjat vår gemensamma färd i livet. Med mer tur än skicklighet överlevdes gårdagen, hur motigt det än kändes där ett tag.  

Desto trevligare blev kvällen då J ändrar hemmet, två galna ungar blir ännu galnare då de fullkomligt avgudar och leker skiten ur vår vän och lämnar en liten fristad åt två matlagande föräldrar. Ribs, skysås, bea, lite grönt och klyftpopäter, lägg till en småfläskig jänkare och den försenade födelsedagsmiddagen var klar. En klockren träff i smaknyllet och Robert Mondavis Cabernet Sauvignon Oakville 2007 (varuprov från THW, 349 kr kostar den annars) lyckades verkligen tjusa kvällen gäst.

Födelsedagsvin

Vi bjuds på en djup sötfruktig doft med perfekt mogna plommon, vinbär och hallon. Drag från faten iform av marsipan, aningen vanlij och mocca finns där och ramar in tillsammans med smått eteriska drag av färskare trä och någon obestämbar krydda.

Munkänslan är rund, generös med en väl avvägd mängd übermogen frukt och fatkrydda. En riktigt mustig gestalning som trots sina extra allt tendenser känns balanserad. Avslutet torkar till sig lite med microskopiska mjuka tanniner och mynnar ut i en lång rund fruktig eftersmak.

Välgjort, elegant med typiska drag av både Cabblandning och varmare klimat. Födelsedagsbarnet och frun ,som tog en försiktig sipp, tyckte att det var fantastiskt gott och tur var väl det eftersom vinet valdes med vännen i omsorg. Vad gjorde det då att jag själv hade en okalibrerad gom med en molande hals som upplevde vinet något alkoholstickigt, post födelsedags mission accomplished.

Tills nästa gång. Hoppas frun lyckas bättre idag...

Grand Vin de Glenelly 2007 vs Château de Seguin Cuvée Prestige 2008 vs Château Labadie 2007. Idag är det sol..

Vin i sikte

Grr nu hopar det sig igen, oavsett hur mycket jag vill och försöker samlas göranden på hög och ackumulerar störande fragment längst bak i huvudet. Ibland trycker dock gamla fragment ut mindre gamla vilket resulterar i medvetande och de riktigt gamla verkar ramla ner i en allmän säck av glömska. Innan det händer helgens bordåblandningsshootout skakar jag av mig intrycken i kortform. Varför då inte bara låta dem falla i glömska? Jo för att efter fem dagars sippande var utvecklingen possitiv och samtliga viner faller inom kategorin. Trevligt drickbara, väldigt matdugliga viner som vinner på något års lagring. Eller om ni vill ha en poäng, så någonstans mellan 85-88. Tack för det Bizling Wine & Spirits AB, Chris Wine & Spirits och Hjo Grosshandel AB. Samtliga viner finns i en butik nära dig, eller en knapptryckning bort.

Château Labadie 2007 (nr 3550, 139 kr) bjuder på den mest generösa nosen i trion. Mörka mustig frukt med drag åt riktigt mogna körsbär, nästan lite sötaktig och stickig men ändå hyfsat balanserad med mörk choklad och trä. Smaken är rund med en fylligare kropp, även om frukten känns förvånandsvärt slank trots dess mognad. Det finns även här mörkare toner, lite likörartat med lite murknare trä. Eftersmaken är rund och hyfsat lång. (87-88p)


Detta skulle jag kunna tänka mig att lagra ett kort tag för att locka fram lite mer komplexitet och toner ner uttrycken något. Ett troligt merköp i.

Grand Vin de Glenelly 2007 (nr 71252, 148 kr, beställs i kolli om 6 flaskor, varuprov) har till en början en något tunn doft men som bättrar på sig med lite tid. Frukten är pigg även om blomvatten blir den starkaste associationen dag 1. Efter lite tid luftas det bort och lämnar en samstämmig klang med frukt i första led och färskt trä i andra. Smaken är slank med ett runt inslag, lite varmare toner, frukten är primär men ändå i fin samklang med resten. Även här är träkänslan färsk och toppas av lite salmiak. Eftersmaken är torr med liten kärnbitterhet. (85-86p)

Ett trevligt väldigt lättanvänt vin som gör sig riktigt bra till mat men jag lägger mycket hellre mina pengar på storasyster, Lady May.

Château de Seguin Cuvée Prestige 2008 (nr 3570, 127 kr) är till en början också något sluten men öppnar sedan upp, mörkröda bär, lite blomvatten och lätt kryddighet. Faten finns där och ramar in intrycket. Smaken är fyllig med mörkröd frukt, något murket trä och småbeskt i slutet. Avslutet är mest krävande av de tre och snörper upp med torra tanniner som lämnar ett halvhyfsat långt avslut. (85-86p)

Det mest matorienterade vinet av de tre och även detta ett trevligt vin i den medelfylliga klassen.

Årtalskork

Överlag är det tre bra viner som tyvärr hamnar lite i ett mellanfack, inte tillräckligt intressanta för att verkligen göra intryck men tillräckligt intressanta för att förtjäna en till påhälsning. Skulle vara intressant att se var de här tar vägen om säg sisådär ett år, men med handen på hjärtat är det tveksamt om jag får uppleva det.

Tills nästa gång. Nu är det inte långt kvar till fredagspizzan, trevlig helg...

Tenuta di Biserno Insoglio del Cinghiale 2008 och Fontannafredda Barbera Briccotondo 2009. Till götet och tebax..

Fynd eller ej, gott är det.

Så bar det iväg, 50 mil enkel resa. Enkel? Jo det gick över förväntan, synd att man inte kan resonera med en niomånaders ung man. Man får helt enkelt vänta tills han behagar somna och sedan hålla tummarna. Destinationen var kära vänner som trots avstånd känns behagligt nära.

Som den törstande lantbo jag är tog jag tillfället i akt när vi passerade Gränby centrum, några flaskor Tenuta di Biserno Insoglio del Cinghiale 2008 åkte ner i varukorgen. Och ja, får nog sälla mig till hyllningskören och ringa i fyndklockan. Det här landade mitt i lustcentra för mig. Doften var ganska återhållen, lite gröna stick mitt i all den mörka frukt tillsammans med tobak och lite fatig choklad bildades en typisk, atypisk bordeauxblandning. Smaken var härligt fyllig med både personlighet och generös drickbarhet. Ingen direkt utmärkande syra eller tanniner för den delen även om den ganska långa eftersmaken bjöd på en viss torr bitterhet. I nuläget kändes intrycket, trots dess omedelbara charm, lite oförlöst och resterande flaskor får nog vila ett tag i källaren. Om detta utvecklas åt rätt håll kan vi nog få flera trevliga framtida bekantskaper (89p-90p)


Bättre förr än senare..
Dag 3 så har vinet dragit på gasen, en mörk mustig plommonbetonad doft, lite gummi, chark och en stram kant svingar sig upp ur glaset, nog för att doften var trevlig innan men nu är alla gröna inslag som bortlåsta. Det har även tillkommit en svag starvinston som ökar på charmen, riktigt skön doft.


Smaken är riktigt härlig, en genuint fyllig mörk gestaltning där den tidigare paprikan endast kan skönjas svagt. Vinet känns fylligt, följsamt nästan köttigt med en omdelebar charm som gör det svårt att vilja urskilja specifika toner, här är det bara att dricka. Avslutet är mindre bittert än tidigare och långt och plommonbetonat med en ektvist. Intressant att det gröna nästan är som bortblåst. Vinner säkerligen en del på lagring men jag misstänker att det inte är något långtidprojekt, lite för lite syra och tanniner. Men varför spara? I dagsläget är det riktigt gott, lufta lite innan bara så att du får njuta av hela kakan. (90-91p)

Stjärthasning med fart

Till den hemmabakade pizzan bjöds på ett vin som jag hade rekommenderat, Fontannafredda Barbera Briccotondo 2009 är ett vin som sällan gör mig besviken även om den inte direkt drar ner stående ovationer heller. Ett helgjutet Italienskt uttryck med gott om småsyrliga körsbär, solsken och slank munkänsla. Denna årgång kändes mycket mer generös med en omedelbar tillgänglighet än föregående som jag provat. Personligen tycker jag inte att det är bättre men jag kan förstå om andra inte håller med. Saknar lite av den syrliga charm som tidigare har varit mer påtaglig. Trots detta skämdes inte min rekommendation och värden tog påfyllining av detta och inte av den mer än dubbelt så dyra Insoglion. Enkelt, rättframt med en känsla av tillhörighet vad mer kan begära av ett vardagstjut? Ok möjligen lite strömlinjeformat men å andra sidan behöver inte det vara negativt om man är fler runt bordet än vinsörplande nördar. (86-87p)


Tills nästa gång. Tröttare efter ledighet än innan...

Château Bernadotte 2002. Grattis eller n(å)t..

Oj, oj undrar hur många som har gjort denna matchning dagen till ära. Trots det är jag så långt från ultramonarkist som man kan komma, även om jag har tjänat hans majestät konungen med bravur i ett tidigare liv. Nej det är övriga familjen, och då främst den kvinnliga sidan hos oss som kan se och känna tjusningen med lite glitter och glamour. Å andra sidan vilka behöver inte lite glitter och glamour. Bordeaux är glitter och glamour nog för mig, eller rättare sagt så får namnet att kittla till lite extra i vinnerverna.

Vi  fokuserar på det svenska konungariket med dess franska härkomst. Intressant att Aftonbladet inte kände samma starka dragning åt det monarkiska den 21:a Juni 1976, nu känns det som att de flesta blaskor är ute och cyklar.

Men, men ett vin är ett vin och om det har några år på nacken, kommer från Bordeaux och prismatchas väl kan jag säkert ta det till mitt hjärta. Även om det nu besudlas med ett anrikt namn, å andra sidan känns det som att anrika namn står som spön i backen från den här delen av Frankrike. Här kan du läsa mer om producenten.

Château Bernadotte 2002 (nr 94079, 139 kr) lanserades som nyhet någon gång under våren, 2001:an finns i BS för det facila priset av 269 kr. Nog snackat här kommer intrycken, begynnande mognad i form av integrerad ek, svarta mogna vinbär och plommon. En inbjudande utfyllande men ändå åt det slankare hållet. Lite topptoner av likör som förvillande nog gör att tankarna går mot något Italienskt i inledningsskedet. Efter ett tag landar det dock pladask i Cabernet Land.

Smaken är av det slankare slaget, gott om läskande syror och ännu mer småkorniga uttorkande tanniner. Ett drag av sura körsbär tillsammans med en blåröd frukt gör att tankarna ännu en gång går mot den avlånga stöveln. Men även här landar vi sannerligen i svartvinbärsbusken efter lite luft under vingarna.

Eftersmaken är torr med ett stänk av något grönt, sedan kommer plommon och vinbär tillsammans med de sedvanliga ektouchen

Gott, ja faktiskt riktigt gott efter ett tag. Fullt vital frukt och en utvecklande drickfärdighet gör att nästa flaska får vänta lite. Första gången på länge som jag villrådigt letade efter mer när glaset var tömt. En ganska redig bottensats tillsammans med fyra törstiga strupar hade en förvinnande åtgång på den stackars flaskan.

Tills nästa gång. 10, 9, 9, vad nu det är värt...