Äppelmos, kryddat med dåligt samvete..

Förra helgen, finväder, överfullt med mogna äpplen, dåligt samvete, mos. Ungefär så kan det sammanfattas, receptet på världens godaste och enklaste mos. Fullständigt recept ser ut som följer, ta så mycket mogna äpplen som du förmår, skala och kärna ur, häll i en minimal skvätt syltsocker (ekologisk såklart), koka och mixa med stavmixer. Häll på burk och frys in. Så har du frysen full av god mos och ett tillfredsställt samvete, två mycket trevliga flugor i samma smäll.

Tills nästa gång. Undrar just vad som händer i helgen...

Kalljästa rågsiktsbullar

Kalljästa rågsiktsbullar med sesam och chiafrön

Vi har lagt oss till med en riktigt trevlig helgfrukost (o)vana. Kalljäst bröd kan vara det enklaste och godaste man kan sniffa sig till en trött helgmorgon. Recept och tillvägagångssätt hittar du här, precis lika enkelt som smarrigt gott.

Tills nästa gång. Brödmätt...

Pepparkakssticks o fuskport. Vad hände?..

Vilmas Pepparkakssticks

Pistagekräm à la Coop

Vore snarast tjänstefel att inte delge något småjuligt i tider som dessa. Framförallt när vår snälle Tomte på höjden kom förbi med ett paket fullproppat med smakbitar. Vilmas har jag nämnt tidigare, ni vet de där som knäckebrödsbakarna som gör allt ekologiskt, ja i den mån det går vill säga. Pepparkakssticksen är en knäckehybrid som förenar kraset i knäcke och smasket i kakan. Lite mindre söt än en vanlig pepparkaka och lite mindre matig än ett vanligt knäcke, äsch lika bra att testa så ni vet vad jag snackar om. För att göra det extra festligt lånar jag lite pistagefyllning från Coop.

Allesverloren Fine Old Vintage 2008

Till dricker jag årets glö.., nej, nej, nej, nog för att jag kan dricka glögg om det bjuds men det är inget jag medvetet skulle sitta och sippa på oavsett vad tomten säger. Nej istället väljer jag Allesverloren Fine Old Vintage 2008 (nr 12109, 139 kr). Vet inte om det beror på att min förra flaska hade legat till sig i källaren något år eller att jag har en något romantiserad bild från föregående årgångar av detta sydafrikanska portvanabe men årets flaska var inte alls särskilt trevlig. Bra frukt, trevlig sötma men lite obalanserat och framförallt ett alkoholstick som nästan biter tag i bussgroggsnerven. Med det sagt slår det allt i glöggväg på fingrarna ändå, i alla fall i min gom.

Tills nästa gång. Då var det grönt igen...

Pizza på sten. En låång söndag..

Pizza, svenssonstyle

En liten paus i allt bubbel, tänk att det skulle var så lätt att kränga grymma pizzor. Hemligheten stavas baksten, stort tack för det familjen! Slängde ut en förfrågan på ansiktsboken om bra degrecept, fick flera bra förslag, tack Frederic och Fredrik, fastnade för Jamie Olivers variant, såg så pass enkelt ut att till och med jag som är bakanalfabet skulle klara det. Och jo, efter att första degen hamnade på golvet, gjorde för litet hål i mjölhögen så lyckades jag få till en ok deg som barnen kunde baka ut. På med lite ostslattar, mozzarella är ett måste, lite salami och en färdig tomatsås, allt för enkelhetens skull. Ugnen på högsta temp, se till att stenen får ligga och gosa så att den får samma temp som resten av ugnen. Bakspade och bakplåtspapper är att föredra. Resultatet blev något i hästväg, frasiga, tunna och precis perfekt balans mellan deg och fyllning. Nybörjartur, misstänker det även om jag tror att det är svårt att misslyckas. Kul som attan var det i alla fall och barnen åt lika glupskt som om det vore hämtat från pizzerian på hörnet, bara det är betyg gott nog.

Tills nästa gång. Det här med tid alltså...

Farina Tipo "00"

Pst. Jamie, jepp jag och Jamie är på förnamnsbasis, rekommenderar Tipo "00" flour. Då kan ju inte jag vara sämre och rekommendera något annat, otroligt finmalen och resultatet bli sprödare och fluffigare än med annat provat mjöl, molto bene! Köper mitt mjöl här, direkt från "min" italienska pusher.

Viña Pomal Reserva 2008 och pulled pork. Som en fläskläpp..

Viña Pomal Reserva 2008

Ibland behöver man lite extern inspiration, pulled pork har lagats både en och två gånger här hemma. Denna gång tog jag inspiration, nej rättelse, jag följde slaviskt receptet som damp ner i e-lådan. För att göra det extra enkelt tog jag sonika vinrekommendationen som följde med. Viña Pomal Reserva 2008 (nr 6712, 119 kr) har jag ju provat innan med gott resultat, för att inte tala att det alltid är intressant att prova en ny årgång.

2008:an känns fräsch, finstämd doft med lika delar fat och frukt. Den lilla hint av dill skvallrar om att vi kanske är i Rioja men annars skulle jag nog kunnat hamna lite varstans. En frisk och lätt munkänsla, fin balans mellan murrigare fat och svalare rödfrukt. I avslutet lägger tanninerna ut en mjuk matta som mynnar ut i saftig medellång eftersmak. Skulle må bra av att ligga till sig lite och aningen tillrättalagd, men proffsigt och snyggt.

Köttet var som sig bör otroligt mört, den extra krydda som chilin och den rökta paprikan tillförde gjorde det hela extra spännande. För att inte tala om hur koncentrerat och smakrikt det blev när all vätska fick koka in. Tillsammans med vinet bildar det ett sammelsurium av smaker, syran tar hand om det mustigare, det rökiga slingrar ikapp med eken och frukten backar upp det hela på ett föredömligt sätt. Inte en kombination som jag på förhand skulle satt själv, desto roligare att det passade så bra. Tänk va roligt det är att testa nytt.

Tills nästa gång. Nu ska här transkriberas, pust!...

Pst. Receptet i sin helhet.

En ärtnötfrö historia. Pået igen bara..

Kika på pumpa och pinje

Ibland blir det bra, lite tur, en skopa skicklighet och ännu mera goa råvaror, det är receptet. För en aning mer ingående beskrivning kan ni kika nedan. Jag har testat pasta och rotisar i ugn till, torde funka till i stort sett vad som helst.

Detta hade jag i:
Pumpafrön
Pinjenötter
Kikärtor
Persilja
Vitlök
Arabiatasås
Bergsparmesan
Rapsolja
Citronsaft
Salt och peppar

Såhär kan man göra:
Rosta pumpafrön, pinjenötter och vitlök. Hacka grovt och blanda ihop med allt och lite till, smaka av, klart!

Tills nästa gång. Nu fattas det bara lite vin så är jag tebak...

LCHF-pizza kan det vara nåt? Jaha ja, då var en sjuk..

Pizza på kokosmjöl

Jag har funderat på lite alternativa köttfärsrecept, köttfärs finns alltid hemma. Köttfärs är för mig en svårslagen bas som, om det görs på riktigt kött, smakar bra och kan alterneras i oändlighet. Nu har jag dock fastnat i gamla hjulspår, dags för något nytt. Blev påvisad matklubben.se, en minst sagt gedigen receptsamling med en riktigt behändig sökfunktion, som förutom specifik rätt delas in i egenskaper, typ av rätt, huvudingrediens, typ av recept, typ av högtid, typ av kök.

Av 1229 köttfärsrätter valdes denna

En registrering senare är jag 4439 köttfärsrätter rikare, där 1229 har en medföljde illustrativ bild. Trots mångfald visade det sig vara ett snårigt uppdrag, tydligen var mina hjulspår ganska breda för det mesta såg bekant ut men skam den som ger sig. För att gå så långt bort från comfortzonen som möjligt väljer jag tillslut Proteinrik low carb pizza av LissFit,

Resultatet blev över förväntan, där förväntan ärligt talat var ganska låg. En riktigt "köttig" botten som, så här i efterhand, ska göras tunn för att inte upplevas allt för mastig. För er som är lite skeptiska till kokos kan jag säga att kokossmaken inte alls blev särskilt framträdande och på plussidan ligger enkelheten i att göras en smet som fördelas på plåt, som med fördel kan göras och gräddas i förväg, ja rent av frysas in till valt tillfälle. Fyllningen gjordes på enklast möjliga sätt, en köttfärssås som piffades upp med Arrabiatasås för extra sting. Smorde även på lite parmesankräm för det där lilla extra. Som sagt, ett riktigt trevligt alternativ till "vanlig" pizza och något jag absolut kan tänka mig att göra igen nästa gång jag har en "rätttroende" vid mitt bord.

Ingen pizza utan ost, massor av ost

Tills näst gång. Bara att hålla tummarna igen då...

Castors sockerkaka. Flera första denna dag..

Sockerkaka à la Castor

Tänk, inte under, eller mellan, någon av mina 31 upplevda vintrar har jag inte lyckats med något så basalt som en sockerkaka. Ok att jag inte har gjort så många försök men några har det allt blivit. Så ni kan ju tänka er förvåningen i fruns ögon när jag trekvart innan nattning föreslår för 2-åringen att vi ska göra sockerkaksreceptet i den nyss lästa, Castor bakar av Lars Klinting. Inspirerad av lättheten som Castor och hans kompis Frippe visar upp känner jag mig manad, om inte annat bara för att skjuta upp den oundvikliga dusten med Byggare Bob några minuter.

Castors recept på sockerkaka,
eller för att vara korrekt,
hans mormors

Förutom ovan recept, är tydligen receptet för att jag ska lyckas med sockerkaka, två hjälpsamma små, en fru och bäbis som förundrat tittar på.   

Tills nästa gång. Har smakat mathavre för första, men inte sista gången...

Ojai Syrah 2009 med baconparmesanröra på Vilmas knäcke. 16 grader inomhus är inte ok..

Kvällsmys

Kvällsfika, vardag som helg, har kommit att bli en helig stund här hemma. På dagarna är det fullt upp med att serva, fixa och anpassa efter tre små men på kvällen är det bara vi/jag som gäller. Ofta ett glas vin, nästan alltid en ost och om jag inte missat, en korv bit till. De där sista två är ett kapitel för sig, tänka att det ska vara så svårt att hitta en bra bit ost och korv här på landet! Jaja, nu gällde det min första och tyvärr enda rekommenderade flaska syrah från Santa Barbara, tack Frederic för tips. Nästa gång ska jag inte vara lika snål vid köp av Ojai Santa Barbera Syrah 2009 (nr: n/a, kostade 259 kr), för det här var en riktig smakträff.

Santas Syrah

Från den mustiga smått bombastiska syrahdoften, som trots sina tydliga varmblodiga shirazblinkningar  stannar kvar på den svalare sidan. Gott om krydda, mustig mörk fruktkompott och balanserade eneträtoner. Munkänslan är fyllig med bra extraherad frukt, aningen alkohol som skiner igenom men ändå balanserat med en riktigt pigg syra som väger upp. Helheten suger tag i lustcentrat och levererar rikligt ikväll när suget efter fylligt rött formligen rusar i blodet. För även om det är mustigt blir det aldrig vare sig tråkigt eller tungt. Avslutet stramas upp med torra smakfullt småbittra tanniner och mynnar ut i en lång lite småstram eftersmak med både frukt och fat i en smaksam utmanande blandning. Efter någon dag öppnad kommer en mer mogen och homogen gestalt fram. Har dessutom tagit några kliv närmare sina franska kusiner, vete katten om jag inte gillade den bäst nyöppnad, konstigt det där.(90-91p)

Allt annat än korkat med Ojai

Mums, det är alltså i Amerika jag ska leta vidare efter Syrah, ja förutom Rhône, synd bara att prislappen gör det lite svårt för plånboken att gå vare sig på djupet eller bredden over there. Fast Ojai känns lockande, för om det här är insteg, hur smakar då topparna?

Eftersom det blir en hitt i glaset kräver kvällsfikat lite extra omtanke och såklart har jag främst vinet i åtanke vid tillmakning.

Vilken röra

Bacon- o parmesanröra på Vilmas sjufrö

Detta behövs:
Bacon
Parmesan, minst sisådär 20 månader för rondör och milda toner.
Cremé fraîche
Peppar
Björnbärsmarmelad
Kvalitetsknäcke, typ Vilmas.

Klipp bacon tunt och stek knaprigt,  riv parmesan grovt. Rör ihop med lite CF och peppar till en ganska satt massa. Ös på i riklig mängd och toppa med marmelad. En veritabel jubelhitt till vinet, ja till många vin för den delen.

Tills nästa gång. Tur att vi har kamin, annars hade vi gått på pumpen på riktigt...

Heta enkla grillade kycklingbröst o Zilliken Riesling Kabinett 2010. En grym helg..

Kan gå fel trots rutin

Helgrutin, städa hela huset, fördelen utan katt är att det bara krävs en gång i veckan, den här helgen tajmades även byte av samtligas sängkläder, se över klädbestånd, tvätt i pluralis, laga storkok, umgås med barn och vänner samt annat småpyssel. Tur att det inte är helg mer än två dagar i veckan. Äsch, jag är den första att medge att dessa meditativa måsten skapar ett lugn och en grym start/slut på veckan. Det är när man inte hinner med detta under helgen, för tro inte att det alltid hinns med, som det skapar kaos i veckan. Men nu känns det som att vi landat, fått ett bra slut och ett fint avstamp in i nästa vecka.

Chicken tonight

Eftersom vi är ute och flänger en del fick det bli en snabb, enkel men grymt go lätt middag. Grunden var kyckling, fetaost och avokado. Med lite fix blev det en balansakt mellan sött, syrligt, krämigt, salt, chilihettat och fruktigt fräscht. Vem har sagt att det behöver vara svårt och komplicerat att fixa grymt käk?

Grillade kycklingbröstbitar med krämig avocado, äppelduttar och chiliflakes

Det här hade jag hemma:
Kycklingbröst
Fetaost
Avocado
Créme Fraîche
Äpple
Teriakisås
Vitlök
Honung
Chiliflakes
Persilja
Salt och peppar

Så här gjorde jag:
Rensa och skär kycklingen i tunnare bitar, marinera i teriakisås och vitlök. Låt sedan gojsa runt i 150 grader tills de nästan är klar, lägg på galler, ös på med honung och grilla för yta. Byt sedan bort disken mot barnpassning och få bannor för att gallret inte går att få rent. Med facit i hand, lägg på bakplåtspapper som du gjort några hål i så att överflödig vätska kan rinna undan. Mosa avocado, salta, peppra, i med lite CF. Strö på finhackade äppelbitar, chiliflakes och persilja efter behag.

Inte komplett utan ett litet glas

Till detta behövs en riktig munsköljare, något som står emot alla uttryck samtidig som det varken tar över eller drunknar. Ung högklassig tysk kabinett Riesling torde göra susen. För er som inte är helt med på den tyska klassificeringen, vem är det egentligen, handlar det om fräsch halvsöting med gott om motståndskraftig syra, om det är riktigt gjort vill säga.

Fast det ska vara rätt i glaset

Och nog tusan är Zilliken (Forstmeister Geltz) Saarburger Rausch Riesling Kabinett 2010 (nr: Slutsålt, kostade 169 kr i våras) riktigt gjort. En inbjudande men lite småblyg doft av öljäst, gråpäron, syrliga karameller och en tropisk touch. Munkänslan är nästan lite som att suga på en sötsyrlig karamell, slimmad och väldigt frestande. Frukten är en smaksam blandning av gröna äpplen/päron, stenfrukt, lime, harsyra och någon grönare ört. Eftersmaken är aningen kort men det som stannar kvar är mer syrlig fräsch frukt. (88-89p)

Den knivskarpa syran, den balanserade rena frukten och den precisa sötman gör det till en fröjd i munnen.
I kombination med maten kan jag inte önska mer. Tänker inte, kan inte, lägga ut kontexten ni får helt enkelt prova. Hmmmm

Tills nästa gång. Redo för nästa heldag som ensam hemmapappa? Alltid...

Bastide Blanche 2009, långkört köttlass och Pesquier Gigondas 2010. Idag står måndag på schemat..

Mörkt och köttigt

2008 var bra men då efterlysta jag lite mer frukt, nu med facit i hand vette katten om inte La Bastide Blanche 2009 (varuprov, nr 2262, 139 kr, ser att det redan står 2010 på SBs hemsida) har aningen mycket av densamma. Vi får väl se om jag har lika mycket att göra när 2010 provas, för sanna mina ord, det här tåls att testas om och om igen.

Mörkt, köttig med fylligt nästan len ogenomtränglig frukt, lagerblad och andra sydfranska kryddor. Gott om extraaktion med ändå med hyfsad fräschör  en liten besk kant annars är det förvånansvärt tillgängligt, vart tanninerna taget vägen vette katten. Aningen svårmatchat i dagsläget, det fylliga, smårunda uttrycket gör att det nästan passar bäst utan något tillbehör men då ska man absolut ha en fabläs för fylligt rött. Personligen passade 08:ans något kargare uttryck mig bättre, även om denna flaska på intet sätt skämmer ut sig. Välgjort, mustigt med turbotrycket på övre halvan, bara att tuta och köra. (87-88p)

Kött o vin, ja tack!

Den gjorde sitt bästa för att möta upp det köttlass jag hade långkört, men inte ens med mors lättsockrade lingonsylt funkade det speciellt bra, aningen övertungt. Maten däremot var helt enkelt extraordinärt bra, kanske därför vinet upplevdes aningen sämre än tidigare på egen hand. Något recept blir svårt men följande låg med i grytan i de dryga 7 timmar som den stod i ugnen.

Långkört köttlass - picked pork style.
I bit revbenspjäll
1 bit karré
1 bit rådjursdel med ben
Vitt vin
Flädersaft
Lök
Soja
Balsamvinäger
Färsk Chili
Björnbärsmarmelad
Rött vin
Balsamvinäger
Peppar och salt

Ja ni förstår va? Tog det som fanns i frysen för att göra plats för en kvarts närdöd ko. Körde allt så många timmar möjligt. Reducerade ner vätskan samtidigt som jag kokade med alldeles för lite morötter och potatis, tog bort överflödigt fett, smakade av med rött vin, vinäger och björnbärsmarmelad. I med liiten skvätt grädde och bokstavligt sleva upp på tallrik.

Ett, av många, ljus i höstmörkret 

Hade jag kunnat åkt tillbaka i tiden hade jag, tillsammans med en och annan medhavd lotto kupong, istället ställt fram Domaine du Pesquier Gigondas 2010 (varuprov, nr 2836, 145 kr, aktuell årgång på SB 2011, men pass på tror att 10:orna finns kvar ett litet tag till). Följsam, läcker i en ursprungstypisk mörk skrud. Gott om sydrhônska markörer, örter, lite rått kött och allt blandat tillsammans i en mörkfruktig, smårund, mustig men pigg, sval och farligt lättdrucken skepnad. Om jag ska hitta något att klanka ner på förutom en viss brist på komplexitet så har någon trampat lätt på bromsen i mittpartiet, eftersom jag hellre friar än fäller skyller jag detta på ungdomen. Förutom att man med all säkerhet kommer att vinna en del på några års tålamod, finns här i dagsläget en utomordentlig sparringpartner till mycket eller i två redigt fyllda kupor en ljusfylld murrig höstkväll. (89-90+)

Tills nästa gång. Ny vecka, mums...

Fläskläggsgryta med höstens kvarglömda och Terre de Bussière 2007. Här skär vi hejvilt..

Nära katt(astrof)

Det har varit lite stiltje här ett tag, ett riktat försök att komma tillrätta med bränngraden på järnen som ligger i elden. Vissa har svalnat medan andra har bankas på så att de förhoppningsvis ändrar skepnad och fogas till livets form. Det svåra är att hitta tid och ork för allt, hur jag än vrider och vänder har dygnet bara 24 timmar, familjen är viktigast och mitt "bröd och mjölk" jobb måste gå före alla typer av ideellt tyckande och tänkande oavsett hur roligt det än är. Hur framtiden ser ut är som alltid oviss, men ett är säkert, fokus vill jag behålla för tid och otid. Annars har ett och annat hänt med just fokus på denna sida, kort sagt finns det ingen kärlek att hämta längs den smala vin(dlande) väg som vissa tycker sig ha ensamrätt att föra och följa. Nej, ni som hamnar här kommer säkerligen att bjudas på en del enkelspårig nördighet men alltid med en stor nypa "undrar vad jag hamnar i nästa mening". Det finns inget som heter utstakad väg, och om jag någonsin skulle hitta en så behöver den inte, även om det också har sin charm, kantas av likasinnade, enkelspåriga och ryggdunkande gelikar. Variation mannen, för att använda ord som inte är mina.

Men vad hände med äpplena i år?

Så vidare i livets lunk, fick för mig att utforska grillen en sista gång innan vinterdvalan. Eller sista, vem vet vad som väntar om hösten tänker fortsätta leverera klockrena soldagar som i helgen. Ramlade över svensk fläsklägg för 25 kr kilot och ok att ben, svål och annat gojs inte gör det till världens mest dryga köttdel men jag klassar det ändå som ett ytterst prisvärt, och framför allt gott, husmanalternativ. Eftersom vi ändå skulle grilla burgare till lunch fick läggen ligga med en stund för att sedan spendera mertiden i gott sällskap i den nyfyndade klarlackade grytan. Efter lite såskrångel, pimpa var bara förnamnet, blev det väldans gott.

Fläskläggsgryta med höstens kvarglömda skörd

Det som var i:
Fläsklägg
Överblivet från sommarens odlingsäventyr, i detta fall päron, persilja, potatis, lök och libbsticka
Vitt vin
En redig klick smör
Grädde/mjölk
Starkvin, typ madeira
Peppar
Något sött, i detta fall vinbärsgelé
Chili
Övrig önskbar krydda.

Man kan göra så här:

Höstkök

• Grilla på bitarna, just detta moment tror jag kan uteslutas med å andra sidan skadade det inte. 

Trångt är bara förnamnet

• Lägg i gryta med allt möjligt gott du hittar, fyll på med vitt vin. Låt stå i ugn, ca 125 grader, så länge du förmår. Min fick stå ca 5 timmar.
• Sila av sås och "plocka" kött, känsliga varnas, mycket fett är det.
• Reducera såsen till ungefär hälften, smaka av med starkvin, gelé, chili och annat som kan hittas på. Skikta även gärna bort fettet, som finns i massor. Häll på 50/50 grädde, mjölk. Alla typer av matlagningsvarianter är bannlysta i vårt hem.

Lugn bara, allt går att skära med sked

• Koka potatis och morötter så att det finns lite motstånd kvar i morötterma, potatisen får gärna vara av mjölig sort. Lägg i kött, häll på sås så att det täcker med råge. Mums.

Gott vin har också ett slut

Till detta skulle nog en smågenerös riesling, välavvägd pinot, vardaglig Bordå eller ett stort glas av säsongens äppelmust eller varför inte ett immande sval veteöl funka ypperligt. Det mesta med andra ord, nu blev det istället sista skvätten av en tidigare öppnad Domaine de la Janasse Vin de Pays de la Principauté d'Orange Terre de Bussière 2007 (köpt för 109 kr sommaren 2010) Lite blygsam, mogen doft med tång, mörka övermogna bär, jord och lite lövhög. Munkänslan är följsam, relativt mjuk med en mörk fyllig frukt backad av lite småmultnande toner som mynnar ut i en relativt kort eftersmak. En homogen skapelse som tagit några kliv in i mognad, tycker nog att den var trevligare när mer av primärfrukten fanns kvar. För att inte tala om att maten skulle mått bra av ett aningen piggare alternativ. Fortfarande ett solitt trevligt vin som, trots att det avviker en aning från gängse sydrhônare, påminner mig om att jag borde fylla på med sydfranskt vardagstjut. Hoppas att utmärkta standard Guigal finns kvar i 09:ans tappning, har fortfarande inte fått tummen ur att fylla på.

Tills nästa gång. Och så en förkylning på det här, jo jag tackar ja...

Recept på en mer eller mindre lyckad söndagsmorgon. Variationen är oändlig..

Söndagsstarten

Ni kanske har hört det förr men här är mitt recept på en lyckad söndagsmorgon.

1. Gå upp med de två äldsta barnen, låt fru och yngsta ligga kvar o tryna eftersom du hörde hur en av dem skrek lungorna av sig på morgonkvisten.

2. Sätt hela familjen framför Bilar, filmen vet ni, för att sedan märka att den enda som hade ett uns trötthet kvar är du själv, de andra klättrar på soffan och motionscykel värsta dagisstyle.

3. Påbörja istället operation frukost, idag pannkakor. Tvååringen håller i vispen och fyra diton häller i 6 deciliter mjölk, två deciliter mjöl och två grahams, allt ekologiskt såklart. Två ägg grundade jag med innan fyraåringen ens visste att man fick vara med vid spakarna idag.

4. Förled dina medhjälpare samtidigt som du klickar i syndigt mycket smör, i den för de små alldeles för varma stekpannan. Gläds åt att du för en gångs skull kommit ihåg att ha i salt i smeten och spring mellan dator, barn, gräddvisp och stekpanna.

5. Invänta artiga men ändå bestämde bannor av frun som trots sin kärlek till pannkokor ändå gillar havregrynsgröt bäst på morgonen.

6. Avstyr allmänna önskemål om att smaka allt från sylt, grädde till pannkakor. Invänta blöjbyte, fota, ta bort alla onödiga bestick som tvååringen promt måste plocka fram.

7. Sleva upp åt de minsta, fräs lite för att du är hungrig och alltid måste vänta till sist med att äta, ät. Ja just, hallonsylt åt de små, hjortron åt de stora och ingen grädde åt fyraåringen. Och nej, vi hade ingen keso.

Slut

Tills nästa gång. Lugn söndag? Skulle inte tro det...

Kvällsfika med det gottaste av det gottaste. Frisk är det bästa med att vara sjuk..

Fika bör man annars hmf..

Sjuk, håglös, trött och allmänt hopplös. Får hoppas att det går över lika fort som det kom, annars är det synd om mig, påriktigt! Aja så illa är det väl inte, jag kan fortfarande minnas en riktig go kvällsfika jag satt i mig härom kvällen.

Kvällsfika med det gottaste av det gottaste.

• I glas riesling, företrädesvis A Christmann Königsbacher Ölberg Riesling Trocken 2008. Vinet som bara fortsatte att leverera ända in i förkylningens dimma. Men det funkar nog med de flesta drickbara sorter. 
• Smörstekta kantareller. Kökschefen påminde mig om att det går bäst om man steker bort all vätska först innan du klickar i smör, hm eller rent av ankfett. Annars blir de ju kokade, döh.
• Salchichón, mild kryddad. Ju starkare desto halvtorrare riesling.
• Parmesan, i detta fall Vacche Rosse. Finns det någon annan ;)

  Rör ihop allt i en skål och sleva in, gör mycket för det försvinner i ett rasande tempo.

Barnens bestick funkar bra

Tills nästa gång. Nu känner jag lite mer hopp, fast bara liite...

Pst. Tack igen till Fredrik G, hade inte kommit på att dra korken ur min Christmann annars.

Snabb färsk tortellini, liten spenatkant, pimpad med Parmesanelixir. Ikväll blir det kyckling..

Har tappat räkningen på hur många bilder

Aj, en släng av prestationsångest. Detta är inlägg 400 sedan starten den där kalla dagen tidig 2009. Fast vad? Det är och förblir ett verktyg för mig att komma ihåg, förmedla och njuta av den tid och upplevelse som är just nu, eller möjligen som precis passerat. Och just nu hade vi laddat för ett 4-års kalas, med en upptakt av sömnlös, kraxig och allmänt hängig tre soontobe fyraåring. Med en kulmen av redigt hederlig förkyld dito, två föräldrar som gått på fullvarv inför kalas och allt vad det innebär med dagisupptakt, jobbstart samt allmänt världenäruppochner för att någon i familjen saknar rutiner. Så nej, det blir ingen Krug, La Tâche eller annat värdigt ett fyrahundrainläggsjubileum. Utan kort och gott en smaskig snabblunch med tillhörande håtvåodryck.

Passar det inte kan ni göra som resten av familjen, dra iväg och köpa lördagsgodis. Men på en front kan jag göra bättring, om jag nu ska fortsätta att sprida mina halvtaskiga recept och dryckeskombosar. Vara aningen mer aktsam hur mycket, lite eller ungefär vad jag skvättar i maten. Å andra sidan är det lite av tjusningen, man vet aldrig riktigt hur slutresultatet blir. Lite som livet i stort antar jag.

Tål en närmare titt

Försök till sammanfattning av Snabb färsk tortellini, liten spenatkant, pimpad med Parmesanelixir:

Färsk Tortellini av skiftande kvalité
Olja
Ekologisk chilisås
Hyfsat stor skvätt vitt vin
Grädde
Parmesanelixir
Riven ost, även den av skiftande kvalité
Peppar
ev Bacon, salt eller både och.

Så. Koka tortellini och stek på bacon. Hälla av och ställ åt sidan, ner med en redig dos olja i kastrullen. Stek chilisås som hastigast, ner med vin och koka bort det mesta. Åter ner med tortellinin, bacon, rör om  och täck med grädde. Koka upp, i med så pass mycket parmesanelixir som samvetet tillåter och på med resten av osten. Klart! Just ja, peppar och salt efter smak.

Funkar alltid med lite mora till

Tills nästa gång. Och möjligen ett litet glas vin till, ikväll alltså...