Bastide Blanche 2009, långkört köttlass och Pesquier Gigondas 2010. Idag står måndag på schemat..

Mörkt och köttigt

2008 var bra men då efterlysta jag lite mer frukt, nu med facit i hand vette katten om inte La Bastide Blanche 2009 (varuprov, nr 2262, 139 kr, ser att det redan står 2010 på SBs hemsida) har aningen mycket av densamma. Vi får väl se om jag har lika mycket att göra när 2010 provas, för sanna mina ord, det här tåls att testas om och om igen.

Mörkt, köttig med fylligt nästan len ogenomtränglig frukt, lagerblad och andra sydfranska kryddor. Gott om extraaktion med ändå med hyfsad fräschör  en liten besk kant annars är det förvånansvärt tillgängligt, vart tanninerna taget vägen vette katten. Aningen svårmatchat i dagsläget, det fylliga, smårunda uttrycket gör att det nästan passar bäst utan något tillbehör men då ska man absolut ha en fabläs för fylligt rött. Personligen passade 08:ans något kargare uttryck mig bättre, även om denna flaska på intet sätt skämmer ut sig. Välgjort, mustigt med turbotrycket på övre halvan, bara att tuta och köra. (87-88p)

Kött o vin, ja tack!

Den gjorde sitt bästa för att möta upp det köttlass jag hade långkört, men inte ens med mors lättsockrade lingonsylt funkade det speciellt bra, aningen övertungt. Maten däremot var helt enkelt extraordinärt bra, kanske därför vinet upplevdes aningen sämre än tidigare på egen hand. Något recept blir svårt men följande låg med i grytan i de dryga 7 timmar som den stod i ugnen.

Långkört köttlass - picked pork style.
I bit revbenspjäll
1 bit karré
1 bit rådjursdel med ben
Vitt vin
Flädersaft
Lök
Soja
Balsamvinäger
Färsk Chili
Björnbärsmarmelad
Rött vin
Balsamvinäger
Peppar och salt

Ja ni förstår va? Tog det som fanns i frysen för att göra plats för en kvarts närdöd ko. Körde allt så många timmar möjligt. Reducerade ner vätskan samtidigt som jag kokade med alldeles för lite morötter och potatis, tog bort överflödigt fett, smakade av med rött vin, vinäger och björnbärsmarmelad. I med liiten skvätt grädde och bokstavligt sleva upp på tallrik.

Ett, av många, ljus i höstmörkret 

Hade jag kunnat åkt tillbaka i tiden hade jag, tillsammans med en och annan medhavd lotto kupong, istället ställt fram Domaine du Pesquier Gigondas 2010 (varuprov, nr 2836, 145 kr, aktuell årgång på SB 2011, men pass på tror att 10:orna finns kvar ett litet tag till). Följsam, läcker i en ursprungstypisk mörk skrud. Gott om sydrhônska markörer, örter, lite rått kött och allt blandat tillsammans i en mörkfruktig, smårund, mustig men pigg, sval och farligt lättdrucken skepnad. Om jag ska hitta något att klanka ner på förutom en viss brist på komplexitet så har någon trampat lätt på bromsen i mittpartiet, eftersom jag hellre friar än fäller skyller jag detta på ungdomen. Förutom att man med all säkerhet kommer att vinna en del på några års tålamod, finns här i dagsläget en utomordentlig sparringpartner till mycket eller i två redigt fyllda kupor en ljusfylld murrig höstkväll. (89-90+)

Tills nästa gång. Ny vecka, mums...

Grillad fläskkaré med krämig persiljesås och Cuvée du Vatican C-d-R Village 2007. Nu kan sommarlovet vara slut!..

En sista smak av sommarlov

Vi hade en karéknöl i frysen, svensk såklart. Kanske att man skulle lufta grillen en sista gång innan förskolestart och allmänt jobbyrsel. I bästa nytändningsanda anammar jag mitt infall och letar recept. Inte göra allt för mycket, gör nästan aldrig det när det kommer till kött, utan enkelt med en liten ny tvist.

Fastnade för Kökschefen.nus Grillad fläskkotlett från Sverige med en krämig basilikasås, torde gå lika bra med karé. Såg enkelt, gott och ungefär i stil med vad som brukar hända med kött här hemma. Liten marinad men det är ju bara trevligt samt en krämig basilika sås. Spännande, eftersom jag har persilja på landet fick det bli det istället. Och såklart, i skördetider och allt, överblivna färskpotatisar från lunch återupplivade i lite ankfett och salt samt Harricot.

Bilden gör inte smaken rättvisa

Maten var,
helt enkelt grym. Hatten av för Kökschefen, saftigt och smakrikt på ett direkt och okomplicerat sätt. Såsen var helt perfekt, krämig och med en aning persilja och så enkel, kan dessutom säkerligen varieras i oändlighet. Köttet, riktigt saftigt och även där kom köttsmaken fram på bästa sätt. Potatisen, ja du mile, potatisen var en rätt i sig. Tillsammans blev det bästa möjliga avslut på ett helt underbart sommarlov.

Lika bra som alltid, om inte bättre

Och så vinet,
en riktigt slagdänga här och på andra hålla antar jag. Cuvée du Vatican C-d-R Village 2007 (kunde fås för 109 kr flaskan om man köpte sexpack via BS och Bristly) har gått från klarhet till klarhet, lite synd att det var sista flaskan men den gick ut med flaggan i topp. Precis lika härlig som jag mindes från tidigare även om det nog måste nått sin topp, fast det sa jag förra gången också om jag ska vara helt ärlig. Uttrycket är mörk, sammansmält och lent som sammet. Ursprunget går inte att ta miste på och en bättre följdeslagare till kvällens mat finns nog inte. Helt enkelt så bra man kan ha det en söndagkväll med strålande sol och en sovande bäbis i vagnen. (88-89 helcharmiga poäng)

Lite luft är aldrig fel

Tills nästa gång. Behöver inte vara svårare än så...

Dr Loosen Riesling Beerenauslese 2006. It's not sheep, men gött som få(r)..

Inte än, jag lovar

Var på bäbä besök i helgen, kanske inte ska göra sig allt för tjenis med de små liven då jag prel bokat ett till hösten. Nu gäller bara att bestämma hur stor del av djuret som ska följa med hem. I vilken fall är det en fröjd att se naturen de växer upp i och landet som präglas av deras framfart. Tydligen har de en egen liten isotop, var det verkligen så hon sa?,  en liten del av skogsdungen som är beroende av får och den av de. Nu var inte främsta målet att hitta nya middagsgäster utan att valla barnen. Men vadå, jag är inte mer än en medveten carneovar som mer än gärna tar tillfället i akt om det vankas kärlekskött. -Vi vill att alla ska leva men tyvärr måste några till slakt, är verkliga kärleksyra från uppfödaren, vilket sveper bort allt tvivel om djurets bästa även om människans kanske inte uppfylls.

Korken åkte, en vecka senare

Förutom lamm har helgen varit kolugn, nu när månader blivit veckor är livet ständigt på standby. Jour innebär som ni vet inga stora mängder alkoholhaltigt utan snarast en smutt här eller där. Men misströsta ej, jag har ett nygammalt fokus. Något som kräver små smuttar, nämligen sött vin.

Doktor associationer någon?

Sött vin, kan det va nåt? Nja, jag är skeptisk. Eller rättare sagt inte jag, men de flesta jag träffar på. Sötvinshyllan lämnar mycket att önska, om du mot förmodan skulle hitta den utan hjälp från personal. Nej vet du vad, här behövs en rejäl push för allt det söta guld som finns. Varför är det då på detta viset? Kan vara att vinet till förätt och varmrätt stjäl showen för att sedan lämna över till kaffe och avec när efterrätten nalkas? Kan vara att det upplevs som dyrt i förhållande till vad en flaska rött tjut kostar? Kan vara en okunskap gällande vad som ska ätas till, för sanna mina ord när sött möter gött på rätt sätt blir det en himmelsk träff i munnen? Eller kan det helt enkelt vara så att du som jag, ofta glömmer bort att det finns en hel värld av sött elixir som väntar på att inmundigas. I vilket fall, högg en miniflaska Dr Loosen Riesling Beerenauslese 2006 (nr 5364, 99 kr, 187 ml) och en gladpackad stilton.

Det är en sötmättad doft med aprikos, gula russin och en touch på toppen där associationerna går mot något stenigt. Inte allt för komplext men otroligt homogen och inbjudande, ja om du är en gottegris alltså.

Oj, en våg av mjuk rund gul samhetslen frukt sköljer över varenda por i munnen. Inte ett motstånd eller svacka så långt tungan kan nå. Nog för att det är sött så vilken lördagsgodispåse kan slänga sig i väggen men det råder ändå balans, ja ta mig tusan om det inte finns en liten sirlig ton där också.

Eftersmaken klinkar ner tonvis, och ganska snabbt, kvar blir saffran och söta inlagda äpllen kvar. (89-90p)

Sött, harmoniskt och grymt balanserat i något som endast kan beskrivas som en kavalkad av götta. Eftersmaken klingar av väl fort och doften är något endimensionell, men nu är jag bara och petar i petitesser. Gött är vad det är.

Marmelad och vedträ var överflödigt

Jag gillar verkligen den småstela men ändå krämiga uppenbarelse som en bit stilton kan uppbringa. Måste även säga att denna gladpackade variant, från min lokala lillkonsumbutik, var riktigt bra. För att inte tala om hur grymt bra kombinationen är. Sött och salt, simmigt och krämigt, lättsamt och krävande, ja du kära värld.

Tills nästa gång. Balans...