Toni Hartl BA Syrah 2006. Körsbärsträdet i full blom och gräset växer som ogräs..

Dags igen

Så var helgens kalas i dagarna två över, en smärre överinjektion av kakor, Blixten och traktorer men har man en överförtjust tvååring är det bara att lira med. Nu laddar vi om för nästa anhalt innan nybarnmode börjar på riktigt, Astrid Lindgrens värld väntar, bara att hålla tummar och tår för att ingen blir sjuk. Ska bli riktigt skoj att se detta komplex med egna ögon för första gången.

Blommigt

Utforskandet i sötlandet fortsätter. Toni Hartl har lyckats förr på torra sidan så varför inte bege sig ut på riktigt djupt vatten. Eller vad sägs om en beerenauslese på Syrah? Jorå det finns, Toni Hartl BA Syrah 2006 (finns hos der Wein Weber för 15,85 euro) har tjusat alla som jag utsatt det för och det är inte svårt att förstå varför.

Sötmättad blommig doft med honungsinlagda persikor, jordgubbar och smultron. Allt ramas in av ett subtilt drag av petrolium.

Smaken är såklart söt, riktigt godisgott, mättad sockerlagssött för att vara riktigt ärlig. De tropiska frukterna samsas med mer tydliga nerblandade jordgubbar, smultron och honung. Syran har ett drygt jobb att arbeta med denna söta nektar och lyckas någorlunda, i vilket fall känns sötman inte för kladdig. I avslutet finns en hint av den mineralpetro som märktes i doften.

Eftersmaken är söt, rund och hyfsat lång. (87-88p)

Solsken på flaska, per automatik börjar jag leta jordgubbsfrön mellan tänderna. Sött men med så mycket naturlig fruktarom så det är läskigt. Inte helt olika en "vanlig" beerenauslese men med mer röda frukter än dess gula kusiner. En efterrätt i sig och bör sippas i försiktiga små kalla sippar, antar att man får en överdos sommar annars. Fast det är klart, med en mörk fruktig chokladbit av bästa sort gör det inte heller ont.

Förförande färg

Tills nästa gång. Sju timmars bilfärd, spännande...

Dr Loosen Riesling Beerenauslese 2006. It's not sheep, men gött som få(r)..

Inte än, jag lovar

Var på bäbä besök i helgen, kanske inte ska göra sig allt för tjenis med de små liven då jag prel bokat ett till hösten. Nu gäller bara att bestämma hur stor del av djuret som ska följa med hem. I vilken fall är det en fröjd att se naturen de växer upp i och landet som präglas av deras framfart. Tydligen har de en egen liten isotop, var det verkligen så hon sa?,  en liten del av skogsdungen som är beroende av får och den av de. Nu var inte främsta målet att hitta nya middagsgäster utan att valla barnen. Men vadå, jag är inte mer än en medveten carneovar som mer än gärna tar tillfället i akt om det vankas kärlekskött. -Vi vill att alla ska leva men tyvärr måste några till slakt, är verkliga kärleksyra från uppfödaren, vilket sveper bort allt tvivel om djurets bästa även om människans kanske inte uppfylls.

Korken åkte, en vecka senare

Förutom lamm har helgen varit kolugn, nu när månader blivit veckor är livet ständigt på standby. Jour innebär som ni vet inga stora mängder alkoholhaltigt utan snarast en smutt här eller där. Men misströsta ej, jag har ett nygammalt fokus. Något som kräver små smuttar, nämligen sött vin.

Doktor associationer någon?

Sött vin, kan det va nåt? Nja, jag är skeptisk. Eller rättare sagt inte jag, men de flesta jag träffar på. Sötvinshyllan lämnar mycket att önska, om du mot förmodan skulle hitta den utan hjälp från personal. Nej vet du vad, här behövs en rejäl push för allt det söta guld som finns. Varför är det då på detta viset? Kan vara att vinet till förätt och varmrätt stjäl showen för att sedan lämna över till kaffe och avec när efterrätten nalkas? Kan vara att det upplevs som dyrt i förhållande till vad en flaska rött tjut kostar? Kan vara en okunskap gällande vad som ska ätas till, för sanna mina ord när sött möter gött på rätt sätt blir det en himmelsk träff i munnen? Eller kan det helt enkelt vara så att du som jag, ofta glömmer bort att det finns en hel värld av sött elixir som väntar på att inmundigas. I vilket fall, högg en miniflaska Dr Loosen Riesling Beerenauslese 2006 (nr 5364, 99 kr, 187 ml) och en gladpackad stilton.

Det är en sötmättad doft med aprikos, gula russin och en touch på toppen där associationerna går mot något stenigt. Inte allt för komplext men otroligt homogen och inbjudande, ja om du är en gottegris alltså.

Oj, en våg av mjuk rund gul samhetslen frukt sköljer över varenda por i munnen. Inte ett motstånd eller svacka så långt tungan kan nå. Nog för att det är sött så vilken lördagsgodispåse kan slänga sig i väggen men det råder ändå balans, ja ta mig tusan om det inte finns en liten sirlig ton där också.

Eftersmaken klinkar ner tonvis, och ganska snabbt, kvar blir saffran och söta inlagda äpllen kvar. (89-90p)

Sött, harmoniskt och grymt balanserat i något som endast kan beskrivas som en kavalkad av götta. Eftersmaken klingar av väl fort och doften är något endimensionell, men nu är jag bara och petar i petitesser. Gött är vad det är.

Marmelad och vedträ var överflödigt

Jag gillar verkligen den småstela men ändå krämiga uppenbarelse som en bit stilton kan uppbringa. Måste även säga att denna gladpackade variant, från min lokala lillkonsumbutik, var riktigt bra. För att inte tala om hur grymt bra kombinationen är. Sött och salt, simmigt och krämigt, lättsamt och krävande, ja du kära värld.

Tills nästa gång. Balans...