Ekologisk fänkålssalami..

Det finns en sak, ok två, saker som jag nästan alltid försöker ha i källaren förutom vin. Nämligen hushållsost och salami. Hushållen har jag avhandlat tidigare, en given succé på vilket julbord som helst, lagrad ett eller två år, men salamin? Jo, eftersom jag har ett kvällsnack som jag väljer att inte leva utan kräver det en bra salami. Trion grottlagrad gruyère, salami och taralli (lökvarianten såklart) sitter som en smäck till de flesta viner som har mage att kalla sig vin. I bland lite bättre, ibland lite sämre. Bra salami är svårt att få tag på här på landet, men nu har min favorit Roberto börjat ta hem ekologisk fänkålssalami. Bara att tacka och ta emot, fylla källaren och fylla den igen.

Tills nästa gång. Ny vecka, ny tidig uppgång...

Middag med BaroloBoys..

Tydligen var det en middag som skulle till för att lusten skulle återvända, för hur kan man inte bli inspirerad av en bjudning hos chez Barolista. Bloggen har däremot blivit lite avskalad, ut med lite gammalt, ännu lite mer fokus på foton och såklart vin och mat. Och voilà, nytt försök. Stort tack för en kväll som inte glöms bort i brådrasket och ett extra stort tack till kvällens värd för en helt fantastisk upplevelse, tack!

Pilgrimsmussla och puré på jordärtskocka med tryffel

J.J Prüm Wehlener Sonnenuhr Spätlese 1989

Verget Chablis 1er Cru Fourchaume och Vaillons 1996

Kalvbräss

Ceretto Bricco Rocche Barolo Brunate 1982 och 1985

Vaktelterrin

Confiterade vaktellår

Ceretto Barolo Riserva 1964, kvällens vin, ett magiskt vin

Ceretto Barolo Brunate 1964

Ceretto Bricco Rocche Barolo 1982, 1985 och 1990

Kanin, Kal Johan, parmesan, pancetta, pasta och dragon

Ceretto Bricco Rocche Barolo Brunate 88,89 och 90 Magnum

Château Latour 1931

Companhia Vinicola da Madeira Malmsey 1880

Ceretto Barolo Riserva 1964 var helt enkelt kvällens vin för mig, elegant, skir, rosor, eterisk med ett gott stänk mjölkchoklad. I munnen är det lätt, nästan lite söt frukt, balanserat med mjuka finfinkorniga tanniner och en lång slingrande eftersmak. Helt enkelt magiskt gott och satt som en smäck tillsammans med de ankfettsconfiterade vaktellåren.

Vafan säger man, gissar sent 2000 tal och den galet unga Ceretto Bricco Rocche 1990 visas upp. Sötbärig som attan, urtjusigt med en munkänsla som både är inställsam, komplex och förförande men också ung med gastkramande tanniner och precision. Lång kakaobitter eftersmak som riktigt biter sig fast i lustcentrat. Det här skulle jag vilja dricka om säg sådär 10, 20, 30 år.

Château Latour, seriöst, CHâTEAU LATOUR, vem hade kunnat ana att den cassisdoftande åldringen var en Château Latour från före andra världskriget. Ja inte jag i alla fall. 1931 var tydligen inte det bästa året för det beryktade vinet men ojojoj va härligt att få smaka. Förutom cassis fanns det lite aska, lövhög och en omedelbar drickbarhet, både glas och påfyllning försvann i ett rasande tempo.

Näst sista glaset var galet, galet koncentrerat, galet hög syra och galet gott till några väl valda chokladbitar. Hur kan det vara annat än galet när vinet är från förförra århundradet. Companhia Vinicola da Madiera Malmsey 1880 var lika gott som galet överraskande.  

Tills nästa gång. Magiskt, helt enkelt magiskt!...

Pst. Och ett stort tack för alla uppmuntrande ord, de gjorde också underverk för lusten.

Psst. Mer ingående noter hittar du här.

Pepparkakssticks o fuskport. Vad hände?..

Vilmas Pepparkakssticks

Pistagekräm à la Coop

Vore snarast tjänstefel att inte delge något småjuligt i tider som dessa. Framförallt när vår snälle Tomte på höjden kom förbi med ett paket fullproppat med smakbitar. Vilmas har jag nämnt tidigare, ni vet de där som knäckebrödsbakarna som gör allt ekologiskt, ja i den mån det går vill säga. Pepparkakssticksen är en knäckehybrid som förenar kraset i knäcke och smasket i kakan. Lite mindre söt än en vanlig pepparkaka och lite mindre matig än ett vanligt knäcke, äsch lika bra att testa så ni vet vad jag snackar om. För att göra det extra festligt lånar jag lite pistagefyllning från Coop.

Allesverloren Fine Old Vintage 2008

Till dricker jag årets glö.., nej, nej, nej, nog för att jag kan dricka glögg om det bjuds men det är inget jag medvetet skulle sitta och sippa på oavsett vad tomten säger. Nej istället väljer jag Allesverloren Fine Old Vintage 2008 (nr 12109, 139 kr). Vet inte om det beror på att min förra flaska hade legat till sig i källaren något år eller att jag har en något romantiserad bild från föregående årgångar av detta sydafrikanska portvanabe men årets flaska var inte alls särskilt trevlig. Bra frukt, trevlig sötma men lite obalanserat och framförallt ett alkoholstick som nästan biter tag i bussgroggsnerven. Med det sagt slår det allt i glöggväg på fingrarna ändå, i alla fall i min gom.

Tills nästa gång. Då var det grönt igen...

Mailly Grand Cru Brut Réserve N.V. Då var man fast igen..

Mailly Grand Cru Brut Réserve N.V. 

Champagne på halvflaska är perfekt att ha hemma om det kommer en oväntad gäst, om du helt sonika blir sugen på champagne mitt i veckan eller om du i likhet med mig vill testa så mycket som möjligt utan att behöva öppna plånboken för en stor flaska. Jag har samlat på mig några spridda skurar, både från vårt "kära" monopol och utomsocknes. Mailly Grand Cru Brut Réserve N.V. finns tyvärr bara i restaurangsortimentet, men vadå, är något bra kan man alltid privatimportera eller kolla Wine-Searcher för flera inköpsställen.

Champagne Mailly är ett litet kvalitetsorienterat kooperativ som grundades 1929, de huserar i Grand-Cru byn Mailly i Montagne de Reims. Här ligger främst fokus på Pinot Noir även om det odlas Chardonnay också. Oj, här kommer min nästa utmaning, som allmänt geografiokunnig, lokalisera och försöka minnas alla byar och vart de ligger. Tur att Google maps finns, och jo detta nyfunna Champagneintresse borde såklart mynna ut i ett besök, men det är en helt annan historia. Om geografi är en utmaning så är språket ett annat, tur att Mailly har en engelsk flik, där utläser jag med lätthet att just denna cuvée består av 75% Pinot och 25% Chardonnay. Inte helt vanlig fördelning för en multivintage cuvée, desto mer spännande.

Doften är helt klart åt det fylligare hållet, mogna gula äpplen, mandarin, brioche, champinjoner och ett stänk skaldjur. En riktigt angenäm doft som trots sina fylligare och mognare toner behåller en skön fräschör. I munnen följer det mogna större uttrycket med, en livlig och påtaglig syra balanserar upp de mustigare tonerna av bröd, skogschampinjon och gula mogna äpplen. Moussen är mjuk och riktigt behaglig, ska jag klanka ner på något känns den inte riktigt balanserad och i eftersmaken blir det aningen för mycket av det vita i grapefrukten för att kännas klockren, men vänta nu, de små skavankerna försvann nästan med ökad temp och mer luft. En mycket intressant och matvänlig stil som verkligen gör mig nyfiken på mer pinotdominerad Champagne.

Salmiakpyramider

Lakrits och Champagne kan det vara något? På mässan ställde jag frågan till Choklad och Lakrits. Med mig hem köpte jag en påse salmiakpyramider. Mjuk saltlakritsgelé pudrad med socker, kan det verkligen funka? Jotack, faktiskt riktigt bra, syra och sälta smälte samman och något i formeln tog bort det småbeska avslutet. Tyvärr var det inte en kombination vars delar lyfte och skapade en gemensam skönsång men för den lakritsfrälste kan jag gott rekommendera kombinationen. Själv återgår jag till mina chips, men vadå, smaken är som baken. Frun formligen älskade kombinationen, visst är det härligt med subjektiv smak.

Tills nästa gång. Band of Brother, probably the best serie in the world...

19 Glas. Hemmadag..

19 Glas, Stora Nygatan 19

Inte "bara" vin 

Bönor och spenat, lika enkelt som gott

Köttbullar delux

Peter Bennyson, 19 Glas

Allmän karantän, vad passar bättre än att ta en tur tillbaka bland gyllene smakminnen och landa i en magisk, rustik och allmänt välsmakande lunch hos krögare Peter Bennyson på 19 Glas. För er som bor närmare, är det närmast tjänstefel att inte besöka den gemytliga lokalen i Gamla Stan, och för oss andra lika så. Vad som utlovas? Mat som smakar bättre än hemlagat, råvaror rustikare än husen i omgivningen, drycker med en personlig bångstyrighet som lyfter de båda föregående påståendena och ett ansenligt hål i plånboken som fylls av den rogivande magkänsla som infinner sig efteråt. Nästa gång får det bli middag och en noggrannare koll på vinutbudet, det förtjänar jag.

Tills nästa gång. Men vadå, solen lyser ju i alla fall...    

Diléns saluhall. En dag att minnas, igen, igen och igen..

Diléns Saluhall, Valbo

Bakom disken, Peter Lutterström

Jag är verkligen helimpad, vilket butik! Kött och delikatesser i massor, närproducerat, ekologiskt, hängmörat, speciellt utvalt, listan kan göras lång, allt med kvalitet i fokus. Det här är faktiskt mitt första besök hos Diléns Saluhall, trots att butiken ligger mindre än tre mil bort och trots att den funnits i fyra år nu. Sent ska tydligen syndaren vakna.

Fick i vilket fall en riktigt trevlig pratstund med Peter Lutterström, med från start och före detta krögare som helt enkelt tröttnade på att få handskas med undermåligt kött i alla dess former. Det jag verkligen slås av är kundfokuset, de delikatesser som återfinns på väggarna är efterfrågade av kunderna, de få lamm som kommer in tas hand om och får nya hem i de privata köken. Alla köttbitar kommer med små råd om bästa tillagningssätt, bara för att kött och kund förtjänar det. På frågan om de gör egna såser guidar hellre personalen än gör egna som skulle kräva konserveringsmedel för att hålla. Eftersom jag tyvärr inte hade några timmar på mig att fördjupa mig i köttdiskens alla beståndsdelar kom jag därifrån med styckarens special, en rumpstek, lite mer råd och insikten att jag nu måste ta omvägen genom Valbo många flera gånger.

Rumpstek, styckad på Diléns

Ridge Cabernet Sauvignon 2009

Ingredienser till VSS

Ikväll blir det lågtempand rumpstek, världens skitgodaste sås (i alla fall om man ska tro Steffo Törnquist) och  Ridge Cabernet Sauvignon Estate 2009, låter inte helt fel eller hur?

Tills nästa gång. Och kanske ett litet glas bubbel, bara för att...

Pst. Görgott, mycket köttsmak, smältande mört och helt underbart med världens skitgodaste sås till. För att inte tala om de överblivna lökbitarna, oh my! Ridge CS 2009 var också precis så bra man kan önska, gott om CS markörer, varmare generositet med seriös uppiggande syra, väl avvägd marsipankant och ekkrydda. Kan säkert överleva bra många år i en sval vrå, själv väntar jag minst ett år tills nästa påhälsning.

Viña Pomal Reserva 2008 och pulled pork. Som en fläskläpp..

Viña Pomal Reserva 2008

Ibland behöver man lite extern inspiration, pulled pork har lagats både en och två gånger här hemma. Denna gång tog jag inspiration, nej rättelse, jag följde slaviskt receptet som damp ner i e-lådan. För att göra det extra enkelt tog jag sonika vinrekommendationen som följde med. Viña Pomal Reserva 2008 (nr 6712, 119 kr) har jag ju provat innan med gott resultat, för att inte tala att det alltid är intressant att prova en ny årgång.

2008:an känns fräsch, finstämd doft med lika delar fat och frukt. Den lilla hint av dill skvallrar om att vi kanske är i Rioja men annars skulle jag nog kunnat hamna lite varstans. En frisk och lätt munkänsla, fin balans mellan murrigare fat och svalare rödfrukt. I avslutet lägger tanninerna ut en mjuk matta som mynnar ut i saftig medellång eftersmak. Skulle må bra av att ligga till sig lite och aningen tillrättalagd, men proffsigt och snyggt.

Köttet var som sig bör otroligt mört, den extra krydda som chilin och den rökta paprikan tillförde gjorde det hela extra spännande. För att inte tala om hur koncentrerat och smakrikt det blev när all vätska fick koka in. Tillsammans med vinet bildar det ett sammelsurium av smaker, syran tar hand om det mustigare, det rökiga slingrar ikapp med eken och frukten backar upp det hela på ett föredömligt sätt. Inte en kombination som jag på förhand skulle satt själv, desto roligare att det passade så bra. Tänk va roligt det är att testa nytt.

Tills nästa gång. Nu ska här transkriberas, pust!...

Pst. Receptet i sin helhet.