Grillad fläskkaré med krämig persiljesås och Cuvée du Vatican C-d-R Village 2007. Nu kan sommarlovet vara slut!..

En sista smak av sommarlov

Vi hade en karéknöl i frysen, svensk såklart. Kanske att man skulle lufta grillen en sista gång innan förskolestart och allmänt jobbyrsel. I bästa nytändningsanda anammar jag mitt infall och letar recept. Inte göra allt för mycket, gör nästan aldrig det när det kommer till kött, utan enkelt med en liten ny tvist.

Fastnade för Kökschefen.nus Grillad fläskkotlett från Sverige med en krämig basilikasås, torde gå lika bra med karé. Såg enkelt, gott och ungefär i stil med vad som brukar hända med kött här hemma. Liten marinad men det är ju bara trevligt samt en krämig basilika sås. Spännande, eftersom jag har persilja på landet fick det bli det istället. Och såklart, i skördetider och allt, överblivna färskpotatisar från lunch återupplivade i lite ankfett och salt samt Harricot.

Bilden gör inte smaken rättvisa

Maten var,
helt enkelt grym. Hatten av för Kökschefen, saftigt och smakrikt på ett direkt och okomplicerat sätt. Såsen var helt perfekt, krämig och med en aning persilja och så enkel, kan dessutom säkerligen varieras i oändlighet. Köttet, riktigt saftigt och även där kom köttsmaken fram på bästa sätt. Potatisen, ja du mile, potatisen var en rätt i sig. Tillsammans blev det bästa möjliga avslut på ett helt underbart sommarlov.

Lika bra som alltid, om inte bättre

Och så vinet,
en riktigt slagdänga här och på andra hålla antar jag. Cuvée du Vatican C-d-R Village 2007 (kunde fås för 109 kr flaskan om man köpte sexpack via BS och Bristly) har gått från klarhet till klarhet, lite synd att det var sista flaskan men den gick ut med flaggan i topp. Precis lika härlig som jag mindes från tidigare även om det nog måste nått sin topp, fast det sa jag förra gången också om jag ska vara helt ärlig. Uttrycket är mörk, sammansmält och lent som sammet. Ursprunget går inte att ta miste på och en bättre följdeslagare till kvällens mat finns nog inte. Helt enkelt så bra man kan ha det en söndagkväll med strålande sol och en sovande bäbis i vagnen. (88-89 helcharmiga poäng)

Lite luft är aldrig fel

Tills nästa gång. Behöver inte vara svårare än så...

Cuvée du Vatican Châteauneuf-du-Pape 2008. Variationer..

Kall o snipig?

Ibland kan jag slås över livets banala cykler. Fast å andra sidan är det det småsakerna som gör helheten. Som imorse, kom till jobbet helt övertygad om att jag inom någon timme skulle få min beskärda del av rudimentära frågor om livet i allmänhet och matematik i synnerhet. Men se, eleverna börjar inte förrens imorgon. Så var den dagen på jobbet precis som vilken annan fast helt annorlunda.

Samma sak med årgångar, ni vet de där små siffrorna som står på flaskan, men som systembolaget inte tar hänsyn till. Château Blabliblö smakar tydligen samsamma oavsett om den kommer från en kall och blöt årgång som om den skulle komma från en varm och solig årgång. Jamen det är ju samma vin, sak samma eller hur? Eller kanske inte, ska med handen på hjärtat tillstå att jag ibland stirrar mig blind på förmodat goda årgångar och att det är nyttigt att prova "dåliga" årgångar. Men skillnad, jo det är det även om de nödvändigt inte behöver vara dåligt.

Cuvée du Vatican Châteauneuf-du-Pape 2008 (nr 75233, 215 kr) höll på att bli ett sådant vin, märkt av en "dålig" årgång och därmed förpassad till skuggan av 2007 och 2009. Men så finns det upplysning, och så finns det UPPLYSNING, och tur är väl det annars hade jag missat denna pärla.

ne, varm och generös

Direkt från plopp och hyfsat svalt

Bjuder vi upp med sötlakrits, mogna jordgubbar, hallon och aningen örter. En sammstämd doft som varken känns burdus eller blyg. Balanserad kanske någon skulle säga, inbjudande kan jag lägga till. Aningen kirsh i bakgrunden men snyggt och i schack.

I munnen känns det att vinet är något svalt men vad gör det, frukten är vital med återkommande doft associationer, mer lakrits och örterna är något mer påtagliga. Uttrycket är inledningsvis snyggt balanserat med en otrolig följsamhet. I avslutet blir det en ganska påtaglig bitterhet och en aning snipigt, en uppstramande torrhet som möjligen skulle kunna kalla tanniner. Hallå hur svalt var det egentligen? Oj 14 grader. Vänta lite till.

Med högre temp, runt 18-20 grader, byts bitterhet och snipighet ut mot en värmande kram med en liten alkoholkänning, uttrycket förblir balanserat men nästan löjligt krämigt och följsamt.

Eftersmaken är riktigt lång, bärig med något bittra örter, lite kärnkänning och mer sötlakrits. (90-91p)

För att tala ren svenska, fy faen va gött!. Ok att det är ungt, att doften möjligen inte riktigt bjuder till, och att det inte vinner på att lagras men vilken direkt njutning detta vin bjuder på. För 215 kr är det, om inte löjligt bra, så riktigt bra. Korka upp, sniffa och njut i stora klunkar. Kanske var dumt att avfärda 2008 helt o hållet.

Tills nästa gång. För att inte tala om hur dag 2 och 3 blir...

Cuvèe du Vatican Côtes-du-Rhône Villages 2007. Nu igen?..

Ytterliggare en sommar.

Jaha då har morgonbluesen börjat igen, så mycket till blues är det inte snarare heavy metall mot ögon, lemmar och sinne. Jag är inte skapt att börja uthärda dagen redan 05:00, jag har sagt det förut och säger det igen, stackars mig.

Nja så synd om mig är det kanske inte. Alla är friska och det är helg vilket innebär en liten lur när damerna behagar vakna. På söndag är det ettårskalas och stjärthasarn, även känd som sonen, har börjat ta sina första steg. Livet, så som jag känner det, är trots allt helt ok.

Gårdagens middag förgylldes av en återkommande gäst. När man lärt känna någon så pass bra att besöket känns avslappnat bekvämt utan tillstymelse av oro att gästen ska skämma ut sig, bli för alkoholpåverkad eller rent av oförskämd. En solid, trevlig bekantskap som då och då kan blixtra till och bjuda på någon extra anekdot eller rent av förgylla hela kvällen med en ovanligt positiv inställning men samtidigt ha tillräckligt djup för att frammana en och annan dos eftertanke. Cuvée du Vatican Côtes-du-Rhône Village 2007 är en sådan gäst.

En rödbärig sammanfogad doft, inget som sticker ut. Även om frukten är påtaglig så känns den varken ung eller sötfruktig. Vidare återfinns örter, salmiak och lite gummi inslag men det är framför allt dess homogena intryck denna kvälls som tjusar.


I munnen känns det fylligt och läskande på samma gång, gott om röda bär med mörkare inslag sammanflätad med salmiak, lite gummi och örter. Avslutet markeras knappt men är torrt och utmynnar i en lång eftersmak med mer örter, salmiak och bär. Över det hela ringlar något småsvalt som är på gränsen till lite beskt men landar på rätt sida för att bara bidra med en härlig stuns i drickbarheten.


Fasiken va gott detta är, vad jag minns så var detta bra men inte så här bra. Allt är på rätt plats med bibehållen fräshör men med tidens förlåtande hand som naggat lite i kanterna. (90-91p)

Tills nästa gång. Snart är det tack och gonatt, igen...

Cuvee du Vatican Côtes-du-Rhône Village 2009. Julen som inte liknade någon annan jul..

Vad som syntes bli ett öppet mål, blev en halvmiss.

Vad föredrar ni på julbordet, eller snarare vad tycker ni er inte kunna vara utan. I bästa High Fidelity anda, fast inte lika diktatoriskt och hatiskt som Berry, listade vi julbordets topp 5. Det hela fortskred civiliserat men nog är det konstigt vad vissa föredrar.

Mina topp 5:

1. Odiskuterad  första plats och en given plats oavsett om det vankas julbord eller bara ensamt till bredden fyllt på en tallrik, mina hjärtkärl skriker men jag kan inte vara utan revbenspjäll.
   
2.  Lika enkelt som genialiskt gott, ägghalvor med majonäscreme och räkor.
   
3. Ett måste som jag inte tänkte på innan det hettade till var den obligatoriska smörgåsen, mjukt, förföriskt vörtdoftande med en smakrik (gärna flera) skiva ost.
   
4. Nu börjar vi närma oss de platser som möjligen kan diskuteras och som rent av skulle kunna bytas ut om nöden verkligen krävde. Men den lokalrökta laxen med tillhörande romsås är lika förföriskt fet som smäktande len. Fantastiskt god men frågan är om denna inte gör sig bäst på tu man hand tillsammans med dillkokta färskpotatisar.
   
5. Kanske inte riktigt så gott men har en tendens till att alltid leta sig in på tallriken, nubbesallad. Tillskillnad från de övriga ett måstesällskap, alltså det måste finnas något annat till på tallriken annars faller tjusningen och det kladdiga blir bara för kladdigt.

Så vad är er topp 5?

Har ni tänkt på vad mycket väntan det är på julafton, kanske inte lika outhärdligt som när man var liten och berget av julklapparna under granen eskalerade och tenderade att bli ett Mount Everest av förväntningar, farhågor och fingerkli. Varför inte göra det bästa av det, hitta en lugn vrå, slå upp ett trevligt glas och ät något riktigt njutbart till. Något som du faktiskt själv väljer och som inte är betyngd av vare sig traditioner eller ett täcke socker.

Är 09 det nya 07 i södra Rhône?

Mitt val föll på getost och ett bekant rött, Cuvee du Vaticans Village som ingen vinsniffande bloggläsare möjligen kunnat undgått. En ny årgång, 09, ska tilläggas men nog fanns samma förföriska helhet, franska örter, vitala röda frukt och insmickrande känsla av närvaro i denna. Men till skillnad från förra gången känns det som att det saknades lite wow-känsla för att nå de riktiga höjderna. Eller så har jag blivit bortskämde med vad 109 kr kan leverera, för om man bara får ett glas uppslaget så nog är det ungt allt men ack så förföriskt lättsamt.

Skall ätas färsk.

Getosten är ett kapitel för sig, när vi provsmakade var säljaren minst sagt oengagerad. Lika ovanligt som opassande när det kommer till gårdsproducerade produkter, om jag letar efter okunskap, lathet och ovilja att sälja ett koncept kan jag lika gärna vända mig till närmaste snabbmatskedja och dessutom få en leksak på köpet. Men här mitt bland rykande hemmagjord glögg, egenrullade karameller, målade krussiduller och huttrande korvgubbar. Nog för att vi fick en smakbit, och jag måste medge att produkten kan tala för sig själv men ändå. Skärpning.. Synd och skam att biten av hård men ändå smältande god ost hade förpassats till ammoniak träskets oändliga vara, kan inte riktigt med ost som smakar och framförallt luktar gammalkofta och getpiss.

Tills nästa gång. Se nu till att ha en riktigt god, fortsättning...

La Chablisienne Petit Chablis 2008 och Cuvée du Vatican Côtes-du-Rhône Villages 2007. Vinlöst pappafirande..

Inget mer vin denna månad. Varför? Ja inte beror det på alkoholen i sig utan snarare ett ställningstagande. Min kära fru har inte druckit en droppe på flera månader, bloggandet och dess extensiella berättigande behövde ifrågasättas dessutom väntar flera spännande provningar i februari/mars så att smaklökarna kan behöva vilan för att nämna några skäl.

Men när kära fadern fyller kan jag inte låta bli att rycka in och lägga mig i. Kvällens viner bara "måste" luftas och så klart provsmakas. Först ut till förrätt bestående av en variant på toast skagen med lax var en Petit Chablis.

La Chablisienne är ett kollektiv med betoning på kvalitet. Kollektivets närmare 300 medlemmar brukar 1200 hektar i Chablis vilket motsvarar nästan en tredjedal av all vinareal i Chablis. Viktigt att notera är att vinerna som har beteckningen Premier Cru, Grand Cru och/eller Vielles Vignes från kollektiver skördas och vinifieras var för sig.

Petit Chablis 2008 (nr 5585, 109 kr) är Vinunics enklaste Chablis från detta kollektiv. Mina förväntningar är milt sagt lågt ställda. På frågan var föräldrarna har fått tag på flaskan kommer svaret: -Vet inte troligtvis på någon finlandsbåt. Ett inte allt för betryggande svar men korken ska likväl skruvas av. Doften som möter är ung, inte lika fruktdriven som Brocards Petit Chablis 2008 utan mer subtil och med mer distinkta toner av mineral i form av något som kan liknas med musselskal. Härligt men kanske lite annonymt med en liten spretande frukt. Smaken är fylligt mjuk med en len ren frukt och en tvist av citrus på slutet, ingen störande beska och vinet känns fräsht samtidigt som det är lent inställsamt. Eftersmaken dröjer kvar så pass länge att tankarna hinner ikapp och jag konstaterar att det är riktigt gott. Medan jag står försjunken har papsen hunnit smaka och han säger: - Det var riktigt lent och fint det här.. Och jag kan bara hålla med. En mycket trevlig bekantskap som gör att jag osökt börjar snegla mot La Chablisiennes kvalitets cruar med något drömmande i blicken..

Kvällens andra vin behöver ingen närmare presentation. Cuvée du Vatican Côtes-du-Rhône Villages 2007 (109 kr per flaska). Fick mina föräldrar att köpa ett sexpack något som varken de eller jag ångrar. Vinet var kanske något mörkare och burdusare med en mer påträngande alkohol än förra gången vilket troligtvis beror på en något för varm serveringstemp. Undrar vad som händer med lite lagring? Ska försöka hålla tassarna borta från de som är kvar.

Tills nästa gång. Vinlöst är tydligen ett töjbart begrepp...

Cuvèe du Vatican Côtes-du-Rhône Villages 2007. Mmm Vin..

Då var det dags, lådan är hemma och korken är dragen. Men först några ord om vinet i fråga. Cuvée du Vatican Côtes-du-Rhône Villages 2007 (109 kr per flaska) innehåller 80% grenache och 20% syrah. Hälften mognade i tank och hälften i foudres. Den tillverkade upplagan är liten och vinet är gjort av Karine Diffonty, till skillnad från domänens châteauneuf som görs av maken Jean-Marc.

Doften är fruktmättad med en hint av ek och örter. Det är verkligen en inbjudande rödbärig doft som går åt det solmogna varma hållet. Smaken tar vid med ett lite svalare intryck, kryddigt, mörkmustigt, lite salmiak men åndå ganska slankt. Tanninerna finns där men inte i överflöd, eftersmaken är riktigt trevlig men ganska kort. Känslan av förvåning infinner sig och skapar ett habegär och formulerar tankar i stil med: Var det verkligen en Côtes-du-Rhône som är så mustig och smakrikt eller var det bara något som du fått för dig? Det är bäst att ta en klunk till för att vara på den säkra sidan.

Jag har definitivt inte belägg för att slänga mig med uttryck som ursprungstypiskt, årgångstypiskt, fynd eller liknande proffesionella termer men nog känner jag igen smaken från andra viner med liknande ursprung och druvsammansättningar. Den för mig svårdefinierade men igenkännande doften och smaken som kan liknas med hallon eller jordgubbar men som drar mer åt ett sötstickigt håll, eken som lurar i bakgrunden och örterna som kittlar lite längre bak på tungan. Ne allt finns där bara lite mer än vad jag har upplevt från viner i samma prissegment.

Tills nästa gång. Väntar med spänning på vad som kommer från Bristly i nästa mail...