Avignonesi Vino Nobile de Montepulciano 2007 & Crociani Vino Nobile de Montepulciano 2006

Solen går upp, himlen är blå och barnens paddor ger ifrån sig en blandningen mellan fixarummet och ihåliga minecraftklicks. En helt vanlig söndagsmorgon i paradiset som kallas livet. Lite vinkällarsurfing, har för länge sedan slutat reflektera varför vi är uppe några timmar innan alla andra, utan istället ta till vara på lugnet. Snart, riktigt snart är allt igång. Innan hinner jag samla mig själv för ännu en dag. En ledig dag ska tilläggas. En ledig dag med familjen, en bra dag.

Jag är lyckligt lottad, ingen annan har haft förmånen att leva mitt liv. Och framförallt, det är inte slut, inte vad jag vet i alla fall. En sak som är magiskt med vin, förutom hur det smakar, skapas och upplevs är minnet. Pappa kommer ihåg bilar, frun kläder, jag vin. När vi drack det, när jag köpte det och hur det smakade. Inte allt och alla men många. Dessa två flaskor är stunder av mina föräldrar. Förevigat tidsdokument i var gemensamma vardag.

Avignonesi Vino Nobile de Montepulciano 2007, duralexliknande glas på fot, varmt hotellrum, sonen spädbarn, semesterresa till Åland. Vi och mina föräldrar. Då stram, lite småtråkig och ofärdig. Lika bra att slänga in resterande flaska i källaren. Nu mörkare, följsam utan att bli tråkig. Bra vin och en hejjare till kvällens grilltallrik. 7 år har gjort gott både med vin och son. Påväg att blomma ut, större personlighet men på intet sätt klar. Nöjd med vinet, riktigt imponerad av sonen. Föräldrarna följer fortfarande med på resan. Målet oklart men vinet är slut, både i glas och källare.

Crociani Vino Nobile de Montepulciano 2006, föräldrarna precis hemkomna från en underbar resa i Italien. Mitt vinintresset i sin lina men ändå på topp. Toppvinet efter ett toppenbesök får jag. Som så många gånger innan, det bästa till mig. De har haft den fina ovanan att skämma bort mig, lite materiellt men framförallt på ett mentalt plan. Någon gång ska jag också åka dit, till Crociani, inte för vinet utan för minnet. Att uppleva vad de upplevde. Nu nöjer vi oss med vinet. Lite slutet först, sedan blommar det ut, Aristokratiskt flörtig med en härlig ton av varmare fruktmognad. Annars är vinet väldigt välbehållet, inte mycket trötthetstecken här inte. Skulle säkert klarat av flera år till i källaren men är det dags så är det.

Tills nästa gång. Sol, såriga armar, svullna händer - Nu är det vår...    

Arcade's Prosecco Frizzante, Villa Puccini Gold Label 1997 och Crociani Rosso di Montepulciano 2007. Bara en kalkon..

Kalkonmiddag dagen efter dopparedagen, i mitt tycke en mycket godare middag än föregående dags överflöd. Dessutom desto roligare att matcha drycker till än det sammelsurium av intryck som gårdagen bjöd på. Kvällens topp var dock inte dryckerna utan maten, en riktigt saftig kalkon med en gudomlig gräddig sås och baconströsslade brysselkål. Såå gott..

Men ok vi drack något till också, aptitretare i form av Arcade's Prosecco Frizzante (nr 95631, 66 kr). Ville testa denna eftersom vi ska dricka den som nyårsskål. Druvigt med päronsötma i doften, lovar faktiskt ganska mycket. Smaken kan inte matcha utan tappar så fort vinet hamnar i munnen, en liten beska i slutet som blir mer och mer påtaglig ju varmare vinet blir gör att slutsatsen blir välkylt på tolvslaget. Ingen hit men absoult drickbart och faktiskt ganska aptitretande.

Så till kvällens röda, tio år skiljer vinerna åt.

Först ut är Villa Puccini Gold Label 1997 (nr 87299, 120 kr), vinet utgörs av blanddningen 90 procent Sangiovese och 10 procent Cabernet S. Vinet visar upp en klar mognad i glaset, doften ger torkad frukt med lite multnadstoner, inte trött utan snarare sammansmält. Svartvinbär och körbär kan jag utskilja. I munnen är vinet slankt och känns lite tröttare än lukten angav, tanninern är i närmast obefintliga. Mer torkad frukt och ett hyfsat långt slut. Tycker mig också känna igen en rotfruktston mitt i allt och en släng av tomater. Kan tycka att det är lite för klent av allt men ändå en trevlig bekantskap som bara förstärker förvissningen om att lagrat är gott.

Vin två är en av de flaskor som mina föräldrar kånkade hem från sin Italienresa nämligen Crociani Rosso di Montepulciano 2007. Crocianis Rosso har samma druvsammansättning som storebror Vino nobile di Montepulciano, Prugnolo Gentile (Sangiovese) 75%, Canaiolo nero 15%, Mammolo 10%, men spenderar endast 7-8 månader i ekfat till skillnad från nobiles två år. Tanken var först att lagra detta några år men nyfiken tog överhanden. Doften är lite återhållen men med en varm ton av torkade körsbär och russin, ett stänk målarfärg svävar över en hint av ek. Trevligt utan att bli spektakulärt. I munnen känns vinet slankt med hyfsat drag i frukten, en liten kryddighet och bra drag i tanninerna. Kvar stannar ett lite animaliskt drag och torkad frukt. Syran är aptitretande och stilla tänker jag att det skulle nog ha mått bra av lite mer källartid.

Till maten är gammal äldst, den sammentslena frukten gör sig bra till den saftiga fågeln. Frukten och kryddan i Rosso vinet är helt enkelt lite för mycket för maten att handskas med. Efter maten och ytterliggare en stunds luftning kommer Rosson till sin rätt, känns helt enkelt som att det är ett "större" vin. Förhoppningsvis kan Nobilen i källaren väcka desto mer vällust om några år. Känner mer och mer att moget är min melodin.

Tills nästa gång. Villa Puccini är trots allt bara Villa Puccini, trots ålder och glänsande etikett..

Crociani Vino Nobile di Montepulciano Riserva 2005. Början på den Italienska resan..

Det var utlovat en Italiensk afton men min syster med familj kunde inte medverka så det blev en försmak av Italien istället. Med hem i familjens resväskan var bland annat ett Riserva vin från Montepulciano gjort på mestadels Prugnolo Gentile (det inhemska namnet på Sangiovese). Vinet är ett DOCG från firman Crociani som lagrats tre år med det sista halvåret på flaska. Vinet var ljust nästan lite transparent röd. Doften var lite slutet rödfruktig, med en viss sötma. Sötman och den röda frukten återgick i smaken där det stack ut lite rotfrukter och solmogna tomater. Ett klart drickfärdigt vin med knappa tanniner och en ganska kort eftersmak. Till den grillade fläskkarén och de ugnsstekta tillbehören utgjorde vinet ett trevligt sällskap. Det ska bli intressant att få ta del av de andra okända flaskorna.

Det är väldigt trevligt att få smaka och ta del av något annat än vad SB kan erbjuda jag tror dock inte att vi idag kommer i närheten av den känsla som var när vinet smakades på plats hos producenten i Italien. Det är med drömmande tankar jag ser mig själv kunna göra liknanade resor i framtiden.

Tills nästa gång. Den Italienska resan fortsätter...

Ps. Har fått ett tillskott till källaren av ovan nämnda producent, ska bli intressant att se vad de kan erbjuda i framtiden. Enligt producenten kan dessa lagras 10-15 år till. Ds