Avignonesi Vino Nobile de Montepulciano 2007 & Crociani Vino Nobile de Montepulciano 2006

Solen går upp, himlen är blå och barnens paddor ger ifrån sig en blandningen mellan fixarummet och ihåliga minecraftklicks. En helt vanlig söndagsmorgon i paradiset som kallas livet. Lite vinkällarsurfing, har för länge sedan slutat reflektera varför vi är uppe några timmar innan alla andra, utan istället ta till vara på lugnet. Snart, riktigt snart är allt igång. Innan hinner jag samla mig själv för ännu en dag. En ledig dag ska tilläggas. En ledig dag med familjen, en bra dag.

Jag är lyckligt lottad, ingen annan har haft förmånen att leva mitt liv. Och framförallt, det är inte slut, inte vad jag vet i alla fall. En sak som är magiskt med vin, förutom hur det smakar, skapas och upplevs är minnet. Pappa kommer ihåg bilar, frun kläder, jag vin. När vi drack det, när jag köpte det och hur det smakade. Inte allt och alla men många. Dessa två flaskor är stunder av mina föräldrar. Förevigat tidsdokument i var gemensamma vardag.

Avignonesi Vino Nobile de Montepulciano 2007, duralexliknande glas på fot, varmt hotellrum, sonen spädbarn, semesterresa till Åland. Vi och mina föräldrar. Då stram, lite småtråkig och ofärdig. Lika bra att slänga in resterande flaska i källaren. Nu mörkare, följsam utan att bli tråkig. Bra vin och en hejjare till kvällens grilltallrik. 7 år har gjort gott både med vin och son. Påväg att blomma ut, större personlighet men på intet sätt klar. Nöjd med vinet, riktigt imponerad av sonen. Föräldrarna följer fortfarande med på resan. Målet oklart men vinet är slut, både i glas och källare.

Crociani Vino Nobile de Montepulciano 2006, föräldrarna precis hemkomna från en underbar resa i Italien. Mitt vinintresset i sin lina men ändå på topp. Toppvinet efter ett toppenbesök får jag. Som så många gånger innan, det bästa till mig. De har haft den fina ovanan att skämma bort mig, lite materiellt men framförallt på ett mentalt plan. Någon gång ska jag också åka dit, till Crociani, inte för vinet utan för minnet. Att uppleva vad de upplevde. Nu nöjer vi oss med vinet. Lite slutet först, sedan blommar det ut, Aristokratiskt flörtig med en härlig ton av varmare fruktmognad. Annars är vinet väldigt välbehållet, inte mycket trötthetstecken här inte. Skulle säkert klarat av flera år till i källaren men är det dags så är det.

Tills nästa gång. Sol, såriga armar, svullna händer - Nu är det vår...    

Avignonesi Vino Nobile di Montepulciano 2007. Jesus är en superstar..

Avignonesi Vino Nobile di Montepulciano 2007

Ibland behövs det bara lite tid, lite tid för att förlåta, smälta samman och ge ett mer solitt förhållande. Tid för att Avignonesi Vino Nobile di Montepulciano 2007 (köpt sommaren 2010 för 165 kr) skulle få aningen mer sting helt enkelt. Tid för att locka fram lite undervegetation, rosblad och tryffel, för att hela uttrycket skulle bli charmigt italienskt med en självklarhet och charm. Smaken är fortfarande åt det slanka hållet, men tiden har gett det aningen mer pondus och en helhet som är balanserad, sirlig med precis rätt dos italienska surkörsbär för att göra det så där pastapizza vänligt. Glaset försvinner i takt med den fetare animaliskt smakrika salsiccian uppstekt med tomatpuré, soltorkade tomater, haricots verts och hantverksgjord fusilli toppat med en näve kapris, både mat och dryck är i samspelt harmoni och avslutas samtidigt. Men vänta nu, lite luft gör den eleganta gentlemannen än mer morrig, bären i smaken mörknar, hela uttrycket blir mer barololikt och tanninerna börjar naffsar mig i hälarna. Får helt plötsligt en känsla det kan ge ännu mer aningen till tid och maten till blir helt plötsligt onödig. Nu är det mer än fullt njutbart på egen hand.

Tills nästa gång. Och Judas kan verkligen rocka loss...

Poliziano Vino Nobile di Montepulciano Vigna Asinone 2006 och Van Zellers Branco 2010. Stora familjen..

Härligt med presenter

Då var vi själva igen, efter ett härligt intensivt dygn av familjär samvaro. Trots att vi, och fruns systerfamilj, har två bäsar under månaden, fungerade allt galant. Det enda negativa i sammanhanget är att det är för långt mellan gångerna vi träffas. Fast det är klart, nu dröjer det inte allt för länge till nästa. Hursom, sällskapet äntrade scenen igår och vad passar bättre än att tända grillen, slänga fram ett schyst vin och berusas av all lekfull samvaro.

Vitt är helt rätt

Kvällens vita fick inte en syl i vädret, lite synd med tanke på att Van Zellers Branco 2010 ( köpt hos Atomwine för ca 80 kr, tyvärr slut nu)  är mer än väl värd att nämna. Doften är bra stor, generöst tropiskfruktig men snyggt avstämd mot de grönare dragen av gräs, krusbär och stenigare mineral. Känns både slösaktig och stram på samma gång.


Munkänslan är medelfyllig, följdsam med go generös frukt. Även här finns det en balanserad motpol i de stramare, grönare och stenigare dragen. Det som verkligen utmärker sig är det mjuka, följdsamma men ack så fräsha uttrycket som verkligen letar sig fram till varje skrymsle i munnen.

Eftersmaken är bra lång, mjuk och balanserat fruktig med en stramare knorr. (88-89p)


Men oj va mumsigt detta var. Om jag ska försökja mig på en grym generaliserign är det en perfekt mix av "nya välrden" frukt och "gamla världen" stamhet. 

Härligt med sällskap

Nej, kvällens överlägsna segrare och faktiskt enda utmanare tillika sommarens hittills bästa grillvin var Poliziano Vino Nobile di Montepulciano Vigna Asinone 2006 (köpt hos Gourmondo för ca 300 kr)

Doften är störtskön, mörka mogna moreller blandat med surkörsbär, mörk lyxig choklad, härligt avstämda fat. Mottagandet är varmt, italienska och välkomnande. Är så sakteliga påväg in i mognad men har inte riktigt nått ända fram.

Harmoni, munkänslan är en enda lång värmande kram just när man behöver den som bäst. Det råder en mjuk smaksam balans mellan de fruktigare körsbärs/morell dragen, mörk choklad och de småmurriga trä tonerna. Kan kvala in som slankt, elegant, smårunt och mustigt på samma gång, men det är framförallt den allt igenom italienska värmen som sprider sig som en löpeld vid varje sipp som biter sig fast i lustcentret.

Avslutet snörper upp precis perfekt med torra smaksamma tanniner som mynnar ut i en lång, balanserad och varmfruktig eftersmak.  (91-92p)

Det här fångar essensen av ett bra vin, otroligt lättförståelsigt men samtidigt grymt intresseväckande. Alla kring bordet utropade jubelord, enough said.

Fast det är klart, rött är inte fel heller

Tills nästa gång. Nu lite familjetid, imorgon bär det ut på Ålandshavet.

Antinori La Braccesca Vino Nobile de Montepulciano 2007. Städarens tidevarv..

Nobelt vin för 149 pix?

Storstädning, nja en helhus dammsugning och källarrensning kanske inte kan klassas in i storstädningsfacket men hela söndagen tog det. Med katt och två små känns det lika ogjort varje gång dammsugaren tas fram, för hur noggrant det än dammsugs kan man ge sig tusan på att det virvlar fram någon hårtuss, kattströbit eller liten sten som lägligt fastnat på någons tass eller fot. För att inte tala om att någon, oftast under 110 cm, har hunnit dra fram något nytt innan dammsugaren tystnad och således initieras skräpbildandet innan det gamla försvunnit och så går cykeln. Fast det är klart, lite renare blir det och sinnet lugnas ytterliggare några dar.

Källarrensning däremot är en helt annan sak, eller kanske inte, av någon konstig anledning ackumuleras det mesta på golvet eller slarvigt staplat och här har inga små härjat. Nej här kan vi endast skylla på de storas egen cykel av samlande, sparande och slutligen slängande. Den enda plats som jag har någorlunda koll på i källarplan är den innehållande flaskor, fast det är klart. Trots att det sällan är något som slängs brukar det däremot "fattas" en del flaskor, i alla fall om man ska tro cellartracker.

I min, att dricka snart del, trängs en del flaskor. Flaskor är nyfiken på, som pockat på uppmärksamhet men där tillfället sluppit förbi, sådant som nyligen inköpts och ska testas av, eller sådant som rent av har skänkts och som väckt direkt nyfikenhet. Antinori La Braccesca Vino Nobile de Montepulciano 2007 (149 kr hos The Wine Company) var ett sådant vin. Duglig VNdM brukar kunna vara användbart, gillas av många, funkar till mycket, sällan allt för krävande och mår bra av något år i källaren. Upp till bevis

En närmare titt

Det är en stor mörk och mustig doft med marsipan, stora mogna bigarråer, plommon, och lite mocca. Det finns någon uppstramamnde färsk träsort, ceder möjligen, ett likörstick i slutet som ökar med tid och luft. Nog för att doften både är stor och mustig men jag tycker ändå inte att den blir vulgär eller för mycket. Bara fylligt Italienskt med en modern touch.

Munkänslan är, sin fylliga doft till trots, pigg med både en upplyftande syra och små uppstramamden tanniner i slutet. Frukten är körsbärssyrlig men riktigt mogen, plommonen tillför lite extra fyllighet och komponenterna från de rostade faten är bra avvägda i en mörkare men ändå oklumpig stil. Med tid blir uttrycket rundare, moderns och fylligt, men balanserar fortfarande på rätt sida i min gom.

Eftersmaken bra lång, aningen kartig, bra torr, bärig med ett antydan rostat mörkare trä. (89-90p)

Jag tar av mig hatten, om jag hade någon, och bugar lätt för smakprovet, detta ska jag ta och fylla på förrådet med. Ett välgjort, publikt och omfamnande vin. Möjligen inget för de med allt för utvecklad ekallergi, eller älskare av ytterst slanka viner men jag gillar det. Ett användbart allroundvin i den fylligare stilen. Tror dessutom att man kan lura fram en eller annan nyansering till bara frukt och ek smälter in något till. För 149 kr är det riktigt bra, i jämförelse med nyligen testade Poliziano 08 är det minst lika bra och då får du levererat direkt till dörren.

Tills nästa gång. Ny vecka, nya tag...

Poliziano VNdM 2008 och Weingut Schäfer-Fröhlich trocken 2010. Tänka sig, 65 år senare..

Både rött o vitt, dagen till ära

Hela familjen på plats, trerättersmeny och födelsedagsfirande, känns det igen? Jo nog är det ypperligga tillfällen att släppa allt vad bestyr heter och samlas för en kväll av gemytlig samvaro. Vem bemärkelsebarnet var? Farsgubben, så mycket till barn kanske man inte kan påstå fast å andra sidan kan alla drabbas av ungdomlig entusiasm, oavsett ålder. Fråga bara mor när nya fyrhjulingen stod på uppfarten, snacka om barnslig för tjusning. Nu kanske någon undrar om himlen öppnat sig och låtit det regna en fyrhjuling på födelsedagen, inte riktigt men det skulle varit en syn.

Eftersom det var fars dag så ville jag bidra med något jag vet faller honom på läppen, i kombination med den egna nyfikenheten drog jag korken ur två flaskor. Lyckligt ovetande om vad som skulle serveras denna kväll blev det ett vitt och ett rött. Man kan alltid tajma in dessa på något sätt, fast just denna kväll skulle det visa sig extra svårt.

En fräsig start

Först ut var Weingut Schäfer-Fröhlich Riesling trocken 2010, instegsriesling brukar kunna vara scharmigt inställsam på ett direkt och okomplicerat sätt, så var även denna. Doften är fräsh med gott om söt sirlig frukt, mango, persika följt av lite stenigare krydda. Balanserat och inbjudande i ett svalt och ungt manér.

Smaken är minst lika fräsh, sirligt syrlig med en tydlig vichy nouveau fräsighet. Frukten spelar på bra i bakgrunden och efter lite tid i glaset minskar färsigheten och kryddigheten tilltar och ramar in helehten. Eftersmaken klingar ut ganska fort och lämnar ett lätt lite honungssyrligt avtryck. (84-85p)

Möjligen i både yngsta och enklaste laget, till brushetta med rödlök och romröra försvann vinet, en svårmatchad vinrätt överhuvudtaget. Fungerar säkerligen bra mycket bättre med ett fruktigare alevariant. Hur löser vi det, jo sippar på vinet före och efter tuggorna.

Stabilt

Då var Polizianos Vino Nobile di Montepulciano 2008 (nr 99262, 179 kr) ett bättre sällskap till huvudrätten, även om den kvällen till ära bestod av fisk, närmare bestämt lax. Tycker faktiskt att den fetare fisken mår bra av att sparras med ett rött mustigare vin. Fast det är klart, hade jag vetat vad som skulle serveras hade jag nog valt något annat.

Hursom, stor mörk doft, lite murket trä som viftas bort med lite luft. Frukten landar någonstans mellan riktigt mogna körsbär och dito plommon, lite svavel och mer småmurket trä. Ett släng orientaliska kryddor och lite eteriska toner gör att uttrycket balanseras upp, även om helheten är både mörk och muskelig.

Smaken är lättare än doften angav och framförallt är det mer balans mellan komponenterna. Vist är det en påtaglig ung frukt och nog är det rikligt med fat men gillar man det känns det snarare som en mustig kram. Syrorna är intakta och balanserar uttrycket, tillsammans med att avslutet snörper upp med minimala men kännbara tanniner känns vinet fylligt men bra balanserat. Inte så mycket nyanser i nuläget utan mer full fart.
Eftersmaken är riktigt lång, hyfsat torr, med både mörka körsbär, en kärnkänning och något mörkare träslag. (89-90p)

Ja, köper man Polizianos Vino Nobile de Montepulciano så vet man vad man får. Ok att det finns skillnader mellan årgångarna men detta är nog ett av de jämnare viner jag provat, inte för att jag är någon expert men 05, 06, 07 och nu 08 har haft små variationer, som alltid gett smaklig utdelning och gått hem hos de flesta kring bordet. Fast det är klart, undrar om inte denna årgång är den bästa i mitt tycke.

Tills nästa gång. Grattis ännu en gång...

Poliziano Vino Nobile di Montepulciano 2007. Nu åker vi igen..

Amaryllis mot Poliziano.

Arbetet har börjat och nu åker pappa iväg från hem och barn för att tukta semivuxna. Låter det som ett drömscenario, kanske inte men det är den hårda verkligheten. Välkommen till ditt liv med och av mig, ingen vacker syn efter att ha gått upp 04:20 med en helvaken son. Men nu sitter jag här och summerar, egentligen ingen dålig dag förutom en svårgenomtränglig dimma som satt sig precis i främre delen av hjärngloben.

Har försökt övertala både en och två att fokusera på det som är bra istället för att älta det som är dåligt, går väl sådär. Eftersom det är så härligt att älta ska här ältas. Polizianos Vino Nobile di Montepulciano röner stora framgångar i varje nyhetssläpp som jag kan minnas. Vrålfynd ropas ut och ekar i de svenska hemmen, ganska anmärkningsvärt ändå med tanke på att det varken tappas på kran eller kostar 69 kr. Nu är det årgång 2007 som gäller. (Finns i skrivande stund några flaskor kvar)

Mörk ganska stor doft med mogna moreller, de sedvanliga fatkryddorna, choklad, lite vanlij, kaffe aningen trä och någon annan krydda som jag inte kan sätta fingret på men som känns mer vanlig än ovanlig i unga Italienska röda fullblod. Faktiskt inte alls så mycket nyanseringar i dagsläget mer tuta och kör.

Smaken är fyllig, mörkmullig och körsbärsbetonad. Riktigt stor faktiskt, lättillgänglig med mer syra om än det finns några bångstyriga tanniner som tittar fram. Eftersom smaken trumpetar på så förtas eftersmaken något men den finns där, och under en hyfsat lång tid ska tilläggas, i form av lite torkad eller mogen frukt med tillhörande träkänsla. (87p)

Jaha ja, det här känns igen allt från det proffsiga hantverket, den helitalienska känslan, det mörka murriga som mer trumpetar på än är finkänsligt följdsam. Ne, även om detta är riktigt bra så blir jag lite besviken. Möjligen mer vitalt, krävande och lovande än 05:an som jag provade tidigare men samtidigt är det inte uppseendeväckande på något sätt. Resterade flaskor får vila i väntan på mer nyanser.

Billigt och Rhônarna har också provat.

På tal om det, är lite ny i gemet men är det någon som vet hur det Nobila vinet från Montepulciano utvecklas med tid?

Tills nästa gång. Nu får nätshoppingen vila ett tag...

Poliziano Vino Nobile di Montepulciano 2005. Riktigt så farligt är det väl inte, eller..

Har varit mycket snack om hur jobbigt det är att vara tvåbarnsförälder, låt mig klargöra en sak. Det är minst dubbelt så härligt att ha barn än att inte ha barn, det finns helt enkelt inget som går upp mot att få följa utvecklingen hos två små egenpersonliga avbilder av mig och min livskamrat. Eller inget som går upp mot, jag har mig veterligt aldrig smakar en 100 poängare..

Vad ligger närmast sanningen, tanken eller verkligheten? Låt mig förklara, om du tänker på blåbär vad tänker du då? Kanske formen, färgen, hur blåbärsris ser ut, färgen på fingrarna när du plockat, rent av smaken och konsistensen när du smakar. Det är både en och två gånger som jag associerar till någon frukt när jag luktar eller smakar på ett vin. Men vad är en association egentligen mer än en tanke på hur det möjligen kan smaka om man mins rätt.. Ja ja nu ska jag inte slingra mig in i ett resonemang som jag inte är filosofisk nog att ta mig ur, låt mig bara konstatera att ibland får jag en klockren association till något som jag i efterhand ifrågasätter och ibland handlar det snarare om en tanke om hur något kan smaka än en snar liknelse av hur det verkligen smakar. Hoppas att ni har förståelse för min mänsklighet..

Kvällens vin doftar moreller, vad är moreller? Min tanke om moreller är stora saftiga 
körsbärsliknande frukter som är något mörkare än de körsbär som vi har i trädgården. Vidare återfinns mörkchoklad, en antydan till ek men framförallt frukt i dagens läge. Doften är sammansatt, ganska blyg men ändå inte liten. Långt från nyavärlden burdus, men ändå tillräcklig för att väcka mersmak.

Smaken är aningen blyg även om det på intet sätt går att ta miste på vare sig de röda bären (körsbär, vinbär) eller den mörka chokladen. Munkänslan är stram och mellanfyllig med ett finkornigt uttorkande slut och kännbara tanniner som mynnar ut i en medelkort eftersmak. Frukten befinner sig på gränsen mellan färskt fruktig och uttorkad. I dagsläget fungerar det absolut bäst till mat, då avslutet rundas till och bristen på nyanseringar inte märks. (87p)

Jag hade förväntat mig mer av det nobla vinet från Toskana men samtidigt så är det inget som jag verkligen kan vara besviken på. Är det så att vintypen inte riktigt tjusar eller har jag rent av blivit för analytisk i mitt vindrickande. Jaja blir nog bra med den saken..

Tills nästa gång. Ny månad, nya utmaningar...

Terre da Vino Barolo 2005 & Avignonesi Vino Nobile di Montepulciano 2007. Åland tur och retur..

Kajutan styrs mot de Åländska farvattnen, siktet är inställt på medeltemperatur, hotellvistelse och trevlig umgänge men egentligen är vi mer än nöjd om allt fortlöper relativt smärtfritt. En tillfällig kuling gjorde att resan sköts upp en dag och bantades till en natt istället för två. Med facit i hand var detta mer än tillräckligt, varma hotellnätter med rockfestival runt knuten tillhör det förflutna med obligatorisk fylla som behövlig bedövning. Nu stupade vi isäng ändå, tack och lov för uttröttade familjeliv.

Semester nu är inte som semester förr. Om vi föräldrar har tur kan man klämma in egen njutning, annars blir dagarna klart bäst och enklast om man tillgodoser de smås behöv först. Nu fick dock pappan sitt lystmäte, båttur med tillhörande shopping och ett vingårdsbesök! Samtidigt måste jag medge att storflickans glädje över båttur och hotellvistelse mer än nog förgyllde denna resa.

Jag hade i förväg botaniserat i katalogen, följande varor såg intressanta ut: Mas La Plana (235 kr, SB 319), Masi Amarone Costasera (199kr, SB 269 kr) och de två utmanarna Terre da Vinos Barolo (150 kr) samt Avignonesis VNdM (165 kr). Eftersom Eckerölinjen i likhet med SB inte tycker att årgången behöver sättas ut så fick jag ett spänningsmoment kvar.

Dags för kvällens sanning och ett test där Barolo för 150 kr står mot en av de tre bästa VNdM producenterna. Först och främst så måste jag betona att detta är kvällens sanning, vidöppna glas, oluftade viner, pendlade temperaturer och semestersinne. Alla faktorer som kan få den mest hårdföra provare att baxna, och då är jag inte ens en sådan..

Terre da Vino Barolo 2005 har en doft av röd lätt frukt med lite tomat och rotfruktsdrag. Aningen stallighet, stramt och körsbärsbetonat. Egentligen ganska blyg men ändå trevligt komplext. Smaken är stram med röd lite syrlig frukt, vinbär och körsbär samsas tillsammans med den uppstramande syran och de snustorra tanninerna. Eftersmaken sitter i ett bra tag med lite kärnighet. Överlag ger vinet ett skört intryck, tunn kanske någon skulle säga, men allting håller ihop tillräckligt för att ge ett bra intryck. Varken uppmuntrande, märkvärdigt eller fel. Vet inte vad som skulle kunna utvecklas med lagring. (Se Ps för poäng)

I ett klart mörkare utförande kommer Avignonesis Vino Nobile di Montepulciano 2007, här är de mörka körsbären doppade i choklad med möjligen lite kokos- och salmiktopping. Frukten är mogen och doften bjuder till bra mycket mer än Barolon. En mer fat och fruktdriven doft som är god om än inte vidare komplex i nuläget. Smaken är lite åt det sötfruktiga hållet, mogen och rund frukt med mer av den mörka chokladen. Eftersmaken är trevligt rund och håller i ett bra tag, även om den får känna sig slagen av Barolon. Detta vin känns mer insmickrande även om det dessutom känns som att ett år eller två på rygg kan öka på helhetsupplevelsen. (88p)

Sammanfattat bjuder båda på ett välgjort helgjutet intryck även om de kan upplevas som varandras motsatser. Denna dag drog dock Avignonesi det längsta strået, finns helt enkelt lite mer att hämta där.

Tills nästa gång. Undrar vad alla människor gjorde på båten?!?...

Ps. Efter två dagar i öppnad flaska och med riktiga kupor är Barolon mörkare, dessutom har det tillkommit en pikant doft av orientaliska kryddor och ett stänk av målarpenseln. Smaken är fortfarande snustorr med gott om syra och en eftersmak som inte vill ge sig. Det här är klart bättre än på ön även fast vinet fortfarande känns krävande i all sin torra kärvhet, men jag gillar det. (86p) Ds