Poliziano Vino Nobile di Montepulciano 2007. Nu åker vi igen..

Amaryllis mot Poliziano.

Arbetet har börjat och nu åker pappa iväg från hem och barn för att tukta semivuxna. Låter det som ett drömscenario, kanske inte men det är den hårda verkligheten. Välkommen till ditt liv med och av mig, ingen vacker syn efter att ha gått upp 04:20 med en helvaken son. Men nu sitter jag här och summerar, egentligen ingen dålig dag förutom en svårgenomtränglig dimma som satt sig precis i främre delen av hjärngloben.

Har försökt övertala både en och två att fokusera på det som är bra istället för att älta det som är dåligt, går väl sådär. Eftersom det är så härligt att älta ska här ältas. Polizianos Vino Nobile di Montepulciano röner stora framgångar i varje nyhetssläpp som jag kan minnas. Vrålfynd ropas ut och ekar i de svenska hemmen, ganska anmärkningsvärt ändå med tanke på att det varken tappas på kran eller kostar 69 kr. Nu är det årgång 2007 som gäller. (Finns i skrivande stund några flaskor kvar)

Mörk ganska stor doft med mogna moreller, de sedvanliga fatkryddorna, choklad, lite vanlij, kaffe aningen trä och någon annan krydda som jag inte kan sätta fingret på men som känns mer vanlig än ovanlig i unga Italienska röda fullblod. Faktiskt inte alls så mycket nyanseringar i dagsläget mer tuta och kör.

Smaken är fyllig, mörkmullig och körsbärsbetonad. Riktigt stor faktiskt, lättillgänglig med mer syra om än det finns några bångstyriga tanniner som tittar fram. Eftersom smaken trumpetar på så förtas eftersmaken något men den finns där, och under en hyfsat lång tid ska tilläggas, i form av lite torkad eller mogen frukt med tillhörande träkänsla. (87p)

Jaha ja, det här känns igen allt från det proffsiga hantverket, den helitalienska känslan, det mörka murriga som mer trumpetar på än är finkänsligt följdsam. Ne, även om detta är riktigt bra så blir jag lite besviken. Möjligen mer vitalt, krävande och lovande än 05:an som jag provade tidigare men samtidigt är det inte uppseendeväckande på något sätt. Resterade flaskor får vila i väntan på mer nyanser.

Billigt och Rhônarna har också provat.

På tal om det, är lite ny i gemet men är det någon som vet hur det Nobila vinet från Montepulciano utvecklas med tid?

Tills nästa gång. Nu får nätshoppingen vila ett tag...

Arcade's Prosecco Frizzante, Villa Puccini Gold Label 1997 och Crociani Rosso di Montepulciano 2007. Bara en kalkon..

Kalkonmiddag dagen efter dopparedagen, i mitt tycke en mycket godare middag än föregående dags överflöd. Dessutom desto roligare att matcha drycker till än det sammelsurium av intryck som gårdagen bjöd på. Kvällens topp var dock inte dryckerna utan maten, en riktigt saftig kalkon med en gudomlig gräddig sås och baconströsslade brysselkål. Såå gott..

Men ok vi drack något till också, aptitretare i form av Arcade's Prosecco Frizzante (nr 95631, 66 kr). Ville testa denna eftersom vi ska dricka den som nyårsskål. Druvigt med päronsötma i doften, lovar faktiskt ganska mycket. Smaken kan inte matcha utan tappar så fort vinet hamnar i munnen, en liten beska i slutet som blir mer och mer påtaglig ju varmare vinet blir gör att slutsatsen blir välkylt på tolvslaget. Ingen hit men absoult drickbart och faktiskt ganska aptitretande.

Så till kvällens röda, tio år skiljer vinerna åt.

Först ut är Villa Puccini Gold Label 1997 (nr 87299, 120 kr), vinet utgörs av blanddningen 90 procent Sangiovese och 10 procent Cabernet S. Vinet visar upp en klar mognad i glaset, doften ger torkad frukt med lite multnadstoner, inte trött utan snarare sammansmält. Svartvinbär och körbär kan jag utskilja. I munnen är vinet slankt och känns lite tröttare än lukten angav, tanninern är i närmast obefintliga. Mer torkad frukt och ett hyfsat långt slut. Tycker mig också känna igen en rotfruktston mitt i allt och en släng av tomater. Kan tycka att det är lite för klent av allt men ändå en trevlig bekantskap som bara förstärker förvissningen om att lagrat är gott.

Vin två är en av de flaskor som mina föräldrar kånkade hem från sin Italienresa nämligen Crociani Rosso di Montepulciano 2007. Crocianis Rosso har samma druvsammansättning som storebror Vino nobile di Montepulciano, Prugnolo Gentile (Sangiovese) 75%, Canaiolo nero 15%, Mammolo 10%, men spenderar endast 7-8 månader i ekfat till skillnad från nobiles två år. Tanken var först att lagra detta några år men nyfiken tog överhanden. Doften är lite återhållen men med en varm ton av torkade körsbär och russin, ett stänk målarfärg svävar över en hint av ek. Trevligt utan att bli spektakulärt. I munnen känns vinet slankt med hyfsat drag i frukten, en liten kryddighet och bra drag i tanninerna. Kvar stannar ett lite animaliskt drag och torkad frukt. Syran är aptitretande och stilla tänker jag att det skulle nog ha mått bra av lite mer källartid.

Till maten är gammal äldst, den sammentslena frukten gör sig bra till den saftiga fågeln. Frukten och kryddan i Rosso vinet är helt enkelt lite för mycket för maten att handskas med. Efter maten och ytterliggare en stunds luftning kommer Rosson till sin rätt, känns helt enkelt som att det är ett "större" vin. Förhoppningsvis kan Nobilen i källaren väcka desto mer vällust om några år. Känner mer och mer att moget är min melodin.

Tills nästa gång. Villa Puccini är trots allt bara Villa Puccini, trots ålder och glänsande etikett..